Etikett: tågluff 3

Vår resa hem till Sverige skulle bli Paris – Hamburg – Köpenhamn och så då slutligen Stockholm. (Se alla inlägg från vår Frankrikeresan HÄR) Och ja, några mellanstopp också. En resa som skulle gå från den vidrigaste botten till allra bästa toppen. Sånt som bara kan hända när man är på en äventyrsresa.

Då resan tar ett dygn hade vi bokat en natt på ett hotell i Hamburg nära stationen och då vi haft så trevliga kvällar där tidigare vid just mellanstopp var det med spänning vi såg fram emot ännu en. Att det sedan skulle bli det motsatta visste vi så klart inget om.

Vi tog bussen till Gare de l’Est och väntade in vårt tåg. Allt gick så bra sen. Riktigt smidiga, snabba tåg med mycket bekvämlighet. Det gick fort att åka och med några byten på vägen var vi i Tyskland. Jag satt med hörlurar när en konduktör kom med en bricka choklad och bjöd. Jag sa merci och barnen stirrade på mig med stora ögon som om jag svurit åt konduktören. ”Va vaddå?? Vad har jag gjort???” Frågade jag. ”Du sa MERCI!!!” Jag fattade ingenting. Tog mig lång tid att förstå att vi ju åkt över gränsen och nu var det Danke som var hälsningsfrasen. Så tokig jag kan vara då, ha ha.

Efter några byten så var det då kväll och vi var framme i Hamburg. Och en härligt tysk middag väntade. Tyvärr var den restaurang, Paulaner som vi varit på tidigare med väldigt goda minnen från stängd denna kväll. Så vi fick ta annan.

Incheckade och väskorna på rummet så började jakten på middag. Nagel mitt emot hade vi försökt komma in på tidigare men det hade inte gått då för vi haft för mycket bagage då tyckte de. Nu var vi ju utan väskor så det gick bra. Ett bord för 5 hittades och vi slog oss ner och väntade. Och väntade. Efter 30 minuter och med ett nödvändigt vift från mig kom den assura servitören fram. Som om vi störde. Han hade ingen bra dag tänkte jag och det var nog inte bara idag visade det sig senare.

Efter väldigt lång tid fick vi våra drickor och efter ytterligare 30 minuter fick vi vår mat. På vägen till vårt bord skrek servitören på en kvinna att flytta på sig. I Tyskland är det fortfarande restriktioner så inga får stå upp med glas, inga får röra sig i lokalen utan munskydd och hon satt helt fredligt på sin plats. Jösses vad sur han är tänker jag återigen.

När han lämnat vår mat med hårda smällar från tallrikarna ner i bordet går han tillbaka, pratar med kvinnan igen varpå han höjer rösten så han skriker. Hon svarar och han börjar då ta kvinnans sällskaps alla glas som var helt fyllda. Hon håller kvar sitt vinglas varpå han rycker det så det välter och krossas, rödvin över hela bordet. Vad händer då? Den manlige servitören ger kvinnan en örfil!

Jag chockas! Vad hände??? Mitt i en full lokal med många barn närvarande slår en man en kvinna som sitter ner rakt i ansiktet. Det var inte bara med ont i magen av situationen som maten inte smakade bra – det var inte god mat. Barnen som sällan klagar ville inte äta så jag tog dem snabbt till tågcentralen på andra sidan gatan för att hitta något. Maken fick bli kvar och betala. Jag ville inte se servitören något mer. Det blev ett snöpligt slut på vår resa, skulle vår sista måltid på denna härliga resa bli detta???

Nej, det skulle det inte. Tack Dannmark, tack Köpenhamn och tack danska underbara härliga generösa servitörer för att ni gav oss sen ett minne för livet. Av det positiva slaget. (Utan slagsmål)

Godnatt under blomhimmeln.

Hotellfrukost, något vi inte haft på hela resan åts i arla morgonstund för att sedan gå de få metrarna till tågstationen. Tåg mot Köpenhamn.

En härlig tågresa där allt flöt på bra. Mätta från frukosten, med ankomst i Köpenhamn vid 13-tiden och nästa tåg till Sverige vid 17 hade vi planer på lunch i Köpenhamn. En liten bonus med ett stopp i ytterligare en storstad.

Hur spenderar man 3 timmar i Köpenhamn? Man spenderar dem väl genom att som ett lyckokast få ett bord på Café Sorgenfri.

