Helena Lyth

En blogg fylld med inredning, pyssel, recept och allt annat som kan få dig inspirerad.

Etikett: caféer i Stockholm

29 december, 2019

Jag har varit på lyran, konditori Lyran menar jag

Jag har helt klart varit på lyran! För första gången. Jo för nu besökte vi Konditori Lyran i Mälarhöjden. Vi hade ärende till området och tänkte att vi skulle lufta oss lite och lämna soffan lite. Då kom maken på att Konditori Lyran låg nära med fina promenadområden runt. Perfekt ju!

Och vid första anblicken av huset blev jag helt kär. Vilket hus! Vilket ställe!!!

Det var på vägen dit när jag sa att jag aldrig varit på lyran som det slog mig; men det är ju ett utryck. Att man är lite på lyran, dvs att man är lite berusad.

Inte ofta jag använder det trycket ska sägas men känns helt klart igen. Och allt har sin förklaring då detta var en gång i tiden ett nöjespalats där det alltså togs både ett och tre glas.

Å vad jag önskar att jag kunde resa i tiden för det hade jag velat se. Kan bara ana hur en massa Strindbergs-look-alikes tog sig ett par groggar och en pyttipanna här.

Men nu behöver man varken supa eller klä om till frack för att njuta av allt det härliga. Bara att kliva in och värmas av det mysiga.

Och här bakas allt själv. Helt ljuvligt!

Så här ska en kondisdisk se ut.

Som sagt; allt bakas själv så du kan ju ana den härliga doften.

Kanske inte Strindberg-outfit men baskern tycker jag ändå passade arkitekturen.

Det är detaljerna som gör det.

Det som slog mig var den enorma takhöjden. Väldigt ovanligt med sådan takhöjd här tycker jag. När vi rest till Berlin och Wien har det varit den här typen av rum. Älskar det.

Och när det finns takhöjd kan man brassa på med kristallkronor.

Den här öppna spisen skojar man inte bort.

Ligger så fint på höjden mot Mälaren. Ja, Mälarhöjden.

Kommer gärna tillbaka i vår och sommar för att sitta på verandan och uteplatsen.

Som syntes på första bilden finns det ett högt torn. Det kan man gå upp i.

Så klart gjorde vi det i väntan på våra hemrullade köttbullar och mos.

Så vackert och vi såg nästan hem till oss där väster ut.

Man kan aldrig gå fel med en köttbullsmacka. Det fick mig att vilja göra rödbetssallad. perfekt grej ju – passar till de flesta julrester.

Och sedan den där äppelstrudeln!!! My God vad god.

En sista bild på takkronan och sedan iväg.

Häftiga färger när vi lämnade Lyran. Vi ses igen, garanterat!

1 februari, 2016

Kaffeverket vid S:t Eriksplan blev dagens kontor (typ mitt dröminlägg)

När jag nu är egenföretagare så styr jag (någorlunda) helt min egna tid. Och även var jag befinner mig. Där det finns uppkoppling och el – där kan jag vara.

Den här veckan kan komma att bli min mest spännande vecka i mitt 41-åriga liv. Det är nu jag på riktigt kan jobba som jag drömt om några år nu. Och idag blev det väldigt tydligt då jag nu, i skrivande stund, sitter ute på stan istället för hemma vid köksbordet.

I morse var jag på ett frukostevent med en liten skola i veganmat (återkommer med det) och det kändes inte lockande att åka hem när jag ändå var i stan. Har MASSOR att göra och för att få inspiration sitter jag nu här på Kaffeverket och känner mig urban, proffsig och väldigt lyckligt lottad.

Och vad jag då jobbar med??? Om nån vecka kan jag avslöja. Håll tummarna för allt är inte klart men om, ja om… Då blir jag världens lyckligaste!

7 april, 2015

Stockholms mysigaste café – Sturekatten

Det finns många caféer, konditorier och ställen att fika i Stockholm men inte så många som sett likadant ut decennie efter decennie.

Det öppnas små, egna fik och ställen från internationella kedjor i varje gathörn, stup i kvarten men nån själ har dessa inte hunnit få. Sturekatten på Riddargatan är ett fantastiskt och unikt ställe som alla som besöker Stockholm bör ta ett fikastopp på.

