Söt frukost på Rosendal med Billgren & Wood

Pressnyheter Restaurang- & cafébesök Stockholm

När det kommer en inbjudan om att få komma på en pressfrukost på stans mysigaste ställe: Rosendal där två av mina favoriter Elsa Billgren och Sofia Wood skulle inspirera och presentera var jag inte sen att svara ja.

Sen visade det sig att mars bjöd på en av de härligaste vårdagarna och solstrålarna verkade aldrig ta slut, samtidigt som frosten låg vackert på marken, så bara det gjorde ju dagen fantastisk i och för sig.

Alltid lika underbart på Rosendal. Ja kanske inte är den med de grönaste fingrarna men det är ju mer än bara odling. Det är alltihop med maten, miljön, upplägget, stämningen och stilen man gillar.

Jag hade tagit på mig min tydligaste 70-tals look. Att klä sig ljust känns så rätt. Och det var jag inte ensam om att tycka för nu är det verkligen ljusa färger på var och varannan människa. Vitt, äggskal, beige osv – är det vårens trend???

Elsa och Sofia hade parat ihop sig med Dansukker som nu lanserar sin nya förpackning. En förpackning som ska vara tydligare för köparen att det är en helt svensk produkt. När Svenska sockerbolaget AB gick ihop med andra företag så byttes namnet till Dansukker vilket kanske inte ringar så svenskt. Men det är fortfarande samma svenska socker. Så nu är det ny design och som sagt fortfarande 100% svenskt, eller skånskt om man ska vara ärlig, socker i förpackningen.

Innan presentationen njöt jag av allt det vackra inne i växthuset.

Sen blev det till att njuta av frukosten. Vid detta laget var jag vrålhungrig.

Men vad är det som ligger under den blå handduken…?

Jo, Elsa och Sofia fick i uppdrag att baka en kaka av två gamla hederliga svenska bakklassiker. Många saker att välja på där men det blev den hederliga bullen och morotskakan som slogs ihop. Det blev en morotsbulle, se receptet HÄR.

Och den fick vi själva toppa med gott och fint!

Härligt gäng att starta dagen med: Ulrika, Elsa, Beata, Sofia och så jag. Och visst ser vi ut att vara med i samma klädkampanj. Så galet matchiga vi var!

Härliga leftovers. Men det fanns inte plats för mer nu. Så jag Ulrika och Beata tog en promenad tillbaka i stan längs med Djurgårdskanalen och på Strandvägen i solen.

Lördag med lyxlunch på Spesso & mellomys i tv-soffan

Bloggdagbok Restaurang- & cafébesök

Var det nu i helgen våren kom till våra breddgrader? Det känns verkligen så och söndagen spenderades dels i trädgården med att kratta bort allt bös som blåst ner under vintern. Kottar och barr gömde den gräsmatta som snart kommer spira där. Jag började mitt arbete med tjock stickad tröja, väst och mössa. Inom kort åkte plagg efter plagg av och jag i t-shirt krattade mig svettig. Vad fort det kan gå ändå men som vi alla vet – vintern har nog inte sagt hej då helt och hållet.

Den lördag jag hade kommer gå till historien som en av de häftigaste. Så mycket som hanns med och med saker som jag sällan gör och speciellt inte senaste åren med pandemi.

Lyxlunch på Spesso

Vår vän Karl Ljung hade bokat lunchsittning på den fantastiska restaurangen Spesso som han dessutom varit kreativt bollplank till i skapandet. Han hade också bjudit in ett par som jag å maken aldrig träffat. Det är ett kul grepp måste jag säga – att träffas några stycken där några känner varann jättebra och några är helt nya för varann.

Inte röda mattan men väl röda skor.

Nä men hej säger 70-talet!

Och perfekt med lunch måste jag säga. Brunch är också trevligt men en riktig braklunch ute är så härligt. Den har ett slut och man kan ha en kväll sen i lite lugnare tempo. Eller fortsätta uppåt om man är på det humöret.

Vi hade väl ett mellanting men det kommer sen.

Om du gör ett besök hit måste du beställa denna drink; Paloma! Så himla god! Och vacker.

Lyx att sitta på en restaurang som gäst ihop med ett proffs som vet exakt vad man ska beställa just den dagen. Rätt efter rätt serverades.