Ett av de där mest legendarisks smörrebrödställena. Våra väskor var mer än välkomna och även vi. Här tog två manliga servitörer emot oss med stora leenden, skämt till barnen och ett varmt välkomnanden. Hur kan två världar vara så olika?

Danska smörrebröd beställdes och med massa tid blev detta en helt underbar stund. Så till den milda grad att vi faktiskt bokade ett hus i Köpenhamn på Airbnb för i sommar. En väldigt oväntad vändning och genast med ett härligt sommarlängt.

Tåg över Öresund och byte i Malmö till Snälltåget och för första gången på hela resan ene egna kupé. Det vi blev bortskämda med nästan hela vår första tågresa 2019. Sen mycket trötta var vi åter i Stockholm.

Sista måltiden i Paris och nu skulle Frankrike ge mig de där moules frites jag hade som enda krav på resan. Jag hade googlat och bord bokades på L’Anvers du Decor för att de fått bra recensioner, bilderna såg bra ut och de garanterade moules med hemmagjorda pommes.

Ett stimmigt ställe i Montmartre med underbar stämning. Superhärlig personal men turistfällan var total. Jag har som sagt inga problem med turistfällor men då ska det också leverera bra mat.

Personalen förutsatte att vi inte äta grodlår, sniglar eller musslor innan vid matbeställningen vilket kanske borde ha avslöjat det hela. Vi var nog inte deras vanliga gäster skulle jag tro. Sonen tex hade på sin 11-årsdg önskat grodlår till middag så vi är på intet sätt newbies, ha ha.

Sniglarna var goda och alla åt av dem. Dottern slukade 3 och yngste sonen tyckte faktiskt riktigt bra om det. Se där!

Storebror tog grodlår till förrätt. Gillar man kyckling och gillar man torsk – ja då gillar man grodlår. Som ett blandning. Som en groda.

Sen kom då musslorna som jag längtat efter! Superglad över att få äta musslor i Paris, känna lyxen av situationen men det var de sämsta musslor jag ätit.

Bunken som ska vara överfylld var halvtom, vissa musslor små som nyckelpigor och sedan var buljongen helt utan smak.

Men vet du? Jag var lyckligare än lyckligast just för att allt ändå var så galet underbart. Men om du ska till Paris – välj ett annat ställe. 

Med stort vemod var det vi vände hem till lägenheten igen. Sista kvällen, slut på vår underbara franska resa, jag som precis börjat känna mig hemma i vårt kvarter, greppa enkla franska fraser och komma in det parisiska livet. Snälla låt mig få återkomma snart igen!!!!

Vaknar upp till ännu en solig dag i ett vårvackert Paris. Denna dag skulle vi möta upp min brorsdotter, barnens storkusin, som enligt Facbookstatusen ”Quit my job and moved to Paris”. Åh den som ändå var 20-something igen. Nu bor och jobbar hon här och har varit vår guide.

Dagens uppgift för henne var att hitta en park där vi kunde ha äggjakt. Något som makens familj alltid haft, jag anammat och barnen tar som självklart.

Denna äggjakt är lite speciell då det ska sjungas en sång med högre volym och tempo när den som letar närmar sig det gömda ägget och det motsatt om hen går åt fel håll. Detta gjorde ju att vi behövde en park där vi kunde vara lite för oss själva. 

Men först hade vi några timmar på stan. Strosa lite utan mål, stanna till där det ser fint ut, dras åt nåt håll som känns lockande.

Det gav att vi köpte lite picknick eller vad man ska kalla det och satte oss för lunch i Place des Vosges där vi också var förra resan.

Jag hade kunnat stanna där i evigheter. Så otroligt mysigt. Parken var fylld av folk; unga kompisgäng, äldre par, barnfamiljer, möhippor och turister. Så lugnt , tyst och mysigt. Återigen slås jag av hur jag vill bo i Paris. Alla får plats. Jag får inte samma känsla när jag, säg går genom Humlegården i Stockholm. Det ligger inte äldre på filtar med en kaffekorg där utan mest bara unga. 

De tre syskonen lekte i parken och alla syskonbråk vi behövt medla i under resan var som bortblåsta. Jag hade inte bråttom härifrån om man så säger.

Men vi hade ju en äggjakt att göra och vi hade fått en park av brorsdottern – Jardin des plantes.

Vilken härlig park. Massa blommor, som namnet antyder, men även ett litet zoo. Det får vi ta nästa resa.

Efter lite letande hittade vi en plats där vi kunde gömma, leta och sjunga utan att hela Paris skulle glo på oss. Med löfte till barnen att inte sjunga för högt för det är ju bara så piiiiiinsamt började vi.

