Älskar att slå in paket och paketinslagning skulle jag gärna ägna mig mer åt. Härligt att med händerna skapa något och göra så fint att mottagaren inte bara gillar innehållet utan även utsidan.
I går gjorde jag denna för de två största barnen har dagiskalas i morgon. Vet inte om det var Drottningholm som inspirerade men jag vill göra något maffigt på paketet .
Det här är en enkel paketinslagning men ser rasande snygg ut,
Ta ett långt paketsnöre/-band och fäst ena änden på baksidan av paketet med tejp. Vira sedan runt så långt du önskar, minst tre varv. Gör sedan likadant på tvären. För varje nytt tvärsvarv vävs paketsnöret/-bandet genom de första. Avsluta allt med att tejpa över snöret/bandet så det fastnar och ligger still mot pappret. Tejpa på ställen där ögat helst inte ska se på paketet.
I dag tog vi oss till Drottningholm. Lördagen blev en aktiv dag men då hela konkarongen var hos oss kom vi inte direkt hemifrån eller rörde på oss nämnvärt.
Så vi tog oss iväg och mötte upp delar av storfamiljen ute på vackra Drottningholm. Perfekt ställe att släppa lös små barn med spring i benen. Och fotoglada bloggare.
Nu är det ny vecka fylld med nya möjligheter. Vill gärna tro det illa fall.
Hade ni en fin nationaldag igår? Vår dag började med blåst, regn och kyla. Hur skulle det gå med vårt nationaldagsfirande då vi tänkt vara ute och grilla? Vi skulle ju bli hela 16 vuxna och 21 barn så tanken på att alla skulle samsas inne var lite orolig.
Som genom ett magiskt trollslag stannade vinden av och solen letade sig fram genom molnen. Det blev helt plötsligt mer än okej att vara i trädgården.
Jag dukade långbord på vår altan. Det här faktiskt en vaxduk och ni som läst mig vet hur mycket jag älskar vaxdukar. Kan säga att det behövdes för innan vinden mojnade välte två vaser med blomvatten. Blommorna kommer från trädgården och allmänningen utanför. Så vackert vilda.
Gästerna trillade in lite pö om pö och vi startade med lite snacks som välkomstbuffé. Grönsaker och dippsås. Även en fin salami i tunna skivor. Gott med grönsakerna då middagen bara skulle bestå av grillad korv.
Då vi skulle bli så många bad vi gästerna ta med sig korvar att grilla och så stod vi sedan för resten. Mycket bra koncept. Mat som tillagas utomhus ger ingen fettstänkt spis och mat som äts med händerna ger minimalt med disk.
Så roligt att se våra och kompisarnas barn bli vänner och små grupper skapas. Vår storkille blev bästis med lille hunden Jack. Den stolthet som lös om honom när han fick klartecken på att ta hunden på en promenad, utan vuxen. En liten milstolpe.
Dottern är Elsa (från Frost) dygnet runt och nu vet vi att Elsa gillar korv också.
Grillad korv kräver sin tillbehör. Olika sorters senap, olika sorters ketchup, hemmagjord vanlig majonnäs och tryffelmajonnäs, finhackad silverlök, rostad lök, surkål, mm.
Men det bästa var nog makens egenbakade krovbröd. Där fick han till det, min käre karl.
Vårt stora kärl gjorde vi om till en gigantisk ishink.
Surkål och tryffelmajonnäs, kan jag berätta, är en helt galet god kombination.
Det blev en minglig mingelfest. Ingen gång under dagen och kvällen satt vi alla ned på samma plats samtidigt.
Dekorationerna var på plats. Så klart!
Idéen var att servera mat som inte krävde tallrikar eller bestick så då blev det korv. Samma tanke för efterrätten så då blev det Blondies (dvs brownies fast med vit choklad)
Kakan försvann ner i stora och små magar, illa kvickt.
I dag är det premiär för största sonen att testa tennis. Det kan gå åt båda håll.
Hoppas ni alla hade ett fint firande igår och önskar er alla en riktigt skön söndag.
När jag å maken bilade en sommar i Apulien, Italiens klack, för massa år sedan åt jag något jag aldrig sett, mött eller smakat för – färska oliver. Jag blev helt besatt. Älskar oliver i de flesta färger, smaker och former men de här var något helt annat. Köttet och konsistensen var helt annorlunda. Lite rundare, matigare och saftigare.
Efter det första mötet med dessa gröna godingar startades det en jakt. Vart vi reste i Apulien ville vi ha dem. Inte helt enkelt, vi fick vara som tryffelsvin och sniffa till oss dem på restauranger och butiker. Att vi skulle få dem hem igen till Sverige låg högst upp på önskelistan. En STOR glasburk som tog upp all resvikt flygbolaget gav oss nästan. Men, vilken besvikelse det var inte riktigt rätt oliver. Det måste blivit nåt fel i våra italienska kunskaper. Jakten fortsatte på hemmaplan i flertalet år. Fram tills nu. Faktiskt hittades de på City Gross och min lycka är gjord. Vartenda glas rosé i sommar kommer ackompanjeras av dessa gröna oliver. Men jag får vara snabb. Barnen slukade hälften medans jag i ett obevakat ögonblick lämnade rummet.
