Etikett: leva med katt

Livet kan ta nya vändningar, det har vi nog alla blivit varse nån gång. En sådan var när vi köpte hus OCH blev med två katter som ingick i köpet – Bernhard och Birger. Det tog ett tag för både de tvåbenta och de fyrbenta parterna att lära känna varann. Nu är vi en enda stor och klösig familj. Sen så kan det då hända saker som vi inte räknat med. Tex en cat fight i sovrummet som slutade med att vår Birger blivit riktigt skadad. På riktigt alltså.

In på akuten, en lång operation, 4000:- fattigare, och en mycket osäker diagnos senare var vi hemma. Denna kaxiga utekatt fick nu tratt på sig och utegångsförbud. Inte riktigt vad han hade tänkt sig kan man tänka när man ser hans lätt skämmiga blick. Den tuffaste katten i bygden hade nu blivit rejält stukad i sitt självförtroende.

Han som aldrig vill bli klappad eller kelad med vill helt plötsligt vara vid min sida hela tiden och sova vid mina fötter. Det är ju all fine men då jag är så höggravid som en gravid kvinna kan vara så är varje centimeter i sängen nödvändig.

Och i natt hände det. Sonen nattvandrade in till mig, vilket han alltid gör, men utan täcke som alltid annars. “Nä, det var blött”, sa sonen. Tänkte inte mer på det men när jag och sonen bråkat om täcket alldeles för länge så ville jag hämta hans. Hann inte gå mer än 40 cm in i barnens sovrum innan jag trampade i något mycket mörkt, kladdigt och illaluktande. Då katten har utegångsförbud så blir det här med den personliga sfären och toalettbesöken ett problem för vår utekatt. Birger hade sovit bredvid mig hela natten men tagit en tur till barnen och gjort sina behov där och sen gått tillbaka till min säng. Kl 04.50 står en kvinna i de västra förorterna, som ska föda barn om ca 6 dagar och tvättar kattavföring från matta, säng och lakan. Och sin egen fot. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vår lille nos som vi hoppas repar sig snart. Och lär sig att den där lådan med sand ska användas för privata saker…

Mitt i natten vaknar jag av att det morras inne i sovrummet. Försöker identifiera och lokalisera ljudet. Går så där. Jag sätter mig upp, ser ingenting då det är, som sagt, mitt i natten och att jag är utan linser. Anar mig se en svart liten sak i dörröppningen och då förstår jag att det är en av våra katter, Birger, som obefogat står i anfallsposition och ger ifrån sig ett ljud som mest låter som dinosaurierna i Jurassic Park.

Vaknar till liv och ser att barnen har nattvandrat in till oss men att maken är en trappa ner och nattjobbar. Vill inte att knattarna ska vakna så jag börjar hyssja åt och sjasa bort katten. Då flyger det fram en okänd katt från under vår säng. Stor och randig hoppar på vår lille svarta. Det som händer nu känns overkligt. Dessa två kattdjur slåss på liv och död. Skriks och jamas. Klor som slinter mot parketten. De små vaknar och den störste från nedervåning undrar vad vi håller på med där uppe. Cat fight, ropar jag.

Den snurrande, tvådelade pälsbollen fortsätter slåss och kivas ner för trappan. Och ner för ytterligare en trappa och ut genom kattluckan. Det är som vi befarat. Den nya katten i grannskapet kommer in till oss via kattluckan och äter upp våra katters mat under natten. Tyckt att det gått åt oväntat mycket mat på sista tiden. Nu hade tydligen Birger fått nog och skulle försvara hus och hem.

På morgonen i dagsljuset ser vi spåren av katternas batalj. Stora hårtussar ligger i övre hallen, trappan, köket och källaren. Ser ut som om nån flått en kanin i huset. Galet mycket päls. Vi tror att vår Birger har gått vinnande ur striden för vi har inte sett till den stora randige och matkonsumtionen verkar ha gått tillbaka till vad den var. Men vår hjälte är stukad. Stort sår går över örat och verkar ha blivit biten i kinden för det ser ut som om han har en tennisboll under pälsen, stackarn.

Filmen och böckerna om Pelle Svanslös är mycket populära här hemma och jag kan inte låta bli att tänka på våra och grannarnas katter som karaktärer från just Pelle Svanslös-historierna. Hur det pågår ett djuriskt drama mellan trädgårdarna. Vem är då Birger? Pelle eller Måns? Vår andra katt, Bernhard, är han en passiv gamling som låter de unga skivas och står i bakgrunden och ojjar sig? Tjejkatterna på andra sidan gatan, blir de impade av våra killar? Dramat lär fortsätta och jag inväntar upplösningen medans jag baddar vår hjältes sår samtidigt som jag undrar om den där kattluckan är en sådan bra idé.