Sen fick man sin belöning i gräset och solen. Men bara för nån minut då vi, och ungefär 30 pers till, satt oss på fel sida ett stängsel. Det var bara att flytta sig några meter för att fortsätta äta skumharar och chokladägg.

Sen hem igen för att ladda om, middag var bokad, den sista i Paris, på ett ställe som garanterat hade moules frites. Denna gång skulle jag inte bli utan, ha ha.

Hur mycket Paris kan man uppleva på en och samma dag? Detta skulle vi testa för nu var det fullmatat schema med typ allt. Nej inte riktigt men på denna dag lyckades vi träffa in väldigt många grejer om man skulle ha ett Paris-bingo.

Började med att gå rätt över gatan från vår lägenhet till den underbara butiken Merci. Nu vet jag inte vilken som var först Artilleriet i Göteborg eller Merci, men det var stor igenkänning fast här lite mer då det är kläder och servering också.

Köpte ett grytunderlägg. Räckte gott så.

Sen var det ner i tunnelbanan för att åka till Sacre Cœr, den stora kyrkan uppe på toppen i Montmartre.

Linbanan dit var mer rolig än nödvändig då det kanske inte var jättelång trappa upp men om man promenerat hela vägen från botten så att säga och inte tagit t-banan som vi var det nog skönt att få hjälp sista biten.

Det var påskgudstjänst där inne och fullsmockat med folk men med högtalare över hela området kunde folk sitta utanför och följa det hela.

Om du sett Amelie från Montmartre så känner du igen vyn. Det är här hon leker med killen som får titta i kikare. Min känsla a att jag borde bo i Paris bara växte och växte för varje steg och dag.  

Vi hade lånat en guidebok av läghentsägarna där det var en promenad uppe beskriven så vi följde den. Riktigt kul att ha en guide i ficka så att säga.

Här ska den första restaurangen som kallades bistro fötts. Det var rysk konstnär som på nån av krogarna ska ha sagt; ge mig ett glas vin, bistro! Dvs snabbt. Så nu vet vi vad skillnaden på restaurang och bistro är. 

Vi slog oss ner på en liten restaurang för just en snabb bit. Vi hade planerat att inte sitta ner egentligen utan äta i farten men en sittpaus var vad vi behövde. Jag fortsatte att beta av saker på min franska menylista. Nu blev det crepes och torr cider. Jag är inte så förtjust i crepes egentligen men har inte gett upp hoppet. Kanske jag denna gång blev lite övertygad för den var god. Spenat, crème fraîche, champinjoner, stekfläsk, ägg och ost. Bra grejer det.

Nu var vi lite mer energifylld och promenaden skulle nu bara gå nerför. Montmartres höjder kund vi lämna bakom oss. Men Montmartre är mer än höjden utan det är massa myllriga kvarter med många kända landmärken.

Och det har inte sparats på utsmyckningarna heller. De här enorma blomsterfasaderna var det lite överallt i Paris. Viss blir man glad???!!!

Men hejsan hoppsan vad hittade vi här då? Jo en fiskdisk med en enorm mängd ostron man kunde köpa och äta på plats. When i Rome heter det ju men det funkar väl även med When in Paris???

Kan vara de godaste ostronen jag ätit alltså. I ett gathörn i Paris, öppnade direkt från kyldisken med massa citron på. Mon Dieu!

Känner du igen detta? Caféet som Amelie jobbade på i Amelie från Montmartre.

Och denna då? Moulin Rouge. Bingon bara fortsätter.

Jag fotograferar mycket som du redan vet och jag har säkert tusen bilder på fantastiska butiker. Åh vad jag älskar dessa skyltfönster och grafisk uttryck.

Vi hade en bokad aktivitet för dagen och det var att åka kanalbåt i Seine. Maken som är så bra på att boka saker hade hittat två olika kanalbåtsturer. En av dem var en tur som åkte IN UNDER Paris, genom tunnlar och sedan ut i Seine. Det lät ju väldigt läckert så den fick bli. Vi kom fram 20 minuter innan avgång och trodde det var i god tid men det var redan fullsatt på övervåningen och i fören var det nästintill fullt.

Men vi lyckades knipa lite här-och-där-platser för oss fem som ju sedan i slutändan blev perfekt. Mitt vid fören, på första parkett.

Kanalerna i Saint Martin är med slussar så först slussades vi och båten för att sedan möta öppningen till tunneln.

Det mörka på väggen är den normala vattenlinjen.

