Från morgon till kväll på Sudret via Hoburgen & horisonter

Gotland Min dag

Att få vakna på ännu ett nytt ställe, att känna att sommaren bara fortsätter och fortsätter var en lycklig känsla. Jag räknade snabbt ut att på vår semester 2023 är vi nu inne på det nionde boendet. Och sedan kan man tillägga vissa resor innan själva semestern som basketcup i Göteborg samt studentfirande i samma stad några veckor senare. Dessutom midsommar på Gotland. Konsten att packa ner och packa upp börjar jag få svart bälte i.

Men det var då, nu är nu. Och vad ska denna somriga dag på Gotland då ge?

Först och främst en lugn morgon.

Och som alltid går jag igång på att bygga upp en frukostbuffé.

Vilket ställe vi hamnat på alltså. En lång byggnad som kan beskrivas som en långsmal lada. Och det vi förstod rätt snart så är den mycket noga planerad för oavsett klockslag på dagen och väder fanns det alltid en perfekt plats att slå sig ned.

Som det här nyskapade vagnslider med takfönster – kan man få ta med sig det hem?

Jag och yngste sonens frukostval. Vi jobbar lite olika…

Klarblå himmel men rätt kraftiga och halvkyliga vindar gav mer sug efter utflykt än heldag på stranden.

Det blev glass. Och jag kan säga att om du möter glass med smaken saffran-honung säger du ja tack.

Lillebror fick sällskap på sin glass och blev stucken av en geting i läppen men jag vet inte om han var snabb på att plocka taggen eller om han är superman för det blev knappt ett aj och bara en svag svullnad. Så skönt.

Är man på Sudret så är västra kusten ett måste. Att få se horisonten med solen över är hälsokost för själen det!

Vi lånade den gravt buckliga sommarbilen som husets ägare lämnade på tomten. En sommarbil – det är något speciellt det.

Det var 14 grader på andra kusten igår, hur är det nu på denna sida?

Varmaste badet i år och då är Bretagne inräknat – hela 21 grader. Och jag, kors i taket, badade och tog flera simtag. Var ett ljuvligt bad.

Det här med sommarlov – det tar på krafterna!

Är man här och så nära Gotlands kändaste gubbe – Hoburgsgubben, åker man dit så in i bilen igen.

Någon har varit snäll (???!) och målat gubbens näsa röd så ingen ska missa att det är en profil av en gubbe man står och tittar på.

Roligt hur det blivit en sådan turistattraktion att vända ryggen åt det magiskt vackra havet och blicka upp mot en, av tusentals raukar. Men nu var det check på den och vi åkte vidare.

Här har vi sydligaste udden av Gotland med hav i 180 grader. Och det är så vackert så man smäller av.

Och det var det även ”hemma” hos oss.

På med grillen och låt sommarkvällen bara få trilla över oss.

En mycket bra spenderad sommardag utan att vi gjort några stora planer eller ansträngningar. Men en dag som, kanske tack vare att jag fotar så mycket och med det dokumenterar allt, kommer leva kvar i minnet.

Sista dagarna av semestern blir på Gotland

Gotland Min dag

”Är det någon som vill hyra vårt hus på Gotland?” var en fråga en kompis till maken ställde på Facebook. Maken svarade omedelbart ja och frågade sedan mig. Jag ropade lika snabbt ”ta det!” Och med det blir då våra sista dagar på semestern Gotlands-dagar.

Alla pizzakartonger (från kalaset) lämnade på återvinningsstationen, bilen packad med kläder och mat så styrde vi mot Nynäshamn innan solen gått upp. Här rullar vi på färjan klockan 05.31 för att…

… klockan 12.30 kliva ut på denna strand. Tänk vad bra Facebook kan vara va??!!

Stranden i Austre på Sudret, södra Gotland

Nä men detta blir väl bra? Efter resan i Bretagne som inte är en ligga-och-pressa-på-solig-varm-strand-resa så är vi rätt sugna på att få varm hud.

