Blir du min nya granne? Funkishus i Södra Ängby till salu

Nu är en riktig funkispärla till salu här i Södra Ängby. Om du älskar funkis och letar hus utanför Stockholm så kan du bli min granne.

Det är 501 hus här i vår by, alla fyrkantiga vita sockerbitar med platta tak och alla ser likadana ut fast inget hus är egentligen det andra likt! När husen här byggdes på 30-talet byggde man ett hus i taget. Man kan liksom se hur funkisstilen växer och förändras gata för gata. Vår gata är den sista som byggdes och här finns det saker som kasettak, rundade glasfönster och lite större ytor. Jag har hört att det var för att denna gata byggdes 1940 och kriget gjorde det svårsålt – då la man på lite mer lullull. Enligt ryktet alltså.

Du kan läsa mer om Södra Ängby HÄR.

Det hus som nu är till salu ska enligt mäklaren inte bytt ägare sedan 1964 vilket ju så klart ger många originaldetaljer kvar. Jag får ju svettningar av den vackra bardisken från köket till matsalen. Drömmen ju! Eller den platsbyggda bokhyllan. Sådant jag kan ligga och drömma om. Annat år kanske?

Alla bilder från HEM fastighetsmäklare

Tallar är en viktig del av Södra Ängby. De får inte fällas utan bygglov. De skyddades när husen byggdes så husen placerades alltså i förhållande till träden. Den tanken gillar jag. Fast jag fullkomligt hatar alla barr. Just nu fäller tallarna ENORMT mycket barr.

Funkisens ledord var “Ljus från alla håll” och med de stora funkisfönstren är det lätt att förstå.

Gemensamt för alla hus är att det är stora öppna ytor på nedre plan med mycket plats för socialt liv. På övre våningen är det små och få sovrum. Vi är många som gjort om för att få plats med sovrum så alla barn ska få egna sovrum.

Jag vet inte om denna bardisk är i original, har inte sett hos någon annan, men den är ju helt magisk.

Klassisk sak för vårt område: fyrkantiga hus men med runda fönster.

Coolt att få se området från ovan.

Varför är jag så besatt av funkis? För att jag har det i blodet kan man säga. Jag har flyttat tillbaka hit, jag är uppvuxen här. Men det är mer än så – mina föräldrar tog över mammas barndomshus (som mamma bor i fortfarande) som morfar var med och bygga. Alltså han köpte marken. Då, 1938, var detta “på landet”. Det var lantbruk med kohagar runt området.  Inget hett område eller poppis när det begav sig. Husen ansågs lite för moderna, vilket jag kan förstå – är ju duktigt annorlunda än de trävillor från 20-talet en bit bort i Ålsten, Äppelviken och Nockeby.

Så mina barn är alltså 4.e generationen bybor här. Känns lite fint faktiskt. Såg du när jag var med i Vem bor här? – du kan se programmet HÄR. Lite mer från området där.