Etikett: Lyon

Så kom då dagen vi skulle vidare mot Paris. Lite dubbelt. Vill så klart till Paris men jag kan säga att det inte alls kändes som vi fått vår fulla dos av Lyon. Det blev vi verkligen varse på väg mot tågstationen när vi klev in i en av Lyons stoltheter: Les halles Bocuse. Lyons saluhall som också är då den kände, kanske världens mest kände, kock Paul Bocuse verk. Han gick bort 2018 men hans arv lever vidare. Han drev en 3-stjärnig krog, var den som startade kock-VM, ja tävlingen heter ju Bocuse d’or och verkligen gjorde Lyon till Frankrikes, kanske världens matmetropol, läs mer HÄR.

Hej då lilla lägenheten. Du var rolig.

Hur var det nu? Var detta Rhône eller Seine? Lärde mig aldrig vilken av dem som var vilken då både ju går här. Måste tillbaka och ta reda på det!

Vackert som sjutton oavsett.

Hans ande vilar över hela Lyon märker man. Och här mittemot “hans” saluhall så missar man inte denna gigant.

Jag trodde vi hade gått fel när vi kom fram. Det här ser ju snarare ut som entren till en mässhall eller skatteverket.

Det verkligen slet i kroppen när vi var tvungna att gå runt bland alla fantastiska diskar med godsaker och alla restauranger man kunde sätta sig vid dragandes spå bagage och tidspress. Ostron direkt från isdisken, fantastiska patéer och gräddig pasta ropade liksom på mig. Att jag ska tillbaka hit råder det inga tvivel om.

Jag vill testa göra pate inbakad i brioche. Säkert jättesvårt men det ser så gott ut.

Pasta i alla färger.

Mycket effektfullt med isånga över skaldjuren

Grodlår! Det var det äldste sonen ville äta på förra Frankrikeresan men vi inte hittade. Nu i rå form. Kanske ett steg i rätt riktning men ändå väldigt fel.

Vi köpte med oss en av Lyons specialiteter kaka med praline – vilket är det där röda karamelltäcket.

På restauranger fanns det på olika typer av efterrätter med Praline och här även på nötter.

Sedan var det då dags att ta sig till tågstationen och leta upp vårt spår.

Den gröna gå-gubben – visst ser han lite ailienaktig ut?

Det verkar som om tågstationen är under renovering och lite kaosigt med så små skärmar som många ska stå och vänta vid. Tillslut kom vårt tåg upp på skärmarna och det var dags att kliva ombord. Nu mot Paris!

I väntan på tåget testade vi då Praline-kakan

Alldeles sött och härligt. Och lite knäckigt.

Munskydd på. Frankrike har en restriktion kvar från pandemin: munskydd på alla tåg och bussar, på stationer och på perronger.

Men när du äter får du ta av dig. Himla tur!

Så där ja, vårt supersnabba TGVtåg till Paris. Nu åker vi vidare. Nu tar vårt äventyr nya steg.

Vi lämnade ju Stockholm med snö så detta är ju bara för härligt att åka genom. Vi ses i Paris!

Nu väntade ett bord på på oss. Och detta åker upp på listan över livets härligaste restaurangupplevelser.

Bord på La Meunière var bokat och egentligen hade maken velat boka på restaurangen snett emot på samma gata som är en Bocuse-krog men med facit i hand är vi glada att det var fullbokat.

Vi kom några minuter innan vår sittning och det visade sig vara första sittningen för restaurangen var låst. Vi och två sällskap fick vänta utanför. 

Väl inne var det som att få en bunke av Frankrike sköljd över huvudet. Här fanns allt. En meny skriver på franska, så klart, men med en helt hopplös handstil och inte läge för att be om översättning av personalen här inte. Tur att makens franska är god och min lilla skolfranska kunde piskas upp.

Lyon är som jag skrev en matstad och här finns det arv från förr vilket lever kvar; man tar ara på alla delar av djuret. Hela menyn var fylld av många spännande detaljer. Äldste sonen som älskar mat, är modig och matintresserad valde fårtestiklar. Maken

Till förrätt var mitt val enkelt; sparris. Men överraskad blev jag att sparrisen var kall. Och sen överraskad igen för skivorna på sparrisen var kallt skivat rökt smör. Så oväntat gott. Kryddat skivat kallt smör – det åker upp på listan för saker jag vill göra.

Yngste sonen är inte lika pigg på nya smaker som sin äldre bror. Hans förrätt jambon (skinka) visade sig vara skinkbitar i gelé. Vet inte om man ska kalla det sylta eller aladåb. Inget han gillade men wow vad gott det var för en vuxens smaklökar

Snälla låt mig få bli gammal i Frankrike. Jag känner mig helt klart Frankrike-kompatibel.

Maken beställde en linssallad till förrätt och storebror valde sniglar.