Soligt och varmt på stranden men iskallt i vattnet. 14 grader är inte så jätteskönt faktist. Men jag klagar icke – för jag är ju lite av en badkruka ändå.

Stranden Austre på södra Gotland, Sudret är en riktigt vacker strand och vanligtvis djup och varm. Nu har högvatten tagit delar av stranden så den blivit grundare än vanligt fick vi höra.

Inget vi märkte något av utan det gick alldeles utmärkt att spela strandtennis ändå.

Pensionat Holmhällar

Då vår båt kom till Gotland tidigt var även vi för tidiga och fick vänta in check in på huset. Så strandhäng och sedan lunch på Holmhällar var perfekt att spendera tiden med.

Vi bodde på Holmhällar sommaren 2021, kolla inlägget HÄR, och har sedan dess drömt om att få komma tillbaka. Nu var det dags.

Som jag skrev då och känner än – det är som att resa i tiden. Var är Calle?  – underbart! Och jag håller med, han är överallt i sin strykta vita kortärmade skjorta och svarta fina fluga.

Maten beställd och sedan väntar man vid luckan.

”Helena!!!” ropar Calle och nu blir det världens godaste spätta med remouladsås.

Som jag längtat sedan 2021.

Och sedan toppar man det hela med en gotländsk saffranspannkaka med salmbärssylt. When in Gotland liksom.

Om du har vägarna förbi Gotland, styr söderut till denna pärla. Du kommer inte ångra dig.

Och sedan var då klockan tillräckligt mycket för att ta oss till huset, hämta nycklarna och check in.

Ord överflödiga.

Jag har sagt det förut och säger det igen: att hyra och resa runt gör att vi får möjlighet att uppleva så många olika saker. Att få landa här i detta paradis är makalöst.

Jag gick första halvtimman bara runt och gapade och tog in allt det fina. En gotländskdröm med havsörnar svävande över fältet utanför och ljudet av vågorna på havet från andra hållet.

Familjen firar detta allra bäst med lite plock och spel.

Jag vet inte hur många gånger vi spelat 0-100 denna sommar men varje gång är nästan bättre än den andra. Tröttnar aldrig.

Sommarlycka! Glada söner i solnedgången.

Grillen invigd, bordet dukat – detta blir fina dagar.

Jag har hört att Gotland är solnedgångarnas ö. Förstår varför. Detta kan jag ta repris på utan problem.

Gotland tog emot oss med öppna armar. Lite kall omfamning men än så god.

Födelsedagsfirande med hämtpizza & femkamp

Kalas & Dukning Sommar Sommarpyssel

Det var med stor oro över vädret vi bullade upp och dukade fram i trädgården för här skulle vi fira världens snyggaste och coolaste 87-åring. Nämligen min kära mamma. Att fylla år på sommaren är inte så himla smidigt då många är bortresta men vi i min familj har skapat en liten tradition där vi sammanstrålar från olika håll och firar. Ja, mamma firas mest men även sommaren kan jag tycka. Jag vet inte när jag firade midsommar ihop med min familj, jul är däremot vår grej, så en träff så här i slutet av sommaren blivit vår sommarträff.

Och som jag längtat efter att få duka upp till långbord kände jag. Små buketter med diverse förskrämda blommor från trädgården de tidigare ägarna planterat.

Och med ett franskt loppisfynd (ja det enda faktiskt) jag fick med mig från resan – denna duk med matchande servetter.

Den här dryckesbehållaren med kran köpte jag för massa år sedan men liksom inte använt. Då den måste stå på höjd är den svår att få in. Jag testade att vända upp och ned på en gjutjärnskruka och titta – de var ju som gjorda för varann.

Och sedan fat på fot. Kan säga att det godaste snackset, jordnötsrbågar, blir ännu godare på ett tårtfat. Varför alltid ha skålar liksom??!

Markera glas för vid trädgårdsfester är det annars lögn att föröka ha koll på sitt egna glas.

Alla baljor och champagnekylar som går med massa is.

På-torget-köpta dahlior. För den som inte ids odla själv, ha ha.

”När kommer dom!!!???” Två gullisar som inte är jättebra på att vänta.

