Att göra egna pom poms med pom pom-maker gör att det går rasande fort att göra en hel massa ulliga garnbollar.
Ville piffa till en ljusslinga som inte är så rolig i sig själv men med några pom poms inknutna i slingan blir den som ny. Och lite mer färgglad.
Väljer garn med ull för att få ett så ”stort” garn som möjligt. Ju grövre garntrådar ju snabbare får man sin runda pom pom.
HÄR är en bra film på hur man gör pom poms med en pom pom-maker.
Valde en lite pastellig och pudrig färgskala. Har inget givet ställe för slingan så för att den ska passa lite varstans får den vara neutral i färgerna. Hade jag givet haft den i sovrummet tex kanske jag gjort den beige/brun för att matcha trädetaljerna som finns där.
De långa garntrådar som blir hängandes efter ihopknytningen låter jag vara långa så de kan knytas runt slingan.
Mot matdelens mörka väggar blir den väldigt fin och det där hörnet behöver lite ljus och kärlek.
Nu hänger den i vardagsrummet men skulle nog tro att den sen får flytta till nåt av barnens rum och agera nattlampa. Lite svagt och ombonat ljus passar bra.
Vill du ha fler tips till ljusslingor? HÄR är en med ketchupmuggar och HÄR är en med gamla lampskärmar. Men gillar du mer girlanger? Då kanske en av papper kan vara något? Klicka HÄR för att komma till beskrivningen.
Jag hade tre önskningar till min födelsedag och alla gick i uppfyllelse. Så galet tacksam och glad!
Efter en tid av mycket stök och bök var det skönt att släppa allt och känna nuet och lugnet. Min första önskan för min födelsedag var att bara ha lilla familjen samlad och njuta en riktigt god, maffig middag som jag visste att alla i hela familjen skulle gilla. En italiensk plockmiddag. Ganska enkel att sätta samman om man köper färdiga saker från butikshyllan; oliver, tapenad, inlagda kronärtskockor, skinkor, ost, päron, tomat, mozzarella och kex. Det enda som måste lagas är pastapesto. Blir så gott och snabbt får man till världens snyggaste lyxigaste buffé.
Jag älskar att bygga upp buffeer i köket. Det blir så vackert för ögat och det vattnas i munnen av att se allt tillsammans. Sen blir middagsbordet lugnare, inga armar som sträcks över tallriken med risk att man tappar en oliv i nåns glas eller få en gaffel stucken i armen.
När vi rörde i peston i pastan och den där omisskännliga doften av basilika slog emot oss insåg vi hur längesen vi åt just pastapesto. Ett tag, för typ 7 år sedan, var det ju standard, alltid en pastapesto. Blev ett kärt återbesök. Och de små älskade det. Lär bli fler gånger.
Vårt matbord står vid ett fönster som fullkomligt kastar in kvällssolen. Blir nästan outhärdligt starkt ljus och jag har en bra plan på en temporär gardin för det rör sig bara om några få timmar om dagen, några få månader om året gardinen behövs. Men det är ett annat inlägg… Jo, som sagt, det var starkt ljus så dottern behövde keps och storebror flyttade iväg lite.
Hur gott???
Maken och storebror överraskade ju mig med min drömfrukost, nu slog de till igen med en gammalmodig tårta och familjeikon – Budapeststubbe! Jag smäller av!!!
Jag fick fin hjälp att blåsa ut ljusen av lillkillen.
Nötmaräng, grädde, inlagda mandariner och lite choklad. Så perfekt. Har aldrig bakat själv men nu blev jag lockad.
Sen kom då önskning nummer 2. Jag har alltid tyckte det känts lite fel att önska sig saker i vuxen ålder. Jag har en lön som gör att jag borde kunna köpa saker själv så att säga. Men nu, vid 42 tyckte jag mig faktiskt våga önska något rejält och inte bara ”en fin tvål, kanske?”. Jag tog i och önskade mig en sak som jag suktat efter länge, länge, länge. Och då jag håller på å bygger upp ett hemmakontor så är det faktiskt även ett behov. Vad kan det vara…???
Jo, världens snyggaste papperskorg. Känner mig lika bortskämt lycklig som när jag fick min enormt efterlängtade Monchichi som barn. Lovar!
Sen var det läggning av barnen med gonattsagor som höll på att knäcka även mig. Men, önskning 3 var ju kvar. Jo, jag önskade få en supé med maken. Att sitta still och prata utan barn, jobb, tv-titt på baklagning eller viktminskning. Som att gå på dejt hemma så att säga.
