Etikett: sommarresan 2021

Vet inte om det var att vi fick mersmak av den historiska resan vi gjorde igår på Bungemuseet eller om det bara var att vi var för nyfikna på denna lätt mytomspunna medeltidsveckan som är i Visby varje år. Eller nja, inte förra året då så klart. Men vi var i alla fall lockade och åkte de 45 minutrarna det tar till Visby från norr.

Om jag nu tar kameran och fotar människor i vackra tidstypiska kläder och du inte ser de bilar som skymtar till vänster kan vi låtsas att vi kliver in i filmen Ivanhoe eller nåt liknande.

Nytt för i år var att man behövde köpa ett medeltidspass. Tidigare har hela stan varit öppen för alla och då har just stan puttrat av spontana skådespel.

Eller så här – jag har bara besökt medeltidsveckan en gång och det var länge sedan men det jag minns från då var att det var ett himla hallaballoo i varje gathörn med musik, folk som lajvade både tiggare och adelsfolk. Som en enda stor improvisationsteater. Nu med pandemi är det ju så klart inte någon bra idé men jag måste säga redan här att det var väldigt torftigt på just musik och händelser under timmarna vi där. Pandemin eller bara att det inte är så längre? Medeltiden känns annars väldigt musikalisk tycker jag.

Men sedan så är ju hela Visby bara som en helt fantastisk scenografi för detta skådespel oavsett storlek på det. Svårt att på riktigt ta in storheten i denna mur.

Sa jag Ivanhoe?

Visby var indelat i olika öar där passet gällde som inträde. Här kliver vi in i marknadsön som senare går över i matön.

Barnen såg på en gång vad efterrätten skulle bli.

Fullt av stånd och bord med hantverk. Riktigt fina hantverk. Jag stod och suktade vid en lång skärbräda med snidade hästhuvuden i båda ändar som en vacker skärbräda och uppläggningsfat i ett. Men den var attans dyr, vilket var full förståligt för som sagt; det var ett enastående hantverk.

“Jag vill se på svärden” sa den minste av oss.

Glad att han inte föll för rustningen. Hade varit svårt att få in i garderoben. Men det blev inga vapen heller. Nån måtta får det väl ändå vara.

Och där höll hans många års sparande av skägg på att gå upp i rök. Jösses vad nära att skägget hamnade i den hoppande glöden.

Här stod jag också och njöt av vacker keramik. Men, hur vackert det än är så har jag alla koppar jag behöver. Den tråkiga sanningen.

Matoset och kurrande magar lockade oss närmare matstånden.

Nja, det var inte mycket för vegetarianer här. Jag är ju lite av en allätare som försöker balansera så för mig var det bara att konstatera att jag fick äta grönsaker en annan dag. I en vikingaby längre bort skulle det dock vara en helt vegetarisk servering fick jag sen veta. Vikningar – inte så mycket vegetarisk aura runt dem va?

Så vackra men ack så varmt. Jag i min tunna bomullsklänning svettades svårt. Hur var det inte då i dessa vackra kreationer. Vill man vara fin får man lida pin som det heter.

När vi tågluffade både till Berlin och till Salzburg samt när vi åt på Tyrol på Liseberg tidigare i somras åt vi spätzle så de mindre barnen önskade det. Och det var kul att se hur den blev tillagad. Man liksom river ner en deg i kokande vatten och då blir det makaroner.

Sådana här makaroner. Inspirerande.

Vårt lilla läger.

Vi åt inte detta men äldste sonen har en dröm, och även jag om jag ska vara ärlig, om att få äta likt Asterix och Obelix – ett helgrillat vildsvin. Ser så gott ut men är ju orimligt så klart.

Vidare ut på stan och nya öar att besöka.

Här inne var det restaurang, en musikscen och handelsbodar. Inget av de tre lockade oss denna gång så det blev en snabb vända.

Men jag hann inspireras av denna outfit. Skulle jag komma undan med den kappan och hatten på Stureplan mån tro? Älskar färgerna.

Tillsammans bekämpar vi pesten! Minns du de där första hälsningsgesterna man gjorde i början av pandemin? Armbågar och fötter tex. Fotsula mot fotsula testade jag aldrig.

En vända in i kyrkan för lite svalka och stillhet.

Sedan var vi mer än nöjda. Barnen konstaterade att det hade varit kul men att besöka denna festival eller vd man ska kalla det en hel vecka kände de inte var intressant. “en dag räcker och kanske vi inte heller behöver komma tillbaka nästa år” sa de. Se där – de blev alltså mätta på medeltiden här.