Spesso är italienska och betyder ofta. Restaurangen är lite av en modern italienare. Och ofta är tänkt att man ska känna här – att man vill återkomma och vara här ofta. Både maten, drycken och lokalen får i alla fall mig att känna så.

Det var fleratlet olika smårätter, många med pasta som här ovan vildsvinsragu och hummerravioli, som vi alla delade på.

Skoja inte bort denna vy!

Ser fram emot uteserveringarnas tid när man kan sitta här över takåsarna mitt i stan. Glömde ta bild på uteserveringen men den är enorm. Kommer bli perfekt i senare i vår.

Väldigt svårt att slita sig från både restaurangen och utsikten. Lunchsittningen hade helt klart övergått i tidig middag för nykomna gäster.

Suddig bild från taxifönstret när vi skyndade hem, vi var så sena nu!

Mellomys hemma med släkten

Då det var en lunch så visste vi att vi inte skulle vara borta så länge och planerat för att vara hemma på kvällen för mello. Nu var båda makens bröder i stan samtidigt så de var inbjudna på lite spontan mello-middag samt min mamma. 10 pers trängdes i köket vilket jag älskar.

Nu var det bara det att den där lunchen var så himla trevlig och god så vi blev sena. Så pass att vi kom hem efter våra gäster. Ja ja, skönt att vi var förberedda för matlagningen, att gästerna just är familj så det får vara lite hejsan-hoppsan.

Mamma och äldste sonen basade över dukningen, make och svågrar lagade mat och svägerskor fixade gott plock som förrätt medan vi lagade maten. Alla hjälpte till.

Det blev en härlig middag tillslut som åts både vid matbord och i tv-soffan. Vi hejade fram alla bidrag och sjöng med. Kanske att jag blev lite besviken att Bagge inte vann men det gick snabbt över.

Sen var det att lyssna igenom alla redan klara bidrag till Eurovision och musikquiz. Jag kom i säng efter 02 och var helt slut. Men så glad! Vilken dag.

Ett snabbt fredags-hej med gammalt skåpmat

Bloggdagbok

Halloj! Jag önskar att jag kunde komma med en massa nytt, matnyttigt och inspirerande här denna soliga fredag men det har det inte funnits tid till att skapa. Så jag kommer med ett HEJ och kan då istället tipsa om att leta i bloggens arkiv för en massa pyssel, bakning och annat härligt. För du vet väl att det finns hundratals inlägg bakåt i bloggen? Inte alla som vet det har jag förstått. Överst här på bloggen i menyraden finns en sökruta du kan använda att skriva chokladsås till exempel. Eller påskpyssel.

Annars finns det under menyrubriken Kategorier allt uppdelat på ämnen. Så där kan du hitta till exempel allt för påsk under Högtider & Säsonger. Så du kan nog hitta något som kan inspirera denna fredag. Återvinning är ju rätt så ta gamla inlägg och gör till nytt.

En liten bild från mig i farten idag. Det var många nyanser av brunt kunde jag se…

Fin fredag till dig som tittat in.

Min kollega är gosigare än din

Bloggdagbok Hemma hos mig

Idag ska jag ha en administrationsdag vid datorn och satte mig i vardagsrummet istället för i mitt arbetsrum. Ungefär 2,5 minuter efter jag satt mig fick jag en bordskollega.

En väldigt närgången sådan.

Men väldigt gosig.

När jag lite vänligt men bestämt visat att jag behövde datorn la han sig bakom skärmen. Tack. Vissa jobbar hårdare än andra idag…

Övrigt då, vad händer? Inte mycket på arbetstid utöver admin. På insta har jag delat ett gammalt favoritpyssel för påsken. Se det blogginlägget HÄR. Ikväll blir det däremot väldigt skoj då makens farbror har vernissage på sin utställning så det blir kul.

Ha en fin dag!

Fruktstund med godaste avokadon

Tillbehör

Ja men då tar vi en fruktstund tycker jag. Och då tänker jag dela med mig av min favorit som är lite matig också. Ja och då vänder jag mig så klart till avokadon.

Avokado + citron + salt = helt magiskt gott. I sin enkelhet så är denna trio som gjorda för varann.

Fruktstund med godaste avokadon

Skala avokado, pressa över citron, smula över flingsalt och ät sedan med sked. Där har du min fuktstund om jag får välja.

Om du som jag älskar avokado vill jag även passa på att tipsa om denna underbara hälsodrink, kolla HÄR.