Jag vet inte vad jag hade tänkt eller trott innan men detta var över mina vildaste drömmar. Helt fantastiskt att åka in i denna svala (vilket var välbehövligt efter vår varma promenad) mörka tunnlar och se ljuspelarnaa från solen gå rakt ner genom ventilations öppningarna.

Mäktigt är bara förnamnet.

Sedan ut i ljuset igen och i den stora vida Seine. Och första landmärket var Notre Dame. Det fick oss att minnas förra resan hit som var på exakt samma dag som branden. Det var läskigt och oroligt då kan jag säga.

Och sen då tonades Eiffeltornet upp sig. Hur nära kommer er vi komma? Bäst att ta några bilder medan det går.

Ok, vi kom väldigt nära.

Och många bilder togs.

Efter två timmar på båten var sedan i land igen. Väldigt färdiga med dagen. Tack Paris för en helt makalös dag i den varma solen.

Och en sista bild på tornet måsta jag ta. Helt otroligt hur det där Eiffeltornet lockar till att fotografera det!

Till skillnad från den korta Lyon-vistelsen så skulle vi vara här i Paris i fyra nätter så egen frukost är då på sin plats. Varor på närmsta Carrfour köptes första dagen men på morgonen gör vi som fransmännen – går till boulangeriet för färskt nybakat bröd. 

Lite fnissigt att jag hade min mest franska randiga tröja på mig. Kände mig väldigt Pariskompatibel. 

Att gå ut tidigt i en storstad är alltid så häftigt. Borta är alla ljud, alla människor och man ser stan på ett helt annat sätt.

“Vårt” hus…

… med den vackra blå porten.

Härligt att bulla upp en fransk frukost ”hemma”. Saknades bara en Le Monde kan jag tycka.

Vår resa i Frankrike har så här långt varit mycket fokus på mat, upplevelser och att se städerna vi varit i. Nu behövdes det lite kultur och vad kan då vara bättre än Orangeriet med de magiska tavlorna av Monet? 

Och vad skådar vårt öga när vi närmar oss? Eiffeltornet så klart! Förra resan så hade vi en tävling om att den som först såg Eiffeltornet skulle få en klubba. Denna gång vann tydligen jag men nån klubba fick jag aldrig…

Vi kom från ett snöklätt Sverige, landade i ett enormt blåsigt men vårfint Lyon så vi var väl klädda för något mellanting av det. Det skulle vi inte ha gjort för oj vad varmt det blev i ett huj. På vägen från t-banan till Orangeriet åkte plagg efter plagg av. 

Maken hade bokat biljetter till kl 11 och vi klev rätt in utan några köer. Det var första gången för mig där och jag har fått höra av alla som besökt Orangeriet och sett Monets stora näckrosmålningar att det är något helt magiskt. Och jag kan bara skriva under på det.

Jag var dock inte medveten om att målningarna var unikt gjorda för detta hus, Orangeriet. Det var en gåva till staden efter första världskriget. Tavlorna sträcker sig runt väggarna i två ovala rum med ett helt unikt ljusinsläpp uppifrån. Jag blev helt tagen. Detta är som att bli kramad av skönhet. Barnen var dock inte lika övertygade…

Vi tog även utställningarna som fanns i källaren men sen tog barnens kulturtålamod slut. Med svala nyköpta drickor gick vi ut. Då ringlade köerna långa långa. Där hade vi tur.

Värmen hade slagit till rejält och vi tog en paus på stolarna i Tuilerierna med utsikt över Louvren. Med tanke på barnens tålamod för en utställning så var de glada över att vi inte bokat Louvren som ju är gigantiskt. Nej, den där glaspyrmiden är inte hela museet – det är ju bara entrén.

Efter en lunch på en liten vietnamesisk restaurang så var det lite shopping som stod på schemat. Jag fick med mig äldste sonen till Astier de Villatte.

Jag lovade med att förra gången fanns det en sött mops där. Och det gjorde det även denna gång. Han har ett speciellt band med djur, det vet jag, och denna lilla goding sökte upp honom på en gång och satte sig vid hans fötter. Den lille mopsen hette Avril. Passande namn att möta i april.

Jag köpte mig ett underbart fat att ha i matsalen hemma. Bad att få det välinpackat och med en bön till högra makter hoppas jag fatet klarar resan hem.

Sedan skulle vi möta upp de andra och på vägen fylldes energin på med macarons från legendariska Ladurée.

