En hel museidag med sönerna

Bloggdagbok Stockholm

”Om du får bestämma, vad ska vi göra idag?” frågade jag vår 10-åring. Då dotter och make var borta på basketmatch hade jag mina söner alldeles för mig själv och jag kunde vara helt ledig så nu var det all-in-mys tänkte jag. ”Då vill jag gå på museum!” svarade han vilket nog överraskade mig lite. ”Jag vill gå på Tekniska eller Moderna”, fortsatte han. ”Eller vad är det på det moderna museet egentligen?” lade han till efter ett tag. När jag förklarade att det var modern konst på det han trodde var ett modernt museum, dvs det som händer nu nu nu, ändrade han sig snabbt till att bara vilja gå till Tekniska museet. Ordningen återställd – han hade inte helt plötsligt blivit konstintresserad och ett kulturellt underbarn…

Efter lång frukost så begav vi oss ut. Jag har varit rätt hård genom åren att när vi är tillsammans ute, på t-banor, på restaurang osv så är det nolltolerans på skärmar. Detta har gett fantastiskt resultat för när vi är i rörelse som på en resa på tunnelbanan är det som att de inte kan sluta prata. Jag uppskattar så våra samtal och alla de kamper jag haft mot skärmens lockelse har varit värda det. Så resan till stan och museet blir liksom ett event i sig med massa oväntade samtal och ämnen.

Hur som helst, väl framme klev vi in och för att humör och energi skulle hålla hela vägen var det lunch på en gång.

På väg ut passerade vi modelltåget men det gick sönder så vi fick se ett stillastående tåg. Rätt visande för hur det sett ut i verkligheten senaste tiden 😅

Sedan började vi uppifrån för att jobba oss nedåt. Play Beyond Play är en utställning och de digitala spelen och dess historia och värld. Jag fick lära mig att 4 av 10 personer på vårt jordklot har någon gång spelat ett svenskt spel. det är ju himlastormande faktiskt.

Underbart retro!

Jag är inte den som fastat så mycket för tv-spel, dataspel och allt vad de kallats genom åren. Jo, nu ljuger jag – Candycrush blev jag besatt av men kan inte riktigt sitta länge med ett spel tror jag. Brädspel kan jag däremot sitta hela kvällar om sällskap finnes. vad säger det om mig? Tant? Rimligt…

Donkey Kong var det enda spel jag hade. Inte ett sådant där flådigt med två skärmar utan en singel. Med endast ett spel i min ägo kan du gissa att jag blev grym på det. Och trött på det 😂

Då vi inte hade någon tid att passa lät jag killarna spela och uppleva allt tills de var färdiga.

Då var det vidare upptäckter på övriga utställningar. Så otroligt mycket att uppleva, testa och lära sig. Perfekt för kids med spring i benen och hjärnor att fylla.

Och på MegaMind får man testa sina olika förmågor och begränsningar. Som här fick jag testa min rörlighet. Jag var övertygad om att jag skulle få underkänt men nej då, jag låg på genomsnittet. Phu!

Efter 4,5 timmar på musset var vi redo att åka hem men med ett stopp på vägen.

Caramella vid Hötorget är ju stans bästa godisaffär så när det var lördag och vi vr i stan så gav det så klart ett lördagsgodis här ifrån. Jag fyllde min påse med turkosa fiskar, lakritsnappar och turkisk peppar. Gissa två gånger på mitt favoritgodis 😂

På vägen in genom dörren hemma plockade vi på oss några vedträn från förrådet. Rätt nedkylda men så nöjda med dagen. Sedan var det mysig afton till ögonlocken föll ned.

Landade på L’Avventura – snabbresa till Italien

Restaurang- & cafébesök Stockholm

Att få landa på härliga L’Avventura efter de intensiva dagarna på Formex var precis det bästa som kunde ske. Jag hade en massa saker, lådor fyllda med pysselmaterial men de satte jag i en taxi medan jag själv reste till Italien med pendeltåget.

Jag hade bokat middag med mina vänner Josefine och Hanna och ett bord väntade på oss på L’Avventura. Det är det bästa med restauranger som jobbar med sin profil, att det blir som att resa bort fast det är i sin egna stad. Som HÄR när jag var i Paris, fast hemma.

Enastående miljö som får en att glömma snöstorm och lager-på-lager-kläder för en stund utan få tro att det är sommar med ljumma varma kvällar.

