Etikett: sommarresa 2022

När det är räkfest på ön så säger man inte nej. Våra vänner som har haft hus här i generationer går alltid på denna årliga fest och bokade platser även till oss. Så himla snällt.

Och vi kunde ju inte tänka oss ett bättre sätt att fira av vår sommarresa än med just detta. Så galet att vi nu varit ute på rull i en månad. Väskan har aldrig packats upp, har liksom aldrig behövts. Både fördel och nackdel med att vara på resande fot hela semestern.

Hur som helst  nu skulle det bli räkfrossa med räkor från hamnen runt hörnet. Aldrig nog varit i närheten av så färska räkor som dessa.

Festen är i hamnen runt udden men det går fortare att ta båten än att gå så vi fick skjuts av grannen.

Vilken färd! Vilken lyx!

Superglad Helena!

Där inne. Inne i boden. Där ligger de färskaste räkorna ihop med nybakat bröd, hemvispad majo och goda ostar. Resten så som dryck, tallrikar, glas, bestick, kaffe, kaka och ja till och med stolar får man stå för själv.

Så klart är det lotteri.

Kom igen nu grön 56! Dragning vid middagen

Är inte detta det gulligaste du sett?

Alla tog plats och välkomnades. Och sedan fördelades turordningen ut om vilket bord som fick ta räkor först. Yes, det blev vi!

Nu j**lar ska det käkas räkor!

Första tallriken, det blev tre…

Hög stämning, hög volym!

Så klart var det sång.

Han den där lille njutaren. Som han älskar skaldjur!

Aldrig har en liten hamn känns mer inbjudande.

När det inte längre gick att få i sig nån mer räka hur god den än var så var det dags för kaka. Jag hade plockat björnbär och gjort en vit chokladkaka med dem och sedan “råa” vid sidan av. Våra vänners mamma hade kladdkaka. Det blev så gott ihop.

Jo det har den! NU är hamnen än mer inbjudande. Så sött med alla ljusen där inne.

Störst och minst. Som vi skapat minnen denna sommar. Tacksam till tusen!

Som synes, ha ha!

Med denna vackra sommarhimmel som fond tuffade båten tillbaka till vår hamn och vår sista natt i det söta huset. Den sista natten på vår sommarresa 2022. En månad i kappsäck med 8 olika övernattningsställen. Det kommer ta tid att smälta detta. Ska sätta ihop ett sammanfattningsinlägg så jag kan se allt det härliga i någon sorts kortversion. Att ta fram när november och februari känns allt annat än vågskvalp i solnedgången.

Men ser verkligen fram emot en ny termin nu. Vardagen tar vid och vi alla är faktiskt riktigt redo för det. Kanske att vi till och med längtar hem? Ett liv hemma med förhoppningsvis en fungerande diskmaskin och ett riktigt köksgolv…

Ha en fortsatt fin dag så hörs vi hemmavid igen.

“Idag är det en riktigt bra dag att åka till Pater Noster, ska ni med?” frågade våra vänner. En sådan fråga svarar man ju självklart ja på. Vilken lyx för oss att få haka på.

Här är en mycket tydlig illustration för hur vädret är: väldigt skiftande. Till höger är det jämnmodet och havet ser iskallt grått ut. På väster sida är det varmt, sol och havet ser verkligen inbjudande ut. Det skiftar så otroligt fort nu.

Tycker vi vänder blicken åt det somriga hållet.

Vår vän är som jag skrivit tidigare så snäll mot våra barn och låter dem köra båt. Vi äger ingen båt och det är väldigt sällan vi åker i en så när de nu får åka och dessutom lära sig köra är de gladare än gladast!

Som synes. Vill bara tillägga att det är dottern som har hastighetsrekordet. Brorsorna får jobba upp sig lite!

Och där har vi henne. Eller är det en han? Fartyg är kvinnor – vad är fyrar?

Så vacker fyr på Hamneskär. Fyrar är för mig något vackert då det är en hjälp på ett stort hav men det är också något ensamt över dem. Det är ju inte direkt fullsmockat av folk och liv här.

Eller det kanske det visst är??? Sonen kom trippande och visade till oss som satt längst bak. “Det är sälar här, var tysta!”

Med kikare tittade vi på dessa godingar. Så söta, så fina låg de å sov i solen. Du får lita på mig när jag säger att de är ofantligt fina.

Mycket proffsig “landning” i hamnen och vi var i land.

Fler sälar?

Alla plåtade vi den fina fyren. Jag kan inte så mycket om den eller andra så tro inte att jag kommer här med kunskap utan du får kolla HÄR istället.

Och nu är det inte bara en fyr och fyrvaktare här utan en jättebra restaurang, lyxigt hotell och jacuzzi ute på klippan med utsikt över havet. Så man kan unna sig något när man har tagit sig hit.

Som att sitta här med henne.

När fönster är som tavlor.

Kanske vi ska ta å äta i alla fall? Jo, men solen skiner och då sitter man ute. Trots att det blåser som. Man är väl präglad svensk. Alltid ute så länge det inte regnar, ha ha.

Trevligt sällskap!

Ja, vad ha jag sagt? Jag har ett musselår. Jösses vad jag har ätit moules senaste månaderna.

Tack Pater Noster för fin bekantskap. Kommer gärna igen. Men då tar jag ett dopp i jacuzzin tack.

Vädret är väl den aktör på semestern som kanske är den som mest sätter schemat? Är det fint väder blir det bad, är det mulet men uppehåll kan det bli sightseeing och är det regn blir dagen upptåg inomhus. Dagen började bra men det skulle bl regn. Det blir en tur till Akvarellmuseet i Skärhamn med utställningen av René Magritte.

Men först så klart frukost.

Andra batchen av de nattjästa frallorna. Det är verkligen semester när man kan baka till frukost.

Vackra sol som jag hann fånga den korta stund den tittade in.

Kvarten senare kom regnet. Frukost, högtalare bok, tvätt och vi for in i huset.

Jag hade hört talas om Akvarellmuseet i Skärhamn tidigare då många sagt att det varit så bra. Kul att få komma hit.

Magritte såg faktiskt barnen några verk av när vi var i Venedig på vår tågresa hösten -19. De mindes mest flygande äpplen. Inte så konstigt kanske.

Jag är lite svag för hans humor. När jag här på museet fick lära att han jobbat med reklam förstod jag honom bättre. Hans verk ska kommunicera.

Det är många verk som är just så där drömaktiga. Nästa snurriga. Men det som slog mig var att det ramarna på många tavlor i sig var riktigt fina och påkostade. Här en innerram i röd sammet.

Och sedan hade Akvarellmuseet hängt utställningen så fint. Och målat rummen inte minst. Riktigt läckert.

Flera exempel på hans reklamjobb. Mycket skiftande stilar minst sagt.

Fortfarande regn så det var skönt att båten vi fick åka med hade tak.

Syns inte så bra här men måste ju bara få visa upp Sveriges gladaste kyrka! Tydligen är detta något som bara sitter uppe på sommaren. Oklart om det är både näsa och mun som är ditsatta eller om det bara är munnen?

Kul med kultur, bra spenderad regnig dag trots allt.

Det som började så bra med strålande sol när vi kom verkar nu ha lämnat oss med ett grått blött täcke. Kanske jag hade hoppats på att få bada på klippor men då varken temperatur eller solsken bjuder in till det får man hitta på annat.

Som att se sig om på ön.

En lekplats med boll brukar alltid vara en bra medicin mot “jag har inget att göra” men även det blir man mätt på.

Men massa härlig natur tycker jag alltid är en bra idé att omge sig med. Speciellt när den är så skiftande som den är här. Detta är en liten insjö mitt på den lilla ön.

Tillbaka i huset och med beslutet om att vi lagar en härlig måltid tillsammans. Det är också en bra aktivitet som ju har det fantastiska avslutet med en måltid.

“Nej, ingen skärm!!! Var med å laga mat eller läs en bok!”

Wreck this journal är en mycket rolig bok om du har kreativa barn runt dig. Presenttips.

Jag skrev där i Värmland om att jag reser med kokböcker och denna dag var perfekt för att laga tillsammans ur den jag har med mig. Italienskt och härligt, tack Mimi Thorisson.

En auberginegratäng som kan användas som den är, till kött, till pasta – ja en allroundrätt. Den tar vi.

Jag förundras över hur kokboksförfattern Mimi alltid ser så galet stylish ut när hon lagar mat med ofarligt vackra klänningar och oklanderligt hår. Och så har helt bedårande barn som verkar vara mästerkockar fast de är små. Här kom min lille mästerkock och när jag frågade om han ville vara med sa ha “Nja, det behövs inte”. Och nån härlig nystruket klänning eller tjock hårman hade jag inte heller. Det lånade förklädet var fint i alla fall, ha ha.

Oavsett modegraden på kokerska och barn så blev gratängen i alla fall helt fantastisk!

Det är något speciellt med att tända de första ljusen efter sommaren. Nä, jag säger inte att sommaren är öve men du fattar. Både mysigt och efterlängtat och lite så där “jaha, var det allt?” liksom.

En dag som spenderades på ett fint sätt trots fult väder så att säga. Hoppas på bättre väder imorgon.

När man bor på en ö är alla inköp, ärenden och besök en stor grej kan jag tro för det kräver ju en färd med båt som startar med att lossa och lägga ut.

Vår kompis visade sig vara världens bäste kaptenlärare så han lärde alla våra barn att köra. Nu blev det helt plötsligt väldigt intressant att göra utflykter om det vankades körövning också.

Vi steg i land i ett mycket regnigt Marstrand och det blev mest en snabb lunch i hamnen och en kortare slängd blick upp mot de vackra husen.

Fish n chips bör absolut ätas på en kajkant.

Klart man måste testa.

Hoppas vi kan återvända en soligare dag för lite stros och sightseeing.

Jag vet inte när det bestämdes, kanske i bilen på vägen upp från Danmark, men det skapades en regel: ingen frukost innan man tagit ett morgondopp.

Kan ha varit så att jag tyckte det lät bra där inne i varma bilen men då jag är världens badkruka fattar jag inte vad jag tänkte på.

Min varme karl är van badare och tycker allt över 14 grader är skönt. För mig är det väl över 22 som är okej…

Vad har jag gett mig in på?

Jo då, med 19 grader så klarade jag det och det blev till och med några simtag.

och det var inte bara morgondopp som blev dagens härliga utan nybakade frukostfrallor med nattjäst deg. Den vi brukar göra, se HÄR.

Sen var det dags att se mer av ön.