Det blev en helt perfekt födelsedagskväll. Dagen var inte så dålig heller med spontanbesök av mina finaste tjejkompisar. Det tråkiga var att ett jobb var tvunget att levereras och jag missbedömde tiden så det blev ett alldeles för kort möte. Kärlek till er bruttor och förlåt. Kompenserar senare <3
Dotterns ben är lite bättre. Hon är fortfarande liggande men så himla tapper. Känner dock så dåligt samvete över att jag måste jobba medan hon ligger där. Svårt att kombinera. Detta sk vobbande tär på själen.
Bygget går nu över till en målningsfas så ljuden har stillats. Nu kommer det istället bli omöjligt att sova på övervåningen då det kommer vara så starka ångor. Den trävägg, fanérvägg, som sätts upp ska målas och lackas i omgångar.
Så, med detta säger jag TACK för alla fina, kära, varma hälsningar. Det är så värmande att fylla år med de nya sociala digitala kanalerna, hälsningarna blir så många och för varje ”grattis” växer själen lite.
Då var den här. Den dagen av årets 365 som är lite, lite speciell för mig. 25.e april. Min födelsedag. 21.21 föddes jag – något jag får höra varje år. ”Jag satt och kollade på Rapport när du ville ut och väderrapporten skulle precis starta” säger mamma helt enligt manus. Ivrig och otålig var jag alltså redan från start…
Fick bästa tänkbara frukosten av min söta familj. Jag var ju lite neggig, nere och stökig här om dagen men det blev en alldeles perfekt start på dagen. Sonen tassade in till mig och dottern i vars rum och säng jag ligger bredvid och sa att det var en överraskning i köket. På med linserna och bära ner dottern med det lilla brutna benet. Där var mina fina 3 killar och favoritfrukost uppdukad – grekisk yoghurt med bär, nötter och honung. Ljuvligt.
Och en kaka med 4 + 2 ljus. Fiffigt! 🙂
I år måste jag säga att jag inte riktigt tagit in att jag fyller år, blir ett år till så att säga. Är det för att jag passerat 40 som gör att det liksom inte längre har så stor mening med att byta upp sig på en siffra till. Jag har absolut ingen noja över att kliva upp på stegen. Tvärt om. Hade ju min kris för 4 år sedan, nu är det bara framåt och mot toppen!
Minns då hellre den stora dagen för två år sedan då jag fyllde 40 och hade dop för lillkillen samma dag. Det var världens bästa dag och för säsongen helt galet varmt. Vi satt ute under dopceremonin endast iförda tunna känningar och skjorta. Så är läget inte i år.
Nu sitter jag här med dottern och försöker hålla henne vid gott mod då hon börjar tröttna rejält på att vara still och liggande. På övervåningen slipas det och låter som om de snart åker genom taket. Ska sammanställa lite bilder på arbetets gång, tror vi är halvvägs nu.
Vill varna känsliga läsare: detta är ett självömkningsinlägg!
På måndag fyller jag år. Blir nog en lite ovanlig födelsedagsuppvaktning i år. Att få frukost på sängen kan bli svårt då jag just nu sover på madrass på golvet bredvid dotterns säng. Hon har brutit benet och får inte stå på det, inte ens stödja, på två veckor. Ha gips i 4 veckor. Om 4 veckor ska vi på semester i Grekland…
Men även om jag skulle sova i min egna säng så hade det liksom inte varit en bra födelsedagsmorgon för sängen står mitt i en byggarbetsplats omringad av byggplast och byggdamm, intryckt i ett hörn precis jämte lillkillens spjälsäng och ett gäng tömda Billy-bokhyllor. Vår renoveringpå övervåningen är i full gång.
Alla som renoverat vet hur kämpigt det är. De rum som ska göras i ordning måste tömmas och saker flyttas runt. Vi har två rum som görs om så det är enorma mängder ting (alltså, hur mycket saker har barn?!) som ska få plats i resterande delar av hemmet. Sen så har byggkillarna klätt in hela vägen upp från dörr till bygget i papp. Att städa är som att skotta i snöstorm. Inget har någon given plats. Endast köket är fritt från byggspår.