Operan är alltid så där tappa-andan-vackert. Och här tappade vi lite energi så vi vände hemåt för att ladda om.

Frankrike har storsatsat på sina tåg och skrotat inrikesflyg på sträckor där det faktiskt går att ta tåg. Det gör att det är det är bra tåg och de går fort. Höghastighetståg med få eller inga mellanstopp gör att man kan resa snabbt och smidigt och här var det som om vi precis satt oss på tåget i Lyon för att sedan kliva av i Paris. 

Paris har ett rätt knepigt stationssystem till skillnad från andra storstäder, det är nämligen 4 olika stationer. Ett för varje väderstreck. Så om du ska luffa och ska byta tåg i Paris är det viktigt att kolla att nästa tåg går från samma station. Maken berättade om hur han luffade back in the days och fick tokspringa genom stan med ryggsäck just av denna anledning.

Vi kom sydväst ifrån och Lyon så vi ankom till Gare de Lyon lämpligt nog. Airbnb-lägenheten vi hyrt låg några t-banestopp bort så det var att gå ner under mark.

Förra gången vi var i Paris 2019 åkte vi faktiskt aldrig t-bana/le metro så det var nytt det här med biljetter. Och intressant med förarlösa tunnelbanetåg där det var glasskivor på perrongen som höll säkerheten. Det visade sig endast vara på vissa linjer.

Bonjour Paris! Alltid lika spännande att komma fram till ett ställe man ska kalla hem för några dagar.

Och vi blev glatt överraskade av den fina stora lägenheten. Många stora rum med höga fönster, modernt kök och bad men med golv som var minst hundra år gammalt. Och ja, golven knarrade väldans men wow så vackra!!!

I välkomstbrevet stod det att man ska ta av sig skorna när man går in annars finns risken att grannen under bankar hårt i väggarna. Inga problem för oss svenskar som ju alltid tar av skorna, ha ha.

Vi i familjen brukar alltid gå igenom vad man vill uppleva, se, äta eller besöka när man är på resan så man i alla fall får med sig sitt ”måste”. Jag hade att äta en äkta moules frites så det var målet för kvällen. 

Jag googlade på Moules och den underbara gata, rue Montorgueil, vi passerade förra gången vi var i Paris men inte stannade till på någon restaurang vid. Det gav flera förslag och jag tyckte Le Compas såg perfekt ut. Bord bokades och vi promenerade dit.

Jajamensan, det var ett alldeles underbart ställe. Så franskt, så mycket Paris och familjevänligt. MEN INGEN MOULES!!!

Jaja, det fanns ju tusen å en andra saker så det gick ju ingen nöd på mig men det var ju lite typsikt att vi promenerat så långt för detta.

Gratinerade musslor till förrätt fick bli substitut.

Jag tar bild på familjen och lokalen varpå servitören frågan om han kan ta bild på oss alla. Det tillfället kan man ju inte missa. Så sällan vi alla fastnar på bild.

Kanske inte det blev bilden vi har som julkort men ändå.

Volymen, stämningen stegrade medan ljuset i lokalen dimrades ner mer och mer. Wow vilket fullt ös det var när vi sedan var redo för att gå hem å kojsa.

Ännu en lång dag med många intryck och upplevelser. Denna resa är bättre än vad jag någonsin vågat tro på. Och detta var bara första kvällen i Paris ju!

Så kom då dagen vi skulle vidare mot Paris. Lite dubbelt. Vill så klart till Paris men jag kan säga att det inte alls kändes som vi fått vår fulla dos av Lyon. Det blev vi verkligen varse på väg mot tågstationen när vi klev in i en av Lyons stoltheter: Les halles Bocuse. Lyons saluhall som också är då den kände, kanske världens mest kände, kock Paul Bocuse verk. Han gick bort 2018 men hans arv lever vidare. Han drev en 3-stjärnig krog, var den som startade kock-VM, ja tävlingen heter ju Bocuse d’or och verkligen gjorde Lyon till Frankrikes, kanske världens matmetropol, läs mer HÄR.

Hej då lilla lägenheten. Du var rolig.

Hur var det nu? Var detta Rhône eller Seine? Lärde mig aldrig vilken av dem som var vilken då både ju går här. Måste tillbaka och ta reda på det!

Vackert som sjutton oavsett.

Hans ande vilar över hela Lyon märker man. Och här mittemot “hans” saluhall så missar man inte denna gigant.

Jag trodde vi hade gått fel när vi kom fram. Det här ser ju snarare ut som entren till en mässhall eller skatteverket.

