Etikett: Värmland 2022

Då var det dags att säga hej då till den fina gamla prästgården här på Hammarö som varit vårt hem för några dagar på vår sommarresa. Äventyret fortsätter och nya destinationer väntar.

Och jag är lite tagen över det inlägg jag skrev om att hyra stuga istället för att äga här om dagen blev så uppskattat. Fått enorma mängder meddelanden från likasinnade och allra mest så glad över de som hälsat att de nu fått upp ögonen för det här med att hyra. Finns så många magiska hem och hus på olika sajter att drömma sig bort i.

Vi fick tyvärr inte något vidare väder här i Värmland så det blev inte de där långa dagarna med vågskvalp som jag hade hoppats men det är inte Hammarö eller Värmlands fel. Så det blir till att komma tillbaka.

Vistelsen här avslutades i alla fall med en riktigt härlig och solig, om än lite kylig, grillmiddag vid huset.

På bara våra få dagar här har vi sett vilken fantastisk uteplats för middagar det är här på framsidan av huset. Underbart kvällsljus.

Färsbiffar av nötkött som ser avancerade ut men den röda färgen kommer av röken från grillen. Till biffarna var det grillad halloumi, kokt färskpotatis, tzatziki och grönsallad.

Grillade persikor med vaniljglas och kokta jordgubbar till efterrätt.

Och där försvann solen i alla fall.

Och där var den tillbaka. Hej hej från mig.

Och en sådan där sak som är lite kul och spännande med att hyra: kylskåpet visade sig vara rejält kallt på översta våningen så jordgubbarna hade frusit till första frukosten. Tinade fin men de var då helt såsiga. Inte dåliga på något sätt men helt mjuka. Jag kokade dem ihop med några nektariner och vips blev det en härlig jordgubbssås. Der fick bli en härlig fruktig efterrätt det.

Ja, detta firade vi av Värmland med. Pampigt värre. Nu går resan som sagt vidare.

Min önskan innan semestern var att detta hus vi hyrde på Hammarön i Värmland skulle bli vårt lugnaste, på gränsen till långtråkigaste, stopp på vår sommarresa. Långsamma lata dagar vid huset, ligga på klippan och framförallt inte sitta en massa i bil och åka runt för att “göra saker” men om vädret inte bjuder på på bad – vad göra liksom?

Tur då att fina Karlstad ligger nära så vi kunde besöka stan, utan en längre biltur, för en skön dag där.

Utan att veta vad vi ens skulle börja eller besöka klev vi in i stan. Det söta turisttåget stod vid Stortorget och liksom väntade på oss. Bara att kliva på.

Kanske det bästa sättet att faktist se en stad – med en rejäl rundtur. Som så många middagar man varit på där man först ska få se hela huset innan man kan sätta sig vid matbordet ha ha.

Vilken jättevacker stad Karlstad är. Vilka magnifika hus och vad mycket sjöliv det är.

Jag blev verkligen förtjust i många hus och stilar.

Sommarglada turister.

På en väldigt kort och komprimerad tur i stan, i det lilla tåget med guidad tur i högtalarna blev vi snabbt vänner med Karlstad. Som sagt – mycket bra introduktion.

Efter en givande tur i tåget så kurrade magen och lunch intogs vid torget. Den italienska restaurangen erbjöd ca 10% italienskt och 90% mat från hela världen på menyn men kaffet var i alla fall 100% närproducerat!

Uttrycket “Solen lyser alltid i Karlstad” har man hört. Speciellt om man som jag är uppvuxen med alla de där café-programmen som var på tv på 80-talet. Bengt Alsterlind var ju Mr Värmland och han sa att det verkligen alltid var soligt i Värmland och på den tiden var allt de sa på tv sant.

Nu kommer inte “sola” från den verkligen solen i uttrycket utan från en kvinna som hette Eva Stoltz som drev ett värdshus och alltid hade ett soligt humör. Så hur sant är det där uttrycket? Ja, med tanke på vädret vid vårt besök så var de väl 63% sant…

Tycker inte hon, vår goda Eva Stoltz , ser så jättesolig ut i sitt humör på denna staty. Hur tänkte det där?

