Hemma igen med sädesärlor & Måns Zelmerlöv

Nu rasar dagarna på och jag uppdaterar här med min reseberättelse från vår resa i Frankrike, se alla inlägg hittills HÄR, men IRL är vi hemma med skola och jobb som vanligt.

Eller inte riktigt som vanligt för direkt från resan hade jag världens roligaste jobb: att laga mat med Måns Zelmerlöv i mitt kök. Direkt från tåget till reklamfilmsinspelning kändes det som.

Idag har jag laddat om, tagit det lugnt, rensat inkorgen och bett om ursäkt i alldeles för många mejl för att jag inte svarat. Att vara på semester och resa är underbart men att komma tillbaka är alltid som värsta ketchupeffekten. Men vet du, det kan jag inte klaga på för att jag har jobb i min lilla firma är ju värsta lyxen. Alternativet är ju inget jag vill.

Började min dag med en promenad i rask takt på min vanliga sträcka för även om vi promenerade mycket i Lyon och Paris har det ändå varit mesta dels godsaker som resan innehåll så att röra sig varm var ett måste.

Bara några hundra meter från huset såg jag dem!!! De små sädesärlorna. De som flugit över hela Europa från Afrika för att spendera halvåret här hos oss. De är tillbaka. Jag stannade upp och skrek till lite. Dessa små svart(grå)/vita småfåglar gör mig så överlycklig. De är nog faktiskt mitt bästa vårtecken.

Men på promenaden var det vår så det stänkte om det med både blå- och vitsippa. Stark sol och sedan helt makalösa narcisser lite här och var. Gissar att det är personer som slängt ut sina gamla krukor de köpt i blomsterhandeln och sedan har lökarna satt sig. För de står liksom i grupp lite här och var nära husen, fast på allmän mark.

Skönt att vara tillbaka ändå. Men måste säga att det där uttrycket “borta bra men hemma bäst” stämmer så klart men att denna gång jag kanske inte heeeeeeelt håller med. Tror lite av min själ inte helt lämnat Paris riktigt än. Jag lyssnar på fransk musik, planerar franska måltider och laddat ner franska språkappar. Jag är lite överraskad över mig själv. Och det är ju iofs något spännande. Jag har ju känt mig själv i snart 48 år så det är ju kul att se nya sidor av en själv.

Hur som helst. Vad jag ville säga var ett hederligt HEJ från svensk mark men att jag kommer fortsätta min reseberättelse från vår resa. Det är några saker jag bara måste få dela med mig av. Och för egen del ha som dagboksanteckningar om du förstår vad jag menar.

Nu ska jag sluta babbla och önska dig en fin torsdagskväll. Här lyser solen starkt. I nån minut till.