Det verkligen slet i kroppen när vi var tvungna att gå runt bland alla fantastiska diskar med godsaker och alla restauranger man kunde sätta sig vid dragandes spå bagage och tidspress. Ostron direkt från isdisken, fantastiska patéer och gräddig pasta ropade liksom på mig. Att jag ska tillbaka hit råder det inga tvivel om.

Jag vill testa göra pate inbakad i brioche. Säkert jättesvårt men det ser så gott ut.

Pasta i alla färger.

Mycket effektfullt med isånga över skaldjuren

Grodlår! Det var det äldste sonen ville äta på förra Frankrikeresan men vi inte hittade. Nu i rå form. Kanske ett steg i rätt riktning men ändå väldigt fel.

Vi köpte med oss en av Lyons specialiteter kaka med praline – vilket är det där röda karamelltäcket.

På restauranger fanns det på olika typer av efterrätter med Praline och här även på nötter.

Sedan var det då dags att ta sig till tågstationen och leta upp vårt spår.

Den gröna gå-gubben – visst ser han lite ailienaktig ut?

Det verkar som om tågstationen är under renovering och lite kaosigt med så små skärmar som många ska stå och vänta vid. Tillslut kom vårt tåg upp på skärmarna och det var dags att kliva ombord. Nu mot Paris!

I väntan på tåget testade vi då Praline-kakan

Alldeles sött och härligt. Och lite knäckigt.

Munskydd på. Frankrike har en restriktion kvar från pandemin: munskydd på alla tåg och bussar, på stationer och på perronger.

Men när du äter får du ta av dig. Himla tur!

Så där ja, vårt supersnabba TGVtåg till Paris. Nu åker vi vidare. Nu tar vårt äventyr nya steg.

Vi lämnade ju Stockholm med snö så detta är ju bara för härligt att åka genom. Vi ses i Paris!

Nu väntade ett bord på på oss. Och detta åker upp på listan över livets härligaste restaurangupplevelser.

Bord på La Meunière var bokat och egentligen hade maken velat boka på restaurangen snett emot på samma gata som är en Bocuse-krog men med facit i hand är vi glada att det var fullbokat.

Vi kom några minuter innan vår sittning och det visade sig vara första sittningen för restaurangen var låst. Vi och två sällskap fick vänta utanför. 

Väl inne var det som att få en bunke av Frankrike sköljd över huvudet. Här fanns allt. En meny skriver på franska, så klart, men med en helt hopplös handstil och inte läge för att be om översättning av personalen här inte. Tur att makens franska är god och min lilla skolfranska kunde piskas upp.

Lyon är som jag skrev en matstad och här finns det arv från förr vilket lever kvar; man tar ara på alla delar av djuret. Hela menyn var fylld av många spännande detaljer. Äldste sonen som älskar mat, är modig och matintresserad valde fårtestiklar. Maken

Till förrätt var mitt val enkelt; sparris. Men överraskad blev jag att sparrisen var kall. Och sen överraskad igen för skivorna på sparrisen var kallt skivat rökt smör. Så oväntat gott. Kryddat skivat kallt smör – det åker upp på listan för saker jag vill göra.

Yngste sonen är inte lika pigg på nya smaker som sin äldre bror. Hans förrätt jambon (skinka) visade sig vara skinkbitar i gelé. Vet inte om man ska kalla det sylta eller aladåb. Inget han gillade men wow vad gott det var för en vuxens smaklökar

Snälla låt mig få bli gammal i Frankrike. Jag känner mig helt klart Frankrike-kompatibel.

Maken beställde en linssallad till förrätt och storebror valde sniglar.

Japp, då var det dags att äta testiklar! Rätt ur stekpannan. Detta är min son det!

När jag var liten dök en efterrätt upp: baba au rhum. Den förekom oftare på 60-talet när mina äldre bröder var små och de har starkare minne från rätten än jag men jag minns hur god den såg ut men hur illa den smakade. För att det ju var rom i den. Kort beskrivet; sockerkaka dränkt i rom serverat med grädde. En bomb kan man säga. 

När jag nu såg den på menyn ville jag ju så klart testa en äkta. Och här var det som en byggsats! Jag fick en kaka med grädde och sylt samt en HEL flaska rom att själv hälla över. Jag var lite generös på doseringen för det blev för starkt. Men av nån anledning så slank allt ner ändå…

Vad jag vill att alla restauranger kan vara så här. Hög volym och stämning, ett kök med självförtroende, råvaror från grannskapet och en mycket avslappnad inredning man känner är medveten men samtidigt ärlig. Noll krusiduller. 