Den tredje är däremot jättebra på det.

Och nu kom de! Lejonparten av familjen kunde komma i år.

Då vi kom nyss hem från vår resa och alla har fullt sjå med sina semestrar så lägger vi fokus på att umgås och inte laga massa mat vilket ger hämtpizza.

Massa hämtpizza.

Ja sämre buffé får man leta efter.

Det här! Det här är det bästa jag vet. Långbord fyllt av samtal, skålar och skratt.

Det var väldigt vad vi var färgkoordinerade…

Och nu blir det femkamp. När vi träffas i min familj så är det alltid något på gång. Och denna gång var det mina två söner som styrt upp en femkamp. Jag hade bara ansvar för en gren. Jag känner att jag gjort mitt jobb bra som uppfostrande pyssel-mor när jag såg dem fixa och dona. My job is done!

I lag om två var det olika grenar och slutsumman gav vinster.

Femkampens olika grenar:
• Gissa hur många kottar som finns i burken
•  Vika pappersflygplan och kasta längst
• Blindbockslabyrint, komma längst på 30 sekunder. Seende lagmedlem guidar den blinde.
• Bygga så högt torn av pappmuggar man kan på 1 minut.
• Skjuta prick med Nerf. Olika poäng för olika svåra mål.

”Hmmm… hur många kottar kan det falla i en trädgård på en dag…?” Rätt svar: 132!

”Hur vikar man ett flygplan då???”

Ett, två, tre – kasta!

”Rakt fram, lite höger, mer vänster – nej stopp! Vänster!!!”

Vissa var bättre än andra. Alla hade så kul. Kanske de som tittade på hade roligast?

”Balans nu. Skynda!” Dottern gjorde en Bäst i test-lösning och bara staplade alla muggar i varann och kom upp i imponerande 92 cm.

Barnens Nerf kom till användning och bara det att få igång dem och fatta var en övning för de äldre.

Läromästaren.

Jag sa ju det – världens coolaste 87-åring! Du är bäst mamma!!!

Sen var det poängräkning för mig och efterrätt till alla. Massa ostar från Frankrike och glass med bär.

Det blev för kallt att sitta ute så efterrätt åts femkampsvinster delades ut inomhus. Vad jämt det blev och egentligen var alla vinnare kan jag tycka.

Sedan åkte 0-100 fram och vi alla försökte komma på hur bred Ölandsbron är, hur hög en saftflaska är, hur många kilometer brett Sverige är, hur många SO-ämnen man har på högstadiet osv. Så otroligt roligt och något för exakt alla åldrar. Om små barn svarar rätt för de -40 poäng, tonåringar -20 och vuxna -10 (man ska ha så få poäng som möjligt) vilket ger att det är väldigt jämnt.

När det var nattmörkt ute och ögonen började klippa var vårt firande slut. En dag vi lägger till i minneslådan med alla de andra av de finaste dagarna.

Sista röstningen på Årets Inredningsinspiratör i Hus & Hem

Portfolio

Nu är det sista rycket för tävlingen Årets Inredningsinspiratör där jag har den otroliga äran att få vara nominerad. Du kan rösta HÄR och om du lägger den på mig blir jag ju så klart oerhört glad och tacksam. Det finaste betyget jag kan få, att få veta att det jag gör här i mina kanaler har gett inspiration, både i vardag och fest.

Det var väldigt pirrigt att öppna tidningen och se mitt namn och med bild på mig.

Vem blir Årets Inredningsinspiratör i Hus & Hem?

Jag blir lite skakig när jag skriver detta för det är så oerhört stort för mig. Att det beslut jag tog att säga upp mig från en bransch efter 22 år för att satsa på mitt egna skulle leda fram till detta. Det hade jag ju aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro.

Jag vill med detta passa på att tacka för att ni som läser och följer gör just det. Det som får mig att fortsätta och ha energi. Att få kommentarer och meddelanden när jag inspirerat till något pyssel, någon som testat nåt nytt eller skapat ihop med sina barn – hela anledningen till att jag har dessa digitala platser! Så TUSEN TACK!