Kanske något att servera som en förrätt på brunch eller tillbehör till vit fisk eller kyckling. Som en omonterad avokadomacka liksom.

Internationella kvinnodagen – för alla, i alla åldrar & med alla rynkor

Bloggdagbok

Grattis alla kvinnor. Idag är det vår dag. Samtidigt som denna dag är viktig för att minnas hur det var för inte så himla längesedan, när kvinnor inte alls hade samma rättigheter som män, inte ansågs vara jämlika, jämställda eller värdiga en plats så känns det sorgligt att det ska behövas en dag. Det bör ju vara en självklarhet. Men som jag säger först, det är just för att det behövs påminnas om varför dagen finns.

Det har sagts att 1900-talet var barnens århundrade. Kan det då vara så att 2000-talet är kvinnans århundrade? När vi nu äntligen har en kvinnlig statsminister, kommer ha en drottning på tronen, kvinnor på chefspositioner är självklart, med den stora våg i samband med #metoo och de nya stora mediekanalerna faktiskt domineras av innovativa tjejer och kvinnor. Det känns som om det borde vara det.

Något jag har tänkt på på senaste tiden för mig själv är ålder. Jag läste artikeln om att journalisterna Heberlein och Linderborg valde att inte vara med på bild, att de väljer bort tillfällen i media där de riskerar att synas. De ville inte visa upp sina äldre versioner av sig själv. Jag har ju valt att ha ett jobb där en del just är framför kameran och i en värld som dels är helt ny då sociala medier inte har många år på nacken men också att många av de som verkar här är unga. De blir bra på bild hur de än gör. Normen för ett vackert och säljande ansikte är ungt.

Men den köpstarkaste gruppen är ju mogna kvinnor. De som ansvarar för inköpen till hemmet, familjen och sig själva är ju kvinnor som minns 90-talet. Vill de verkligen se en 22-åring göra reklam för det de förväntas köpa?

Jag kan erkänna att jag har dragit mig för att vara med på bild jag med för det är alltid med granskande ögon de tas emot. Men va f*n, vi alla åldras och om det inte syns några ansikten efter 45 så är det ju galet! Och det jag då vill se är riktiga ansikten och inte fyllda och sprutade ansikten för de ser jag. Alla får göra som de vill så klart men det är intressant hur lika varann många blir ju äldre de blir.

(Om hur det är att ta bild på sig själv kan du läsa HÄR)

Jag ser mig själv som en late bloomer, en som blommar ut lite senare än normen och det har jag skrivit om HÄR. När jag nu kommit på vad jag vill göra, vad jag faktiskt är bra på och gör något som jag vet är uppskattat – då ska jag väl inte börja dra mig undan bara för att jag är 50 minus???

På mina tre första reklambyråer jag jobbade var jag yngst. Jag började jobba tidigt och hann med en massa så jag var väl ung och spännande väldigt länge. Sen blev jag ju bara som alla andra. Nu när jag skulle kunna vara mamma till några av mina kollegor så känner jag att jag står ut. Kanske jag då tagit cirkeln hela vägen runt och blivit äldre och spännande??? Det är ju superkul i så fall.

Skulle vara intressant att höra dina tankar om detta. Vad tycker du? Har du ibland valt att inte vara med på bild (professionellt eller på familjefoton) för att du känt dig ”för gammal”?

Jag hoppas att detta är kvinnans århundrade, att kvinnor får ta plats och framförallt att vi får behålla vår plats oavsett ålder.

En pangdag i Åres skidbackar

Bloggdagbok Åre

Efter vår långa resdag, att komma fram och lära känna sitt nya hus för en vecka var vi nu redo att ge oss ut i backarna. Jag så klart vaknade tidigt och tassade upp för att göra frukost. Det första jag mötte var solen.

Precis när jag klev in i vardagsrummet såg jag hur solen klättrade över kanten och sträckte sina strålar. Fort fram med kameran. Så klart… Detta blir en bra dag.

Frukosten klar. Nu ska jag bara få fart på resten av ligan.

Väldigt speciell känsla av att ha allt på ett bord som är helt nytt och nyöppnat. Lyxigt.

Efter en kamp med pjäxor, ”vems handskar ligger här?”, korviga strumpor och svettiga ryggar kom vi ut! Klockan 10 prick var vi i backen. Det måste jag säga är rekord ändå.