Vidare stros i stan, utan att egentligen ha något mål. Väldigt skönt, att bara se var vi hamnar, dras åt något håll, låta ödet bestämma.

Muren! Som en mjuk grön drake välver den sig framför huset. Kramgo på något sätt.

Och var hamnade vi tillslut? Jo i denna supermysig och roliga lekpark. Inger och Lasse Sandberg är paret bakom Tummen, långa farbrorn och lilla Anna, Spöket Laban mfl. och bodde i Karlstad. Stadens symbol, en sol, har illustrerats av dem. Och här är deras park.

Varför finns det inte en sån för oss på 180??? Eller vad är det jag säger? Här finns väl ingen storleks- eller åldersgräns? “Se upp här kommer morsan oxå!”

Inte jättevarma men ändå sugna på ett bad så då åkte vi till Bromstabaden.

Långgrunt var bara förnamnet.

Jag hade svalnat av rejält och blev kvar på stranden. Make och barn studsade som små bollar i vattnet och hade skoj. Jag njöt av lugnet i ca 22 minuter. Tack Karlstad!

En natt i Värmland kanske var det jag precis behövde? Sällan har jag sovit så hårt, så länge och med sådana starka drömmar. Det är väl så det blir med semester? Man slappnar av och kan sova lugnt?

Hur som helst, frukost vill man ha vart man än i landet är och vi hade köpt med oss på vägen så det vara bara att duka upp. Och som sagt är då riktigt spännande att leta i skåp och lådor efter alla de ting man behöver.

Frukost blev det och de små vaknade till liv de med.

Vi insåg snabbt att det lilla bordet med plats för två vid köksingången var det perfekta frukoststället. Solen precis där den ska vara för morgonen och med svalor och tranor som ändå ljud runt oss. Och förmodligen en  spillkråka också.

När jag reser där boendet är med eget kök har jag alltid med mig kokböcker för inspiration. Här är min senaste girl-crush Mimi Thorsson. Allt hon gör blir ju banne mig guld. Hennes kokbok med mat från Italien är som att resa i både tid och rum. Fast nu är vi i Värmland Helena, skärp dig 😉

Så vad gör vi en dag där temperaturen inte säger bada och vi är i Värmland nära Karlstad? Vi åker till Mårbacka.

Barnen hade inte riktig koll på Selma Lagerlöf så detta blev en tur som gav så mycket. Själva stället Mårbacka är ju helt fantastiskt, sedan all den information vi fick om en av Sveriges genom tiderna största kändis var imponerande. Och god lunch ju.

Innan vi åkte på vår sommarresa fick jag reda på att Selma fick i uppdrag av Sveriges Allmänna Folksskollärarförening att skriva en bok som en ”läsebok om Sveriges folk och land”.  Det blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Så den kan nästan mer ses som en skolbok vilket man kan känna om man läst den.

Men innan vi kunde ta oss an något överhuvudtaget behövdes det fyllas på med energi.

Sött inne på serveringen som sig bör.

Kaffe i kopparkannor är det inte ofta man får.

Något Mårbacka är även känt för, utöver den självklara nobelpristagaren, det mjöl som produceras här: Skrädmjöl. En form av havremjöl om jag förstått det rätt. Så pannkakor och fyllda crepes bör man äta här. Och köpa påsar av i lilla handelsboden.

Och sedan den andra kändisen: Mårbackapelargon. Nu är jag på intet sätt en kunnig person om blommor och blad så det kanske är allmänbildning att man kan massa olika pelargonsorter men detta är den enda jag vet och kan peka ut. Med sina ljusrosa blommor.

Och här är huvudbyggnaden. Vi hann inte med den guidade visningen vilket var synd, hade gärna gått in och kollat.

När Slemas far dog, innan hennes genombrott, blev familjen ekonomiskt trängda och hela bohaget fick först säljas på auktion. Och sedan hela gården med omnejd. Då var huset mindre och av trä.