Nu är det bara att vänta in oktober och då se vem som är vinnaren. Då jag ser otroligt mycket upp till Kristin och Patricia så känner jag att vi alla tre är vinnare bara att bli nominerade.

Borta bra men hemma bäst, för ett tag

Min dag

Efter 20 dagar på resa är vi hemma igen. Det är verkligen speciellt att komma hem efter så lång tid och med det ta in alla dofter som man inte känner när man är i det. Alla ljuden man inte hör i vardagen men som nu blir tydliga. Dofter och ljud av hemma.

Och det vi nog hade längtat efter allra mest var våra älskade katter. De hade tagits om hand under hela tiden av hus- och kattvakt så vi visste att de mådde bra och fått rapporter längs vägen men att få krama och gosa igen var efterlängtat.

Vår långa resa må vara över men varken semestern eller sommaren är ju det så våra långa frukostar får fortsätta.

Och radion i högtalarna och öppna dörrar. Det är så mycket sommar det.

Något jag verkligen längtat efter var att få ta min vanliga morgonpromenad också.

Det var med väldigt spretiga steg jag tog min vända. Huvudet började komma igång och jag kände här, för första gången på hela semestern, tänka på jobb och faktiskt längta efter att sätta fart med allt. Det tog jag som ett bra tecken och sedan lät jag tankarna glida åt sidan. Fortfarande semester ju!

Fint att återse mina trakter efter den långa resan.

Och medan jag var borta så hade jag fått meddelanden från vänner om att jag dykt upp i deras tidningar. I Hus & Hem är jag nominerad till Årets Inredningsinspiratör (läs och rösta gärna HÄR) och i Allt om mat är det ett reportage om mig och några av mina tips till kräftskivorna. Så ärofullt och kul.

Några ärenden på stan ropade på mig och jag tog med mig killarna.

Att skippa smink och släppa allt vad styling heter är semester och jag tänker att så får det vara även om man ”gör city”.

Hälften av mina ärenden klara och då var det lunchdags. Vi tog K25 som har blivit barnens favoritställe.

Då det är en foodcourt finns det något för alla. Jag har Wang by Wang som favorit när det gäller ramen men nu valde jag…

Nu.

Roligt med nya smaker och saker.

Vidare ut på stan och varva mina ärenden med skoj för killarna.

Som att kolla på kartan över Stockholm som finns vid Sergelstorg.

Där till vänster om sonens högerfot bodde vi förut. Därifrån flyttade vi för 10 år sedan och sonen var 4 år. Som en evighet sedan.

Sergels torg är inget ställe man liksom har på sin lista över ställen att hänga på en ledig dag men jag tycker Stockholms stad gjort ett bra jobb och fyllt det med diverse aktiviteter.

Värt en omgång med labyrintspelet innan vi åkte hem.

Sedan middag på vår nyrenoverade terrass som jag måste visa slutresultatet på.

Skönt att vara hemma men för att ladda om. Vi ska vidare till Gotland faktiskt för vår sista semestervecka. Men först fira mammas födelsedag!

Dramatiska Nimis på Kullen & gräddig glass i Mölle

Min dag Skåne

Då var det dags att utforska Nimis (efter utställningen igår) och utmana sig. Det är väl sällan ett konstverk gett så mycket fysisk rörelse, ha ha. Om du som läser inte varit vid Nimis så är det alltså ett byggt konstverk av Lars Vilks på stranden ute på Kullahalvön. Detta konstverk är inte godkänt med bygglov och då inte accepterat av de ledande i kommunen/regionen vilket ger att konstverket inte är utmärkt på kartan. Det är alltså lite ut i ”spenaten” som gäller för att besöka det.

Nu är detta konstverk ju världskänt så det är egentligen inte svårt att hitta dit, bara det att det inte finns med på några kartor eller med guidande skyltar dit. Det gäller att ha lite koll så att säga.

Oavsett om man är intresserad av konst eller ej så är detta en mycket vacker vandring.