Mina finaste.

Och jag leker havsgudinna eller nåt sånt.

Vi blev där medbjudna på en åktur över till Marstrand så vår tur blev kort.

Nu mot Marstrand. Ska bara hämta regnjackan, det börjar regna…

Då har vi landat på vår sommarresa sista hållplats; Tjörnekalv. Här hyr vi ett hus för 6 dagar av vänner. Det blir vår resas sjunde boende så det där jag skrev om att inte äga ett sommarhus för att istället resa och hyra boenden kan jag verkligen gå i god för, jag lever som jag lär alltså.

Med bilen parkerad i hamnen och mat för en vecka fick vi skjuts över av våra vänner.

Detta blir alltså min utsikt från sängen närmsta dagarna. Wow, här kommer vi trivas.

Så fint, så somrigt, så alldeles perfekt.

Vi är modell större i min familj och här var det inte högt i tak. Men det adderar ju bara på den där härliga känslan av sommarboende.

Min garderob denna sommar är verkligen västkustkompatibel tycker jag. Blått och vitt.

Vatten, bryggor och klippa ett litet stenkast från vårt hus. Och så klart det blir krabbfiske då.

En liten gullig rackare som vi sa hej då till när den snabbt sprang ner i vattnet igen efter modellandet.

Då vi var rätt möra så var vi inte sugna på att laga stor middag första kvällen så vi hade köpt räkor på vägen och det dukades upp på bästa västkustiga sätt.

“Ni får skärmtid om ni spelar något tillsammans” är något jag säger så dämpar jag mitt dåliga samvete över att jag inte pallar att aktivera dem själv. Den ljudvolymen som blir när de spelar ihop är helt otrolig. Jag vet inte riktigt vad spelet går ut på men kul verkar de ha.

Bra första dejt med västkusten tycker jag. Ska bli kul att se resten av denna lilla ö dessa dagar.

Bilarna packade, huset städat och minnesbanken fullmatad. Nu lämnar vi Köpenhamn för denna gång och ska färdas vidare på vår sommarresa i Sverige men först ska vi till Camp Adventure.

Innan pandemin var vi på Legoland och på vägen hem då tog vi en sväng in till Camp Adventure där skogstornet och höghöjdsbanor finns. Detta ville vi återse samt att nu är barnen tillräckligt gamla/modiga för att våga sig på höghöjdsbanorna.

“Stanna bilen!” ropar jag. Precis på den lilla grusvägen till Camp Adventure är det en hel äng, nej en hel åker fylld med helt fantastiska blommor.

Är det för bina? Är det vilda blommor till försäljning? Så märkligt och magiskt att se så här stor blomsteräng.

Bilen parkerad och vi hade nu tid på oss att gå upp i Skogstornet innan barnens bokade klättertid var.

Utanför fick jag reda på av en mycket snäll man att ängen/åkern vi passerat är Europas största vilda blomsteråker. Och det är självplock. 50 kr för en fylld hink. Som en dröm.

Som jag beskrivit detta tornet tidigare så är det som en blandningen mellan Eiffeltornet och Guggenheimmuseet i New York.

Förra gången kom jag inte hela vägen upp då min enorma höjdrädsla satte stopp. Hur skulle det bli nu…?

För att skydda naturen så är det broar/bryggor som man går på fram till tornet.

Så vackert allting.

Och där är tornet. Mäktigt alltså!

Träd inuti visar hur högt det är och tornet sträcker sig långt över trädtopparna.

Det är ingen svår stegring detta. Barn gick lätt, föräldrar med barnvagn promenad som ingenting och till ch med en dam med rullator tog sig upp.

Jag då? Nä, jag klarade det inte. Inte för att det är svårt egentligen med promenaden utan min höjdrädsla. Eller höjdskräck. Hela min kropp vill bara lägga sig ner på golvet och sedan krypa baklänges. Men jag tror jag kom några varv högre denna gång om det är nån tröst för mig.

Jag får svindel bara av att titta på denna bild.

Så, tryggt på marken igen.

Och där var det introduktion för barnen i klättringen.

Många olika banor med varierad höjd och längd. Något för både stora och små.

Introduktionen tog lång tid och det var många som startade samtidigt så det blev kö till en början vilket fick barnens tålamod att gnissla lite.

Men sen släppte det och det gick fort på många sätt.

Efter några timmar uppe i träden var de värda var sin glass.

Och där var vårt Danmarkäventyr helt slut för denna gång.

Över bron till Sverige och mot Västkusten för vår sista etapp på vår sommarresa. Sommaren fortsätter alltså lite till. Så glad för det!

Vi ses i Sverige!

Jag hade hört talas om ett riktigt läckert badställe med en brygga som vunnit priser men ska erkänna att jag inte riktigt hade placerat det här utanför Köpenhamn. Trodde det nog låg längre bort. Så med tunnelbanan åkte vi mot Kastrup, klev av och från city hamnade vi nu mitt i skön natur. Mot Kastrup sjøbad.

På gamla kanonvallar (riktade mot Sverige, skönt att iv är vänner nu…) mot vattnet har denna underbara brygga byggts.

Som en stegrande snurrande träbrygga vänder sig den och skapar ett runt rum mitt ute i vattnet. På högersida syns Öresundsbron.

Jättesvårt att fånga på bild ser jag nu. Men bryggan vi går på för oss in i det rundade rummet och bryggan liksom växer uppåt så man kommer högre och högre upp där inne.

Som en öppen bassäng kan man kalla det.

De modiga kusinerna hoppar och skrattar.

Vid duscharna där inne är väggen i plexiglas och man ser över Öresund till Sverige

Solen sänkte sig och klockan var alldeles för mycket egentligen. nu var det hem för vår sista middag.

Lite sorgligt att ta farväl av vårt fina hus vi fått kalla hem i en vecka.

veckan firades av med en rejält härligt grillmiddag.

Grillade nektariner är en av mina favoriter att ha som tillbehör. Salta och krydda dem och det blir till den perfekta salsan nästan utan att behöva göra något mer.

Kommer sakna att varje dag få duka med detta fina porslin.

Tack Köpenhamn för en helt perfekt vecka. Så mycket vi hunnit med!

Men Danmark är vi inte klar med för imorgon på vägen hem till Sverige ska ett äventyr till göras. Får se om jag vågar vara med… Vår sommarresa fortsätter lite till.

Många tips hade vi fått innan vår Köpenhamnsresa och ett av dem återkom från flertalet tipsare; Reffen. Det är det bästa med att fråga och be om hjälp – man kan få helt nya inslag och upptäckter.

Vad är då Reffen? Jo det är en enorm plats i ett gammalt fabriksområde vid kajkanten bestående av matstånd och bord. Det var som att gå runt i en liten stad där varje hus var ett gatukök. Och varje hus var som en egen värld då det kunde vara ett argentinskt stånd/hus med kött som grillades över öppen eld med stora flammor och som granne var Indien med bubblande grytor med helt sagolika dofter.

Vi klev av bussen och det var lite osäkert om vi verkligen hamnat rätt. Kändes helt öde och sedan såg vi en liten skylt med Reffen och pil.

Sedan var det dock ingen fråga om vart vi skulle. Folk i mängder, musik från högtalare, matos med alla dofter man kan tänkas känna och sedan en enorm färgprakt.

Jag hann väl inte ens gå två meter innan jag möttes av god mat. Jag var sugen på att beställa min mat redan vid första gatuköket men insåg att en vända på det stora området för att få se allt var nog en god idé.

Om jag kommer tillbaka vill jag gå på kvällen för detta virrvarr av ljusslingor överallt med kulörta lyktor ser ju mycket lovande ut.

Lite av musikfestival och anarki kan man känna. Det är lite av ordnat kaos kan jag tycka. Älskar det!

Tomater har väl aldrig sett så lockande ut. Långa spett redo att grillas över varm kolbädd.

Omöjligt att få grepp över allt detta så vi delade upp oss och alla fick köpa det som lockade och så skulle vi dela på maträtterna sedan vid bordet. Bra idé visade det sig för man vill ju för sjutton inte bara smaka av en rätt här när hela världen låg framför oss.

Jag å äldste sonen blev lockade av det grillade köttet i maffiga mackor i Fuego från Argentina.

Varmt jobb en varm dag.

Det som slog mig var frånvaron av träd. Som så ofta på festivaler så är det i parker där det annars är träd och gräsmattor. Detta är en gammal hamnkaj så det är så klart då rätt hårt och befriat från träd. Men här och var stod det döda och kapade träd. Lite läskigt nästan.

Allt man behöver samt information. Generöst ändå.

Jag råkade säga fel när jag beställde i Thai-kiosken. Tror jag blandade ihop två rätter med “Kho” i sig och fick en köttfärsrätt istället för nudlar. Men det blev ju hur bra som helst ändå. Men med en notis till mig själv att läsa menyerna ordentligt fast jag är hungrig.

Är maten klar snart????

Lycklig kille med sin favoriträtt. Eller en av de typ sju favoriträtterna han har.

Argentinsk grillmacka och en thailändsk rätt jag som sagt inte vet namnet på. Men galet god var den.

Maken hamnade i Mexico och mellanöstern och fick med sig fint byte.

Något jag inte testade var från det lilla ståndet med grillade skaldjur. Grillade gratinerade ostron lät ju annars riktigt spännande.

En tripp till Ungern och Indien hann vi också.

Många fantastiska smaker och upplevelser. Och att sitta i solen i allt detta är verkligen något jag rekommenderar. Musik från tre olika högtalare vilket ger att inget egentligen hörs, familjer, pensionärer, partygäng och kids som åkte i skateparken, bungyjump på löpande band från den stora kranen bredvid – Underbart!

För att toppa semesterkänslan beställde jag en sangria. Rätt ur en kran. Vad säger spanjorerna om det?

Inte så dåligt alls detta måste jag säga. Vilken pangdag, vilken fullträff.

Tack Reffen för en helt sagolik lunch som kunde varat hela dagen och övergått i middag utan problem. Men nu var vi för varma så ett bad var ett måste. Återkommer med kanske årets vackraste badplats…

Då var dagen här då vi skulle gå på Tivoli. Jag skojar inte nu när jag säger att barnen, främst äldste sonen, har pratat, planerat och drömt om detta besök i månader. Ju närmare dagen vi kommit har det eskalerat till att nästan bli till en besatthet. Jag bävade inför hur det skulle sluta i antiklimax om nu inte drömmarna skulle uppfyllas. Men man kan lita på Tivoli – det är vinst varje gång.