Ska ta det från början. Förra veckan satt jag i ett kaos (som jag trodde då var droppen) med byggarbete som både lät enormt högt och krävde självklart min närvaro. Jag hade föreläsningen på IKEA att sammanställa och mitt jobb som content manager hade precis startat. Min dröm om att kavla upp ärmarna och börja mitt jobba-hemifrån-liv på riktigt. Glad och pepp som en lärka. Då säger byggfirman att det nu fanns tid för byggstart. Lite dålig tajming kan tyckas men inget att be för, bara att köra! Jag fick dela dagarna med jobb och bygget. Vilka färger, vilka handtag, vilka strömbrytare, vilka mått, vilket träslag…? Åka till affärer och fixa, inhandla. Hade sådan tur att fredagen innan IKEA var byggkillarna på annat ställe så jag fick ett dygn av tystnad.
IKEAdagen förlöpte väl och på söndagen skulle vi vara tillsammans i familjen. Två minuter i studsmattan räckte för ett benbrott. Maken satt i timmar med dottern på akuten. Ni som har små barn vet hur man hela tiden har det där VAB-hotet över sig. ”Bara inget barn blir sjukt, då kommer jag hinna…” Denna vecka som då var visste vi redan sedan länge skulle vara ”min vecka” med barnen då maken hade över öronen. Liten tjej med väldigt ont. OCH LÖSS!!! Jag smäller av! Hela familjen avlusades just in case. Suck!
Elektrikern ropar på mig – det saknas ström. Gammalt hus och de kan inte lokalisera strömdosan. ”Kan den sitta under innertaket? Kan vi riva ner taket?” Är det jag som ska svara på den frågan? En eldetektor måste tas in för att vi ska slippa öppna upp väggar och tak.
Får ett så obegripligt sorgligt besked som tar bort alla dessa rätt oväsentliga och materiella problem. Tårar trillar tunga. Livet är skört, för vissa för kort.
Måste sätta mig i källartrappan och andas och koppla bort, sitta själv, vara ensam. Då kommer katten och jamar, klänger. Känner då att det blir lite väl mycket. På så många plan.
Då var bloggfrukosten i torsdags som världens ventil för mig. Komma hemifrån några timmar, få prata om annat.
Nu är smärtan i dotterns ben inte lika intensiv, elproblem lösta (och inga brandfaror i framtiden att vänta) och jag har varit nere och vänt. Det må vara jobbigt men detta är lyxproblem. Det är temporärt. I slutändan kommer vi stå där med en fungerande övervåning för hela familjen, hela skelett och tillsammans.
Den där resan vi bokade för några veckor sedan – inte kunde väl jag då veta att det skulle bli ljuset i tunneln. Hoppas nu bara innerligt att dotterns gips då är borttaget och vi kan få njuta av sköna bad.
Så med detta sagt; kanske kommer vara liiiiite sämre på bloggen här nån vecka till. Och tack för att jag fick skriva av mig. Lite velande hur mycket jag ska dela med mig. Men lika bra att säga som det är. Som en som jag pratade med sa: ”hashtag livet”. Så är det. Det går upp och det går ner. Nu börjar uppåt igen.
Bananpannkaka är den perfekta frukosten, snabba lunchen eller mellanmålet och receptet är så enkelt att du kan göra dem i sömnen.
Bananpannkaka är dessutom glutenfri samt utan mjölk och laktos så det är en rätt som passar många. Mättande och naturligt sötade. Servera med valfria tillbehör så variationerna är många.
Jag längtar till sommaren då dessa bananpannkakor ska totalt gömmas under ett täcke av jordgubbar och hallon. Så somrigt och ledigt på något vis.
Bananpannkaka, recept
2 bananer
4 ägg
nypa salt
smör till gräddning
Gör så här: Mosa bananerna med stavmixer och knäck i äggen. Vispa ihop med gaffel. Salta.
Smält smör i het panna. Häll i smeten (jag hade 0,5 dl-mått) och grädda. Vänd när undersidan blivit gyllene och smeten inte är fullt så rinnig. Servera bananpannkakan förslagsvis med keso eller kvarg, frukt, bär, nötter. Har inte provat men skulle gissa att en skiva stekt bacon skulle vara grymt passande. Lite Elvis så där.
Som småbarnsmamma gillar jag snabba lösningar. Hungriga barn kan vara värre och mer skräckinjagande än zombierna från Thriller. Bananpannkaka har blivit en lösning för mig att lösa tre problem i ett:
1. Det går snabbt att göra, endast 2 ingredienser om man bortser den lilla nypan salt. Snabbt kommer det energi på bordet.