Vi klev ut genom porten och hoppade in i bilen för att åka tillbaka, äta en sista middag och hämta bagaget. Nu var det nämligen slutrest för i år. Färjan hem och till verkligheten avgår kl 01.15. En mardrömslik för en barnfamilj.

Med en sista bild från Gotland. En magisk bild blev det och det har verkligen varit en magsik sommar vi fått. Koster, Liseberg, Skåne, firat mamma och sedan en liten turné på Gotland också.

Nu längtar vi alla hem faktiskt. Mätta på dåtid och nutid på nåt sätt. Redo för framtiden!

Första dagen denna sommar vi faktiskt vaknar upp till regn och ser i alla väderappar att det kommer vara regn exakt hela dagen. Nu var det inte bara regnet utan faktiskt också att vi var rätt färdigbadade som lockade bort från stränderna. Vad gör vi av denna dag då då?

Först börjar man med långfrukost ihop med tända ljus och radio. Och liksom känner att det här med att vara inomhus är faktiskt något jag kunde längta efter. Första suget efter höst kom över mig.

Efter några vändor av förslag slutade det med att vi skulle till Bungemuseet. Maken och barnen hade varit där tidigare, tror det var när jag gick på korgkurs, men det var ju länge sedan så det blir en till och nästan förstagångentur för alla då.

Oj, vad det regnade. Och naturen slukade varje droppe kändes det som. Efterlängtat regn.

“Alla tiders museum” – det lovar gott.

Vi fastnade redan ca 2 meter in på området där rävspelet fanns.

Medan den spännande fajten mellan den stora räven och de små fåren pågick tog jag en förtitt.

Den här stenen har både jag och maken haft på bild på en skolbok från 80-talet. Jag trodde det var historieboken men maken trodde på någon storts svenskabok. Oklart men kul att vi både relaterar till skolan när vi nu mötte denna i verkliga livet. Och jösses vad stor den är. Och vacker.

Där nere i det vänstra hörnet pågår rävmatchen. Så klart vann fåren.

Många hus, många stationer, flera möjligheter att lära sig mycket om gamla tekniker och kunskaper. Så inspirerande.

Detta är en sågkvarn. Vinden tar tag i vingarna och med det sätter fart på en enorm såg där inne i huset och med den sågas hela trädstammar till plankor. Det är en sådan stock man ser ligga ner här ovan.

Men jag drogs mer åt det vackra linet som var på tork.

Torka var det inte fråga om i övrigt. Första gången våra regnjackor användes.

Något riktigt kul och skoj var den stora lekplatsen. Funkar i alla väder.

En stor äng fylld av en massa olika stationer med gamla lekar.

Det blev en spontan flerkamp för familjen.

I gamla boningshus var det uppställt som om någon bara lämnat huset för att gå ett ärende. Så vackert.

Höhoppet!!! Jag vill också men jag skulle ju inte ens kunna stå raklång där uppe.

Vet du vad som hände här? När jag såg denna fina ek och söta små ekollon blev jag sugen på julpyssel. jag vet – jag är knäpp men min julbok ligger å väntar på mig så fort jag kliver av semestern och jag längtar faktiskt. Det insåg jag här vid eken.

Och vid denna vy blev jag sugen på rosa väggar. Tänk vad hjärnan jobbar när den får nya intryck.

Regnet tog en paus och vi kunde gå lite enklare runt på museet.

Nu var vi färdiga på alla sätt och hungriga.

Tvärs över vägen ligger detta söta kafé med tillhörande liten stuga som för dagen hade tänt brasan.

Känslan av att tidsres fortsatte även här.

Värmen, doften och det fantastiska ljudet av en sprakande brasa fick min höstlängtan att faktisk gå upp på max. Wow vad häftigt – jag hoppade över den sommarsentimentalitet jag alltid brukar få i augusti. Första gången ever!

En sann kafé-klassiker: köttbullsmacka med rödbetssallad. Min ser ut så HÄR.

Och sommarens andra saffranspannkaka. Perfekt avslutning på denna gotländska upplevelse på Bungemuseet.

“Idag åker vi till Fårö, de långa sandstränderna och härliga strandhänget” sa jag. Barnen mindes turen sommaren 2019 och blev glada. Väskorna med badlakan, picknick och strandleksaker packades in i bilen och vi satte kurs mot Fårösund.

