Etikett: småland

När jag var hos mina föräldrar i helgen fick jag min födelsedagspresent och det är den finaste gåvan jag någonsin fått. Sällan blir jag rörd av gåvor men denna fick mig alldeles skakig.

Detta är Värendsdräkten min mormor sytt och broderat helt själv 1951, vilket är daterat på bandet. Att hon gjort allt själv gör mig så ödmjuk och imponerad. Vilket otroligt hantverk och vilket makalöst tålamod. Men det var kanske det man gjorde förr istället för att glo på Netflix…

Mormor, och morfar också för den delen, var från Växjötrakten och med det kopplad till Värendsdräkten och den måste jag säga är min favorit bland alla folkdräkter, inte bara för min personliga koppling utan den är så snygg med det svarta och vita tillsammans med den klarröda överdelen. Grafiskt snygg också.

Jag var tvungen att lägga upp bild på mitt Instagram, i Stories, och aldrig någonsin har jag fått så många meddelanden från följare. Ni blev rörda tillsammans med mig, berättade era folkdräktshistorier och hur ni önskar ha en egen. Så fint att få dela detta med er. Tack!

Årtalet ska broderas in samt regerande kungens monogram. Mamma berättade att mormor blev lite förbenad att hennes dräkt blev klar på fel sida kung så att säga. Under hennes tillverkning hann det bli tronbyte så hon startade med Gustav V och blev klar med Gustaf VI Adolf. Jag kan känna en sådan släktskap med hennes tänk då jag ju är formgivare; V-Gurras “logga” var ju så mycket snyggare, ha ha!

Tyvärr gick min mormor bort redan 1961 men hennes fantastiska skapelse har levt ett rikt och vitalt liv via min mor. Mamma har burit den varje jul, på midsommar och vid samtliga skolavslutningar som lärare. Varje gång hon tog på sig den har jag stått och sett på med beundran. För att den är så vacker, så unik och att det alltid var högtidligt.

Och som barn av 70-talet var ju helgnöjet på TV programmet Nygammalt (minns du?) och där gällde det att se Värendsdräkten där bland alla folkdansare. Jag och mamma satt i soffan och tittade på Bosse Larssons program och letade; “Där!” och “Där!” tjöt vi så fort dräkten svischade förbi i dansen. Sånt man roade sig med, på annat sätt.

Att den nu är min känns som om jag fått ta över ett enastående förtroende. Och att min dotter en dag ska bära den känns ju himlastormande. Vi alla 4 kvinnor bär även samma namn vilket också känns så stort och fint.

Ett annat arv från Småland som jag stolt spridit är receptet på smålandskringlor. Har du inte testat så gör!

Kanske du känner igen dräkten? Den fanns på IKEA som träljusstakar. Värendsdräkten tillhör nämligen samma folkdräktsområde som småländska IKEA kommer från.

Och som du ser har denna trädam ett huckle medan jag har på mig ett hårband. Detta är ju helt klart ett regelbrott från min sida då gifta kvinnor ska ha hucklet och ungmöer ha hårband. Men jag revolterar lite precis som min mormor. Hon tyckte nämligen att det där hucklet inte var så vackert så hon skippade att göra ett. Tror dock inte att hon hade på sig hårbandet utan det gjordes så klart till min mamma då hon var ogift 1951.

Nu längtar jag till midsommar då jag absolut måste bära denna. Tack mamma! Och tack mormor var du än är. Jag lovar ta hand om den och föra både den och historian vidare.

Vi fick en fin dag hos mina föräldrar med stora känslor. Och något som ALLTID finns hos mina föräldrar är en laddning med såpbubblor. Min mamma älskar såpbubblor. Kan bara hålla med. Allt blir liksom roligt med såpbubblor. Löser upp vilka syskonbråk som helst.

Vilken vår 2019 har bjudit på ändå! Vi lägger nu den finaste april jag kan tänka mig till arkivet och kliver nu in i maj. Hoppas det blir en fin sådan.

Nu är vi Småland. Lämnat kalkrika Gotland mot ett landskap som skiftar hejvilt mellan ängar och djup skog. Vi ska mot västra Skåne och tar ett två-dygns-stopp i Vimmerby och ska besöka Astrid Lindgrens Värld och Näs.

När vi satte våra sommarplaner i våras och letade boende trillade maken över Söderhult, ett vandrarhem/stugby några kilometer utanför Vimmerby. Det som fick oss väldigt intresserade var, förutom de söta stugorna och härliga omgivningarna, var den mystiska kombinationen Småland och Österrike. Huvudbyggnaden inhyser en österrikisk restaurang med schnitzel och bayerskt öl som specialiteter. Så j-la spännande att vi bara måste testa detta!

Det ser genuint småländskt ut va?! Men ur högtalarna strömmar ompa-ompa-musik och ägarinnan och dotter bär vackra klänningar som får mig att tänka mer på Oktoberfest än kroppkakor och isterband.

Det första vi möttes av när vi klev ur bilen var tre mycket nyfikna alpackor. Har nog aldrig känt mig så iakttagen tidigare. Deras långa halsar och stora ögon kollade in varje minsta rörelse. Inget undgår en alpacka.

Till våra tre barns enormt stora glädje var området fullt av djur; grisar, hundar, katt och highland-kossor. Och så en massa spännande saker så som lianer, gungor, porlande bäck, rutschkana, tre (!) studsmattor och fält att springa på. Som förälder tackar jag denna nöjespark för nöjdare barn får man leta efter.

Då de som bor här med stor sannolikhet kommer besöka Astrid Lindgrens värld så har de flesta rum fått namn från sagornas värld. Dottern fick nått helt saligt i blicken när hon hörde att vi skulle bo i Madicken-rummet. Jag med, då det även var min favvo som barn. Och kanske fortfarande.

Hela området är som taget ur Bullerbyn och Katthult.

Och så till middagen då. I en riktigt fin svensk sommarkväll beställer vi schnitzel och färdas ett antal mil söderut.

Hur kommer sig då detta? Att en småländsk stugby har schnitzel på menyn? Jo ägarinnan Carolina är gift med Ferdinand, en österrikare som kockar i köket. Och det är inte helt knasigt för utöver svenska turister så kommer de tysktalande på andra plats. Småland och Pippi står högt i kurs hos dem.

Som vanligt fann sonen en kär fyrbent vän. Denne vid namn Berndt.

Vi alla sov gott i vårt Madicken-rum och jag var så spänd på frukosten. Jag är ju lite frukostsnobbig och nöjer mig inte med vilken fralla som helst. Jag blev överväldigad. Allt fanns med och att få lantmjölk till kaffet och egengjord yoghurt smäller högt.

Sen att inredningen var så speciell och att ompa-ompa-musiken svepte in oss gjorde att denna frukost kommer hänga med i minnet länge, länge. Gott, mysigt och väldigt speciellt.

Fast det är ju inte bara frukosten utan hela upplevelsen här som vi tar med oss. Naturen, djuren, servicen, generositeten och värmen får det att kännas som värsta lyxhotellet. Fast myggbetten vittnar om att det är i den djupaste skogen vi är i.

Uppdatering, mer från vår resa i Småland:
• Astrid Lindgrens värld
• Näs
• Surdegspizza på Ingebo Hagar