2. Barnen kan själva vara med och laga bananpannkakorna. Skala banan, trycka på stavmixerknappen och knäcka ägg. Alla steg är roliga saker.
3. Det är gott, allt slukas och ”me-ja” hörs från matbordet.
Supergott med keso till. Blir väldigt mättande och på snäppet lchf om det nu inte vore så nedrigt att bananer är motsatsen till lchf. Kanske en baconskiva kan väga upp? Ja ja, man kan inte få allt.
När jag var å hälsade på karln min i San Fransisco 2000 (way back) så var ju ett besök i China Town en självklarhet. Där hamnade vi på en restaurang (Yuet Lee) som hade alla fel och alla rätt på en gång. Belysningen var den vidrigaste man kan tänka sig med lysrör värda en fotbollsarena och en doft värre än en blöjhink. Men stämningen och maten var i absoluta toppklass. Jag har gått på många ansedda restauranger och andra små guldkorn här och var på vårt klot och denna restaurangupplevelse är topp-tio.
Jag åt där min första nudelsoppa – ramen, och kan fortfarande känna känslan. Känslan av att hitta en helt ny smakpalett, ett helt nytt anrättningssätt. Sedan dess har jag försökt hitta den perfekta ramensoppan och har varit nära några gånger men inte riktigt.
Då jag har en helt fantastisk kock här hemma så satte jag den här boken, Ramen av Tove Nilsson, i hans händer och bad honom skapa underverk. Det gjorde han! Sicken karl va!?
Jag har drivor av papper, tejper, garner mm i mina pysselförråd. Samt en massa olika bakattiraljer. Maken har de mest oidentifierbara burkarna och flaskorna lite överallt i köksregionen. Kan ibland bli tokig på alla knasiga såser och burkar men när det väl lagas med dem tackar jag smakgudinnan. Och tur att de är snygga också…
Portionsnudlar i liten påse har vi alla ätit men när de tillagas på riktigt är det en annan sak.
Långkokt fläsk får sig en extra skjuts med gasolbrännaren precis innan servering.
Det blev en misoramen med ingefära serverad med fläsk, pocherat ägg, blancherad savoykål, ångad broccoli, krispgrillat kycklingskinn, skogssvamp och vårlök. Och äggnudlar i botten så klart.
Nu behöver vi inte resa till Asien eller något China Town i västvärlden. Vad synd…
I morse tog jag t-banan till stan och det var första gången sedan i söndags jag lämnade hemmet. (Varför får jag återkomma till, men det var så underbart att trängas i t-banan då jag börjat bli lappsjuk) Bästa Maria Soxbo, min bloggkollega här på Sköna Hem, håller i inspirerande bloggfukostar under namnet ÖppetHusligheter och nu var det dags för vårens första.
Platsen var hos Hemnetsom håller hus ett stenkast från Stureplan. Medverkande var även långresta Alvhem från Göteborg som tidigare hette Alvhem Mäkleri men har nu breddat sig med butik och tjänster så nu heter det rätt å slätt Alvhem.
Som vanligt hade Maria och hennes kollega Emma skapat en fantastisk frukost – vacker för öga och gom.
Märks att Fru Soxbo är tedrickare… Så snyggt och proffsigt med tebuffé.
Så klart ska mäklarnas hjärta – Hemnet, ha fantastiska lokaler på bästa adressen. Det här fönstret, den här balkongen!!!
Allt denna energi ihop med den inspirationsenergi föreläsarna gav gjorde mig så uppfylld av inspiration att jag skulle kunna utföra mästerverk när jag gick därifrån.
Hemnet-teamet höll en dragning om sin verksamhet och spännande projekt som snart kommer lanseras. Dessutom vann Hemnet igår Guldäggetvilket är Oscarsgalan för reklam i Sverige. Bra jobbat!!!
Alvhem höll en föreläsning om sin företagsfilosofi och vilken framgångssaga de skapat sig. De har revolutionerat mäklarbranschen och gjort Göteborg till ett Mecka för inredning. De har även, tillsammans med inredaren Sarah Widman och fotografen Cim Ek, skapat något som kallas Alvhemstilen. Att se deras arbete och utveckling gjorde att jag ville hem, flytta ut allt och börja om. Jag köper Alvhemstilen rakt av!
Med porslinspennor och glaspennor är det både enkelt och kul att piffa till det som redan finns hemma och kanske börjar kännas lite tråkigt. Bara att släppa loss designern i dig.