Och så är det runt hela Kullen. För den vandringssugne så finns det mängder av vackert att uppleva och upptäcka. Som bland annat att gå längs med den nedlagda tågbanan.

”Hmmm… är det nu höger eller vänster här???” Som sagt, inga skyltar. Gå mot vattnet är ledorden.

Utöver vandringen, promenaden, de vackra vyerna och allt för alla sinnen finns det också det lilla att se på. Som söta små baggar. Och de finns i massor. Lillebror skulle rädda alla från gångvägen. Det tog sin lilla tid…

När man närmar sig är det de gula N.en man ska följa. Och här börjar det bli brant. Riktigt brant.

Väl framme vid Nimis öppnar sig en entré och man ger sig in på egen risk. Och här är då det som märks tydligt att ingen från kommun eller liknande tar på sig ansvaret. Trasiga plankor, grenar, vassa spikar och väldigt vilt.

Maken med sina 1.98 hade det inte lätt. Och jag minns skräcken jag hade förra gången vi var här med en då två-åring och en 8-månaders i bärsele. Som småbarnsförälder är EXAKT ALLT i livet en fara så detta var ju dödsfällan de lux ha ha. Tänk vad man såg annorlunda på allt då. Nu var det som om jag var som barn på nytt och hittat världens härligaste träkoja!

Äldste sonen med sina 1.92 kämpar han med. Men det finns luckor/dörrar att smita ut om man inte pallar – men det gjorde han.

Det är enastående detta Nimis. Vilket jobb Lars Vilks gjort. 1000 promenader varje sommar gjorde han under de år han byggde.  Vi tog en och var helt slutkörda.

Vad händer med detta vackra nu när Vilks inte finns längre? Jag hoppas innerligt det får leva kvar och någon tar hammaren vidare,

Peppig son!

Vidare ut på stranden finns ännu ett konstverk men ett murat sådant. Mer som en liten mur/borg.

Skönt att få vädra sig efter strapatsen. Kan erkänna att min kondition inte är vad den borde och att svetten rann längs med ryggen. Dags för paus.

Vilken pangpicknick va??!!

Och helt plötsligt fick vi sällskap. Först trodde vi det var illrar men det var två små söta minkar som var nyfikna på vår picknick.

Sötaste lille nosen.

Och en ensam liten trut ville också vara med.

Mackorna uppätna av oss och diverse djur och batterierna laddade för att göra den dramatiska klättringen uppåt. För så är det – ner kommer man men uppåt är en större övning.

”Men mamma, det är ju som en vägg här!” ropar dottern några meter framför mig. ”Ta ett steg i taget bara så går det bra!” ropar jag tillbaka och hoppas innerligt att jag har rätt.

Då det regnat dagen innan var det rätt slirigt. Men skillnaden på att gå uppåt och nedåt är:
• Neråt måste du använda hela foten och varje steg måste säkras innan du går vidare men kräver inte så mycket jobb
• Uppåt kan du bara använda främre trampdynan och enklare hitta ställen att få fäste men det tar på krafterna och benen blir lite mjölksyreskakiga.

Det var skönt att komma tillbaka till horisontalläge igen och gå stadigt rakt framåt.

Nu var vi, mer än någonsin, värda en glass och åkte längre ut på Kullen till Mölle. Som jag skrivit om HÄR.

Jag ska erkänna att jag inte förstått Mölles storhet. Jo det är enastående vackert och har massa historia men senaste gångerna vi varit där så har det varit så… ja ointressant. Inget öppet och inget liv.

Så det var med enorm glädje jag nu möttes av massa liv, rörelse, folk, butiker, caféer och restauranger. Och så allt det enormt vackra.

Snurra igång en virvel.

Ge oss glass! Nu!!!

Här är den! En gång per år äter jag världens godaste glass: Storstrut från Engelholmsglass. Finns ingen som klår den i gräddighet. Och det viktiga är att det bara är en varje sommar. Det är som att man inte kollar på ”Kalle och hans vänner” andra gånger än på julafton. Något att längta till. Och nu var det dags!