Vi har varit här för längesedan på sommaren med det var innan mina blogg-dagar så det finns bara vinterbesök här i mitt arkiv och i mitt hjärnkontor så det var kul att återse detta magiska ställe i sommarskrud.

Då som sagt barnen har planerat, googlat och undersökt besöket noga så var det inget snack om att det bästa är att skaffa åkband. Om man bara tar enstaka biljetter går man redan back vid tredje åket.

Nu är det inte bara åkattraktionerna som lockar mig utan miljön. Tycker Tivoli är den mysigaste parken jag varit i och njuter bara av att få gå runt och se på allt fint och inspireras så av detaljerna.

Men ingen väntan här, se finheter får jag se sen – nu ska det åkas berg-och-dalbana!

Jag är inte så mycket för de där grejerna som testar ens gränser vad det gäller hastighet och höjd. Ju äldre jag blir desto mindre pallar jag. Men berg-och-dalbanor bara älskar jag. Speciellt denna! En riktig klassiker och alldeles lagom hög.

Okej, vi sa att vi skulle vara vid Tivoli vid 13 – vi ligger före schemat för nu redan är vi startklara vid banan. Nu kör vi!

Denna bjuder jag på… Visst ser jag överlycklig ut???

Prisar mig själv med nypoppade popcorn i gullig burk.

Sen har vi ju alla spel, lotterier och utmaningar. Det blev det inte så många av denna gång – måste ta en femkamp nästa resa. Men Galoppen är ju ett måste. Sjukt dålig var jag dock.

Nu får jag njuta av det fina lite. Så vackra detaljer överallt och färgerna inspirerar.

Karamellernas Rolls-Royce: bolcher. Goda och så vackra, som små ädelstenar.

När man går på nöjespark med ett ålderspann på 7-51 får man verkligen jobba på att alla ska få sin bit av kakan. Alla vill eller får inte åka snabbt, högt och läskigt. Då får man ge varandra lite tid och stödåka med några. Men när man har hela dagen på sig så blir det ingen uppoffring att åka småflyg med småkusin.

Radiobilarna är också ett måste. Det är så fint att se alla som åker när man står i kön för exakt alla har ett gigantiskt leende från öra till öra. Går icke att vara sur här.

Jag jobbade på Gröna Lund under gymnasiet och det var verkligen ett drömjobb. 99,5% glada gäster varje dag. Och jag fick massa fina minnen där. Nu stod jag i lotteri- och snurrhjulstånd så det var inte ett så krävande eller avancerat jobb men det lärde mig verkligen att vara serviceminded. Alla ska mötas av ett leende. Och som sagt; lätt gjort när gästerna är så glada de med.

Given lunch!

Sagoresan i koffertar är så fin. Alla HC Andersens sagor ambitiöst presenterade under en åktur. Men oj vad komprimerat det blir – svårt att hänga med vilken saga som börjar och vilken som slutar. Men det kan man skita i, utan bara njuta av allt det fina och istället gissa sig till vilken saga de olika figurerna hör till; Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder, Fula ankungen, Isdrottningen, Lilla sjöjungfrun osv.

Han har en skön slapp stil min lille son…

Och där var det slut på det lugna. Nu skulle det åkas högt, snabbt och runt. Jag tog ett varv i Monsunen (som flygande mattan) och det satte stopp för vidare äventyr för mig. Jisses vad åksjuk jag blir numer alltså. Men övriga körde på högt upp i Fatamorgna och…

Det här helvetespåhittet.

Och för att inte tala om Tik-Tak. Upp, ner, runt och helt galet snabbt. Nej tack.

Kände mig helt plötsligt mer lockad av att ta en liten tur i denna, ha ha.

Middag på Grøften

Jag har bara ett krav på mina Tivolibesök och det är att middagen sak intas på Grøften (Gruvan) av den enkla anledningen att det är den bästa restaurangen här enligt mig.

Och sen så är det så himla fint med sina lyktor, flaggor och stora fönster både mot parken och i taket.

Finaste lilla porslinet. När man beställer, som vi alltid gör, smörrebrödsmenyn får man två tallrikar för maten kommer på platåfat i två omgångar.

Och en anledning till: detta är ett familjeställe och barnen får alltid första och största fokus. Egna menyer, pennor och ritpapper.

Första serveringen: panerad rödspätta med remoulad, räkor och currysill.

Och så gör man sina egna mackor på råg- eller vitt bröd.

Servering två: Kycklingröra med bacon, gravad lax med sås, frikadeller med inlagd gurka, brie med picklade grönsaker och så då kvällens viktigaste: fläskstek med rödkål. Ja, den som jag visade recept på HÄR om dagen.

Mätta och lyckliga som få trillade vi ut från restaurangen för nu skulle det åkas ännu mer.

Solen var på väg ner, himlen hade blivit molnfri, vinden hade mojnat och tempen lite varmare. En fantastisk kväll stod framför oss.

Upp i Bergbanan igen på en gång.

Så där ja! Så ska det se ut!

Det är när mörkret sänker sig som Tivoli är som alla bästa. Det märks tydligt att jag inte varit där på sommaren på länge för jag är ju van vid vintern där det är mörkt redan på eftermiddagen. Nu gällde det att njuta innan parken stänger. Allt vi ville åka, göra och åka om ska hinnas.

Vackert överallt!

Just det, efterrätt hade vi inte tagit. Yngste Lyth valde sockervadd, eller himmelsky som jag såg att det hette också. Fint namn.

Så vackert så jag smäller av. Himlens magiska blå färg – helt perfekt!

Den här lilla sjön med sina båtar och Rådhustornet över är en så vacker vy. Runt om mig stänger allt, nästan bara jag i denna del och nöjesparken har nu en helt annan skepnad.

Här tog vi våra sista åk. Jag och sönerna åkte varv på varv. Jag lärde mig att hålla blicken helt still på en gunga framför mig och med det blev jag inte åksjuk alls. Wow! Plötsligt händer det. Synd bara att jag lärde mig detta 21.55 och allt nu var stängt. Måste tillbaka alltså.

Nimb, vackra vackra Nimb. Här hade vi en helt fantastisk avslutning på ett av våra vinterbesök. Storebror minns den varma chokladen framför stora brasan. Jag minns mest hur två av tre mycket lyckliga barn somnande där i soffan på övervåningen, vid brasan, med barpianistens sköna klink. Mysigaste stunden här, det håller jag med om. Åh, nu fick jag (förlåt) lite vinterlängt…

Tack Tivoli för en helt perfekt dag. Du gjorde mig inte besviken, tvärtom överlycklig. Och tack kära familj för underbart humör hela vägen. Imponerad av oss alla.

Dagen då den kulturella kvoten skulle fyllas var här. Museum för hela slanten var planen. Men som alltid så blir det inte som man tänkt. Tiden var inte på vår sida denna dag.

Kanske för att vi njuter långa sovmornar, bullar upp för långa frukostar och har det hygge? Och det är väl också kultur va?

Finns knappt bättre sätt att starta dagen med än detta.

Och för den yngre generationen äts helst frukost ihop med ett äpple. Alltså en skärm från Apple. Ja jösses vad man får kämpa med skärmtid. Vi som alltid rest utan skärmar ser oss nu besegrade då de små ju är helt inne i denna värld och lever med vännerna bara ett klick bort. Svårt att begränsa det men jag är sträng, det vet jag. “Nu är skärmtiden slut” säger jag så ofta och får ett “Men mamma!!!” tillbaka. Varje gång.

Jag vill verkligen vara “här och nu” så jag använder mest min vanliga kamera och telefon endast till kamera den med, men wow vad man lätt kan fastna när man ska ta en bild – ser en notis på nånting och vips så scrollar man något helt ointressant. Nä detta beteende är inte bra alla gånger.

Förlåt, nu svamlar jag igen.

Buss ner till stan och till…

Statens museum for kunst. Ett riktigt härligt stort konstmuseum och ofta med flertalet olika utställningar och verkstad. Och inte att förglömma en riktigt matig museumshop med böcker och posters mm. Något för alla.

Men vi hann inte ens in innan barnen var igång att skapa. Lite oklart om det var en installation eller om det var någon kreativ själ som varit framme och ställt stolar i dammen framför museet för att svalka sig men för varma barn var det kul att testa att sitta i vattnet så att säga.

Så till den milda grad att de inte ville gå in.

Som sagt; väldigt mycket att se.

Första och den stora utställningen denna sommar var som en pina för kreativa barn. Till exempel ett stort klot som endast de som jobbar på museet får röra vilket konstverket är just menat att göra. Hela klotet snurras och alla de små guldbjällrorna plingar. Kan du föreställa dig ljudet? Utanför salen i stora hallen var det flertalet 10 meter långa lianer av bjällror som vakter då och då svingade så de plingade. Men de fick man inte heller röra. Men så lockande!

Dottern ser ut som en skådis på en filmaffisch från en taskig amerikansk film från 80-talet.

Konst att titta på i all ära men det är ju roligare att skapa själv så jag tog fyra av fem barn till verkstaden.

Och här är min typ av paradis. Jösses vad jag gärna hade varit med å skapat. Men här var det barnens plats.

Massa olika möjligheter att skapa och ett utav förslagen var att skapa ett porträtt.

Det blev helt tyst i gruppen. Total koncentration och fokus.

Jag var helt överflödig. De satte igång sin kreativitet och sig själva i jobb. Jag letade upp det femte barnet, äldste sonen, och tog en vända bland fransk konst från tidigt 1900-tal. Kanske min favorittid och plats – Paris vid förra sekelskiftet.

Massa färg, brutna regler och massa kreativitet. Jag blev superinspirerad.

Men några andra var rätt matta. Nu gällde det att hitta alla nio i vår grupp. Stort museum och många rum. Tillslut hittade alla ut.

Glyptoteket var näst på tur men först lunch.

Alla dessa färger och färgkombinationer. Älskar dem och inspireras till tusen.

Rundetårn tog vi bara en utsides besiktning av. För hungriga för att ens tänka tanken på att stå i kö för att komma upp i tornet.

Snabblunch i Köpenhamn är väl lika med pølse?

Ristet pølse med det hele. Det är grejer det.

“Mamma för jag ta bild?” säger yngste sonen. Kanske att dessa bilder ändå är de bästa?

Mot Glyptoteket. Eller inte? Nu var det barnen som sa att de ville till Guinnes världsrekord-museum istället. Ja det löste sig bra (fast inte alls) för Glyptokete hade hunnit stäng för dagen så det blev barnens vilja.

