15 april, 2013
När får jag sova hela natten?
Jag vet att jag inte är ensam om problemet och är helt säker på att det finns många som har det tusen resor värre men det hindrar inte mig att vältra mig i detta.
När jag var gravid första gången kunde jag inte förstå varför jag vaknade vid 02 och kunde vara pigg och klarvaken i två timmar. Och sen när det var dags att vakna vid 07 så var jag Trötters okända syster. Fick höra att detta var för att kroppen började ställa in sig på amningsnätternas vaktimmar. Jaha, det är ju coolt att kroppen kör på autopilot men kan man stänga av den nu, 4,5 år senare?
Nu är det inte amning och blöjbyten som stör nattron utan två små pyjamastroll som prompt vill sova i sina föräldrars säng och kommer tassande i vargtimman. Nu finns det två vägar att välja:
1. Klart man ska sova tillsammans, det ger närhet och så har människan gjort i urminnes tider. Och det spelar väl ingen roll var, bara att man sover.
2. Alla sover i sina egna sängar och alla får välbehövlig och livsviktig nattsömn plus att barnen blir trygga själva.
Hmmm… vad är då problemet? Bara att välja spår. Jo att vi inte är familjen small utan en mor på 180 och en far på 199 och barn som jobbar på de övre bvc-kurvorna så det är en duktig fajt om att inte trilla ur sängen när de små intar centralplatserna. Madrasser på golvet är nu planen. Tanken är att barnen ska få mysa in sig där men jag är rädd att det är jag som hamnar där…
Varför inte välja nr 2? Åh vad jag önskar att jag orkade ta den fajten. Kl 03.15 är varken jag eller barnen i stånd att prova något nytt. När diskussionen dyker upp bland vänner så hör jag mig säga “Äh, det är inte så många 15-åringar som sover hos sina föräldrar” och skratta lite nervöst. Visst, men 11 år till??? Lånat böcker i ämnet men insett att de skulle jag ha läst innan jag var gravid för man skulle tydligen starta från sekund 1. Hjälp…!
Här är två filmer som jag känner igen mig i. Är väl någonstans precis mittemellan dessa två varianter.
[youtubeplay id=”qKNOaFtWiPo” size=”medium”]
[youtubeplay id=”bKHdVqXIu54″ size=”medium”]
Marlene
Kikar in och säger hej.
Ska bli skoj att ses på Bloggdagen i maj 🙂
Helen
Känner så väl igen mig, här var det framför allt den äldste som kom varenda natt och även vi är storväxta hela familjen. Men jag kan säga att den äldste är 12 och har inte kommit på natten på flera år nu. Självklart kommer han ibland men då är det mardröm eller sjukdom! Så kämpa på, det är inte så många år kvar!
Helena Lyth
‘@ Helen: Åh, du anar inte vad skönt det är att höra. Så befriande att veta att det finns ljus i tunneln. Har väl anat men lätt att tappa hoppet efter ännu en stökig natt.
Tusen tack för peppande ord! 🙂