Följ mig:
Lyon Min dag Tågluff

Så franskt så det nästan svämmar över på La Meunière

19 april, 2022

Nu väntade ett bord på på oss. Och detta åker upp på listan över livets härligaste restaurangupplevelser.

Bord på La Meunière var bokat och egentligen hade maken velat boka på restaurangen snett emot på samma gata som är en Bocuse-krog men med facit i hand är vi glada att det var fullbokat.

Vi kom några minuter innan vår sittning och det visade sig vara första sittningen för restaurangen var låst. Vi och två sällskap fick vänta utanför. 

Väl inne var det som att få en bunke av Frankrike sköljd över huvudet. Här fanns allt. En meny skriver på franska, så klart, men med en helt hopplös handstil och inte läge för att be om översättning av personalen här inte. Tur att makens franska är god och min lilla skolfranska kunde piskas upp.

Lyon är som jag skrev en matstad och här finns det arv från förr vilket lever kvar; man tar ara på alla delar av djuret. Hela menyn var fylld av många spännande detaljer. Äldste sonen som älskar mat, är modig och matintresserad valde fårtestiklar. Maken

Till förrätt var mitt val enkelt; sparris. Men överraskad blev jag att sparrisen var kall. Och sen överraskad igen för skivorna på sparrisen var kallt skivat rökt smör. Så oväntat gott. Kryddat skivat kallt smör – det åker upp på listan för saker jag vill göra.

Yngste sonen är inte lika pigg på nya smaker som sin äldre bror. Hans förrätt jambon (skinka) visade sig vara skinkbitar i gelé. Vet inte om man ska kalla det sylta eller aladåb. Inget han gillade men wow vad gott det var för en vuxens smaklökar

Snälla låt mig få bli gammal i Frankrike. Jag känner mig helt klart Frankrike-kompatibel.

Maken beställde en linssallad till förrätt och storebror valde sniglar.

Japp, då var det dags att äta testiklar! Rätt ur stekpannan. Detta är min son det!

När jag var liten dök en efterrätt upp: baba au rhum. Den förekom oftare på 60-talet när mina äldre bröder var små och de har starkare minne från rätten än jag men jag minns hur god den såg ut men hur illa den smakade. För att det ju var rom i den. Kort beskrivet; sockerkaka dränkt i rom serverat med grädde. En bomb kan man säga. 

När jag nu såg den på menyn ville jag ju så klart testa en äkta. Och här var det som en byggsats! Jag fick en kaka med grädde och sylt samt en HEL flaska rom att själv hälla över. Jag var lite generös på doseringen för det blev för starkt. Men av nån anledning så slank allt ner ändå…

Vad jag vill att alla restauranger kan vara så här. Hög volym och stämning, ett kök med självförtroende, råvaror från grannskapet och en mycket avslappnad inredning man känner är medveten men samtidigt ärlig. Noll krusiduller. 

 

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Close