Men då frågade jag försiktigt om jag kunde få gå till min favoritbutik istället – Royal Copenhagens flagship store. Och tänk det fick jag!

Jag har inte många laster men danskt porslin är sannerligen en. Om jag ska ge mig på en förklaring till varför så säger jag att 1) jag älskar att duka fina bord till nära och kära. 2) alla tallrikar är handmålade så det är ett sant hantverk och varje del är helt unik 3) samlandet triggar, så härligt att liksom catch ’em all som Pokemon säger.

Här på väggen visas alla kollektioner. Den jag samlar på, Blå Blomst, görs inte längre så där får jag jaga second hand vilket gör det hela lite mer spännande.

Jag har fått lyxen att besöka ateljén där porslin målas och det var en sann nyp-mig-i-armen-upplevelse. Se HÄR.

Den senaste kollektionen är en lek med mönstret musselmalet där har design duon GamFratesi fått skapa djur och varelser utifrån det klassiska mönstret.

Och om du följt meig så vet du att jag samlar på jultallrikar. Tror jag har över 80 stycken nu. Jo jag sa ju det, jag är besatt!

Och skyltfönstret  till butiken fick mig att sätta hela sista pusselbiten till hur jag vill göra i mitt arbetsrum jag nu målar- och möblerar om. Det var en porslinsskål som gjorde det. Helt galet hur min hjärna funkar ibland. Men men, det får jag visa när jag är hemma igen.

Jag mötte upp gänget med rekord-besökarna och de var rätt rejält besvikna. Att se världens längsta orm nedskalad ger inte riktigt den där wow-känslan. Konstigt att man gör så. Hursomhelst – efter detta åkte vi hem och åt middag och såg film. Rätt möra men Köpenhamn-glad.

Att semestra i en storstad mitt i sommaren ger att man liksom läser väderapparna på ett annat sätt. Man önskar inte se en bild sol utan moln eller grader allt för mycket över 20 men så klart vill man ju ha sommar. Så om nu man är i Köpenhamn, reser med badglada barn och det är sommarvarmt – då badar man mitt i stan!

Vi tog oss till Islands brygge havsbad.

Ett riktigt snyggt bygge men med några år på nacken färsk det för det var väldigt vad grönt och algigt det var. De stackars småbarnen hade tufft som först måste flytta på allt sjögräs för att simma i den lilla bassängen.

Men desto läckrare var ju hopptornet. Byggt som en båtförare med de klassiska hoppmåtten; ettan, trean och femman.

Dottern och kusinen angrep trean utan några besvär.

Svägerskan hade lokaliserat en food court lite längre bort så vi tog oss dit. Broens gadekøkken det vill säga Brons gatukök. Kort och gott så är det gourmetmat som har flyttat ut från restaurangköket till kajkanten, en mysig jätteservering vid vattnet.

Vi har ju hört och bespetsat oss på Reffen senare i veckan så detta kunde bli en försmak. Och så bra med olika sorters mat på ett å samma ställe då vi är ett stort gäng med olika smaklökar och storlekar på magsäckarna.

Återigen alla dessa växtligheter längs med och uppför husfasaderna. Finns det någon bok om detta? Skulle vilja grotta ner mig i allt det vackra.

Är vi framme snart???

Jajamen, efter en duktig promenad var vi framme.

Jag som snöat in mig fullständigt på musslor detta år valde moules frittes. Sen var det grekiskt, mexikanskt, italienskt för hela slanten på övriga gänget.

Avslutade franskt med crepes. Så klart!

Hur tar vi oss hem nu? frågade vi oss. Jo vi tar båtbussen så klart. Den ligger häråt, sa nån. och vi gick ditåt.

Vi hamnade då i spännande kvarter där det byggs och byggs om en massa. Här är det gamla lagerlokaler/lasthallar till hamnen som gjorts om till riktigt lyxiga radhus. Och vad jag gissar är det en kajplats per boende precis framför sig. Inte illa.

Kan man bada här frågade dottern. Vi var lite osäkra men då kom några killar på SUP.ar och vi svarade ja. Det gjordes bomben för glatta livet tills…

himlen öppnade sig. Vi med kläder på oss slängde oss in mot närmsta husvägg men tjejerna som var blöta hade ju världens fest. Till blixt och åska for som galningar över himlen. Då kom de snabbt upp.

Badbåten hade slutat gå där vi var så en snabb busstur hem för ett gäng blötingar blev det. Men mätta var vi så det blev bara te och mackor den kvällen. Smörrebröd faktiskt.

Dagen som blev lång fortsätter, först Carlsberg och sen Cisternerna å Köttbyn för att nu gå till något riktigt matnyttigt; Torvehallarna, eller Saluhallarna.

Middagsingredienser skulle köpas och vad är då härligare än att köpa det i saluhall? Klart vi ska dit. Så länge sedan jag var där så jag var beredd på att det skulle växt.

Och som vanligt är promenaden till målet ibland en vinst i sig. Jag bara älskar, älskar hur det är så mycket grönt i stadsbilden här. Varje gata, var och varannan fasad är klädd i något grönt. Klängrosor, vildvin, murgröna. Så fint.

Vi tog vägen genom Ørstedsparken vilket gav små ben en liten paus.

Och ögonen något väldigt vackert att vila sig på de med. Så mäktigt med dessa gröna lungor som får vara som oaser mitt i en brusande stad.

Och så klart får äldste sonen nya vänner. Vet inte vad det är med honom men alla djur, på både fyra och två ben, älskar honom. Här kom en lite sothönsfamilj fram till just honom.

Och sen var vi då framme vid saluhallarna. Och ja, de hade växt till sig rejält i omfång sedan jag var där. Minns inte ens vilket år jag var där. De öppnade 2011, kan det ha varit precis då? Måste kolla mina gamla fotoalbum för det var ju innan jag började blogga…

Att handla på torg, i saluhall och hos gårdsbutiker – kan vi inte bara enas om att det ändå är bättre än stormarknaden? Måste lova mig själv att gynna små butiker och handlare mer.

Man äter ju med ögat och jag tror att smaklökarna mår bra av att handla så här också. Fattar att vardagen kräver sina snabba lösningar men helgen – den kan väl få börja med att man står här och väljer sina tomater under bar himmel. Förlåt, nu svamlar jag.

En kronärtskocka i kruka som fått blomma. Vackert som sjutton.

Vi kom rätt sent och stånden började stänga men handeln pågick för fullt ändå. Och det slog mig hur lik denna saluhall är med den i Lyon, vi var där i påskas HÄR. Kan gissa att den mäktiga världskända hallen i Lyon gärna får stå som modell.

Minns genast den goda grillade fisken vi åt i Skåne. Kan man göra favorit i repris i Danmark? Klart men denna kväll var det moussaka som stod på vår meny.

Ostar. Man ska alltid ha minst tre olika sorters ostar i kylen. Jo, det bestämde jag nu. För fika i alla ära men överraska grannen med att bjuda på lite ostar med kex och marmelad och ni blir vänner för livet!

Innan avfärd hem igen behövdes det fyllas på med energi via danska bakverk och vilka bullar sen! Jag åt en snurra med smördeg, citron och vallmo. Mycket syrligt å spännande. Kanske jag skulle själv ha haft i söt vaniljkräm för det blev lite för syrligt tillslut.

Och tanka pappakram är också bra för vidare promenad.

Men det blev metron hem tillbaka. Nån motta på promenerandet får det vara.

Hörs snart igen från Köpenhamn!

Då fortsätter jag med reseberättelsen från vår matiga första dag i Köpenhamn. Efter att besökt Carlsberg och fått varsin god glass gick vi bara några meter upp för “berget” och över gatan så var det en grön port rätt in i den vilda skogen.

Ja så kändes det faktiskt men det var en av de många ingångarna till Söndermarken.

Efter en liten bit i skogen öppnades naturen upp till en fin allé upp till Fredriksberg. Men vi skulle stanna halvvägs.

För här under ligger nämligen det vi var pop väg till: Cisternerna. Så många som tipsat om detta.

En liten glastriangel, inte mer än detta, mitt på ängen var det enda som visade att det var något på gång här. En liten blygsam entré ner till den nu tömda vattenreservoaren. Den som när Köpenhamn blev kulturhuvudstad 1996 gjordes om till konsthall.

Lite blött fortfarande men alltså wow vad häftigt.

Nu var det konstnären Chiharu Shiota som skapat de mest imponerande installationer.

Trådar i oändlighet har knutits och bundits samman.

Helt otroligt alltså. Jag anser mig själv vara pysslig men detta…! Wow!

Utöver de där bona av spindelnät (eller vad det skulle se ut som) var det snurrande klänningar och grafiska verk som hängde i taken. Helt tyst, bara vatten som sprutar och verken som snurrar. Mäktigt.

Och rummen är så spännande. Detta var ett toppenbesök.

Lite skönt att ändå komma upp på ytan och få frisk luft, se solen. Och känna att magen kurrade.

Nu blev det promenad genom Carlsberg igen, tillbaka mot stan och siktet inställt mot Köttbyn/Kødbyen.

Jag älskar detta område. Som den funkisfantast jag är så klappar mitt hjärta för arkitekturen men sedan är jag så själaglad över hur Köpenhamnarna låtit allt vara. Fasader, färger och allt kakel som är i varje butik är kvar. Som en stad i staden.

Kusiner. BFF

Kött och fläsk. Ganska tydligt fokus här va?!

Så många val av restauranger. Nån ville ha fisk, nån ville ha taco men alla kunde enas tillslut om att hamburgare ändå var gott. Och när nån sa att Tommi’s Burger Joint utsetts till Islands bästa ville vi testa.

Och helt plötsligt gick sval sommar från het sommar. Jösses vad varmt det blev på uteserveringen på enormt kort tid.

Don’t be afraid to fart while peeing. Rain usually comes with thunder! Älskart!

Detta gillar jag: Massa olika tillbehör i en bar och med små pappkoppar tar man för sig. Smart, smidigt och perfekt för att skapa sin egna perfekta burgare.

“Ska jag ta en bild på dig?” frågade maken. Jag tror jag hann säga ja…

Och där skulle man kunna tro att dagen var fylld och färdig men icke! Vi hade mer kvar på vår lista. Så du har en del tre att se fram emot snart, ha ha.

Okej Köpenhamn – ge mig nu allt du har! verkade vi skrika när vi vaknade den första dagen för när jag ser i min bildmapp så maxade vi dagen så rejält att jag inser att jag inte kan göra endast ett inlägg från dagen. Du skulle storkna. Det blir uppdelat helt enkelt.