Det var det fler som också gjorde. På radion hörde vi när vi fastnade i den rekordlånga kön till färjan att kötiden var 2 timmar. Inte en chans att vi sitter i bilen så länge när solen lyser och sommaren lockar utanför fönstret.

Vi svängde av och åkte till Ar som är en av våra favoritstränder. Nu hade jag önskat att jag istället packat mjuka madrasser, brassestolar och böcker för detta är inte en sandstrand eller lekstrand. Men vad sjutton – det spelar ju ingen roll. Det blev en riktigt härlig dag ändå.

Japp, det är jag som är sommarskuggan

Varje gång jag är på Ar hittar jag svanfjädrar och tar med dem hem. De får komma fram varje påsk och nu börjar min “bukett” bli riktigt tjock.

Minns bilden dottern tog på mig på Koster, se HÄR. Samma fotograf, samma shorts men en helt annan kust (bättre fokus men sluttande hav, ha ha) och som det känns som en evighet mellan. Denna sommar har verkligen varit helt klart lång och ljuvlig.

Solen har lämnat oss känns det som men för det kan man ju ändå ta stranddagar. Också inte lika så där hettande brännande eller stressigt med “skynda till stranden” om man ändå mer ser det som en utflykt än baddag.

Frukosten i det gröna och sedan packa för en dag på Smöjen. En strand som ligger precis bredvid ett kalkbrott. Så det är liksom två för en här.

Vi valde dock stranden. Mer plats för lek och möjlighet att bara ligga i sanden.

Vi hade inköpsärenden på vägen så det blev en picknick direkt från butiken. Gör din egen macka-picknick.

“Var är solen? jag vill bada!”

Färgerna! Helt magiska färger som bilderna här inte alls ger rättvisa åt. Och himlen!!!! Wow vilken himmel med dramatiska moln åt ett håll och nästan klarblått åt det andra.

Det blev bad så klart ändå. Alla badade utom jag och storkillen. Här är det lillkillen som gör volter.

Från att som liten inte vilja bada alls är han nu vår främste säl.

Hem och förbereda middag. En kul sådan som jag återkommer med.

Äntligen på norra Gotland och hos svärfar å fru. Två år sedan och nu ska vi ta igen allt det vi saknade under pandemisommaren 2020. Som att bada i kalkbrott och äta middag i solnedgången bakom ladan. Två ting barnen och jag också längtat efter.

Det finns flertalet gamla kalkbrott som numer är vattenfyllda och blivit till badplatser. Den mest kända är den så kallade Blå lagunen. När jag var här första gången 1999 åkte vi dit. Då hade den absolut inget namn än mindre en plats på kartan. Det var en känd plats bland byborna men ytterst hemlig. Då var vi ensamma om att bada i turkost vatten. Nu är det bilköer, parkeringskaos, glasskiosk och solstolsuthyrning. Inget vi önskar så nu har vi hittat nytt kalkbrott. Ännu ett hemligt sådant…

Inte turkost vatten men ack ett kalkbrott med poolkänsla nästan.

Klart vatten, varmare än i havet och så stilla.

Och fridfullt.

De är mäktiga badsjöar dessa kalkbrott.

Jag och min äldste skapar skuggkonst.

Ur stenlandskapet växer det skönheter.

Det är så magiskt detta ljus. Vart man än tittar är det vackert och somrigt.

Till och med badkläder på tork är vackert.

Fotbollskillen i motljus – en av sommarens vanligaste vyer helt klart. Åh vad han har älskat sin fotboll denna sommar.

Utan att jag planerat det så har jag tagit bild på dottern i detta gräs varje gång vi besökt huset och denna gång så var hon längre än gräset. Se HÄR så är hon en mindre version av sig själv.

Bakom ladan, i det vackra kvällsljuset med alla syrsorna.

Och skuggorna.

Solen fångas i solglasögonen.

Plötsligt är färgerna rosa och blå.

Visst är horisonter och solnedgångar i havet härligt men ett fält av gyllene gräs är helt magiskt det med.

Två saker på vår sommar-önskelista avklarade. Vilken sommar med så många drömmar uppfyllda. Min energidepå för hösten börjar bli fylld till bredden.

Dagen efter promenad- och lunchutflykt så styrde vi söderöver på ön. Vårt slutmål är på norra Gotland hos svärfar och fru men först några nätter längst söderut.