Detta har blivit lite av en favoritrestaurang (HÄR och HÄR) men det är nog inte svårt att förstå för det är utöver miljön och maten mycket som sker. Det är inte en tyst liten krog där alla sköter sig själva utan här eldas maten i varje hörn, den italienska discomusiken är hög och rolig och det är många födelsedagar här med isfacklor överallt.

Ja som bara det att man välkomnas till bords med detta enorma parmesanhjul man får sig en bit av innan man beställt.

Mina vänner och kollegor jag funnit på Instagram. När man är frilans och jobbar helt själv får man hitta sina egna kollegor. Det är det som får en att orka stå själv skulle jag säga. Vi är egentligen 5 stycken som hörs varje dag, flera gånger per dag.

Plock av bättre slag till förrätt.

På torsdagar finns det denna magiska rätt: Parmesanpasta.  Den har jag ätit förut i Venedig, se HÄR, men då var kocken inte lika välvårdad som på L’Avventura, om man så säger…

Parmesanen får ett lager av vodka som sätts på. Elden flammar högt och osten smälter

Publiken jublar!

I den smälta osten hälls nykokt pasta ner för att röras runt och gottas till.

Publiken jublar ännu mer!

Det slevas upp och toppas med färskriven tryffel.

Pang tjong och lyckan är total. Dra mig baklänges vad gott. Funkar det att gör med den lilla 150g parmesanen jag har i kylen mån tro…?

Om vi vill ha efterrätt? bara om den brinner, sa vi. Och det blev en La Bomba.

Jordgubbs- och basilikaglass i italiensk maräng.

Dags att resa hem igen. Tur Italien ligger ära ibland.

Aldrig varit lugnare. På insidan

Bloggdagbok Hemma hos mig

Hej måndag och hej vanliga vardag. Håller du på att blåsa bort? Vårt hus knakar rejält i stormen och aldrig har det väl känts så otroligt skönt att vara inomhus, ha en ”tråkig” hemmadag som idag?

Jag har i veckan en hel del fotograferingar, texter att skriva och sedan är det resa till Frankfurt på fredag för att gå på årets mesta inspirationsbomb, creativeworld-mässan. Så med det kan jag säga att en lugn dag vid datorn, en varm kopp, regn på fönstret och min jobblista i högtalarna är precis vad jag kan be om nu just idag.

Hoppas du får en fin måndag och start på veckan. Gå försiktigt på isen!

Formex med workshops, föredrag & oändligt många möten

Portfolio

Jag har nog behövt återhämta mig efter denna upplevelse, där av en liten paus. Att under tre hela dagar stå på en mässa med alla intryck, ljud, samtal och utöver det dessutom stå på scen, hålla föredrag för publik och vara ”fröken” på mina workshops kräver rätt mycket. Inte så att det varit jobbigt utan bara otroligt kul, men batterierna har helt klart tagit slut.

Som jag skrev så blev jag så paff över den stora exponering jag skulle få med ytan för workshops och blev lite rädd att jag liksom lovat för mycket. Skulle de som besökte workshopen känna att de fick ut något av det eller att de förväntade sig mer. Men det blev alldeles lagom och bra. Ja det var det jag kände av de som var med i alla fall. Ingen som demonstrativt reste sig upp och gick ha ha. Det var ju bra.

Allt började med en pressfrukost där mässan presenterade årets tema, årets priser i olika kategorier delades ut och andra deltagare blev intervjuade. Jag hade uppdrag att tillföra lite kreativiteten och ”happening” på scen så jag fick stå och skapa på en sida.

Vidare hade jag ett föredrag på temat kreativitet. Det var nog denna bit jag var mest osäker på då jag inte så ofta håller föredrag bara så där rätt upp och ner. Men det var det som lockade; att få testa något nytt. Och om det är ett ämne jag kan prata oändligt mycket om så är det just kreativitet. Om någon skulle fråga mig om jag har något syfte, eller motto så är det att jag önskar inspirera till att fler ska börja skapa, att våga testa sin kreativitet. Så det var med hull och hår jag skapade mitt föredrag.

Med 12 minuter kvar till jag skulle till scenen gick jag till garderoben i pressrummet för att kamma håret, sätta på läppstift och hämta mina manuskort. Tror du att de låg i min väska? Så klart INTE! Paniken som spred sig i min kropp var inte att leka med.

Då temat på mitt föredrag just var kreativitet och att man ska lösa problem på nya sätt var det just så jag fick göra. Nu var det som sagt ett ämne som ligger mig allra närmst hjärtat så var det bara att prata från det. Och det gick ju hur bra som helst. Ingen lämnade publiken, jag hade massa vakna, nyfikna och intresserade blickar på mig hela tiden och fick så fina ord efteråt. De hade ju ingen aning om att allt var helt fel men kanske det blev bättre av just det? Men om man säger så här: se till att ha manuskorten med dig och alltid en backup på telefonen. En note to self alltså!

