Etikett: hell hour

“Mamma, jag har inget att göra!” Är det en mening som känns igen?

Vi har regler vad det gäller skärm här hemma men de där skärmarna är på något sätt så närvarande även om de inte är på. De lockar och drar. För både stora och små. Helena skrev så bra om detta här om dagen. Att göra en hel digital detox är nog att dra det för långt för vår familj. I nu läget i alla fall.

Men de dagar i veckan vi har helt skärmfritt händer det något. Saker flyter lite lugnare. Men helt problemfritt är det inte, barnen kan ibland ha lite svårt att komma igång med något eller sluta bråka med varann. Då är vår samling av pysselböcker den bästa lösningen.

På golvet i köket har vi en korg med en massa pysselböcker, de flesta är redan pysslade med både en och tre gånger men det bekommer inte dem. De gillar att bläddra och se vad de gjort. Kan alltid färglägga lite till, dra strecken i labyrinten lite hårdare. Detta bläddrande kan också sätta igång något, de börjar tänka och då leder det till annan lek eller aktivitet.

Lillkillen har dem att bläddra i och gå på rätt aggressivt med färgpennorna. Roligt att bläddra i dem för oss föräldrar och se hur deras utveckling gått också. Stora, hårda streck till en början, senare raka linjer och findetaljerade teckningar via huvudfotingar. Kommer nog spara dessa att senare gråta och minnas över. När jag glömt alla hell hours och högljudda syskonbråk och bara minnas hur de satt, helt sams, runt köksbordet och ritade som små ljus.

När det är födelsedag eller jul och frågan om vad barnen önskar sig säger jag att pysselböcker alltid uppskattas. Så bra på många sätt. Vår samling består till största del av just gåvor, uppskattade varande en. Och mamman får en rescue plan: Du kan väl pyssla och rita i dina böcker…

Att göra potatisgubbar är väl bland de äldsta lekarna som finns men för en treåring är det nytt om den aldrig gjort det tidigare. Mycket befriande tanke om man inte orkar vara den innovation och pedagogiska föräldern hela tiden. Vilket är fallet allt som oftast om det är en grå februari-marsdag.

Har tidigare skrivit om hell hour, och vad vi gjort för att försöka lösa det, och att involvera barnen i matlagningen är ett bra knep. Att leka med maten är även ännu bättre.

Här är sonen konstnären. Impad av hur han valde en potatis som hade hår och hur han hittade en näsa på rätt ställe. Mycket likt en minion tycker jag.

Hur  har ni det under timmarna mellan hämtning på förskolan/fritids och middag, det så kallade hell hour? Läser mig till  diverse tips i familjetidningar som tex mama. Försökt hitta något som passar vår lilla familj.

På bvc så är jag nu med i en mammagrupp för omföderskor, dvs nyblivna mödrar med barn sen tidigare, syskon. På första träffen pratade vi om hur man hanterar svartsjuka hos storasyskonen. Det är faktiskt något vi inte sett här hemma (än) för de stora har varann, det är två som blir utanför när jag tex ammar lillebror. Men något som vi alla ville prata av oss om var hell hour, hur hantera de känsliga timmarna mellan hämtning och utfodring.

Vår duktiga bvc-sköterska berättade om den “pedagogiska kvarten” – att man som förälder är helt och hållet dedikerad barnet i minst 15 minuter. Inga telefoner (inget Instagram, Candy crush, mejl, Facebook…), ingen tvätt som ska vikas, inga dammtussar som ska plockas. Det gör att barnet känner sig sedd och lugn. Både vad det gäller syskonrivalitet och hell hour. Jag visste inte att det fanns något namn eller uträknad metod för detta utan känt mig fram och gjort detta på egen hand.