Vi har som oftast bokat hotell när vi rest men det är någon knasig gräns där vid att vara 4 eller 5 i familjen. För så fort det är 5 blir det familjerum och inte bara svårare att hitta rum utan dyrt så det blir 2 hotellrum. Det är ju mysigt att få ett barn för sig själv men är ju inte därför vi reser bort som familj. Så denna gång testade vi Airbnb för första gången.

Maken hittade fina lägenheter i Lyon och Paris så detta skulle bli kul och spännande.

Vår lägenhet i Lyon såg så mäktig ut på bilderna innan då det var en vindsvåning rätt mitt emot en gotisk kyrka. Kanske vi tittade mer på utsiktsbilderna än själva lägenheten…? Kanske det men det var en perfekt lägenhet för oss. Liten och byggd helt och hållet av en kreatör kan jag tro för det var många speciella lösningar. IKEAs utvecklare hade älskat detta.

Väldigt gulligt med hotellkit fast i en lägenhet då.

Barnen fick ett helt eget sovloft för sig själva och älskade det.

Mäktig utsikt upp över Lyons höjder.

Men vi reser inte heller för att hänga på våra rum så det var en ganska snabb vända upp på lägenheten för att sedan ge sig ut i Lyon. 

Vad visste jag om Lyon innan resan? Inte mycket faktiskt. Det jag hört är att det är en riktig matstad. Lyon ligger alltså på en halvö som bildas när båda floderna Seine och Rhône rinner igenom så hit kom det transporter från både utland och nationellt. Mejerivaror och insjöfisk från alperna, vin, kött och grönsaker från gårdarna runt omkring och sedan havets läckerheter från både atlanten och medelhavet. En knytpunkt för allt alltså.

Sedan så är kanske världens kändaste kock härifrån: Paul Bocuse. Ja det är han som gett namn åt världens största och mest kända mattävling, Bocuse d’or. 

Maken hade fått tips om restaurang som var bokad till kväll två men vår första kväll här så gick vi bara runt och kände oss för. Och först skulle vi mest gå runt och se stan.

Många butiker och storstadsliv. Gågator med butiker, stora härliga torg, mängder av små krogar och caféer.

Och det var liv. Ja det kändes verkligen som en levande stad. Bara en sådan sak som att en, vad jag gissar, konstklass hade kroki ute på gatan. En mycket tålmodig och vig modell satt i spagat medan konstnärerna målade. Och detta var något vi såg på fler ställen under vår vistelse – konstupplevelser på gator och torg.

Vi fastnade vid Place des Jacobins.

Vid torget satte vi oss för ett glas och en massa chips. Sen skulle vi välja restaurang. Det blev La Mère Maquerelle på gatan Rue Mercière  

Rue Mercière är en fantastisk gata som är känd för många restauranger och kanske turistfällor men inte mig emot. Så länge det är gott och känns härligt får det vara hur mycket fälla som helst.

Jag tycker verkligen man kan lära känna en stad genom en restaurangmeny. Lyon gör mycket inälvsmat och här var det blodkorv samt att gäddqueneller är verkligen en lokalstorhet. Jag var ju tvungen att ta det senare. Blodkorv, nej där går nog min gräns.

Jag skojade om att jag ville äta en moluksmiddag: ostron och sniglar till förrätt och musslor till varmrätt. Det blev det inte men sniglar blev det i alla fall.

Gratinerad löksoppa och briocheinbakad paté. Tvår superfranska rätter. Nu var det all in franskt.

Och här har vi då min rätt: gäddqueneller. Mycket mycket gott!

Jag har alltid med mig pennor och papper. Bästa grejen när barnen inte riktigt tycker det är superkul att sitta still och vänta.

Sedan var vi både nöjda med vår långa dag och att vi fått ett sådant härligt första intryck av Lyon. Det blir två härliga dagar här.

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då har vi gett oss ut på vår tredje tågresa ner i Europa. Första var Paris – Berlin och den andra Venedig – Salzburg. Som vi längtat efter detta. Planen var en resa tidigare men den där pandemin satte ju stopp för det.

Vi sa på vägen till Centralstationen att det är verkligen helt olika tidsramar för tågen. För att flyga idag så ska man vara 3 timmar innan avgång på flygplatsen för incheckning och säkerhetskontroll. Tåget däremot så kan man ju sladda in bara nån minut innan. Vilket man ju inte gör för jag vill undvika den stressen men möjligheten finns.