Det jag kommer leva på länge är just det här. Att tillsammans med underbara människor få skapa tillsammans. Att jag kunde få igång besökarna att skapa, se dem vara väldigt osäkra, frågande till att senare se dem med vana händer fortsätta och gå i mål med en fin krans de skapat helt själva.

Jag förstår alla som arbetar som lärare, hur de kan känna en enorm lycka när deras elever liksom knäcker koden. Här vid bordet är alla väldigt försiktiga i början och sedan köra på som ett tåg.

Det var något jag hade med i mitt föredrag – att få kreativt självförtroende. Dvs känna sig trygg i sitt skapande.

Så fint att se alla bli imponerade av sig själva. ”Men detta blev ju jättesnyggt. vad bra jag är!” sa en kvinna. Visst är det en underbar sak att få med som bonus?

Och så fint att få se min bok hamna hos nya läsare. Här en kvinna från Japan som ville veta mer om svenska traditioner och högtider. Så nu blir det midsommar och kräftskiva där.

Tack Formex för att ni önskade ha med mig. Så jätteglad att få testa något nytt, utmana mig och framförallt få möjlighet att inspirera till skapande. Dagar jag kommer leva på länge.

Och TACK till alla som kom och pysslade med mig. Vad fina och härliga ni är. Så mycket glädje och energi ni bjöd på. TACK!

Fullt ös på alla fronter

Bloggdagbok

Ja jisses vad det går undan nu. Det är som att jonglera när jag ska försöka styra mina arbetsdagar. Igår hade jag matfotografering och -filmning i mitt kök varpå jag lämnade hemmet i kaos. När man jobbar ensam som jag och ska vara matkreatör, stylist, fotograf och modell samtidigt tar det sådan tid. Och jag ställer så höga krav på mig. efteråt lyckades i alla fall stoppa ingredienser som inte mår bra av rumstemperatur i kylen men i övrigt – bombnedslag. För jag var sen till Stockholmsmässan där jag skulle förbereda min yta för workshops under Formex nu i vecka.

När jag kom fram slapp ett ”Men vad i h-vete?” ur min mun. Jag visste att jag fått en stor fin yta men inte att mitt namn skulle vara så stort exponerat.

Det var ett jobb att få till ytan snygg men samtidigt funktionell för det är ju en workshop. Böcker ska rivas för att bli till kransar.

Samtidigt var jag nervös för den föreläsning, eller föredrag, jag ska hålla på öppningsdagen. En presentation jag inte var klar med när jag stod här och byggde monter.

Och just det – jag är också med på scenen under pressvisningen på morgonen. Där ska jag pyssla bredvid hela presentationen. Det skulle jag också förbereda.

Ringer hem till barnen och känner axlarna sänkas när de säger att de kan laga middagen. Tack för dem och tack för matkassen som levererades samma dag.

På vägen hem köpte jag fler häftapparater då jag vis av erfarenhet stått med ett gäng dåliga. Men sen hem till kidsen. Maken var borta på smokingmiddag med kungen… På riktigt var han det!

Den fotografering och filmning jag hade gjort på dagen innan mässan skulle avslutas med en måltidsscen/-bild så barnen fick agera statister och äta gott framför brasan. De ställde mer än gärna upp.

Sen när kaoset var undanröjt och barnen var i säng kl 22 kunde jag sätta mig och skriva min presentation. Dvs 12 timmar innan jag ska hålla den… Alltså jag är ju hopplös.

I skrivande stund kan knappt ögonen hålla sig öppna men prestationen är klar, klänningen framlagd och taxi bokad till 07.15. Dax att sova nu!

Att det ska ta sådan tid!

Bloggdagbok

I dag har jag suttit på min kontorsstol exakt hela dagen. Första timmarna fyllda av ångest, sedan med ett j**la flow.

Jag ska hålla föredrag/presentation på Formex på tisdag och idag skulle presentationen med tillhörande bilder (PowerPoint!) in.

Detta är inga nyheter, jag har vetat om det sedan i höstas men tror du jag gjorde det i god tid??? Som den prokrastinerande kreatör jag är så satt jag alltså sista dagen. Så är det alltid med mig – jag måste ha fullkomligt rasande eld i baken för att det ska bli av! Finns säkert en diagnos för det…

Först så förhalade jag det hela med att uppdatera datorn. Var jag tvungen att göra det? Nej men skönt att liksom skylla på något som gjorde att jag kunde tycka synd om mig själv eller nåt. Eller självplågeri snarare.