Hur som helst, att vakna med eget boende ger ju att man ska göra egen frukost och som gammal frukostvärdinna på hotell tar jag detta på fullaste allvar, det vet du vid detta laget eller hur?

Maken föreslog att vi skulle köpa färskt bröd och det bästa, som vår hyresvärd nämnt, bageriet hade sommarstängt så det blev Emmerys. En kedja av butiker med både brödföräljning och kafé. Vi lämnade huset tyst då alla andra sov. Bra med elbil då som liksom smyger iväg helt i tystnad.

Olika sorters frallor samt ett riktigt dansk rågbröd kom med hem i stora papppåsar.

Med fransk marmelad blir det väldigt mycket “utomlands” vilket man ju vill känna när man reser.

Upp bullades en buffé som jag alltid gör och sedan var det bara att invänta att resten av huset skulle vakna.

Den fina bakgården som delas av samtliga hus på gatan, varje kvarter har en stor innegård men uppdelad i sina egna bitar. Vår hyresgäst hade trädäck med plank medan andra hade stenlagd yta och endast träd som “staket”.

Och så lite underbart danskt porslin på det.

En son vaken. Lockas lätt upp och ut med Nutella. Endast på sommarlovet. Nöjd pöjk.

Frukost bortplockad och städad. Nu ska vi greppa stan och det vädret och önskningarna gav var först en tur upp i de gamla bryggeriområdet Carlsberg. Där man ja, brygger Carlsbergs öl.

Hälsa på grannen som var mycket vänlig och hjälpsam. “Då har jag svenskar på båda sidor. Det är hyresgäster på andra sidan också ha ha!”

Kan vi gå snart???

Vi tog tunnelbanan, eller metron som den heter här.

Och det är en upplevelse i sig då den är förarlös och man liksom sugs in i tunneln.

Men helst vill man strosa så det var ju tur att det var en fin promenad till Carlsberg sedan.

Och på en gång slås jag av vad som är annorlunda med Köpenhamn och Stockholm – alla planteringar, vilda och menade, längs med husväggarna.

Och här är det då: Carlsberg. När det byggdes låg det långt från stan och på ett berg. Nja, i Köpenhamn finns inte direkt några berg men en höjd i alla fall. Och det var för att om bryggeriet skulle kunna göra bra dryck behövdes bra vatten och vatten är ju alltid bäst direkt från källan och högt upp.

Otroligt imponerande bygge detta. Och ständigt denna fråga: varför byggs det inte sånt här idag? Jag menar inte i stilen utan att det byggs med mening att lämna efter sig ett avtryck, göra något så beständigt. Så klart handlar det om pengar men jag kan inte annat än att bli lite ledsen att det inte kan skapas sådana här mästerliga hus längre.

Titta där uppe under taket – mellan pelarna till vänster står en staty av ett par. Det är Carl Ottilia Jacobsen. Carl Jacobsen är alltså sonen till grundaren och som tog det nu världsberömda danska ölmärket till nya höjder. Läs mer om den lite dråpliga historier mellan far och son HÄR.

Det syns inte på denna bild men Carl som står till höger och tittar rakt fram medan Ottilia till vänster tittar på sin make. Rätt tydligt hur saker och ting var då…

Och elefanterna! Fyra elefanter bär upp porten. På en sida med bollar och den andra utan.

Tog mig ett tag att se illustrationen på sidan av elefanten. Dessa gjordes 1901 till deras försvar. Men det högg till i hjärtat när jag såg. Att man låtit det vara kvar – men som sagt, utan politisk koppling då kan jag tro.

Glad Helena på helig ölmark. Jag dricker gärna öl. När jag å maken träffades och dejtade på restaurang beställde han vitt vin och sallad och jag öl och kött. Inte ofta vi fick rätt när servitörer skulle servera.

Jag är mycket glad över att de alkoholfria ölsorterna numer är supergoda. Mycket god måltidsdryck och mitt ofta-val på sommaren just. Så läskande.

Inte lätt att vara 13 och 8 med kultur- och arkitektintresserade föräldrar. Nu får de bestämma.

Så lämpligt då att ett glasskafé låg precis där!

Alexanders bistro med den goda glassen från Peter Beier.

Ah men mums!

Och kolla struten! Den var liksom fyrkantig i sin öppning och med loggan inpräntad. Sånt går jag igång på – det där lilla lilla extra.

Påfylld energi och vidare äventyr. Och det vi skulle till måste jag säga är en av de häftigaste utställningarna jag sett. Återkommer inom kort med det.

Hej från Köpenhamn! Nu har vi tagit oss över sundet och hyr ett magiskt härligt hus ihop med makens bror med familj. Vår sommarresa fortsätter nu i Danmark.

Ska bli så härligt att spendera en hel vecka i en av mina absoluta favoritstäder. Jag fick ju så många bra tips från er när jag frågade så vi har kanske lite för mycket på vår önskelista för att hinna en vecka men det är ju ett lyxproblem.

Bilfärjan över från Helsingborg till Helsingör som går alldeles för fört. Man hinner köpa gigantiska påsar av godis och sedan måste man tillbaka till bilen för att åka av.

Vår gata. Långa rader i flera kvarter av sk townhouses. “Det ser ut som där Harry Potter bodde” sa nåt barn. Ja, det är lite engelsk över detta.

Blomstrande små trädgårdar framför husen. Vissa mer ambitiösa än andra.

Smala höga hus ger många trappsteg. Bra för konditionen.

En soffa vi gärna hänger i!

Ett kök vi gärna lagar mat i. Vår plan är att äta luncher ute och middagar hemma. Vi är nio pers så det är då mysigare att, laga tillsammans och äta hemma tillsammans.

En mycket härlig fastbygd kökssoffa vid det långa bordet.

Mest tappa-andan-aktigt var de härliga gårdarna som blev mellan husen.

Dansk middag som introduktion

Vi lämnade bagage ouppackat och gick till närmsta matbutik. Att resa tar på krafterna och middag var prioritet nu.

Väl i butiken så slog det maken – vi gör så klart flæskesteg i ovn. Fläskstek med knaprig yta ihop med rödkål, saltgruka, äppelmos, skysås och kokt potatis. Kan vara det godaste jag vet från Danmark. Jag har ett grymt bra recept som jag kan lägga upp om nån vill ha.

Så galet gott detta. Vi hade det på vår danska jul när det var pandemi-jul och vi endast var fem runt bordet.

Knaske inte kan bli mer danskt än detta?

Ja men då var det serverat och jag kan väl säga att vi nu verkligen landat väl.

Hela liga, så taggade.

Och just det – så klart var hemmet fullt utrustat med enorma mänger tallrikar, skålar, fat, koppar från mitt absoluta favoritmärke vad det gäller sånt; Royal Copenhagen. Något du lär tja märkt om de läst min blogg kanske?

Uno, en självklarhet i ett läge som detta.

Åh vad glad jag är över att äntligen vara här. Som jag längtat efter denna vecka.

Hur mycket Skåne kan man få in på en dag? Ganska mycket skulle jag säga. Vår sista dag i Skåne innan vår sommarresa går vidare blev riktigt maxad.

Varje år tar vi en baddag på Kvickbadet. Älskat av både stora och små. Långgrunt så det förslår så småbarn badar säkert, roliga hopptorn och flytmojänger som får kidsen att älska badet samt och det är sköna platser att ligga på på både sand, gräs och brygga. Och sen inte att förglömma, som min dotter säger; i strandkiosken har de Sveriges godaste potatismos!

Men jag valde inte korvmojen till lunch utan den helt fantastiskt goda falafelvagnen. Kanske min tur att säga: Sveriges godaste falafel!

Så där ja, ett stycke smarrig sommarlunch ackompanjerat med ljuden av barn som gör bomben, pensionärer som sitter i brassestolar i ring och lyssnar på rock, cyklar som plingar och måsar som vakar.

Allt kul måste ha sitt slut och nu var det dags för middagsinköp. Och det skulle göras på allra bästa sätt. Så kanske det blev ännu kuligare nu, ha ha.

Nämligen att åka till olika gårdsbutiker. Jag har skrivit ett inlägg om det HÄR.

Lilla försäljningen Brunnby är en favorit.

Baggers likaså. Väldigt ordnat och fräscht. Vi saknade gulbetor som var på vår önskelista:  “Kom tillbaka imorgon, då drar jag upp nya” blir svaret då.

En ny bekantskap för oss i år är Gårdsbutiken som här i hop med Trädgården på skäret.

Och sedan åkte vi till Mölle fiskrökeri för dagens fångst. Det skulle bli kokta grönsaker med grillad fisk och en massa aioli. Dvs en Aioli Monstre!

Det blev havsruda också känd med namnet seabream. Fylld med dill, persilja, salt, citron, vitlök.

Äldste sonen var fiskansvarig och det gjorde han med den äran.

Många sorters grönsaker kokades men den grillade fisken fick sällskap av stora skivor zucchini.

Spetskål, rödbetor, färsk lök, vaxbönor. Allt från närområdet. Så ofantligt gott.

Och så klart en hel drös färskpotatis. Barnens favorit – de längtar alltid efter Skånepotatis som de kallar den.

Och till allt detta då en rejäl klick aioli. Mycket vitlök ska det vara och riktigt krämig också. Mums, detta är sommarmat!

Middag inomhus – inte en vanlig syn men denna sommar har verkligen vädret skiftat så galet mycket och snabbt. Från att bada och svettas mitt på dagen till att huttra och tända levande ljus på kvällen.

Vädret till trots var det en strålande avslutning på vår Skånesommar. Nu går vår sommarresa vidare. Över sundet. Ses där!

Det var svårt att lämna Slussen, det ska medges, men med ett löfte om att återkomma nästa år och med vetskapen om att vi ju har massa härliga äventyr kvar , framför oss, så är vi nu på mellanlandning i Skåne igen. Tillsammans med delar av makens familj.

Efter en skön natt och med kärt återseende så vaknade vi upp till sommaren. Blås upp badmadrassen, packa picknickkorgen och smeta på solkräm för nu ska det badas!

Det är dessa dagar jag alltid längtar till de mörka månaderna. Säkert nån som känner igen sig.

Blåa skuggor, varma strålar.

“Oooookej, var ska vi lägga oss???” Vi var inte ensamma om att vilja bada, ha ha.

Jag önskar att jag var en sådan som läste ikapp klassiker eller prisvinnande författare men på sommaren blir läsningen liksom mellan bad och “mamma kan du spela fotboll med mig” så jag har nu mer en egen tradition: första storhandlingen på City Gross som är vår närmsta butik här köper jag ett gäng pocketar i en sådan där pappställning. Skön, enkel och spännande läsning. Sommarläsning.