Fortfarande varma ville vi bada och for till Ransvik. Under alla år jag fått hänga med maken och hans familj här i Skåne har jag aldrig varit i Ransvik som ju ska vara så fint.

Synd att vi tajmade in en stängd dag på caféet men glassen låg ju fint i magen.

Så konstigt, när jag kände på vattnet så försvann hela min kroppsvärme, ha ha. Jag tappade hela badsuget. Maken däremot var snabbt i.

Vackert som bara den och med Mölle där borta. Sedan var det hem igen och packa för morgondagen. Då åker vi HEM!

Minestronesoppa. Somrig soppa för regniga dagar

Maträtter

Sommarsoppa som har drag av minestronesoppa. Det serverade vi när vi kom hem från vår Europaresa till Skåne igen. Som jag visade HÄR.

Minestronesoppa

Maken improviserade fram soppan och jag tankade fram receptet ur honom. För denna vill jag göra om. Som en varm (och blöt) sommarsallad!

En minestronesoppa tycker jag ska innehålla spaghetti, fläsk och vitkål men det är verkligen fritt fram och här var det det vi hittade i butiken för dagen. En improviserad minestrone alltså.

Minestronesoppa. En somrig soppa för regniga dagar

Ingredienser:
2 morötter
3 stjälkar bladselleri
2 st gul lök
1 spetskål, litet huvud
2 klyftor vitlök
1 pkt bacon
300 g fläskkarré
300 g varmrökt fläsk/bog
2 dl torrt vitt vin
3 liter vatten
2 st tärningar kycklingbuljong
2 st tärningar grönsaksbuljong
1 tsk timjan
1 tsk oregano
Capellini, Tunn pasta, sk änglahår
1 knippe grön sparris
150 g vaxbönor
1 förp canellinibönor
1 förp borlottibönor
2 dl edamamebönor

Toppa med:
Tomat
Parmesan
Persilja
Olivolja
Ärtskidor

Gör så här: Skär och hacka kött, morot (men spara en 1/2 som skärs i tunna stavar), lök, selleri i tärningar. Strimla spetskål och lägg 1/3 åt sidan till senare. Skär sparris i bitar och lägg topparna åt sidan.

Stek kött, morot, lök, selleri, pressad vitlök och spetskål i stor kastrull med olivolja tills köttet är genomstekt och grönsakerna mjuknat något.

Häll i vin och sjud några minuter och krydda med timjan och oregano.

Höll på vatten och smula i buljongtärningar. Koka upp och låt sjuda några minuter.

Skär kryss över en tomat och lägg i kokande vatten, ta upp och skålla, skär i klyftor. Finhacka persilja, riv parmesan och öppna ärtskidor – lägg åt sidan till servering.

Häll av och skölj bönorna.

Häll i pastan i soppan och låt koka med så länge som det står på pastaförpackningen och samtidigt lägg i alla bönor, vaxbönor, spetskål, strimlad morot, sparris. Smaka av med salt och peppar.

Lägg och häll upp soppa i djupa tallrikar. Toppa med persilja, parmesan, tomatklyftor och ärtskida.

Minestronesoppa

Blå hallen, loppis & minestronesoppa – regnig dag i Skåne

Min dag Skåne

Det ska erkännas att jag undrade var jag var när jag vaknade. Efter att ha rest länge, besökt flera länder och hört så många olika språk så blev jag för en stund förvirrad. Och kanske att jag sov i 10 (!) timmar kan ha adderat på min förvirring. Så blir det väl efter så många intryck.

Vi hade slaviskt kollat väderapparna och hoppats på sol och med det en riktigt härlig baddag när vi skulle återvända till Skåne men icke. Det var regn och 17 grader så schemat för dagen var Höganäs och Blå hallen. Inte fy skam det inte!

