Den fjärde maj har blivit ett datum för Star Wars för på engelska blir datumet May the 4th och så lägger man till be with you så blir det, med lite vilje, ”May the force be with you”. Ett mycket känt citat för alla Star Wars-fans.
Star Wars flaggspel att ladda ner, ”free download”
Vad passar då bättre än att fira och pynta dagen med ett Star Wars-flaggspel. Bara att ladda ner, skriva ut och klippa till. Som en liten vårgåva från mig.
Dessa är från förra årets Star Wars-kalas när sonen fyllde 6 år. Jag gjorde det väldigt enkelt för mig med svarta prints på färgade papper. Två hål i överkant att trä tråd igenom. Ingen vimpel att behöva limma ihop.
Och hade dem även som print i godispåsarna. Stack ner dem i transparenta cellofanpåsar. Bästa godispåsen!
MEN det blir ju då bara print och färg på en sida och Darths svarta vimpel blir vit på baksidan. Så, jag gjorde även en vimpel att vika ihop, för er som vill ha det istället – de kommer här överst. De enkelsidiga att skriva ut på färgat papper kommer längre ner.
Star Wars download
Ladda ner bilderna till ditt skrivbord och skriv ut.
Och här följer de enkla/ensidiga flaggorna att skriva ut på färgat papper. Blir då så som på bilden överst.
Ett snabbt pyssel som ger stor effekt till alla Star Wars-kalas! Så May the 4th be with you nu då!!!
Violsocker – en söt smak av våren! Passa på att göra eget smaksatt socker nu när de små vilda violerna börjar lysa lila i vårgräset. Violsocker blev vårens första produkt från trädgården och det doftar ljuvligt.
Att göra eget smaksatt violsocker är enkelt och roligt. Blir dessutom så vackert. Ställ en fylld glasburk i köket som en söt (i dubbel bemärkelse) dekoration redo att njutas eller kanske ge bort som gåva?
Vår trädgård är nu fylld med små vilda violer och de är ätliga. Minns hur jag och kompisarna plockade och åt dem som barn. Det var en söt, unik smak. Exotisk på något sätt.
Violsocker
Ingredienser
2 delar violer, rengjorda och torra
1 del strösocker
Gör ditt violsocker så här: Rensa violerna, skölj om det behövs men låt sedan torka helt. (Är man pillig så kan man pilla bort den lila gröna toppen på blommorna men jag låter dem vara kvar) Häll i socker och violer i en mortel, ta i omgångar och något mer socker än violer i varje vända. Mortla nu så blommorna helt krossas och ”sugs” upp av sockret. För över till en skål och gör om tills allt är mortlat.
Lägg över i en vid form och sprid ut. Nu är sockret rätt fuktigt av blommorna så låt violsockret torka över natten.
Smula sockret med fingrarna nästa dag och stora violbitar kan tas bort. Häll över i en burk med tättslutande lock och förvara torrt och svalt.
Sockret kan användas som vanligt socker i bakning, i teet för en liten blommigare smak och som en extra snygg dekoration då den lila färgen är så vacker på tex våfflor och pannkakor.
Smaksatt socker är inte jättevanligt i Sverige men större i andra länder. Kanske för vi inte har så mycket socker i vårt kaffe? Att få en kopp te med tex lavendelsocker känns så härligt och exotiskt. För att smaksätta socker kan det göras helt efter egen fantasi, ungefärligt enligt ovan recept. Bara att testa sig fram.
Det här är ett härligt vårpyssel. Vill du ha fler pyssel för våren titta HÄR. Och du följer väl mig på Instagram? Där händer det alltid saker som är i säsong.
Nu går vi in i den tredje veckan av VAB, eller VOBB för mig då. Dotterns brutna lilla ben är stadigt gipsat och får inte stödjas på. Dagarna går extremt långsamt samtidigt som de går otroligt fort.
Långsamt då det är ytterst tradigt att inte kunna gå ut, inte kunna gå överhuvudtaget. Känns som vi är inne i en paus. En ganska bullrig paus då det är renovering som tar över hela övervåningen.