Det blev Selmas mål att kunna köpa tillbaka vilket hon gjorde med sina Nobel-pengar. Och gjorde om det hela till en större gård och huset putsades. Det är mäktigt om man tänker på det, att en ensam kvinna 1909 lyckades med det. Hon var nog en mycket cool brud!

Lada med utställningar, både om Selma, gården, bygget och nutida konst att köpa på plats.

Så vackert här. Förstår att hon ville köpa tillbaka sin barndsomsgård. Vi kunde läsa att Selma var en mycket uppskattad chef och gav sina anställda förmåner så som sjukpenning tror jag.

Men om detta ligger rätt avsides idag kan jag knappt föreställa mig hur långt borta från allt det var då, när hon bodde här.

Tänker lite på Ellen Key vars hus, Strand vi besökte 2020 och var långt ifrån allt. Som sagt, starka kvinnor som bygger sina egna hem och verksamheter.

Inspirerande trädgårdar och odlingar. Den sallad man fick till maten odlas och skördas här. Och uppstammade rosor och vildvin blev jag sugen på.

Tanken var att vi skulle hinna med ett besök på Klässbolsväveri också men det hann vi inte. Får återkomma annat år helt enkelt.

Vackert så det kniper i magen. Ängarna, skogarna och sedan de fina sjöarna mitt i allt ihop.

Väl hemma igen var vädret mer badpassande så det blev ett dopp från vår egna klippa.

Så otroligt mysigt och lyxigt med denna lilla väg ner till klippan. Något alla borde få uppleva någon gång i livet.

Badkläder som vajar i vinden och torkar i solen. Nu är snart min önskelista på sommaren fylld.

Då var vi framme i Värmland. En gammal prästgård på Hammarö utanför Karlstad är vårt hem för fyra dagar. 

Jag har bara varit på ett snabbt besök i Karlstad för 25 år sedan så det var med ett äntligen vi for in i landskapet. Känner starkt att jag vill uppleva hela vårt land. Iaf något besök i varje landskap under min livstid tycker jag. 

När vi planerade vår semester i våras och letade olika boenden att hyra hittade maken detta. En stort hus  lite öde men med bara 75 meter ner till Vänern och egen klippa. ”Ta det!” sa jag. Ett lugn för några dagar kunde jag då planera in i kalendern. 

Alltid så spännande att få låna nån annans bostad, få kliva in i någon annans utvalda hem. 

Med många “Sommar i P1” som sällskap i bilen så var vi då framme i Värmland. Från salta klippor i Smögen och västkusten till skogar och Vänern. Tänk vilket härligt land!

Och här var då vårt hus. Precis så där härligt som jag hoppats på.

En gammal prästgård fick vi reda på. Mycket ståndsmässigt och präktigt kändes det.

Efter lång resa var det nu fokus på middag. Vi hade handlat middag och frukostmat på vägen och snabbt var grillen på. Och apropå det där med att långa någon annans saker – spännande grill måste jag säga.

Jag dukade upp utomhus men då kom regnet. Allt flyttades raskt in och dt var hur mysigt som helst. Jag kan bara gissa hur många kafferep den gamle prästen haft här.

Nu blev det marinerad flankstek, färskpotatis, tomatsallad och lite blandat grönt. Och köpa-bea till yngste sonens förtjusning. Oj vad han älskar bearnaisesås.

Jag med som synes…

Så klart var regnet bara en yttepytteskur och vi klev ut. Den där egna klippan bara ner för grusvägen ville vi kolla in.

Över trädgårdens fält, in på en grusväg och sedan var Vänern vår.

Som jag drömt om denna klippa. Jag har haft förhoppningar om att dessa dagar här på Hammarö ska vara enkla, lediga och helt ostörda av klockan. Jag tror detta kommer bli alldeles utmärkt.

Barnen verkar hålla med mig.

“Det är inte alls kallt!” Men visst ser hon lite lurig ut…

Sällan har väl en himmel varit så magisk???

Runt vårt hus ligger fina lador och hus. Allt är precis så där härligt jag drömt om.

In i huset för att se en film och sedan sova sött och länge. Tack för varmt välkomnande Värmland. Jag gillar dig!