Gjort egna kermikfat som dom där i Paris

“Åh, kommer de bli så där som hos Astier de Villate i Paris?” frågade jag svägerskan när vi var hos henne och min bror i påskas på vår väskustresa då. Hon har en keramikverkstad och frågade mig och barnen (maken sköt ut sig tidigt i processen) om vi ville skapa. Och det ville vi så klart.

Där satt jag med en stor bit äkta kermiklera och fick hjärnsläpp. Vad göra nu liksom? Men då kom jag att tänka på besöket hos Astier de Vilatte när vi var där på vår tågluff 2019 och hur jag suktat och dreglat både i butiken och på instagram. Vackert och dyrt. Och deras grej är att den vita färgen på alla porslinsvaror inte är helt heltäckande vilket är så vackert. Det fick mig att vilja göra små fat, ett till varje familjemedlem, att ha smågotta på.

“Nja, jag skulle nog inte tro det, den här glasyren är heltäckande”, svarade svägerskan. “Äsch det blir ju bra ändå”, sa jag och fortsatte göra mina fat. Gjorde även med stämplar av löv och en broderad spets. Lämnade faten hos henne för att torka, brännas och glaseras. Nu i sommar på mammas födelsedag kom de hit och kolla…

De blev ju visst så där parisiska. Jag är i alla fall så himla nöjd.

Blev mycket vackrare och bättre än vad jag vågade tro.

Här är bild från i påskas på västkusten när vi skapade. Åh vad härligt det var att få forma fram där på bordet.

Alla tiders ju. Ett litet fat för något gott till fikat eller kanske som ett smyckesfat?

 

Jag har några saker jag ska göra i höst, ska återkomma med den listan, men en av dem är att dricka mer te istället för kaffe. Jag kommer aldrig sluta vara först och främst kaffedrickare då jag älskar det men vid vissa stunder, som tidnings- och bokläsning vill jag ha te och de stunderna ska bli fler.

Jag har redan börjat och såg då att jag saknade ett att för tekulan. Inte nu längre som synes. Hur kunde jag veta detta i våras?

Men de jag nog är mest nöjd med är de med familjens initialer. Så nedrigt bara att vi är tre i familjen som börjar på bokstaven H. Kunde jag inte planerat det bättre kan man tycka!

Det gjorde att jag fick sätta dit I, II och III på våra H. Klurigt ändå!

Till lördagsgodis, charkbricka eller kvällste-skorpan. Mysigt.

Inte lätt att skriva i lera på ett vettigt sätt. Men man ser nog vad det är för bokstäver i alla fall, ha ha.