Fort för när dagen går mot hämtning av brorsorna så känns det som om jag inte hunnit något vettigt alls, jobbhögen växer. Att ta hand om lillstumpan tar så klart bort fokus från arbetet. Tur i oturen att jag har hemmakontor.
Dagen innan benbrottet var jag på IKEA i Linköping och köpte deras kollektion av dockmöbler. Jag hade tänkt på dem länge så då passade jag på. För så är det, när något lockar väntar jag några månader, känns de fortfarande intressant så är de värda att köpa – då kommer jag gilla dem länge och värdera. Inte kunde jag väl gissa att dessa små möbler så snart skulle komma i lek. Mitt dockskåp, som är alldeles för litet, har fått nytt möblemang och dottern fixar liggandes från soffan.
I renoveringen på övervåningen har alla böcker och bokhyllor som tidigare fanns där flyttat ner till källaren. Tänker faktiskt norpa två hyllplan och göra som ett litet dockskåp inne i bokhyllan. Det kommer bli kul att göra.
Lilla, lilla benet. Hoppas verkligen att gipset kan tas bort innan vi åker på vår semester. Att hoppa i poolen och dansa på minidisco har varit på önskelistan så länge så att inte kunna göra det skulle vara så nedrigt. Stumpan!
Följ mig gärna på Facebook där jag uppdaterar med alla nya inlägg och lägger upp gamla godingar från arkivet; facebook.com/hemmamedhelena Välkomna!
En ovanligt varm Valborg i år. Och ovanlig på så sätt att vi hade en liten dotter med brutet ben i en skrinda. Men i övrigt så var alla ingredienser där: körsång, fiskdamm, kakbuffé av femteklassarna, vårtal, barn som vill ha mer godis, hamburgare som hamnar i gräset, fackeltåg av tredjeklassarna, nån som sett min man, min fru, mitt barn här nånstans? och en väldig brasa för att sedan avslutas med fyrverkeri.
Hej då april, du var spännande; nytt jobb, renovering, brutna ben, löss, födelsedagar. Vi ses om ett år för nu siktar vi på maj med hela skelett, helt hus och nystart.
Hoppas ni har fått en fin helg med ett lyckat firande av våren.
Glad Valborg alla fina läsare. Hoppas ni får en fantastisk lördag och Valborg. Att ni firar in våren, får njuta av skönsång (gärna av äldre män i gulnande studentmössor) och värma er vid en brasa ikväll.
Har inga tydliga traditioner vad det gäller Valborg i vuxen ålder men som barn – då var det samma visa varje år. Jag och min pappa hade en given tradition på Valborg när jag var liten. Mamma var nästan varje Valborg i fjällen och de tre brorsorna så mycket äldre så de var väl på galej… Det var alltid en tur till Skansen, bara vi två, men först skulle vi vinka till Kungen på slottet i Gamla Stan och gratta. Då detta var en årlig tradition minns jag verkligen hur vissa valborgsaftnar där på borggården var iskalla i snöblandat regn medan andra var i strålande sol och vårjackan invigdes.
Först kom då soldater till häst och en massa trumpeter och trummor. Ett himla liv! Sedan vinkades det i fönster och nere på borggården. Här kom det fina inslaget att alla barn fick gå fram till Kungen med blommor. Jag stod bakom avspärrningarna bredvid min snälla pappa, hårt kramande en bukett (säkert tulpaner). ”Nu kan du springa fram Helena!” NEJ!
Jag var väldigt blyg som barn. Kunde vara säker och självständig men att göra något inför ögonen på en massa folk – inte en chans. Även om det var en sådan anonym sak som att gå fram och tillbaka med en blomma. Minns så tydligt alla de där gångerna vi var där, varje gång med en bukett men den lämnades aldrig. Och hur jag ångrade mig bara någon timma senare. ”Nästa år, då ska jag…” Men nej, så blev det alltså inte. Får en 42-åring gå fram tillsammans med alla 5-åringar? Hade varit nåt va?!?
Här är bilder från mitt första fotoalbum. Lite Instagram över dem, eller hur. Den där lilla, lilla vita pricken i det öppna fönstret är kungafamiljen. Bra bild där, Helena!! Minns hur jag älskade min kamera som jag fått i julklapp. Hade en sån där sockerbitsblixt som sattes ovanpå och med engångsblixtar. När fyra bilder var tagna och fyra blixtrar var avklarade fick man köpa ny blixtkub. Galet!!!