I ett eget hus ligger detta konditori och man får känslan av att allt stått still sedan nån gång från förra sekelskiftet.

Här pratar vi klassiker. Inga snofsiga cupcakes eller double mocca latte soyamilk skulle komma innanför tröskeln.

Det är trångt, ombonat och härligt. Att vi är bara ett halvt stenkast från Stureplan är svårt att tro. Bara namnet Sture påminner.

Allt sitter i detaljerna.

När man kommer och ska  hitta en plats, på det stockholmska sättet innan man handlat,  känns det omöjligt. Alla sitter och drar ut på sin fika och det verkar bli knivigt att få plats. Det brukar lösa sig till slut då stället är stort och i flera våningar men när man väl satt sig så gör man likadant. Drar ut läääänge på sin fika för här trivs man och en kopp kaffe med matig valmmogiffel ska inte slängas i.

Serveringen är en trappa upp och det finns ytterligare en våning med platser. Här är det inte bästa stället för lattemorsor med syskonvagnar eller för dem med ömma ben då trapporna är som en tripp i Lustiga Huset. Varför är trappan så sned? undrade dottern medans hon fick klättra på de ojämna trappstegen. För att detta är fikahistoria, svara jag.

Den söta innergården är väl värd sitt besök under de varma månaderna. Nu känns det som en stilla kuliss från en Astrid Lindgren-film.

 

Min mamma tog mig till en massa konditorier som barn. Hon för ett tyst krig mot hamburgerställen så vi hamnade allt som oftast på ställen med virkade dukar och stora schwarzwaldtårtor bakom glasdiskar. Sturekatten var en favoriterna för att det fanns så mycket att titta på och uppleva. Nu är det jag som tar 4 åringen på kondis och äter ostgiffel å dricker saft i smala sugrör. Äpplet faller inte långt…

 

17 juli, 2014

Inspireras av Mälarpaviljongen

I tisdags var vår lilla familj på stadsäventyr och åkte tidigt in till Kungsholmen för att äta frukost på underbara Petite France. Efter det skulle jag på en fönstershoppingsvända till en närliggande fotoaffär men jag ville ta vägen om  Mälarpaviljongen (café, restaurang och bar) som ligger på Norr Mälarstrands strandpromenaden och på pontoner ut i vattnet. Förra året var jag där och blev så imponerad och inspirerad av deras fina odlingar och var nyfiken på om de hade liknande i år. Sa till familjen att jag snabbt som attans bara skulle pipa in å kolla, de hade ju inte öppnat för dagen än. Det blev en 50 minuters visit.

Odlingarna var inte bara kvar utan tom utökade och ännu mer inspirerande. Stod och njöt av allt det vackra när jag såg en kvinna gå och nypa bort blad och peta i jorden. Uppenbarligen den ansvariga för detta. Gick fram å frågade om så var fallet och det var det ju. Wow, här hade jag turen att få träffa skaparen av det jag gått och tänkt på under ett års tid.

Kristina Björk är trädgårdsmästare och ansvarig för all växtlighet på Mälarpaviljongen. För de som inte varit där kanske inte tycker det låter så mycket men odlingen och planteringen där är en stor del av “inredningen” och atmosfären.

Allt detta är alltså planteringar av nyttoväxter. Mangolden med sina vackra färgglada stammar – så himla vackert. Så klart att man kan ha persilja och rabarber som dekorationsväxter också! Två i ett!!

Jag blir vansinnigt inspirerad och vill skapa en del i vår trädgård där jag ska jobba med höjdskillnader. Lådor på marken, stapla på varann, stora hinkar och kärl och ha lådor och krukor på bord.

Ute på pontonerna blandas sittplatser med dramatiska växter och i högtalarna spela skön loungemusik så man känner sig som på en medelhavsö. Var där en gång och då var det livemusik ute på en ponton. Vilken fantastisk upplevelse på vattnet.

Och för att toppa allt detta har det faktiskt getts plats för en butik också. Så medans du njuter av solnedgången över Riddarfjärden med ett svalt glas rosé kan du också köpa betongkrukor till trädgården.

Just det, ska kanske tillägga att det är ju ett café och restaurang i första hand. Längs strandpromenaden är det ett mysigt trädgårdscafé och så då mer barkänsla ute på pontonerna.