Här blir jag kvar. När jag blir varm badar jag, när jag blir kall värmer jag mig. På repeat.

Och där hamnade han.

Nytt för i år är olika foodtrucks och denna Vanilj och Choklad har blivit poppis. Italiensk gelato med många spännande smaker.

Men han väljer ändå alltid vanilj…

Värmen, badet, glassen (eller förlåt; gelato) gav mig vibbar av Italien. Kvällens middag stod jag å men för så det skulle bli en favorit; pasta med salvia. Till det tunt skivad fläskkarré rubbad med citron samt en tomatsallad. Och för att det fanns fina padrones i butiken åkte de med också.

Samt en ny grill behövdes. Montering pågår.

Melon med lufttorkad skinka samt rostade pumpafrön och en sval Aperol. Inte dumt alls.

Efter att grillen lyckades monteras ihop med en gammal del som saknades till den nya så kom grillen igång.

Och var det ödet eller hade jag det i bakhuvudet att middagen skulle bli italienska flaggan?

Full pott!

Ja sämre “mellandagar” kan man ju ha. Det kanske är just de där dagarna som man inte satt några krav på som blir de bästa?

På vägen från Hammarö, Värmland till vårt mellanstopp i Skåne så tog vi lunch på Slussens pensionat. Maken har lärt känna David Lagerqvist, en tidigare årets kock, som är en av ägarna och ville hälsa på för en lunch. Och vilken fullträff det var, jag älskar att han har så trevliga vänner med så fantastiska arbetsplatser. Alltså WOW!!! Jag kan inte med ord slänga mina kärleksförklaringar till detta ställe mer än att citera min dotter när sista biten av lunchen var uppäten: “Vi bara måste komma tillbaka hit!” Jag instämmer med kraft.

V parkerade bilen nere i en liten hamn och jag undrade om vi verkligen var på rätt ställe. Men efter en promenad över kullen mötte vi det gamla fina pensionatet.

Och det ligger precis vid bryggan och verandan är på pålar i vattnet så mer vid seaside går knappast att få.

Min pappa spenderade alla sina somrar på pensionat som barn och berättat de mest underbara, och trygga, historier så jag har en väldigt romantisk bild av dessa ställen. Och vad jag såg så var detta precis allt jag drömt om och lite mer.

Så otroligt fin läge och så skön stämning.

Vi anlände väldigt sent för en lunch och väldigt tidigt för en lunch så vi fick perfekt plats på verandan med vågskvalp under fötterna.

Vi beställde smårätter för att dela och David presenterade. Mums på alltihop.

Lill killen som älskar allt från havet hade aldrig ätit något godare än de där musslorna.

Salta friska sardiner på rostat bröd med grillad citron. Ibland är det enklaste det allra bästa.

Slarvsylta som fick äldste sonen att göra volter.

Färskpotatis i hollandias. Lita på mig när jag säger att det var magiskt gott.

Slussens pensionat är kanske mest känt för sina konserter. Varje kväll är det livespelning här och vi fick en liten försmak av kvällens spelning när det var soundcheck av Tingsek.

Och det är få svenska artister som inte spelat här. Detta är legendariskt. M ånga av våra nu mer mest kända artister har spelat här med sina första spelningar.

Så kul att kolla in alla bilder. Många kända och spännande gig så att säga.

Mat i all ära emn bad lockade så klart när badbryggan låg på armslängd avstånd från restaurangen.

Happy Helena.

Vatten klart som i Grekland.

Och med ett rikt liv som fick sönernas fulla intresse.

Vilket ställer alltså! Huset, läget, maten, musik, klipporna, stämningen. Ja jag vet inte hur jag ska säga det mer än att jag blev helt tagen.

När klockan tyvärr gick mot vår nackdel var vi verkligen tvungna att slita oss. Vägen till Skåne var fortfarande lång och den kom vi inte från.

Men med väldigt glada själar sa vi på återseende till Slussen och om jag inte tar fel så lär vi komma tillbaka snart igen.

Då var det dags att säga hej då till den fina gamla prästgården här på Hammarö som varit vårt hem för några dagar på vår sommarresa. Äventyret fortsätter och nya destinationer väntar.

Och jag är lite tagen över det inlägg jag skrev om att hyra stuga istället för att äga här om dagen blev så uppskattat. Fått enorma mängder meddelanden från likasinnade och allra mest så glad över de som hälsat att de nu fått upp ögonen för det här med att hyra. Finns så många magiska hem och hus på olika sajter att drömma sig bort i.

Vi fick tyvärr inte något vidare väder här i Värmland så det blev inte de där långa dagarna med vågskvalp som jag hade hoppats men det är inte Hammarö eller Värmlands fel. Så det blir till att komma tillbaka.

Vistelsen här avslutades i alla fall med en riktigt härlig och solig, om än lite kylig, grillmiddag vid huset.

På bara våra få dagar här har vi sett vilken fantastisk uteplats för middagar det är här på framsidan av huset. Underbart kvällsljus.

Färsbiffar av nötkött som ser avancerade ut men den röda färgen kommer av röken från grillen. Till biffarna var det grillad halloumi, kokt färskpotatis, tzatziki och grönsallad.

Grillade persikor med vaniljglas och kokta jordgubbar till efterrätt.

Och där försvann solen i alla fall.

Och där var den tillbaka. Hej hej från mig.

Och en sådan där sak som är lite kul och spännande med att hyra: kylskåpet visade sig vara rejält kallt på översta våningen så jordgubbarna hade frusit till första frukosten. Tinade fin men de var då helt såsiga. Inte dåliga på något sätt men helt mjuka. Jag kokade dem ihop med några nektariner och vips blev det en härlig jordgubbssås. Der fick bli en härlig fruktig efterrätt det.

Ja, detta firade vi av Värmland med. Pampigt värre. Nu går resan som sagt vidare.

Min önskan innan semestern var att detta hus vi hyrde på Hammarön i Värmland skulle bli vårt lugnaste, på gränsen till långtråkigaste, stopp på vår sommarresa. Långsamma lata dagar vid huset, ligga på klippan och framförallt inte sitta en massa i bil och åka runt för att “göra saker” men om vädret inte bjuder på på bad – vad göra liksom?

Tur då att fina Karlstad ligger nära så vi kunde besöka stan, utan en längre biltur, för en skön dag där.

Utan att veta vad vi ens skulle börja eller besöka klev vi in i stan. Det söta turisttåget stod vid Stortorget och liksom väntade på oss. Bara att kliva på.

Kanske det bästa sättet att faktist se en stad – med en rejäl rundtur. Som så många middagar man varit på där man först ska få se hela huset innan man kan sätta sig vid matbordet ha ha.

Vilken jättevacker stad Karlstad är. Vilka magnifika hus och vad mycket sjöliv det är.

Jag blev verkligen förtjust i många hus och stilar.

Sommarglada turister.

På en väldigt kort och komprimerad tur i stan, i det lilla tåget med guidad tur i högtalarna blev vi snabbt vänner med Karlstad. Som sagt – mycket bra introduktion.

Efter en givande tur i tåget så kurrade magen och lunch intogs vid torget. Den italienska restaurangen erbjöd ca 10% italienskt och 90% mat från hela världen på menyn men kaffet var i alla fall 100% närproducerat!

Uttrycket “Solen lyser alltid i Karlstad” har man hört. Speciellt om man som jag är uppvuxen med alla de där café-programmen som var på tv på 80-talet. Bengt Alsterlind var ju Mr Värmland och han sa att det verkligen alltid var soligt i Värmland och på den tiden var allt de sa på tv sant.

Nu kommer inte “sola” från den verkligen solen i uttrycket utan från en kvinna som hette Eva Stoltz som drev ett värdshus och alltid hade ett soligt humör. Så hur sant är det där uttrycket? Ja, med tanke på vädret vid vårt besök så var de väl 63% sant…

Tycker inte hon, vår goda Eva Stoltz , ser så jättesolig ut i sitt humör på denna staty. Hur tänkte det där?

Vidare stros i stan, utan att egentligen ha något mål. Väldigt skönt, att bara se var vi hamnar, dras åt något håll, låta ödet bestämma.

Muren! Som en mjuk grön drake välver den sig framför huset. Kramgo på något sätt.

Och var hamnade vi tillslut? Jo i denna supermysig och roliga lekpark. Inger och Lasse Sandberg är paret bakom Tummen, långa farbrorn och lilla Anna, Spöket Laban mfl. och bodde i Karlstad. Stadens symbol, en sol, har illustrerats av dem. Och här är deras park.

Varför finns det inte en sån för oss på 180??? Eller vad är det jag säger? Här finns väl ingen storleks- eller åldersgräns? “Se upp här kommer morsan oxå!”

Inte jättevarma men ändå sugna på ett bad så då åkte vi till Bromstabaden.

Långgrunt var bara förnamnet.

Jag hade svalnat av rejält och blev kvar på stranden. Make och barn studsade som små bollar i vattnet och hade skoj. Jag njöt av lugnet i ca 22 minuter. Tack Karlstad!

En natt i Värmland kanske var det jag precis behövde? Sällan har jag sovit så hårt, så länge och med sådana starka drömmar. Det är väl så det blir med semester? Man slappnar av och kan sova lugnt?

Hur som helst, frukost vill man ha vart man än i landet är och vi hade köpt med oss på vägen så det vara bara att duka upp. Och som sagt är då riktigt spännande att leta i skåp och lådor efter alla de ting man behöver.

Frukost blev det och de små vaknade till liv de med.

Vi insåg snabbt att det lilla bordet med plats för två vid köksingången var det perfekta frukoststället. Solen precis där den ska vara för morgonen och med svalor och tranor som ändå ljud runt oss. Och förmodligen en  spillkråka också.

När jag reser där boendet är med eget kök har jag alltid med mig kokböcker för inspiration. Här är min senaste girl-crush Mimi Thorsson. Allt hon gör blir ju banne mig guld. Hennes kokbok med mat från Italien är som att resa i både tid och rum. Fast nu är vi i Värmland Helena, skärp dig 😉

Så vad gör vi en dag där temperaturen inte säger bada och vi är i Värmland nära Karlstad? Vi åker till Mårbacka.

Barnen hade inte riktig koll på Selma Lagerlöf så detta blev en tur som gav så mycket. Själva stället Mårbacka är ju helt fantastiskt, sedan all den information vi fick om en av Sveriges genom tiderna största kändis var imponerande. Och god lunch ju.