Albumet är fyllt av semesterbilder, jular och några exprementiella bilder som nog visar på att jag redan som 8-åring ville hålla på med bilder. Så glad att jag sparat den. Som en tidskapsel
Solen skiner här nu på morgonen, tre av fem möjliga är vakna, och det blir en lugn dag. Dotterns brutna ben sätter käppar i hjulet så det blir inga stora äventyr. Fått låna en skrinda av våra fina grannar så vi kan ta oss till brasan vid stranden ikväll i alla fall.
Ha nu en fin sista dag i april, nu tar vi sikte på maj, sol och värme!
Här kommer ett shoppingtips i Stockholm som inte så många känner till men är väl värd ett besök för sina fina lokaler, sin historia och självklart sina perfekta produkter.
En butik och väsktillverkare jag gärna besöker är Plamgrenspå Sibyllegatan. Här är det lugnt och stilla samtidigt som det är färgsprakande och kreativt. Och väldigt mycket fokus på kvalitet.
Läderväskor, åh det är min svaghet! Jag har tidigare sagt och avslöjat att jag är lite av en väsktoka. Inte mycket för smycken men väskor, det är min grej. Gärna rena former och färger. Och absolut inga jättestora loggor. Om jag får drömma så skulle jag vilja designa läderväskor, har några i huvudet som skulle vara så bra och saknas på marknaden. En regnig dag ska jag få ner dem på pränt och hitta en partner. Men det är ett annat inlägg…
Palmgrens fyller i år hel 120 år och är ett företag som har sin läderbakgrund i sadelmakeri. Idag är det handväskor, läderaccessoarer, portföljer och inredningsdetaljer. Många spännande designsamarbeten så som Thomas Sandell och nu Monica Förster.
Jag har räknat och jag har tre väskor från Palmgrens. De kommer jag använda hela livet för kvaliteten är så enormt gedigen. Min första väska är den ikoniska rottingväskan. Den köpte jag för 15 år sedan och då var Palmgrens inte alls känt. Jag ville ha ”en sån där rottingväska som gamla damer hade”. Jag frågade runt om nån visste var de fanns. Slutade med att jag faktiskt hoppade på en söt liten dam på tunnelbanan och frågade. Hon hade köpt den på NK på 60-talet! Gick till NK men de sålde inga sådana men sa att Palmgrens hade tidigare haft väskor i deras butik så kanske de? Mycket riktigt var det så. Lärde mig då att Palmgrens hade en butik på Sibyllegatan – läderhimlen!
Nu har jag siktet på en fjärde men den får jag vänta och spara lite till, det är ju en investering så att säga. Denna väska såg jag i butiken men inte på hemsidan. Lite större handväska, på gränsen till portfölj men med mjukare, femininare former. Plats för laptop vilket har varit mitt krav.
”Mamma, jag har inget att göra!” Är det en mening som känns igen?
Vi har regler vad det gäller skärm här hemma men de där skärmarna är på något sätt så närvarande även om de inte är på. De lockar och drar. För både stora och små. Helena skrev så bra om detta här om dagen. Att göra en hel digital detox är nog att dra det för långt för vår familj. I nu läget i alla fall.
Men de dagar i veckan vi har helt skärmfritt händer det något. Saker flyter lite lugnare. Men helt problemfritt är det inte, barnen kan ibland ha lite svårt att komma igång med något eller sluta bråka med varann. Då är vår samling av pysselböcker den bästa lösningen.
På golvet i köket har vi en korg med en massa pysselböcker, de flesta är redan pysslade med både en och tre gånger men det bekommer inte dem. De gillar att bläddra och se vad de gjort. Kan alltid färglägga lite till, dra strecken i labyrinten lite hårdare. Detta bläddrande kan också sätta igång något, de börjar tänka och då leder det till annan lek eller aktivitet.