Vi tog ett beslut i somras att börja plastbanta. Sedan jag började min detox så har jag och köket säkert gått ner några kilon i alla fall. Först var det barnens tallrikar, glas och bestick som rök. Detta var det något jag talade om på IKEA i Linköping i lördags. Hur dumt det känts att ha all denna plast hemma i tron om att det är bra att ha okrossbara saker. Men när jag tänker på det, hur många gånger har barnen, på riktigt, kastat sina tallrikar genom luften? Har vi verkligen behövt ha plasttallrikar? Sedan vi bytte har inte ett enda glas eller tallrik gått sönder.
Men nu till ämnet: Dessa tallrikar är kanske inte så värst inspirerande och pigga om man tänker på hur många fina barnserviser det finns. Bäst att då ta saken i egna händer. Jag får formge dem med porslinspenna.
Då jag är lärardotter och med ett år inom skolväsendet i bagaget så vill jag gärna passa på att göra något pedagogiskt (och för att det är grafiskt snyggt, ju!). Målar siffror med porslinspenna och med hjälp av en stansmall. Självklart kan man göra på fri hand men jag litar inte på min handstil så jag markerar först med mallen i blyerts och sedan fyller i med min porslinspenna. Sedan är det att bränna i vanlig ugn.
”Kan jag få en timmes pizza, tack?!”
Så, nu ska vi träna klockan varje måltid. Pasta kl 5, köttbullar kl 8 och paprika mellan 12.01 och 12.02…
Vill du ha fler pysseltips för barn? Klicka då HÄR för hela 15 stycken 🙂
Svenskt Tenn lanserar en ny väskkollektion. Väldigt rena, raka linjer vilket är precis i min stil.
”Tidlösa väskmodeller i mjukt kalvskinn, med klassiska mässingsdetaljer inspirerade av Estrid Ericson.” Det är så mycket i den meningen som jag gillar. Tidlös – bra, då håller de länge och står emot trender. Mjukt kalvskinn – lite burdust på något sätt men i ett hållbart material är ju det som menas. Mässing – japp, det gillas. Estrid Ericson – min guru!
Som väskgalning, eller väskbesatt, är sådana här nyheter alltid välkomna.
Jag har ett antal väskor, det ska erkännas, och det de har gemensamt är att de är väldigt basic. Inga krusiduller eller mönster. Jag vill ha väskorna som en accessoar men vara nedtonad så den matchar mina kläder. Jag vill inte sätt press på någon men jag fyller år på måndag… Denna kan man ju sukta efter… Ja, drömma får man…
Här är ett DIY, pyssel eller hack om man så vill med decoupage som kan göra det enklaste till något som ser ut att vara från ”fina gatan”.
Med decoupagelack och servetter kan man klä in nästan vad som helst och enkelt och snabbt få nya färger och mönster på det.
Här har jag servetter med det ikoniska elefantmönstret från Svenskt Tenn och ett ganska färglöst pennställ i trä.
Decoupage – hur gör man? Sära på servettens lager, oftast är servetten gjord av tre tunna, tunna papper. Ta det som du önskar klä in din sak med. Klipp till den storlek du behöver. (Jag tog med lite lim-mån för att även klä in ovankant och lite under för snyggt avslut/nederkant.)
Pensla lacket på ytan och lägg sedan försiktigt på den tunna servetten. Med försiktiga fingrar trycker du till, planar ut, för att få bort luftbubblor. (Jag tog två sidor av pennstället i taget så inte lacket skulle torka) Här är det verkligen viktigt att vara varlig. Pappret är så tunt att det lätt spricker, fast det kan ha att göra med underlaget också.
Gör hela ytan och låt stå ett tag så det torkar. Lacka nu på servetten två omgångar med torktid emellan.
Gillar hur underlaget, i detta fall träytan, får komma fram genom servetten. Att det ser tryckt ut.
Redo att användas! Vips så fick jag mig ett pennställ från Svenskt Tenn till en rysligt billig peng, om man jämför…
Jag har tidigare haft lite dubbel inställning till decoupage. Gillat enkelheten i hur man snabbt kan färglägga/mönstra något men inte känt att det passat mig. Kanske att jag haft fel referens vad det gäller servetter. Inte känt att min inredning skulle passa decoupage-stilen som jag av någon anledning förknippat med snabby chic men nu har jag omvärderat och ser bara fler och fler ställen, saker och möjligheter för att gå loss med decoupagelacket. Sent ska syndare vakna eller vad det heter. Nu är det decoupage!