Innan vi åkte på vår sommarresa fick jag reda på att Selma fick i uppdrag av Sveriges Allmänna Folksskollärarförening att skriva en bok som en ”läsebok om Sveriges folk och land”.  Det blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Så den kan nästan mer ses som en skolbok vilket man kan känna om man läst den.

Men innan vi kunde ta oss an något överhuvudtaget behövdes det fyllas på med energi.

Sött inne på serveringen som sig bör.

Kaffe i kopparkannor är det inte ofta man får.

Något Mårbacka är även känt för, utöver den självklara nobelpristagaren, det mjöl som produceras här: Skrädmjöl. En form av havremjöl om jag förstått det rätt. Så pannkakor och fyllda crepes bör man äta här. Och köpa påsar av i lilla handelsboden.

Och sedan den andra kändisen: Mårbackapelargon. Nu är jag på intet sätt en kunnig person om blommor och blad så det kanske är allmänbildning att man kan massa olika pelargonsorter men detta är den enda jag vet och kan peka ut. Med sina ljusrosa blommor.

Och här är huvudbyggnaden. Vi hann inte med den guidade visningen vilket var synd, hade gärna gått in och kollat.

När Slemas far dog, innan hennes genombrott, blev familjen ekonomiskt trängda och hela bohaget fick först säljas på auktion. Och sedan hela gården med omnejd. Då var huset mindre och av trä.

Det blev Selmas mål att kunna köpa tillbaka vilket hon gjorde med sina Nobel-pengar. Och gjorde om det hela till en större gård och huset putsades. Det är mäktigt om man tänker på det, att en ensam kvinna 1909 lyckades med det. Hon var nog en mycket cool brud!

Lada med utställningar, både om Selma, gården, bygget och nutida konst att köpa på plats.

Så vackert här. Förstår att hon ville köpa tillbaka sin barndsomsgård. Vi kunde läsa att Selma var en mycket uppskattad chef och gav sina anställda förmåner så som sjukpenning tror jag.

Men om detta ligger rätt avsides idag kan jag knappt föreställa mig hur långt borta från allt det var då, när hon bodde här.

Tänker lite på Ellen Key vars hus, Strand vi besökte 2020 och var långt ifrån allt. Som sagt, starka kvinnor som bygger sina egna hem och verksamheter.

Inspirerande trädgårdar och odlingar. Den sallad man fick till maten odlas och skördas här. Och uppstammade rosor och vildvin blev jag sugen på.

Tanken var att vi skulle hinna med ett besök på Klässbolsväveri också men det hann vi inte. Får återkomma annat år helt enkelt.

Vackert så det kniper i magen. Ängarna, skogarna och sedan de fina sjöarna mitt i allt ihop.

Väl hemma igen var vädret mer badpassande så det blev ett dopp från vår egna klippa.

Så otroligt mysigt och lyxigt med denna lilla väg ner till klippan. Något alla borde få uppleva någon gång i livet.

Badkläder som vajar i vinden och torkar i solen. Nu är snart min önskelista på sommaren fylld.

Då var vi framme i Värmland. En gammal prästgård på Hammarö utanför Karlstad är vårt hem för fyra dagar. 

Jag har bara varit på ett snabbt besök i Karlstad för 25 år sedan så det var med ett äntligen vi for in i landskapet. Känner starkt att jag vill uppleva hela vårt land. Iaf något besök i varje landskap under min livstid tycker jag. 

När vi planerade vår semester i våras och letade olika boenden att hyra hittade maken detta. En stort hus  lite öde men med bara 75 meter ner till Vänern och egen klippa. ”Ta det!” sa jag. Ett lugn för några dagar kunde jag då planera in i kalendern. 

Alltid så spännande att få låna nån annans bostad, få kliva in i någon annans utvalda hem. 

Med många “Sommar i P1” som sällskap i bilen så var vi då framme i Värmland. Från salta klippor i Smögen och västkusten till skogar och Vänern. Tänk vilket härligt land!

Och här var då vårt hus. Precis så där härligt som jag hoppats på.

En gammal prästgård fick vi reda på. Mycket ståndsmässigt och präktigt kändes det.

Efter lång resa var det nu fokus på middag. Vi hade handlat middag och frukostmat på vägen och snabbt var grillen på. Och apropå det där med att långa någon annans saker – spännande grill måste jag säga.

Jag dukade upp utomhus men då kom regnet. Allt flyttades raskt in och dt var hur mysigt som helst. Jag kan bara gissa hur många kafferep den gamle prästen haft här.

Nu blev det marinerad flankstek, färskpotatis, tomatsallad och lite blandat grönt. Och köpa-bea till yngste sonens förtjusning. Oj vad han älskar bearnaisesås.

Jag med som synes…

Så klart var regnet bara en yttepytteskur och vi klev ut. Den där egna klippan bara ner för grusvägen ville vi kolla in.

Över trädgårdens fält, in på en grusväg och sedan var Vänern vår.

Som jag drömt om denna klippa. Jag har haft förhoppningar om att dessa dagar här på Hammarö ska vara enkla, lediga och helt ostörda av klockan. Jag tror detta kommer bli alldeles utmärkt.

Barnen verkar hålla med mig.

“Det är inte alls kallt!” Men visst ser hon lite lurig ut…

Sällan har väl en himmel varit så magisk???

Runt vårt hus ligger fina lador och hus. Allt är precis så där härligt jag drömt om.

In i huset för att se en film och sedan sova sött och länge. Tack för varmt välkomnande Värmland. Jag gillar dig!

Efter en lång dag på Nordens Ark, se HÄR, var den där middagsbokningen vi hade på Grano kl 21.15 inte alls så sen som vi först hade trott. Bara bra ju, tid att återhämta sig i vår lägenhet lite grann. Och bygga upp en hunger.

Promenad från vår sida över till hamnsidan och in till stan. Men först se den vackra solen över havet.

Jag och mina tre småttingar. Som inte alls är små längre. Det var två år sedan vi var här sist, roligt att se bilderna från då och se hur det växer så det knakar på juniorerna.

Jag ändras aldrig… eller hur var det nu???

Smögen! Vilken pärla alltså. Så fint, vackert och mysigt med alla trähus och gränder.

Framme på Grano. Lite för tidiga dock. Vi fick sitta på uteserveringen för lite snacks, drinks och ett parti M.I.G. som jag har som app. Alltid kul med frågesport där det är både vuxen- och barnfrågor.

Och vips hade en hel halvtimma gått och vårt bord var klart.

På Grano är det rätter som man delar och pizzor av det lyxiga slaget. Som man fördel också kan dela.

In med lite av allt, tack.

Ute var vinden både kall och stark så känslan av mysig höst infann sig. Lite galet men ändå som sagt mysigt.

Över hamnkanalen går en pendlingsfärja, Zita, som vi sett hela tiden men aldrig tagit. Nu när klockan var sent slagen samt att det var sista kvällen så var det dags.

Och tajmingen kunde inte varit bättre. Vi valde att ta efterrätten i hamnen med glassar från kiosken och precis när de var betalda plingade båten, dags för avgång.

Och bara nån minut senare var vi framme. Som sagt, bara över kanalen/sundet.

Hejdå Zita, hej då Smögen, hej då Västkusten. Nästa stopp på vår sommarresa bli Värmland!

När vädret inte säger solstol och hopp i vågor får man hitta på något annat. Svägerskan med lokalkännedom vi mötte i Skåne sa: Om det inte är badväder – åk till Nordens Ark. Och så gjorde vi. Vilken fullträff!

Biljetter bokas i förväg och sedan bara att kliva in. Det vi visste sedan innan var att Nordens Ark har djur från norra halvklotet som är i behov av fristad. Dvs utrotningshotade djur som får möjlighet att föröka sig och tanken är att de ska återplaceras i sin naturliga miljö. Både en fin och sorglig tanke alltså.

Tigrarna var de vi ville se först.

I gigantiska inhägnader med som bryggor runt bor varje tiger. För ja, de är solitärer vilket är att de inte vill ha umgänge, inga flockdjur här inte. Lite ovant måste jag säga och ögonöppnare: så klart ska tigrarna inte bo ihop med en massa andra när de inte gör det i vanliga fall.

Detta gör att man kanske inte alls får se nån tiger, eller nåt annat djur för den delen i parken. Tigern kanske gömmer sig, sover bakom en buske eller bara är less på att ha folk omkring sig så då blir besöket rätt ofullständigt. Men djuren här ska få så mycket “vanligt” det bara går.

Men så kom då en tiger fram och det gick ett åhhhhhh, wow vad stor genom åskadarsamlingen. Även från mig. Jösses vad stora dessa randiga kattdjur är.

Helt otroligt vilket vackert djur. Och vi som har katter hemma inser att våra små rackare är ju typ i samma size som ett framben på dessa bjässar.

“Är du lika stark som en tiger?” sa uppragsskylten bredvid denna plats. En tiger kan dra ett byte på 250 kilo. Sonen inte lika mycket…

Och sådana här små uppdrag och informationsplatser var det överallt i parken. Mycket bra för vetgiriga djurvänner som vi.

Hoppsan, här var middagen serverad.

Återigen; jisses vilka mäktiga djur!

Och jag vet inte om vi blev inspirerade men det började kurra även i våra magar.

Högrevsburgare från Varggrillen.

En järv liten järv. Så söt så söt. Bjöd på kullerbyttor och bus.

Ett öppet fält för stora fåglar som stork, häger och tranor. Höll på att kissa på mig när en trana började sjunga under bron jag gick på. Har du sett Jurassic Park? Ungefär som nån av dinosaurierna låter Tranor och med en volym som hörs hur lång väg som helst. Nu fick jag och dottern detta under våra fötter helt ovetandes om att den stod där.

“Kan du stå på ett ben lika länge som en stork?” Jag skulle klara det länge fysiskt tror jag men efter en minut var det för tråkigt…

Och här har vi parkens superstar! Den lille röde pandan. Om nån frågar mig vilket är det sötaste djur jag sett live kommer jag förfallotid svara den röda pandan. Svårt att förstå att något så gulligt kunde vara på riktigt.

Hur den håller bambugrenen med tassarna och mumsar!!! Sötdöden slog till.

Och sött var det även här. Kaka i form som en skål fylld med mjukglass. Den du!

Vidare har Nordens Ark en del med lantdjur. Här finns även, vilket måste vara Sveriges mysigaste, förskola.