Lillkillen har dem att bläddra i och gå på rätt aggressivt med färgpennorna. Roligt att bläddra i dem för oss föräldrar och se hur deras utveckling gått också. Stora, hårda streck till en början, senare raka linjer och findetaljerade teckningar via huvudfotingar. Kommer nog spara dessa att senare gråta och minnas över. När jag glömt alla hell hours och högljudda syskonbråk och bara minnas hur de satt, helt sams, runt köksbordet och ritade som små ljus.
När det är födelsedag eller jul och frågan om vad barnen önskar sig säger jag att pysselböcker alltid uppskattas. Så bra på många sätt. Vår samling består till största del av just gåvor, uppskattade varande en. Och mamman får en rescue plan: Du kan väl pyssla och rita i dina böcker…
Nu har jag äntligen fått ändan ur och satt samman lite steg-för-steg-bilder från 1 av 2 rum i vår renovering. Börjar med det ena rummet, blir för rörigt att ta båda samma inlägg.
Det är alltså två rum som görs om på övervåningen men hela huset påverkas. Allt som var i rummen har flyttats till källaren och trappan är klädd i papp. Snyggt på nåt vis men halt som en isbana på sportlovet. Inga barn i strumplästen här tack!
Detta rum har i tre års tid varit mitt å makens sovrum. Och även huserat lillkillens spjälsäng. Det är ett väldigt stort rum med fantastiskt ljus från de stora fönstren.
Då vi behöver ha fler sovrum på övervåningen så kom jag på att vi skulle flytta in det som tidigare var arbetsrum och detta rum blir storebrors rum fast bara till 2/3. Sätter upp en vägg mellan balkongdörren och det stora fönstret till dörren. Då bildas det en korridor fram till balkongen som kan bli en walk-in-closet för på höger sida är det inbyggda garderober (älskar funkis).
Så: hej då stora rummet!
Här sätts då de första reglarna upp. Det enda som kommer avslöja att detta inte är en ursprungsvägg är parketten i golvet. Den är i fiskben men med stavparkett runt väggarna. Det blir det ju inte längs med denna nya vägg. Det kan jag leva med! 😉
Och här åker spånskivan upp.
Gipsskivor och sen uttag för spottar i taket. Hade velat ha en skena med spottar men den var typ 4 gånger så dyr som att ha lösa spottar. Balkongdörren kommer ge bra med dagsljus.
Dörren in till sovrummet blir en skjutdörr på korridorsidan.
Och för att göra garderoben/korridoren/walk-on-closeten lite mer mysig och ombonad målas den varmgrå. Och kanske mest att det blir ett eget rum så är det fint att det lilla utrymmet får en egen färg.
Ja, det var de första stegen på renoveringen i detta rum. Återkommer med vidare utveckling. Och det andra rummet där en dröm går i uppfyllelse. En helt magisk trävägg håller på å träder fram!
Att göra egna pom poms med pom pom-maker gör att det går rasande fort att göra en hel massa ulliga garnbollar.
Ville piffa till en ljusslinga som inte är så rolig i sig själv men med några pom poms inknutna i slingan blir den som ny. Och lite mer färgglad.
Väljer garn med ull för att få ett så ”stort” garn som möjligt. Ju grövre garntrådar ju snabbare får man sin runda pom pom.
HÄR är en bra film på hur man gör pom poms med en pom pom-maker.
Valde en lite pastellig och pudrig färgskala. Har inget givet ställe för slingan så för att den ska passa lite varstans får den vara neutral i färgerna. Hade jag givet haft den i sovrummet tex kanske jag gjort den beige/brun för att matcha trädetaljerna som finns där.
De långa garntrådar som blir hängandes efter ihopknytningen låter jag vara långa så de kan knytas runt slingan.
Mot matdelens mörka väggar blir den väldigt fin och det där hörnet behöver lite ljus och kärlek.
Nu hänger den i vardagsrummet men skulle nog tro att den sen får flytta till nåt av barnens rum och agera nattlampa. Lite svagt och ombonat ljus passar bra.
Vill du ha fler tips till ljusslingor? HÄR är en med ketchupmuggar och HÄR är en med gamla lampskärmar. Men gillar du mer girlanger? Då kanske en av papper kan vara något? Klicka HÄR för att komma till beskrivningen.
Jag hade tre önskningar till min födelsedag och alla gick i uppfyllelse. Så galet tacksam och glad!