Något vi dock blev varse var ett av tågets orosmoment när man som vi ska ansluta och byta tåg – tåget Stockholm till Malmö skulle bli försenat pga banbygge. Detta med att ta tåg är ju en katten-på-råttan-grej. Faller en del, faller allt. Som den där ovan nämnda stress infann sig i alla fall.

Sedan var vår vagn trasig så de där svängarna som X2000 ska ta så fint var ur funktion. Det gungade och lutade något helt otroligt och i början flög väskor som om vi var på en båt i storm. Ingen bra start på resan med andra ord…

När vi närmade oss Skåne så tog tågföraren in minut på minut. Från att vi inte skulle hinna alls då tåget var 24 minuter sent, så blev det ”om vi springer mellan perrongerna hinner vi faktiskt”. I slutändan blev det bara 3 minuters försening vilket ju gav massa tid och allt blev ändå enligt plan. Vi gick fram till henne och tackade. Sånt proffs!

I Malmö, väntar på Öresundståget till Köpenhamn.

Mäktigt att åka över Öresund med tåg.

En matpaus i farten på Köpenhamns centralstation och sen sätta sig på tåget mot Hamburg.

Det var med mycket stor lättnad vi tog plats i vagn 71. En vagn fylld av Europa. Det var danska, tyska, polska och så klart engelska överallt. Det är därför jag älskar tåg. Det är som om gränser suddas ut och alla gör en gemensam resa i vårt gemensamma land.

Det var med stor glädje vi kom fram till Hamburg. Inte bara det att vi faktist lyckades då allt kändes så ovisst där i början utan även att det blev ett kärt återseende. Hamburgs tågcentral är det nästan omöjligt att inte besöka om man ska tåga sig ner i Europa. På alla våra turer har vi hamnat här.

Nu blev det dock en snabb middag stående i stationen för att sen hitta vårt nattåg till Schweiz, Basel.

Kvällsfika a la Hamburg fick med oss in i tåget.

Vi var lite sent ute med att boka platsbiljetter så vi fick inte sovvagn tyvärr så vi fick vanliga sittplatser. Men det gick bra det med. Jag och familjen sov ovanligt bra faktiskt.

Häftigt att se solen sakta sakta dyka upp vid horisonten medan vi svischar förbi i det tyska landskapet.

Men tyvärr så hände något medan vi sov och tåget blev försenat. Vi missade då vår bokade anknytning som skulle ta oss från Basel vidare mot Lyon. Otroligt jobbigt och förvirrande. Mest för att i Frankriske MÅSTE man ha platsbiljetter. I övriga länder kan man hoppa på och sätta sig varsom helst. Så det blev att boka något så fort vi kunde kliva av tåget..

Ser lugn ut bakom masken men stressen och ovissheten fanns där i mig.

Väl framme i Basel blev det att vi missade vår anknytning med 14 minuter (vi skulle ha haft över 2 timmars marginal enligt ursprunglig plan) så det blev till att gå till biljettkassan och styra om. Och det blev en spännande utveckling. För vi fick ta en krok om Schweiz för att sen till slut komma fram till Frankriken och Lyon.

En snabb frukost hann vi köpa med oss i Basel innan vi klev på tåget mot Lyon.

Det var inte bara tåg vi bytte utan nu var det ju även land och Schweiz visade upp sin stolthet – vitklädda alper, utanför tågfönstret.

Vårt tåg från Hamburg blev två timmar sent och vår ankomst till Lyon blev också två timmar senare än tänkt så vi höll samma tempo med vår nya rutt från Basel. Det tycker jag ändå var bra jobbat. Kanske lite mörare än vad planen var men med en god erfarenhet av att Europa är häftigt. Hur tex ett äldre tyskt par slår sig ner bredvid en yngre kille. Han ber om ursäkt för att hans tyska är så dålig men vad av jag hör är den superbra. Vilket den äldre mannen också säger. Killen är från London och påväg till Milano där han pluggade. Det tyska paret skulle fira påsk i Florens. Vi, den svenska familjen skulle till Lyon i Frankrike. Alla på samma tåg. DET var häftigt.

Till slut kom vi då fram till vår lägenhet vi hyrt för några dagar i Lyon. En liten etagelägenhet med sovloft för barnen. Liten med en mäktig utsikt över en gotisk kyrka och upp över berget.

Det var en lång resa men den var som bortblåst så väl vi kommit över tröskeln. Nu var energin hög igen och skulle vi ut å se Lyon!

Återkommer med det.