Sen kunde jag inte vänta längre. Nu banne mig. Då tog jag till mitt knep för att ”känna mig på jobbet”. Dvs min rökelse jag bara tänder när jag jobbar. Det gjorde susen för sedan hade jag fullt fokus. Glömde bort tiden och lunch.

Nu är den inskickad och jag kan för sjutton med hedern i behåll ta helg. Eller helg och helg – jag måste jobba hela helgen. Men jag kan ta fredag i alla fall. Så det så!

Allt-i-ett-panna med fiskfilé & curryris

Barnens favoriträtter Maträtter

Du vill ha en snabb middag som är god samtidigt fylld med nyttigheter och upplevs arbetad, då kommer ett recepttips här. En så kallad att-i-ett-panna så det blir ju inte enklare än så här. Och kors i taket – inga barn sa något om att fisk ”inte är min smak”.

Allt-i-ett-panna med fiskfilé & curryris

Ingredienser:
300 g morötter
600 g filé av torsk, kolja, sej
1/2 tsk salt
1 gul lök
1 förp svarta bönor, 380 g
1 msk olivolja
1-2 vitlöksklyftor
basmatiris
1 1/2 msk curry
1/2 tsk salt
6 dl vatten
1 buljongtärning

Sås:
2 dl crème fraiche
1 tsk timjan
2 krm salt
1 krm svartpeppar

Gör så här: Skär morötterna i skivor. Dela fisken i 2 cm stora bitar och krydda med salt. Skär och hacka löken, skölj bönorna.

Hetta upp en traktörpanna och ringla i olivolja. Pressa i vitlök och fräs ihop med lök, morötter, ris, curry och salt på medeltemperatur i ca 2 minuter.

Häll över vatten, smula i buljong och vänd ihop så det blandas. Låt sjuda under lock i 10 minuter. Rör samman ingredienserna för såsen under tiden i en liten skål

Placera fiskbitarna på riset i pannan och sjud ytterligare 5 minuter runder lock.

Servera fisk med curryris ihop med sås och krispig sallad.

Häng med på sväng torsd 11/1

Bloggdagbok

Jag har tänkt på en sak. På Instagram så lägger jag upp det jag gör i stories men det är så sällan det hamnar på bloggen då det känns futtigt. När det liksom inte är ett helt inlägg men så var ju bloggen back in the days. Att det var inte mer dagboksaktigt och inte så redaktionella inlägg liksom. Så det är något jag vill gör 2024 – inlägg med i-farten-inlägg. Det som händer utan att det är värsta stora grejen om du förstår.

Och som alltid är det ju bara att börja när man önskar göra något nytt. Och idag var ju en hela bra dag att börja då jag lämnade hemmet för en massa ärenden på stan.

Jag började dagen med att besöka Myrornas varulager i Fittja. Eller sorteringscentral är nog bättre namn.

Hit kommer allt som doneras till Myrorna och det rensas och sorteras för att sedan hamna i din och min butik.

Varför jag åkte hit i arla morgonstund var för att att hämta lådor med pocketböcker som är för trasiga att sälja. De har på något sätt en skada som gör att de inte går att läsa så deras öde är att hamna i återvinningen. Men här kommer jag och plockar upp dem för de ska bli till pysselmaterial på Formex nästa vecka.

Jag är anlitad av Formex där jag ska hålla workshops och temat var återbruk. Perfekt att använda vackra boksidor tänkte jag.

Jag såg vilken den stora säsong som är på ingång. Det sorteras och gås igenom ett gäng skidor, pjäxor, skridskor och annat sportlovslämpat.

Jag hoppas inte skridskorna ska användas samtidigt som paraplyerna.

Jag packade in alla 350 böcker i en taxi och lämnade på Stockholmsmässan.

Pendeln vidare till stan.

För att lämna min kvartalsredovisning till min proffsiga redovisningshjältinna. Att syssla med siffror och blanketter är som rean grekiskan för mig. Det värsta jag vet. Men nu är den inne och jag ville…

… belöna mig själv med en lunch med mig själv.

Jag har verkligen inga problem med att äta själv på restaurang. Nästan så jag kan längta efter det. Man är liksom helt okänd för alla och jag kan bara sitta och iaktta allt och alla. Men för den som inte tycker det är så enkelt eller skoj så rekommenderar jag att sitta i baren. Vid en bardisk på restaurang sitter alla ensamma.