Efter en tid av mycket stök och bök var det skönt att släppa allt och känna nuet och lugnet. Min första önskan för min födelsedag var att bara ha lilla familjen samlad och njuta en riktigt god, maffig middag som jag visste att alla i hela familjen skulle gilla. En italiensk plockmiddag. Ganska enkel att sätta samman om man köper färdiga saker från butikshyllan; oliver, tapenad, inlagda kronärtskockor, skinkor, ost, päron, tomat, mozzarella och kex. Det enda som måste lagas är pastapesto. Blir så gott och snabbt får man till världens snyggaste lyxigaste buffé.
Jag älskar att bygga upp buffeer i köket. Det blir så vackert för ögat och det vattnas i munnen av att se allt tillsammans. Sen blir middagsbordet lugnare, inga armar som sträcks över tallriken med risk att man tappar en oliv i nåns glas eller få en gaffel stucken i armen.
När vi rörde i peston i pastan och den där omisskännliga doften av basilika slog emot oss insåg vi hur längesen vi åt just pastapesto. Ett tag, för typ 7 år sedan, var det ju standard, alltid en pastapesto. Blev ett kärt återbesök. Och de små älskade det. Lär bli fler gånger.
Vårt matbord står vid ett fönster som fullkomligt kastar in kvällssolen. Blir nästan outhärdligt starkt ljus och jag har en bra plan på en temporär gardin för det rör sig bara om några få timmar om dagen, några få månader om året gardinen behövs. Men det är ett annat inlägg… Jo, som sagt, det var starkt ljus så dottern behövde keps och storebror flyttade iväg lite.
Hur gott???
Maken och storebror överraskade ju mig med min drömfrukost, nu slog de till igen med en gammalmodig tårta och familjeikon – Budapeststubbe! Jag smäller av!!!
Jag fick fin hjälp att blåsa ut ljusen av lillkillen.
Nötmaräng, grädde, inlagda mandariner och lite choklad. Så perfekt. Har aldrig bakat själv men nu blev jag lockad.
Sen kom då önskning nummer 2. Jag har alltid tyckte det känts lite fel att önska sig saker i vuxen ålder. Jag har en lön som gör att jag borde kunna köpa saker själv så att säga. Men nu, vid 42 tyckte jag mig faktiskt våga önska något rejält och inte bara ”en fin tvål, kanske?”. Jag tog i och önskade mig en sak som jag suktat efter länge, länge, länge. Och då jag håller på å bygger upp ett hemmakontor så är det faktiskt även ett behov. Vad kan det vara…???
Jo, världens snyggaste papperskorg. Känner mig lika bortskämt lycklig som när jag fick min enormt efterlängtade Monchichi som barn. Lovar!
Sen var det läggning av barnen med gonattsagor som höll på att knäcka även mig. Men, önskning 3 var ju kvar. Jo, jag önskade få en supé med maken. Att sitta still och prata utan barn, jobb, tv-titt på baklagning eller viktminskning. Som att gå på dejt hemma så att säga.
Det blev en helt perfekt födelsedagskväll. Dagen var inte så dålig heller med spontanbesök av mina finaste tjejkompisar. Det tråkiga var att ett jobb var tvunget att levereras och jag missbedömde tiden så det blev ett alldeles för kort möte. Kärlek till er bruttor och förlåt. Kompenserar senare <3
Dotterns ben är lite bättre. Hon är fortfarande liggande men så himla tapper. Känner dock så dåligt samvete över att jag måste jobba medan hon ligger där. Svårt att kombinera. Detta sk vobbande tär på själen.
Bygget går nu över till en målningsfas så ljuden har stillats. Nu kommer det istället bli omöjligt att sova på övervåningen då det kommer vara så starka ångor. Den trävägg, fanérvägg, som sätts upp ska målas och lackas i omgångar.
Så, med detta säger jag TACK för alla fina, kära, varma hälsningar. Det är så värmande att fylla år med de nya sociala digitala kanalerna, hälsningarna blir så många och för varje ”grattis” växer själen lite.
Och här följer de enkla/ensidiga flaggorna att skriva ut på färgat papper. Blir då så som på bilden överst.