Det var en utställning om Lars Vilks i Blå hallen

Vi har ett minne kopplat till Lars Vilks som nu kom till liv: När vår lillkille var 8-9 månader satte han i halsen så illa att det blev stopp under ett besök vid en stor loppis på en fotbollsplan utanför Höganäs. Det var 30 grader varmt, fullt av folk och allt blev kaos och helt plötsligt står en man bredvid oss livrädda föräldrar och viskar: akutlarm är utlöst och hjälp är på väg. Jag, i min chock, ser att denne man har öronsnäcka av den där sort poliser har och att han måste ha via den larmat. ”Vilken ambitiös loppis som har civilpoliser mot ficktjuvar” hinner jag tänka. Ambulans och brandkår kommer och vår son får ut den öljett (från vagnens solskydd) han hade svalt. Senare fick jag höra att det var Lars Vilks livvakter som kontaktat 112. Jag kan inte låta bli att tänka på om det var samma män, livvakter som omkom i bilolyckan där Vilks dog.

Det var en mycket fin utställning, spännande och inspirerande. Vilket gav att vi ville besöka Nimis. Morgondagens utflykt var bokat.

Vidare i Blå hallen är det olika försäljningsställen, gallerier och montrar.

Vi fann inget men efter en lunch i Salthallarna tog vi en loppistur ut i omgivningarna.

Sådana här vackra virkade grytlappar finns det i mängder – kan man inte göra något med en tänker jag och får en idé. Får se om det blir bra…

Det var min och makens matdag så vi åkte hemåt och handlade på vägen. Då vädret var lite kyligt så bestämde vi att det skulle vara varm mat och soppa dök upp. En somrig soppa är minestronesoppa.

Som en varm sommarsallad i soppformat.

Och om det var något vi fick med oss från Frankrike så var det ostar. Massa ostar.

Det jag gillar mer och mer är att servera ost (och även chark) med mycket frukt. Alla möjliga frukt och bär.

Och något fransmännen gör så bra är att servera brie med jordgubbar. Det är faktiskt en riktigt bra kombo.

Tumbrottning. Igen.

Så klart får man leka med maten.

Jag är inte på långa vägar klar med sommar och semester men det ska erkännas att sådana här kvällar får mig att ändå se fram emot den årstid som väntar runt hörnet. Men som sagt; först mer sommar.

Vädret verkade vara tillräckligt bra nästa dag för att vara utomhus så det blir Nimis. Sist vi var där hade jag den då 8-månader gamla lilla dottern i babybjörn och var livrädd för vandringen dit är brant. Hur blir de nu…? Är det så brant som jag minns det?

Sista biten på bilturnén – äntligen tillbaka i Skåne

Bila i Europa Min dag

Är det så?! Är det verkligen sista dagen på vår långa bilresa? Känns lite konstigt då det är som nyss vi bilade söderut och vår vecka i Bretagne känns fortfarande nära i minnet samtidigt som allt känns väldigt långt bort. Har vi rest i fem dagar eller trettiofem?

Hursomhelst – vi kan konstatera att alla hotell vi bott på i Tyskland har gett oss de mest fantastisk frukostarna och denna i Möln var inget undantag.

Alla batterier, både de mänskliga och bilens, laddades till max.

Nu var bilens GPS inställd på Danmark, Helsingör och färjan över till Sverige, Skåne.

Men det var inte det enklaste. För första gången på hela vår resa fastnade vi i långdragna köer. Vädret och högtryck på semesterfirare skapade kaos. Det var inte få tyska bilar som vi åkta jämte som hade bilen fullastad för att åka norrut. Några hade till och med svenska flaggor på sina bilar – är det inte roligt; vi åker söderöver för att se något nytt som långa stränder i Bretagne tex och andra vill till Smålands vackra skogar. När till allt för alla i Europa.

Och där – där var vi äntligen i Danmark. Nu är det bara sista biten kvar och här kan jag erkänna att det var rätt tradigt. Först nu blev jag mätt på att bila. Men det är väl så, när man bara vill hem och fram.

Men vackert var det över Stora Bält.

Och vad hade jag gjort då? Jo jag hade bokat Helsingborg – Helsingör. Alltså fel riktning, ha ha. Att de två städerna ska ha så lika namn, ha ha. Säg att det inte bara är jag som gjort detta misstag!!!