Så redo, så taggade och… hur var det nu man gjorde…?

Fantastisk blå himmel. Något man aldrig ska vara säker på att få. Här njöt vi nu allt vi kunde. Och nu ska vi upp på toppen.

Vackra Jämtland! Som jag saknat dig!!!

Ett nytt skidsystem tar sin lilla tid att lära sig. Det var några gånger vi åkte fel sak erkännas.

Nu var gondolen som tar sig upp till Åreskutan öppen och då gäller det att passa på.

Härligt och hissnande att åka de små gondolerna.

Men väl uppe pop toppen var all väntan i köer och stress värt det.

On top of the world! Lite så kändes det!

Så himla mäktigt detta!

Då det är ett stort system gäller det att ha koll på när sista liften hem går och hur lång tid det tar att ta sig dit. Vi hade flax måste jag säga för det tog galet lång tid med alla köer så vi var bland de sista som kom med sista liften hem upp till vår stuga. vid 17.15 trillade vi in helt slut i kropparna i stugan igen. Efter hela 7 timmar i backarna var vi värda en skön after ski i stugan.

Sen till middagen kom våra vänner och vi blev fulltaliga. Nu kunde vårt sportlov börja på riktigt.

Hälsningar från Åre

Bloggdagbok Åre

Sportlovet 2022 går snart mot sitt slut och vi har varit snart en vecka här i vackra Jämtland och Åre. Första gången för mig i Åre, jag firade alla mina sportlov, samt konfirmerades faktiskt, i Storlien som ligger lite längre mot norska gränsen. Se vår resa dit HÄR.

Nu hade vi alltså hyrt en stuga ihop med våra vänner som vi förra året var i Vemdalen med, se det HÄR.

Vi hoppade in i bilen kl 07.00 och lämnade ett vackert Stockholm.

Många timmar senare mötte vi de vackra jämtländska fjällen och den mäktiga Åreskutan. Lite skillnad på landskap. Samma fina himmel dock.

Vi hade hyrt via en jobbkollega till maken och hon hade sagt att det var så kallad stuga med ski in and ski out. Inte hade jag väl trott att det verkligen var så. Liften låg precis utanför dörren.

Barnen började hoppa i snödrivor medan packning av det större slaget och matkassar för en vecka drogs fram ur bilen.

Så fin stuga. Alldeles perfekt för oss 10. Trångt ja, men så det ska ju vara i en fjällstuga.

Passande kudde.

Medan maken och barnen åkte till Åre by packade jag in all mat, bäddade sängar och hängde in alla kläder. Jösses vad mycket packning alltså. På en solsemester räcker det ju med en bikini. Typ.

Våra vänner skulle komma en dag efter oss så vi lagade middag till oss. Enklast tänkbara: tomatsås med färsk salsiccia och pasta.

Mums så gott. Bra att ladda för den stor skiddagen efter.

Utanför körde pistmaskinerna för fullt. Väderprognosen lovade fint väder för morgondagen och, kors i taket, vindstilla så vi laddade för en pangdag på alla sätt.

Avslutade med kortspel och sedan i säng. Trötta efter en lång dag på resa och med många nya intryck.

Att inse att nutid sen blir nostalgiska minnen

Bloggdagbok

När jag satte ihop musiklistan LördagsLounge så letade jag upp en del gamla låtar och jösses vilken minnesresa det blev.

De första tonerna av Buddha Bar fick mig att resa tillbaka till min första egna lägenhet. En 35 kvm stor lägenhet med snedtak och köksbänk i rummet, en sk studio. Jag prioriterade långbord så att många skulle få plats, soffa fick inte plats så sängen var soffa dagtid. Sen var det tomt på möbler i övrigt utöver bokhyllan med böcker, fotoalbum, pysselmaterial och massa cd-skivor. Min nyfunna kärlek, nu make, hade flyttat in och det var trångt, alltid glatt och alltid vänner på fika, drinks och/eller middag.  Detta var en skiva jag satte på varje lördag när vänner skulle komma över på en bit mat innan vi drog ner på stan för en förhoppningsvis härlig och lång lördagsnatt. När jag nu lyssnade på första låten igen så var det som om jag stod där igen, hade precis tänt ljusen och rökelsen samt bullat upp en libanesisk plockmiddag som var det absolut hetaste i matväg då. Jag blev 26 igen.

