8 augusti, 2021

Checkar in på Holmhällar & reser i tiden

Dagen efter promenad- och lunchutflykt så styrde vi söderöver på ön. Vårt slutmål är på norra Gotland hos svärfar och fru men först några nätter längst söderut.

Inte helt lätt att hitta boende men maken knep sista rummet hos pensionat Holmhällar. Vilket ju är så roligt om man kan lite kulturhistoria här. Jo nämligen detta: på pensionat Holmhällar har filmen Pensionat Oscar spelats in som är en filmatiserad bok av Jonas Gardell. Han i sin tur har haft pensionat Milton i åtanke när han skrev den (rätta mig om jag har fel) då han spenderade somrar på Koster som barn. Och på just gamla Milton bodde ju vi när vi där för bara några veckor sedan. Kan man säga att cirkeln nu slöts???

Hur som helst. Efter en långsam resa söder ut med stopp för gofika hos kära vänner och middag hos makens bonusbror checkade vi in vid midnatt och allt var becksvart. Ingen aning om hur något såg ut.

Härligt att då vakna upp till den mysigaste platsen.

En frukostbricka per person fick vi hämta i luckan vid restaurangen. Detta är fortfarande ett äkta pensionat med frukost och middag klockan 17 (det står precis i välkomstbrevet) och här har gäster bokat samma stuga samma datum i 60 år. Ett vinnande koncept alltså.

Jag är sannerligen ingen påhejare av engångsförpackningar men det är faktiskt något galet mysigt med att få packa upp sina små delar av frukosten. Som en byggsats typ.

Sjukt nöjda barn som fick lyxa med varm choklad. Hör inte till vanligheterna.

Vi bor i den del som kallas vandrarhem. Annars är det alltså egna stugor. Tre rum på rad med 5 bäddar i varje på liten yta. Perfekt för oss!

Husen ligger som utslängda i naturen och den gör sig påmind.

Mycket att göra och upptäcka för barn. Och kul med många barn på området att finna nya kompisar bland.

Men sedan så ligger alltså havet bara ett stenkast från pensionatet. Man sitter och äter sin frukost till ljudet av vågorna som drar fram bakom träden runt huset.

Holmhällar, ett naturreservat med vackra raukar.

Från vägen syns inte raukarna utan de ligger som ett trappsteg ner.

Se alltid till att stå i linje med horisonten.

Vykortsvackert överallt.

Till och med de torkade blommorna var vackrare här.

Visst är det ett raukmoln???

Nog med promenerande nu. Nu vill vi bada. Eller i mitt fall blev det bara solbad för det var rent ut sagt skitkallt i vattnet.

Till och med den här lille sälen tyckte det var kallt. “Det gör ju ont i fötterna!”

Med helt egen strand blev det första toppless-situtationen sedan 90-talet tror jag. Tänk vad man hade tuttarna i luften då. Inte bara det att jag var yngre utan det var ju standard. Ingen köpte toppar utan bara underdelar.

Hem igen till lunchserveringen. Denna hade vi hört så mycket om! Att detta får vi absolut inte missa. Och att vi skulle komma hungriga. Ja men hallå – vi är familjen Lyth! Vi äter alltid mycket!

Min pappa spenderade alla sina barndomssomrar på pensionat i Båstad och hans berättelser kom liksom till liv här. Kändes som om jag var med i en film från 40-50-talen.

Skoja inte bort denna meny. Vill ju ha allt.

Fullt på uteserveringen men samtidigt ett flöde så det var aldrig kö eller trångt. Ett mycket invant beteende hos kunder och besökare märker man.

Ens namn ropas ut högt och man hämtar sin mat i luckan.

Inte en utan TVÅ rödspättor med generös mängd remouladsås. Lillkillen slukade sina köttbullar (vuxenportion) och ville genast bo kvar för att äta lunch fler dagar. “Imorgon vill jag ha rödspätta!” Fast nu visade sig att han hade aptit för en måltid till så han fick sin rödspätta redan samma dag. Jösses, han växer så det knakar nu alltså. Hur kan man äta så mycket?

Makens bonusbror med familj. Barnens bonuskusiner alltså. Så härligt att ses massa på lediga sommardagar.

Nej, jag orkade ingen dessert men detta finns också på menyn. Om saker och ting här är retro – vad är då inte detta??? Glassfylld citron och kokosnöt. Älskar!