Nu har jag som mammaledig en massa tid att leka när vi kommer hem och märker stor skillnad på de stora barnen. Varje (nästan) dag så tar vi fram något och leker eller pysslar med och ungefär efter 15-20 minuter börjar de leka själva eller startar något annat. Märker att timmarna fram till middagen blir helt klart lugnare då de fått “tanka” mamma och landat mjukt hemma. Vill gärna att de inte hamnar framför en skärm och drar ut på skärmtittandet så långt det går.

Tre saker har jag som fördelar för att vi ska kunna göra detta: 1) Jag är mammaledig och kommer  inte från jobbet med deadlines och telefonmöten på tunnelbanan i färskt minne. 2) Barnen blir hämtade vid 15 så de är inte färdiglekta och trötta. 3) Vår lillkille är väldigt lätt att ha med så han tar inte uppmärksamheten från de stora.

MEN – om det är något jag lärt mig nu som relativt nybliven trebarns mor är att om det är lugnt och bra nu kan det skita sig och bli galet redan i morgon. Barnen kanske inte alls tycker att mina förslag är något att ha, dammiga gamla mamma, utan det är så mycket mer spännande att se vad som händer om man drar sitt syskon i håret eller “råkar” dra ut allt toapapper och stoppa i toaletten…

Det vi gjorde i går efter hämtning vill jag tipsa om; skuggteater! Köpte fina pappfigurer från Moulin Roty i en sagolik barnaffär i London för två år sedan, dvs när barnen var yttepytte i hopp om att en vacker dag leka med. Nu var det den vackra dagen och det var verkligen en succé. Dessa figurer är mycket fint gjorda men det är ju inte supersvårt att göra liknande själv. Lite svart papper, sax, grillpinne, tejp och du kan göra egna drakar och djur för att sen köra bakom vitt tyg och en lampa. Det blev sagor om prinsessor och drakar som blev bästa vänner, häxor som var flygrädda och kungar som tröttnat på sitt slott. Ska bli spännande sequels på dessa sagor – hoppas jag…

Kollade upp dessa figurer och de finns att köpa på nätet om man nu vill.

Vägen hem från förskolan tar alltid mycket längre tid än åt andra hållet. Det som tar tid är att barnen gärna utforskar omvärlden och nu är det är två saker som gäller. Först sniglar, med och utan skal. Inget jag själv rycks med i då jag har nån sorts fobi mot dessa rörliga muskler (men på en tallrik med vitlök och smör är det en annan femma;) ). Sen så är det maskrosor. De utblommade vita bollarna är dels väldigt vackra men även en jättekul leksak. Sonen har lärt sig att blåsa bort de små helikopterlika fröna och ser hur de landar. Han vet också att om man inte kan blåsa så går det bra att skaka blomman medvetslös.

Sen så blir de långa stänglarna till fin fina trumpeter. De långa och tjocka är lättast att få till. Vi tre går hem från bussen och leker orkester. Dottern får inte till klämmen än men låter då istället som en trumpet. Det går ju också bra!

Har insett att detta är den bästa nedvarvningen efter jobbet. Att liksom ta det i barnens tempo. Har innan haft tendens att vilja skynda hem för att fixa middag, städa, jobba osv. Men det gjorde ju ingen lyckligare. 15-20 minuter tidigare hemkomst gav mest sura miner och uppstressad mor. Denna stund mellan förskola och middag kallas tydligen för hell hours. Så långt som till ett helvete kanske jag inte ska dra det men visst, det har varit lite stökigt. Nu mer är det lite lättare då man slipper galonbyxor, nattsvart mörker och bister kyla. Och så lite avslappnad morsa på det så blir det ju ännu bättre. Tänk vad en maskros kan göra…

Jag minns själv dessa hempromenader från skoltiden, alltid något att titta på, något att vända på eller klättra i. Man hade all tid i världen och det enda man riskerade var en lite sur/orolig dagmamma som väntade med mellanmålet. Värst var det på vintern för då skulle ju alla snövallar intas och pulsas i. Ljuvliga minnen!