Kökets tre små delikatesser stod det på menyn Så lämpligt. Det är ju mina tre små favoriter!

Sedan marcherade jag genom stan för att dels fixa rekvisita till jobb men också för att få inspiration av det som finns på stan nu.

Le Fluff is back! Mimosa är en luring alltså. Kan se ut så här i butiken och när du kommer hem och sätter i vas så slokar den lite. Nästa dag är det risken att alla bollar tappat sitt fluff och du får hårda gula bollar.

Det var duktig rea på stan men jag är liksom ”mätt” på ting så faktiskt inget lockade.

Väl hemma igen mötte jag upp ett produktionsbolag som kanske ska hyra huset för filminspelning. Och nu sitter jag vid datorn och bredvid mig har jag den här gose-gossen.

Ja det var min torsdag det. Gillade du den här typen av inlägg? På Instagram gillas det så jag hoppas du som läser bloggen är av samma åsikt. Let me know!

Smälta ljusstumpar till blockljus

Återvinningspyssel Pyssel till hemmet

Att smälta ljusstumpar till blockljus är ett mycket bra exempel på återbruk. Jag gissar att jag inte är ensam om att just ha ett gäng ljusstumpar efter denna tid av mys med levande ljus i varje vrå.

Jag har tidigare gjort två typer av stumpastakar:
• Fat med flera stumpar
• Kombinerad ljusstake och stumpförvaring

Julen är nu nedplockad här hemma men det doftar fortfarande jul… Tack vare räddat juldoftljus.

Det var när jag skulle lägga ner de röda doftljusen som varit med ett gäng år i jullådorna så tittade jag lite närmare på insidan av glaset. Väldoftande ljus på kanterna som aldrig skulle brinna då det blivit som en igloo där inne. ”Synd på så himla gott doftande ljus” tänkte jag. ”Men det kan jag väl göra nytt ljus av?” kom sen. Inget att vänta på, bara att testa och häpp, det blev ju jättebra. Som nytt ljus med samma goda doft fast i en mer januariskrud kan man säga.

Smälta doftljus till nytt blockljus

Jag skrapade och gröpte bort ljusbitar från kanterna. En färdig veke med bottenplatta placerades mitt i ett glas från ett gammalt doftljus. Sedan la jag ner bitarna runt om och fyllde jämt så gott jag kunde.

Hällde upp lite vatten i kastrull och placerade glaset med ljusbitarna i. När vattnet kokar smälter ljuset i glaset. För att veken skulle vara centrerad tog jag ett par matpinnar och la över kastrullen med veken mellan pinnarna.

När ljuset smält plockade jag upp glaset och lät svalna och stelna. Klart att använda och det doftade precis lika gott i sitt nya glas.

Vintervitt runt & på knuten

Vinter

En fantastisk promenad ner till Mälaren genom vårt område gjorde mig nästan snöblind. Snön är gnistrande vit och ligger tjockt på marken och träden. Och sedan de vita funkiskåkarna som nästan är som kamouflerade i naturen. Det är mest de stolta ståtliga tallarna som reser sig som siluetter mot himlen.

En solgata med en sol som i kylan blir oval. Vad heter det väderfenomenet?

En vacker svan står på huvudet. Något väldigt komiskt med den lille fjäderstjärten upp i vädret.

Jag läste nyss att det är nu bevisat att vinterbad inte ger några kroppsliga fördelar. Jag tror nog att de som njuter av att vinterbada kommer fortsätta ändå men jag som knappt badar på sommaren lyssnar så klart på forskarna. Bra att kunna skylla på dem när någon kommer med förslag om iskalla upplevelser.

vart man vänder sig är det som ett vykort.

Rosig och solig.

Hur vitt inte alls är vitt.

Vänder mig om och ser min ”by” – Södra Ängby. Eller som den också kallas ”Den vita staden”.

Ett namn som nog aldrig har varit så passande som nu.

Alla hus är kulturminnesskyddaje och faktiskt tallarna också. De ingår i stadsdelsbilden.

Till mitt förtret för mängden kottar jag krattar årligen är inte nådig!

Avslutar min promenad med vyn mitt emot vårt hus. Här skulle det stått ett hus men när det begav sig, 1940, fann man vad man trodde var en vikingagrav så här är det tomt på tomten. Inget vi tänkte på när vi var på husvisning men är väldigt glada över den fina vida vyn vi då fick på köpet.

Och vikingagraven… Nä, det var bara ett hål tydligen. Så kan det gå…