Denna fantastiska bukett fick jag plocka själv. Nej, det var inte en magisk äng jag besökt utan ett lunchevent som Samsung höll i där man fick sätta samman en egen bukett. Jag var som ett barn i en godis affär. Eller som en inredningsbloggare i en blomsteraffär…
Frossar i rosa pioner, finns knappt något vackrare.
Har en utmaning till mig själv och det är att göra lite större bilder. Hamnar lätt i närbilder och stilleben för att det är enklare bilder. Inte lika enkelt att få hela rum att se så där läckra och inbjudande ut. Men jag måste testa och kanske att jag har lärt mig få till det om ett tag. Hoppas ni har överseende.
Här är då en del av köket. Hörna med kaffe- och temöjligheter.
Och det där eventet då? Hur var det? Väldigt inspirerande. Fick testa en manick som gav svindel fast jag stod stadigt på marken. Ett headset med optik som gör att man kan titta på en telefonskärm med filmer av utsiktsplatser. Jag såg ut över ett landskap med berg och ängar. Med gyrofunktion upplevs det som om man svävar under en helikopter. Med skärmen på sig ser man åt alla håll och och nedåt så fanns mina fötter inte där (så klart) och det fick mig att nästan svimma. Lider av en seriös höjdrädsla. Kan tänka mig att denna sak är bra lämpad för spel.
Fast, visst är jag snygg i den där manicken?? Märks det att jag är lite oteknisk…?
Sen så kunde man få en temporär tatuering där. Klart jag ville ha det oxå. Synd att det bara håller ett dygn.
Och sen var det då fritt fram att leka florist. Vilket fantastisk blomsterhav.
Hoppas att ni nu får en härlig fredag och att den lilla, lilla värme som svepte över oss igår stannar och växer.
Doften av en nybakad kardemummakaka borde kunna skapa fred på jorden. Kardemumma har en sådan snäll, god och suktande doft. Går inte att hålla fast en arg tanke när man möter doften. Och det är en doft som lovar vad den håller för när man sätter tänderna i en kardemummakaka eller kardemummabulle så blir man inte besviken.
Den här kakan är så himla bra att göra dagen innan den ska mumsas på. Gottar till sig på ett bra sätt. Servera gärna kardemummakakan med tillbehör. Blir som en tårta i lösa delar. Jag festade till med stekt persikor och grädde. Alltså! Så himla gott!!
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader och smöra å bröa en form, ca 24 cm i diameter.
Vispa samman smör och socker med elvisp. Stöt kardemumman ordentligt i mortel och häll i smeten tillsammans med äggen. Fortsätt vispa till en smet.
Blanda i mjöl, bakpulver och mjölk. Vänd ihop till en slät smet. Häll smeten i formen och strö över pärlsocker och kanel.
Ställ formen långt ner i ugnen och grädda i ca 50-60 min. Rekommenderar att testa med provsticka för att se när kakan är klar. Ta ut kakan och låt svalna.
Stekta persikor 3 msk smör
4-6 persikor, beroende på storlek
1 tsk kardemummakärnor
1 tsk vaniljsocker
1 msk flytande honung
ev pressad citron
Gör så här: Stöt kardemumman ordentligt i mortel. Smält smöret i stekpanna och dela persikorna, ta bort kärnan och skiva dem. Lägg i den heta stekpannan med smöret och häll i kardemumma, vaniljsocker, honung. Vänd runt försiktigt. Låt puttra så persikorna mjuknar lite och spadet tjocknar något. Smaka av och ha i ev pressad citron eller ha i mer honung.
Att baka med barn är roligt. Om man har tålamod och tid till att städa efteråt. Jag erkänner att jag inte låter dem härja fritt när det är mitt bak. Vill ju inte ha för mycket bakpulver eller äggskal i smeten. Men det är inget de tänker på. De är så förtjusta i att mäta upp socker å mjöl och köra loss med elvispen. Allra bäst är belöningen – ”diska” vispar, slickepott och bunke. Det är de jätteduktiga på.
Med ett litet sjok kanel på toppen får kakan en extra doft- och smakhöjning. Nu – skjuts in i ugnen.
Studenttider och snart är det nationaldag. Klart att detta ger tillfälle till dekorationer och bordsdukningar.
Här kommer ett tips på en super elegant och riktigt snabbt fixad girlang som kan vara som en bordslöpare på bordet.
Riktigt enkelt kan du fixa denna solfjädersgirland. Går ju att ha vilka färger som helst, så klart, men att använda gult och blått blir det verkligen student och även nationaldagsfirande. Ha som löpare på bord eller hängandes ute på balkong, i trädgården vid sittplats tex.
Bordsdekoration till student & nationaldag
Behövs
Gula & blå A4-papper
Limpistol eller lim + gem
Falsben eller kniv utan taggar
Gör så här: Vik gula och blå papper i dragspelsvikning, ca 2 cm på viken. Använd hela A4 och vik från kortsida till kortsida. Dra med falsben eller en kniv utan taggar över vecken så det blir skarpa kanter.