Vid nästa låt slängs jag vidare till vår lägenhet i Birkastan och vi har två blöjbarn varav den äldste som kan gå älskar att dansa. Endast iförd små strumpor, tung blöja och liten grön t-shirt står han vid högtalaren och gungar i takt till musiken. Han är så liten, så liten och jag älskar honom så men är samtidigt så trött av all sömnbrist att jag bara längtar tills han blir stor. I dag önskar jag att bara för en minut kan åka tillbaka till den lägenheten, få hålla hans lilla hand och dansa i takt med musiken ihop med honom. Nu är han längre än jag, kan mer om världens djur och digital teknik än jag. Musiken kniper tag om mitt hjärta.

En annan låt fick mig att färdas till Espresso House vid Hötorgets tunnelbane-spärrar där jag satt efter jobbet och jobbade med mitt andra jobb; bloggen, dagarna när maken hämtade barnen. Jag hade gjort en spellista som blev som mitt mantra. Samma lista med snygga låtar spelade jag om och om och om igen varje gång jag jobbade med bloggen. Att jobba heltid på reklambyrå och nästan heltid med bloggen då krävde att jag liksom gick in i ett flow för att palla och det hjälpte musiken mig med. Jag kunde sitta där med lurarna i timmar tills personalen gick fram, böjde sig ner över min laptop och sa ”vi stänger nu så jag måste tyvärr be dig gå”. Detta skedde så många gånger.

Ett citat från denna låt kan jag inte släppa:

The moment, you own it, you better never let it go (Go)
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime, yo

Så jag tänkte då: missa inte denna chans!!!

Detta får mig att fundera: vilka minnen skapar jag med låtar nu som jag inte själv är medveten om? Om 10 år när jag är 57, kommer jag minnas då hur mina barn var tweenies och fortfarande var hemma mest medan nu/då ser jag dem aldrig för de är borta på äventyr? Eller har vi flyttat och musiken jag lyssnar på nu påminner om vårt älskade funkishus? Både en spännande och läskig tanke att röra vid.

Men visst ger musik starka minnen? Det är fint att ta med sig.

Vi ska tågluffa till Lyon & Paris! Kan jag få dina tips???

Paris Tågluff

Nu har vi bestämt oss och köpt interrailkort. Vi ska tågluffa till Frankrike i vår. Vi har luffat en gång tidigare, på våren 2019 till Paris, se HÄR och HÄR, och även en höstlovs-luff till Venedig och Salzburg, också det 2019. Om det inte hade kommit en nedrig pandemi emellan så hade vi säkerligen gjort fler. När man nu får resa igen så var vi inte sena på att planera en resa med tåg ner i Europa.

Oj, vad vi längtar allihop. Det är då två år sedan och för de två stora barnen så är nog minnena starka fortfarande men för vår yngste som då var 6 år är det lite brottstycken han kommer ihåg. Jag som fotograferar så mycket (typ jämnt och på allt) så lever minnena ändå starka.

Vi pratar nu om vad vi vill uppleva, göra, äta och se. Det kommer bli väldigt mycket nytt så klart för vi kunde ju inte spå långa vägar hinna med en hel storstad på vår lilla tripp men det kommer bli ännu mer nytt. För vi luffar faktiskt allra först till Lyon.

Det är med att se fler städer än huvudstäder är så bra. Man får så mycket känsla av det land man besöker utan att behöva se exakt alla de där självklara turistattraktionerna. Som när jag å maken var i Edinburgh, se HÄR. Det där med att besöka ”second city” är inte så dumt. Det vill säga landets andra stad. Som då Sevilla i Spanien, Milano i Italien, Hamburg i Tyskland osv, jag tror du fattar.

Varför det blev Lyon är helt och hållet makens förtjänst. Han är matintresserad som få och Lyon är ju ett Mat-Mekka. Det ska bli riktigt spännande det med.

Så nu går startskottet på att planera och drömma. Och jag ska ladda ner någon fransk ljudkurs så jag kan skrämma liv i de få franskakunskaper jag har.

Kan jag få dina Lyon- & Paristips???

Har du några tips på saker jag för guds skull inte får missa när jag är i Lyon och Paris? Restaurang, museum, park, café, butik mm – allt tar jag gärna tips om. Tack på förhand!