Skåne. Kvällsljus som hänger sig kvar och vackra himlar.

Bara några kilometer kvar tills vi kommer till farmors hus.

Och vi var tillbaka som om de två veckorna vi varit borta gått på två timmar.

Nypotatis, lax på tre sätt, kokt purjolök, inlagd gurka, hollandaisesås och pepparrotssås. Det är vad jag kallar en härlig tallrik att komma hem till Sverige med.

Vi satt ute länge länge och vi alla pratade om dagarna som gått och upplevelser vi haft.

Nu fortsätter sommaren och semestern. Det är viktigt att påminna sig själv om att bara för att en resa är över så är inte sommaren det! Lätt att man skapar för stora avslut, i alla fall brukar jag göra så.

Lång färd genom Tyskland med grekiska inslag

Bila i Europa Min dag

Vaknar upp i ett lite grått Mordor, nej förlåt – Gondor, och får liv i resten av familjen. Nu är det härlig frukost på hotellet (hade spanat in matsalen kvällen innan och den gav bra vibbar) för att sedan åka norrut och det sista stoppet på vår bilresa.

Jajamensan, här var det en helt underbar frukost och den ensamme servitören tillika hotellägaren gjorde så fint. Se bara hur rart med vinbladen under grönsakerna och ostarna.

Detta väldigt tyska hotell ägs och drivs av en söt italiensk familj och gästerna var mestadels engelsmän så här var det verkligen en europeisk smältdegel. Underbart!

En gammal spis var brödstation, en picknickkorg fylld med syltburkar och ett symaskinsbord var äggstation. Älskar detaljerna!

Alla restauranger med rödvita dukar är per automatik bäst.

Inredaren här har verkligen tagit lite vad som helst. Vattenpipa, gammal symaskin och världens minsta koffert. Anything goes!

Innan vi tråcklade in oss alla i bilen igen tog vi en längre promenad längs söta staden Kobern-Gondor och vackra Mosel. Och jag funderar fortfarande på vad symboliken i stadens vapen betyder? Ett brinnande fort med en läskig kråka med yxor kommer? Detta tåls att undersökas närmare…

Har du inte varit längs Mosel måste du ha det på din bucketlist. Vi var i staden Traben-Trarbach (ja det är ett roligt ortsnamn) förra gången och hade gärna åkt dit nu med men där var alla rum fullbokade. Stora varma rekommendationer om att också åka dit för det är en sådan helt underbar stad vid Mosel.

Alltså det är så vackert så man smäller av.

Vi gick och gick, tog in allt det vackra för att sedan tvinga oss att vända. Hade ju samma väg tillbaka. Just det – det är väldigt många som cyklar längs Mosel och bor i olika städer längs den. Kanske något för oss framöver?

Sista vykortet taget innan vi satte oss i bilen igen.

Hej autobahn. Rakt, långt och snabbt.

Och sedan kom ett helt galet regn. Det liksom nästan såg bilen av vägen. Resan blev förlängd då hastigheterna på vägen blev lite lägre.

Vårt stopp för natten blev den lilla staden Möln.

Återigen var det ödet som gav oss vårt boende och kanske inte Möln åker upp på listan över städer vi vill tillbaka till men vi fick många roliga skratt och minnen. Som att vi tydligen reste till Grekland för en stund.

Den enda restaurangen staden kunde bjuda på var en grekisk sådan och då vi rest otaliga gånger dit samt båtluffat (det gör vi för övrigt nästa år igen) var vi ju mer än lyckliga. Och det var familjen som drev restaurangen också. I en folktom stad och med få gäster blev vi behandlade som kungar. Och med denna bild lyckades ägaren fånga (delar av) oss.

Att vi är en familje som älskar att resa märktes för med ens började vi planera nästa sommar och vilka öar vi ska luffa till. Grekland 2024 – då ses vi!

Under middagen hade det regnat rejält men nu var kvällen ljus och varm. Tillbaka till hotellet och sätta klockan på tidigt. Nu är det sista biten kvar – till Skåne!!!