Vik det långsmala dragspelet på mitten och limma ihop – limpistol går snabbast men fungerar även med limstift, klister eller dubbelhäftande tejp. Om du använder lim så sätt gärna fast gem så solfjädern hålls ihop när det torkar. Gör så många solfjädrar som du orkar/har papper till/behöver.
Limma ihop de separata solfjädrarna på samma sätt som du satte ihop solfjädern. Limma på en sida och sätt fast en annan åt motsatt håll, se bild. Varva färgerna.
Med denna behövs det egentligen inte så mycket mer på bordet. Perfekt om du har studentmottagning när det kommer och går folk och du absolut inte har tid att fixa mellan varven.
Är nationaldagen nånting du firar? Kan inte säga att jag har fått några givna traditioner runt denna ganska nya helgdag. Gissar att många med mig ser midsommar som en nationell högtidsdag. Förhoppningsvis ska vi träffa vänner och grilla. Gott så!
Oavsett firarambitioner så kan man pigga upp firandet med några fina dekorationer och pyssel till nationaldagen.
Min arbetsplats ligger på Söder, nära Mariatorget, och här vimlar det av loppisar. Eller så här – vet inte om man kan kalla Myrorna, Stockholm Stadsmission och Emmaus för loppis egentligen, men känslan av loppis är det i alla fall.
Tar gärna en promenad på lunchen och slinker in i någon av dessa butiker och låter ögonen svepa över hyllorna. Man får inte falla för låga priser för om det är en sak som man inte sen kommer att använda är det ju en onödig utgift. Men ibland så hittar jag något som jag verkligen faller för. Som den här skålen. Blev helt betagen i denna tunga sak.
Turkost och mässing, sagt det tidigare och säger det igen, är en fantastik kombination. Denna skål var ju helt rätt. Lite sliten men det ska jag nog fixa till med lite färg. Tills dess får barnens kulor ligga där i.
Glasburkar och gamla glasflaskor har jag ett osunt förhållande till. Det verkar inte finnas nåt stopp i min önskan om att ha fler. Dock finns det alltid nåt att använda dem tll så jag ska än så länge inte anmäla mig till anonyma glasburksälskare.
Det fina grytunderlägget i tunn metall använder jag nu nästan varje varm måltid. Bra storlek och vacker. Och kan även tjäna som bricka för stilleben. Se där minsann!
Det tog oss två år att hänga upp tavlor i vardagsrummet. Bättre sent än aldrig, heter det va?!
Vi är på intet sätt klara och jag känner mig inte alls bekväm med att lägga upp dessa bilder. Väggen känns fortfarande tom och ofullständig och sen så är det där soffbordet något jag inte alls är förtjust i. Det köpte vi när vi fick vårt första barn. Ett bord som kunde stå emot när liten vill lära sig stå och sen klättra. Att ställa en fin bukett, fruktskål eller lägg härliga måndasmagsin på det är bara att glömma. Tre barn senare har gjort att det inte gått att ställa eller lägg nåt på det på 6 år. När barnen slutat använda bordet som trampolin ner i soffan ska det bytas ut mot ett bord i vår stil.
Några tavlor valdes ut från vår lilla samling och det blev en grön/blå/svart-skala. Nu vet vi vad vi har att jobba med och jag kommer leta nya tavlor och prints som kan passa och komplettera.
Nu är kuddarna från i vintras kvar i soffan. Tänker mig en ljusblå färgskala där.
Har svårt för att lägg upp bilder från mitt hem. Eller inte förresten – det är ju mest bara bilder från mitt hem då bloggen heter Hemma med Helena men vad jag menar är att det känns läskigt att lägg upp STORA bilder på hemmet. Där man ser hur hela rum ser ut. Det är inte svårt att lägga upp en bild på ett vackert hörn där det står en fin vas och underbar bukett men hela rum – då måste hela rummet vara klart och perfekt. Och jag lever och inreder i tron om att hem ska bos in – levas in, så inredningen får ta tid. Vad tycker ni? Kanske de bästa att fråga egentligen. Vill ni se mer stora rumsbilder eller går det bra med olika pusselbitar??
När jag samlade ihop det jag shoppade i New York anade jag en turkos trend hos mig. Kanske turkost är en trendfärg men det har jag inte hört nånstans och det spelar ingen roll egentligen för jag blir glad av den färgen. Passar dessutom så väl in hos oss. Många av teburkarna på vår tehylla är faktiskt turkosa så denna nya burk får vänner på en gång.
Den vackra anteckningsboken är från Rifle Paper o Co. Om jag kunde och hade behov skulle jag lätt köpa allt de producerar. Älskar deras romantiska blomstermönster
De där söta drinkparasollen hittade jag i en pryttelaffär i Soho och jag ska göra en mobil av dem. Det var ett packe om fem i olika färger. De är lite större än de man vanligen ser.
Hur söt var inte flodhästchokladen? Kommer nog aldrig kunna äta upp dem. Det får bli skådechoklad.
Och Tiffany! Så klart Tiffany är med på turkostlistan. De äger ju denna färg.