Japp, då var det dags att äta testiklar! Rätt ur stekpannan. Detta är min son det!

När jag var liten dök en efterrätt upp: baba au rhum. Den förekom oftare på 60-talet när mina äldre bröder var små och de har starkare minne från rätten än jag men jag minns hur god den såg ut men hur illa den smakade. För att det ju var rom i den. Kort beskrivet; sockerkaka dränkt i rom serverat med grädde. En bomb kan man säga. 

När jag nu såg den på menyn ville jag ju så klart testa en äkta. Och här var det som en byggsats! Jag fick en kaka med grädde och sylt samt en HEL flaska rom att själv hälla över. Jag var lite generös på doseringen för det blev för starkt. Men av nån anledning så slank allt ner ändå…

Vad jag vill att alla restauranger kan vara så här. Hög volym och stämning, ett kök med självförtroende, råvaror från grannskapet och en mycket avslappnad inredning man känner är medveten men samtidigt ärlig. Noll krusiduller. 

Vi har som oftast bokat hotell när vi rest men det är någon knasig gräns där vid att vara 4 eller 5 i familjen. För så fort det är 5 blir det familjerum och inte bara svårare att hitta rum utan dyrt så det blir 2 hotellrum. Det är ju mysigt att få ett barn för sig själv men är ju inte därför vi reser bort som familj. Så denna gång testade vi Airbnb för första gången.

Maken hittade fina lägenheter i Lyon och Paris så detta skulle bli kul och spännande.

Vår lägenhet i Lyon såg så mäktig ut på bilderna innan då det var en vindsvåning rätt mitt emot en gotisk kyrka. Kanske vi tittade mer på utsiktsbilderna än själva lägenheten…? Kanske det men det var en perfekt lägenhet för oss. Liten och byggd helt och hållet av en kreatör kan jag tro för det var många speciella lösningar. IKEAs utvecklare hade älskat detta.

Väldigt gulligt med hotellkit fast i en lägenhet då.

Barnen fick ett helt eget sovloft för sig själva och älskade det.

Mäktig utsikt upp över Lyons höjder.

Men vi reser inte heller för att hänga på våra rum så det var en ganska snabb vända upp på lägenheten för att sedan ge sig ut i Lyon. 

Vad visste jag om Lyon innan resan? Inte mycket faktiskt. Det jag hört är att det är en riktig matstad. Lyon ligger alltså på en halvö som bildas när båda floderna Seine och Rhône rinner igenom så hit kom det transporter från både utland och nationellt. Mejerivaror och insjöfisk från alperna, vin, kött och grönsaker från gårdarna runt omkring och sedan havets läckerheter från både atlanten och medelhavet. En knytpunkt för allt alltså.

Sedan så är kanske världens kändaste kock härifrån: Paul Bocuse. Ja det är han som gett namn åt världens största och mest kända mattävling, Bocuse d’or. 

Maken hade fått tips om restaurang som var bokad till kväll två men vår första kväll här så gick vi bara runt och kände oss för. Och först skulle vi mest gå runt och se stan.

Många butiker och storstadsliv. Gågator med butiker, stora härliga torg, mängder av små krogar och caféer.

Och det var liv. Ja det kändes verkligen som en levande stad. Bara en sådan sak som att en, vad jag gissar, konstklass hade kroki ute på gatan. En mycket tålmodig och vig modell satt i spagat medan konstnärerna målade. Och detta var något vi såg på fler ställen under vår vistelse – konstupplevelser på gator och torg.

Vi fastnade vid Place des Jacobins.

Vid torget satte vi oss för ett glas och en massa chips. Sen skulle vi välja restaurang. Det blev La Mère Maquerelle på gatan Rue Mercière  

Rue Mercière är en fantastisk gata som är känd för många restauranger och kanske turistfällor men inte mig emot. Så länge det är gott och känns härligt får det vara hur mycket fälla som helst.

Jag tycker verkligen man kan lära känna en stad genom en restaurangmeny. Lyon gör mycket inälvsmat och här var det blodkorv samt att gäddqueneller är verkligen en lokalstorhet. Jag var ju tvungen att ta det senare. Blodkorv, nej där går nog min gräns.

Jag skojade om att jag ville äta en moluksmiddag: ostron och sniglar till förrätt och musslor till varmrätt. Det blev det inte men sniglar blev det i alla fall.

Gratinerad löksoppa och briocheinbakad paté. Tvår superfranska rätter. Nu var det all in franskt.

Och här har vi då min rätt: gäddqueneller. Mycket mycket gott!

Jag har alltid med mig pennor och papper. Bästa grejen när barnen inte riktigt tycker det är superkul att sitta still och vänta.

Sedan var vi både nöjda med vår långa dag och att vi fått ett sådant härligt första intryck av Lyon. Det blir två härliga dagar här.