Väckt av katt i ottan. Det går ju inte att bli arg

Klockan hade inte ens slagit 06 och upp hoppar en kelsjuk katt i sängen. Birger är inte katten som jamar på ett så där sött och stilla sätt utan det låter antingen som han skriker nej eller nästan skäller.

Jag tog fatt i min mobil då jag har den som både klocka och väckarklocka för att se hur tidigt det var. När jag öppnat ögonen helt såg jag att ljuset fullkomligt for in från sonens rum på andra sidan hallen. Magisk morgon. Och sedan såg jag att den där förbenade katten som väckt mig aldrig varit sötare.

Katter kan verkligen ha olika utseende beroende på hur de dels har sitt humör men även hur ljuset är för deras ögon ter sig så olika. I starkt ljus är deras pupiller minimala och ser nästan läskiga ut. Är det däremot mörkt blir deras pupiller stora, som hela ögat är en pupill, och då blir kattens uppsyn som ett gosedjur.

Från att jag skulle vilja skälla på honom för att han väckt mig så blev det istället puss- och kramkalas. Han vet hur man hanterar kvinnor, den där Birger.

Och den där lilla rosa nosen… Åh vad jag gillar den!

Ja, det var i morse det. Dagen har varit av blandad kompott. Började med att bråka med barnen, bli sams med barnen, yoga, ha digitala möten, fotografera ett jobb, påbörja ett riktigt kul uppdrag som kommer ta upp större delen av min arbetstid närmsta halvåret, mötte upp stora barnen för att handla, hämtade lillkillen, städade, lagade tacomiddag och satte mig nu här. Pang tjong vad dagarna går fort.

Nu ska jag gå till barnen i källaren, är gräsänka, och kolla på Masked Singer. Hörs imorgon!