Det finns utställningar och det finns utställningar. Just nu pågår en utställning på Millesgården om William Morris. Jag tipsade om den förra fredagen som ett helgtips men jag tog ett besök med Maria/Husligheter.se på en vardag vilket nog var ett genidrag. Utställningen har blivit så poppis med många besökare just på helgdagar.
Vilket nog inte är så förvånande då William Morris är så otroligt populär bland oss i Sverige. Det är det land i världen där det säljs mest av hans mönster.
“Men vem är det, aldrig hört talas om nån Morris!?” säger du. Ja, det är faktiskt inte så många som känner till hans namn eller vad han har arbetat med men hans mönster har du garanterat sett nån stans. På mitt matbord här på bloggen till exempel, ha ha!
William Morris var en sann kreatör och visionär. Skulle bli präst men var väl för kreativ för att stanna där. Han var mönsterkonstruktör, designer, författare, poet, arkitekt, förläggare, typsnittsmakare och det som landade i mitt hjärta; en föregångare för hållbart hantverk.
Redan vid sekelskiftet, det förra alltså, gjorde han revolt mot det massproducerade och industriella. Han ville lyfta fram hantverket, det unika och få vanligt folk att ha råd med högkvalitet och inte köpa “slit och släng”. Som sagt; redan då! Han lyckades med det mesta i sitt 62-åriga liv men tyvärr uppfyllde han aldrig drömmen om högkvalitativa, hantverksgjorda möbler till en billig penning. Känns igen även från idag.
Här är han! Om jag hade gissat på hur han skulle sett ut, av det lilla jag visste innan, så skulle jag sagt “pappan i Downton Abbey” men icke.
Han verkade vara en god själ. Han lyfte fram sin fru och sina döttrar som också var med och designade. Han hade även ett motto jag önskar fler kunde leva efter: Love is enough – kärlek är allt, eller kärlek räcker. Åh, vad jag önskar att jag hade fått kunna ta ett snack med denne kreatör!
Det som gjorde volter inom mig var dessa skisser. Vi verkligen ser hur blyertspennan skissat fram mönster och sedan färglagts.
Alltså! Jag svimmar ju.
Alltid så viktigt att just få se hantverket för att förstå allt det enorma jobb som ligger bakom den slutgiltiga produkten. Som här de vackra tryckblocken.
Jag har några liknande här hemma jag fått låna av min mamma. Så sugen på att starta ett litet mönstertryckeri på köksbordet nu.
Här är det olika tryckblock, ett för varje färg. Så häftigt att se dem var för sig för det är först då jag faktiskt ser färgseparationerna. Haft min duk i detta mönster i 4 år men aldrig tänkt på de olika delarna innan.
Mäkta imponerande.
Tänk att få gå klädd i detta mönster. Skulle göra mig glad varje dag. Och som av en händelse har HM en kommande designkollektion med just Morris-mönster. Hurra!!! Hoppas HM har förvaltat hans tanke om kvalitet och hållbarhet bara…
Denna tapet har jag haft prov på här hemma i över ett år. Som sagt slow inredning här i det Lythska hemmet… Men visst skulle jag passa med den tapeten? Gjorde en omröstning på min Insta Stories och fick medhåll av 88%. Majoritet i alla fall, ha ha!
Millesgården
Millesgården är ett ställe väl värt att besöka oavsett utställning, med sin vackra park. En park fylld av statyer, fontäner, skulpturer av Carl Milles får man gå runt i.
Efter att ha sett mönster i kvadrat och inspirationen är på maxnivå är det lätt att se mönster överallt. Som de barr och löv som simmade på ytan i den stora bassängen. Inte helt dumt va?
Jag och Maria tog in varje vinkel, vrå och form. Går liksom inte att inte bli hänförd av allt, både av utställningen och parken.
Utöver skulpturer och park är det en imponerande växtlighet även här. Tycker den kruk-allé av citronträd förde tankarna till Italien.
Fina Maria, om än suddig här. Hon brinner för hållbarhet och för en informativ och pedagogisk kamp i sina kanaler för att få oss alla mer medvetna. Så stark.
Annes hus
Inne på området finns även det så kallade “Annes hus” som brukar vara skapat till Anne Hedmark som jobbade på Millesgården (nära jobbet alltså…). Varför den fått uppmärksamhet och bevarats är för att den inreddes av Svenskt tenns grundare Estrid Ericsson och dess husdesigner Josef Frank. Som ett litet Svenskt Tenn live alltså.
Men nu har mönster av Svenskt tenn fått vika för ett tag och in kliver William Morris. Som en dröm alltså. 1 + 1 = 3.
Nån mer än jag som får tankar på kleptoman och skulle vilja plocka med sig mattan under armen?
Och vid detta matsalsbord hade jag gärna suttit och ätit tillsammans med William, Estrid och Frank. Vilka samtal det hade blivit!
Lanthandeln
Men innan vi ens orkade ta in allt detta tog vi oss en lunch på caféet. Behövde ju ladda batterierna.
Både jag och Maria är lunchvegetarianer och här var det inga problem då det inte ens fanns några kötträtter på menyn. Denna fantastiska ravioli med pumpa och kantarell. Också inspirerande.
Museishoppen
Och så klart fick jag sedan en bit Morris med mig hem. Ett kuddöverdrag med ett mönster jag kände skulle passa bra in i mitt funkishus.
Passar fint i mina aktionsfyndade fåtöljer av Kerstin Hörlin-Holmquist. Och jag lovar dig William att jag ska tänka på dina visioner varje gång jag lutar mot detta fantastiska mönsterhantverk.