Grisar, kalvar, getter, får, kaniner, hästar, höns som kompisar på skoldagen. Sådan lyx.

Jag hade en önskan när vi klev in på Nordens Ark och det var att få klappa något snällt djur. Jag missade getterna som precis när jag klev in i deras hage hade after work och inte välkomnade fler armar med händer.

Men kanske att jag precis innan hemgång fick träffa coolaste grabben i hela parken: Ibra. Hanen som är pappa till 18 kaninungar. Klart han ska heta Ibrahimovic… Snällare kaninkille får man leta efter. Vårdaren sa att han måste bli klappad några gånger per dag för han bara älskar det. Han la sig ner slöt ögonen och njöt av tre Lyth-händer som klappade försiktigt. Som terapi smittade hans lugn sig över till oss. Vilken kille han Ibra. Fattar att han är poppis bland kanindamerna, ha ha.

Ja det var en heldag det. Så många upptäckter och upplevelser. Om jag skulle skriva ner alla här hade du fått läsning för hela veckan. Bästa att stanna här och nu.

Koss va’ det vimlar av segel i da’! Citerar lätt Lasse Dahlquist när man är här på västkusten och speciellt när det blåser så kraftigt som det gjorde vår första heldag i Smögen. Helt okej temperatur och skapligt med sol för att bli en baddag men vinden, eller den kraftiga blåsten, ändrade på det. 

Men först njöt vi av frukost på vår läckra balkong och vi spanade länge på den dramatik som utspelade sig framför oss.

Alltid lika spännande att ta sig an ett kök man inte äger, att använda spis, servera på annat porslin och försöka förstå hur allt är tänkt.

Vi hade kunnat sitta här i evigheter. Se de enorma motorbåtarna och de snabba segelbåtarna lämna hamnen och nya anlända. Man kan konstatera att visa angör en brygga som proffs utan att darra på manschetten medan andra skapar kalabalik och engagerar hela bryggan. Mycket kul och tryggt att sitta på en balkong på andra sidan, ha ha.

Med lunchmackor och vattenflaskor i väskorna tillsammans med badkläder, solkräm och handdukar gick vi mot Smögens närmsta strand.

När vi kom till badplatsen så insåg vi att det inte fanns en chans att ligga där. Vinden var så stark och temperaturen med den var allt annat än strandskön.

Men vid den lilla barnbadplatsen var det lite lä och en perfekt plats för krabbfiske. Något som mina söner har längtat hela året efter.

Det här är sommar! Min 13-åring och 8-åring. Samma kärlek till sommaren och sommarlovet.

Efter några tappra timmar på klippor och med hopp om att vinden skulle mojna gav vi upp. Vi går mot hamnen för att handla lite.

Och här är “vårt” hus. Lägenheten på mellanvåningen längst till vänster – där har vi vårt hem för tre dagar. Najs!

Alltid en god känsla att få se gamla hederliga ångbåtar ändå.

Den här hamnpromenaden, den här bryggan! Så mysig att strosa på och glo på folk och imponeras av båtar vid.

Med nyköpta baguetter och makens ihopslängda röra med räkorna som blev över från gårdagens skaldjursmiddag.

Det blev härligt snacks till fotbollen som visades på dataskärmen.

Kan inte se mig mätt på vår utsikt. Helt fantastiskt.

Middag och bord var bokat på Musselbaren, som ligger i bottenvåningen på “vårt” hus. Nära dit och hem.

Vi hade sett framför oss hur vi skulle sitta på uteserveringen i solnedgången men ack nej. Vinden var alldeles för stark och kall så det blev bord inne.

Blev ju bra det med men kanske att det inte kändes direkt somrigt. Men maten smakade sommar i alla fall.

Om du följt mig så vet du att jag försökte äta musslor i Paris men misslyckades, fick revansch på min födelsedag och njöt nu något så närodlat som det bara går.

Som musselbaren beskrev i sin meny: Många letar efter nya och hållbara protein men varför inte ta det som funnits länge och finns nära? Musslor!

God natt Smögen. Tack för en fantastisk dag.

Hej från Smögen! Nu har vi lämnat familjen och Skåne för att ha landat i Smögen. Denna västkustska pärla. Vi var här, eller bodde då utanför Kungshamn, pandemisommaren 2020 och drömt oss tillbaka. Nu hittade maken en lägenhet så fantastiskt belägen mitt emot den där berömda hamnbryggan. Mitt i smeten men ändå på betryggande avstånd. Vilket visade sig vara bra, ha ha…

Alltid lika spännande när boende bokats utan att egentligen veta så mycket om det. Uthyrningssajter som Airbnb är ju liksom skapade av de som hyr ut. De vill väl visa upp sitt boende på allra bästa sätt själva och vinklar sin kamera. Men här var det framförallt läget och utsikten som vi var ute efter. Och den gjorde oss INTE besvikna.

Vi kom fram sent på eftermiddagen och hade köpt med oss frukostmat på vägen men inget mer. Att stå och laga mat efter lång dag och resa lockade inte.

Om vi hade hyrt ett rum med utsikt? Svar ja!

Men färska skaldjur i hamnbutiken gjorde desto mer. En promenad dit när väskorna var i vår lägenhet och köpa en massa gott för att duka upp med hemma blev planen. Endast egen majo och aioli behövdes fixas.

En vy som är världskänd. Eller nästan i alla fall.

Mäktigt att tänka på hur denna smala passage en gång i tiden, för länge länge sen hittades av människor och att de började bygga runt den. Det tackar vi för idag.

Gösta, så vi möts igen alltså!

Havets guld. Vet inte om det kallas så, men jag känner så.

“Mer räkröra tack!” Han som inte alltid är pigg på maten vi ställer fram är helt galen i alla olika sorters skaldjur.

Vår “gata”. Och söt granne.

Med världens godaste buffé och med en helt makalös utsikt skulle vi njuta av denna lyx. Det vi dock inte hade planerat eller anat var att vi skulle bli bjudna på värsta partyt. För mitt emot oss ligger hamnkrogen som varje kväll har trubadur med en enormt glad och sångstark publik och det kändes som vi också var där. Men, det var inte det glada gänget som hördes mest utan det överglada killarna i en av segelbåtarna jämnte. Åh jisses vad de trodde de satte varje ton i Stad i ljus, ha ha. Tommy Körberg hade gråtit av förskräckelse kan jag tro. Vi bara skrattade och tyckte synd om grannbåtarna som inte kunde stänga de tjocka ljudisolerade fönstren som vi.

Man kan se det som ett levande skådespel mitt framför oss. Lite kul ändå. Och det var faktiskt knäpptyst under natten. Alla glada kan jag tro.

Vilken buffé alltså. Det är sånt här jag drömmer om när semestern väntar. God mat, härliga vyer, lediga stunder och vackert väder. Tacksam!

Vad längtar man efter när jobbet och vardagen äter upp en? Jo de där lediga sommardagarna när man inte behöver tänka på klockan eller något överhuvudtaget egentligen.

När man sover ut, frukosten är lång, väder och vind avgör dagens destination och en lunch packas utan större avancerade handlag.

Då vi är 14 pers här i huset krävs det ofta en planering med bilar och tider. Men att promenera ner till stranden gör att alla kan komma och gå som de vill. Detta blev dagen då detta skedde. Noll stress bara ledigt. Och tillsammans.

Krämig pasta med laxrester och kapris från första middagen slukades upp av alla. Åh vad gott.

Sommarlov!

Kan vara så att jag somnade en stund. Så ljuvligt. Så absolut ledigt.

Om man bortser från de parkerade bilarna är detta mitt önskemål-vykort från sommaren.

Nere i varv till hundra procent. Så otroligt härligt.

En mycket mycket blåsig dag skulle inte hindra oss. Vi skulle till stranden. Är det sol och vi är i Skåne – då åker man med badkläder mot närmsta badmöjlighet. Det blev stranden i Viken.

Med stora stenar på badlakanen så de inte skulle flyga bort och bakom ett stenröse försökte vi hitta lä och värme. Kallt var det inte men allt för blåsigt. 

Sönerna försökte kasta boll men den tredje medspelaren vinden tog den istället hela tiden. 

Några tog ett tappert kallt bad, fler tog en glass och sen gav vi upp. 

In till Höganäs istället för en lunch mot en husvägg i lä för värme och vindfritt lugn samt spela schack och Fia med knuff på torget. Handla mat och sedan börja middag hemma i stugan. 

Jag å maken var kvällens arrangörer. Så brukar vi göra här när vi är 14 pers samtidigt – fördelar matlagning till vissa och sedan diskning till annat lag. Och så snurrar den fördelningen. Alla involverade på nåt sätt. Mycket bra!

Med så många glas som behövdes fick barnen sina drinkar i glasburkar jag hittade i glasåtervinningen. Kanske de festligaste glasen ändå?

Spännande drinkar med snittar som stående förrätt och sedan paella till varmrätt. Det var ett spanskt tema. Med inspiration från vår resa till Mallorca i maj. 

Far och äldste sonen. När växer junior om senior? Det är inte långt borta nu.

Vinden hade inte avtagit alls. Men himlen var som allra härligast och sen klev månen upp. Då klev vi in. 

Disk, samtal, musik och maken bakade kakor strålade ut från det lilla köket. För att sen samlas framför tv.n och se de sista avsnitten av Stranger Things. Fast då somnade jag, för jag å äldste sonen såg dem innan vi reste iväg. 

Tog med mig lillkillen som börjat krokna han med och sa god natt. 

Och tack för första heldagen på semestern.

Hej från Skåne! Nu är vi på vår somriga semesterresa. Bilen packad med allt från solkräm till regnrock, från slitna shorts till frasig uteserveringsklänning. Hela kostcirkeln för sommargarderoben. Men främst är jag laddad med lugn. Jag har noll krav på denna sommar. Det blir vad det blir. Vi tar dagen som den kommer och jag ska se till att även en smältande glass på en parkbänk ska kännas som en stund att minnas. Att nuet, eller kanske just mellanrummen, ska också få sitt värde. 

Jag har haft så lätt att lägga för mycket fokus på att en utflykt eller en middag med nära och kära ska bli så bra som möjligt. Men allt det där emellan då? Om det, nuet, också kan få sin bekräftelse behöver inte de där stora sakerna bli just så… stora. Att förväntningarna på dem måste infrias. Ta ner kraven lite. 

Så lång utläggning på vad jag känner och hoppas på för de kommande veckorna. 

Vi började starkt med att landa i ett hus fullt till bredden. Precis så som vi längtat efter. 14 pers i ett hus med massa sommarlovspirr.