Inte helt lätt att hitta boende men maken knep sista rummet hos pensionat Holmhällar. Vilket ju är så roligt om man kan lite kulturhistoria här. Jo nämligen detta: på pensionat Holmhällar har filmen Pensionat Oscar spelats in som är en filmatiserad bok av Jonas Gardell. Han i sin tur har haft pensionat Milton i åtanke när han skrev den (rätta mig om jag har fel) då han spenderade somrar på Koster som barn. Och på just gamla Milton bodde ju vi när vi där för bara några veckor sedan. Kan man säga att cirkeln nu slöts???

Hur som helst. Efter en långsam resa söder ut med stopp för gofika hos kära vänner och middag hos makens bonusbror checkade vi in vid midnatt och allt var becksvart. Ingen aning om hur något såg ut.

Härligt att då vakna upp till den mysigaste platsen.

En frukostbricka per person fick vi hämta i luckan vid restaurangen. Detta är fortfarande ett äkta pensionat med frukost och middag klockan 17 (det står precis i välkomstbrevet) och här har gäster bokat samma stuga samma datum i 60 år. Ett vinnande koncept alltså.

Jag är sannerligen ingen påhejare av engångsförpackningar men det är faktiskt något galet mysigt med att få packa upp sina små delar av frukosten. Som en byggsats typ.

Sjukt nöjda barn som fick lyxa med varm choklad. Hör inte till vanligheterna.

Vi bor i den del som kallas vandrarhem. Annars är det alltså egna stugor. Tre rum på rad med 5 bäddar i varje på liten yta. Perfekt för oss!

Husen ligger som utslängda i naturen och den gör sig påmind.

Mycket att göra och upptäcka för barn. Och kul med många barn på området att finna nya kompisar bland.

Men sedan så ligger alltså havet bara ett stenkast från pensionatet. Man sitter och äter sin frukost till ljudet av vågorna som drar fram bakom träden runt huset.

Holmhällar, ett naturreservat med vackra raukar.

Från vägen syns inte raukarna utan de ligger som ett trappsteg ner.

Se alltid till att stå i linje med horisonten.

Vykortsvackert överallt.

Till och med de torkade blommorna var vackrare här.

Visst är det ett raukmoln???

Nog med promenerande nu. Nu vill vi bada. Eller i mitt fall blev det bara solbad för det var rent ut sagt skitkallt i vattnet.

Till och med den här lille sälen tyckte det var kallt. “Det gör ju ont i fötterna!”

Med helt egen strand blev det första toppless-situtationen sedan 90-talet tror jag. Tänk vad man hade tuttarna i luften då. Inte bara det att jag var yngre utan det var ju standard. Ingen köpte toppar utan bara underdelar.

Hem igen till lunchserveringen. Denna hade vi hört så mycket om! Att detta får vi absolut inte missa. Och att vi skulle komma hungriga. Ja men hallå – vi är familjen Lyth! Vi äter alltid mycket!

Min pappa spenderade alla sina barndomssomrar på pensionat i Båstad och hans berättelser kom liksom till liv här. Kändes som om jag var med i en film från 40-50-talen.

Skoja inte bort denna meny. Vill ju ha allt.

Fullt på uteserveringen men samtidigt ett flöde så det var aldrig kö eller trångt. Ett mycket invant beteende hos kunder och besökare märker man.

Ens namn ropas ut högt och man hämtar sin mat i luckan.

Inte en utan TVÅ rödspättor med generös mängd remouladsås. Lillkillen slukade sina köttbullar (vuxenportion) och ville genast bo kvar för att äta lunch fler dagar. “Imorgon vill jag ha rödspätta!” Fast nu visade sig att han hade aptit för en måltid till så han fick sin rödspätta redan samma dag. Jösses, han växer så det knakar nu alltså. Hur kan man äta så mycket?

Makens bonusbror med familj. Barnens bonuskusiner alltså. Så härligt att ses massa på lediga sommardagar.

Nej, jag orkade ingen dessert men detta finns också på menyn. Om saker och ting här är retro – vad är då inte detta??? Glassfylld citron och kokosnöt. Älskar!

Älskar denna också!

Detta var ett besök vi sent ska glömma och gärna besöka igen. Till våren öppnar bokningarna men tydligen är det 10 års väntan på stugorna. Ja jösses!

Imorgon dras det norrut. Från raukarna i söder till kalkstenslandskapen i norr. Mer Gotland! Vi ses då.

Det finns bilder som man liksom fastnar för när man scrollar sig genom Instagram och jag sparar bilder för att jag inspirerats av dem i olika mappar. När jag sett samma plats dyka upp flera gånger och typ sparat samma bild ett antal gånger började jag undra vad det var för något jag uppenbarligen gillade.

Ett hotell och restaurang på Gotland visade det sig – Djupvik. Ingen aning om att det fanns till för nåt år sedan men bilderna i mina mappar avslöjar mitt intresse sedan några år.

Nu hade våra vänner bokat lunch och jag jublade av flera anledningar. Härligt med restaurangbesök och att äntligen få se stället.

En avskalad fasad vittnar om något nytt och modernt.

Luftig uteservering som fick mig att tänka på hotell i Grekland vi besökt.

Men hotellgästernas pool var ju det som fick min uppmärksamhet.

Så vackert och så snyggt. och här skulle jag lätt kunna spendera en dag eller två. Men då måste vi boka rum! Nästa gång kanske?

Tillbaka till restaurangen.

Vi hade långbord inne i huset.

Istället för bukett: berg av citroner.

Servera bröd och smör på en gigantisk bok om Capri. Ja men varför inte???

Jag har en outtalad överenskommelse med mig själv om att försök beställa lokala rätter när jag är på restaurang. Här blev det gotländska korallinser med annat härligt grönt och lokal öl. Dock har jag svårt att tro att halloumin är från denna ö…

Saffranspannkaka. Så klart! Som jag sa: minst en gång varje år.

Mätta och glada tackade vi för oss och gick ut. Nu var det badväder igen!

Utsikten från uteserveringen drog oss ner mot havet.

Tre är en trend, eller hur??!

Djupvik beach, here we come!

Denna pir fick mig att tänka på Italien och Cinco Terra som jag och maken besökte för 21 år sedan. Ljuset och den söta båthamnen var magiskt här, precis som där.

Bad avklarat!

Sedan hem längs med den vackra kustvägen. Här lyssnade vi på denna låt och jösses vad det osade sommar om oss då!

Vaknar upp till en magisk gotländsk sommardag och med naturreservat runt knuten tog vi på oss promenadkläder och packade badkläder. Vi skulle promenera Paviken runt.

Det är alltid roligt att besöka en plats man inte känner till ihop med några som känner den som sin egen bakficka. Vår promenad kunde lika gärna ha varit starten på ett maraton när man inte vet något om terräng eller längd egentligen. Bara att ge sig ut och ge sig hän.

Extra kul när det hela tiden är som avbrott och hinder på vägen. barnen hinner aldrig säga “är det långt kvar” för det händer alltid något.

På Gotland heter det inte får och lamm utan lamm och lammungar. Precis som kaniner inte heter kaniner utan rabbisar. Lite språkkunskaper fick du nu, ha ha.

Som sagt, hela tiden något nytt.

Där klev vi ur naturreservatet och gick mot stranden, kusten.

Blå blommor! Det är något med dem som alltid känns overkliga. I alla fall ovanliga. Cikoria är rasande vacker alltså.

Salmbären, det gotländska goda guldet börjar mogna. Denna var sur som sjuttsingen så jag slog bort tanken på att plocka.

Framme vid havet. Dock något som försvunnit var solen. Nu var det där badet vi släpat badkläderna för inte en så attraktiv tanke längre.

Men att vada – det fick vi göra.

Ser du lammen?

Maken, den lille sälen badade så klart men sedan fick vi ta älgkliv hem för vi hade ju en lunchbokning på Djupvik. Som jag längtat. Återkommer med den.

Äntligen på ön! Så härligt att få en sista semestervecka här på Gotland. Landade rätt in hos våra kära vänner i Västergarn. En blåsig överfart tog inte slut på våra krafter utan tvärt om var det fullt ös.

Efter en mycket god middag hos dem tog vi oss, precis som förra gången, till Stelor ner för vägen.

Alltid en boll med tycker lillkillen.

In i ladan där det spelades blue grass för full styrka.

Bäst var låtarna med sång på gotländska. Visst, blue grass är en amerikansk musikstil men det blev verkligen trovärdiga texter och med mer känsla när de sjöngs på gotländska. Mer sånt!

Kanske att det inte var en konsert kidsen jublade över men…

… glass jublas det alltid för!

Lilla Meja, väntar tålmodigt.

Lokal gin med lokal tonic. Tror jag i alla fall att det var. Väldigt gott var det hur som helst.

Helena ute på galej!

Några låtar till sen var det hem igen. Då var var alla två- och fyrbenta besökare nöjda.

Levande ljus – sånt jag kan längta efter till hösten, kom jag på mig själv att tänka. Nä nä, inte sånt än. Först mer sommar. Men allra närmst: sova!

Sommaren är inte slut bara för att semestern är slut. Det är något jag kämpar med att övertala mig. Lätt att börja tänka höst bara för att höstterminen startar. Jag blir bättre och bättre för varje år.

Men, för mig är det inte riktigt så utan semestern fortsätter på en av de somrigaste öarna: Gotland. Ska bli härligt med att få träffa vänner och familj, uppleva både den sydligaste delen och den norra.

Jag träffade min karl 1999 och det är närapå  varje år sedan dess vi besökt ön på sommaren och med det har jag också några saker jag alltid längtar efter. I år extra mycket då det blev en paus förra året för pandemin.

Gotländska måsten varje sommar

Här är de saker jag längtar mest efter:

Långa frukostar utomhus med svalor och humlesurr som enda ljud. Kanske att en häst galopperar förbi på grusvägen bredvid huset men annars så rasande tyst på mornarna.

Det magiska ljuset. Kalkstenar, kalkstränder, kalkvägar och stora himlar.

Färger. Eller få färger. Blir alltid så inspirerad av de starka punktfärgerna på husen.

Vatten i alla riktningar. Okej, Gotland är inte som Koster där man vandrar runt på en eftermiddag utan en väldigt stor ö men ändå att man vaknar och känner vindens riktning och det ger om man tar västliga eller östliga stränder.

Beachlife! Ensam på en kalkstensstrand, vid ett kalkbrott likt en pool eller med ett folkhav på långa sandstränder. Allt funkar!

Tid tillsammans. Här är det som sagt lugnt och allt tar sin tid. Mycket att upptäcka hos varann och i naturen.

“Middag bakom ladan” är nog banne mig den finaste uteserveringen. Så lyxigt att få besöka svärisarna här.

Var 15.e minut ändrar den skepnad.

Handla lojakt, äta lokalt. Saffranspannkaka minst en gång. Recept HÄR.

Att få lufta sig. Som sist på Stelor till exempel. Känns lite overkligt att saker och ting nästan är tillbaka till förr. Med planering och bokningar så kan vi nog få till lite restaurangbesök.

Ja detta är bara några saker jag längtar efter. Det är så mycket mer. Vi får se vad det blir. Först ut ska vi träffa kära vänner och bo i deras härliga hus. Bara det; att kunna ses hemma hos vänner. Det är ju magiskt!

Hej då Skåne och hej hej Stockholm! Vi brukar vanligtvis vara ute på sommarresa på västkusten och Skåne för att sedan fara över hela landet och ta färjan till Gotland. Så har vi haft det några år men i år tar vi en mellanlandning hemma mitt i vår turné.

Min kära mamma fyller nämligen 85 jordsnurr och det ska hela släkten fira med pompa och ståt hemma hos oss.

Lite märkligt ändå att plötsligt se massa hus och myller från att ha levt på ö utan bilar och sedan i Skåne med milsvida fält runt mig.

Ett mycket efterlängtat möte från båda parter. Vår fine goe Birger visade tydligt att han längtat efter oss.

Den lille nosgosen.

I vårt hus hade min mellanstorebror med fru och barn redan tagit plats. Kändes härligt att komma hem till ett inte så igenstängt hem faktiskt. Full kyl och öppna armar. Så borde man alltid få komma hem.

Vi hade ätit på vägen men suttit still i 6 timmar så en kvällspromenad ner till vår strand var bra.

Återigen konstig känsla; från hav med horisont till Mälarens sakta vågskvalp.

Hemma igen dukade vi upp en härlig ost- och charkbricka.

Vi blir bara hemma några dagar så egentligen ingen idé att packa upp men tvätta lakan, badlakan och badkläder är nog en bra idé.

Imorgon blir det att se över trädgården – hur mycket har rådjuren ätit upp och värmen tagit?

En kväll på stan! Det fick maken av sin bror med tjej i födelsedagspresent i våras och ikväll skulle det ske. Vi hade bokat bord på Garage Bar, ett av de där ställena som ligger bakom Magasin 36 jag skrev om tidigare. Jag var kanske extra spänd för jag inte varit där tidigare till skillnad från de andra.

Precis som Holy Smoke, se besöket HÄR, är det något av en biker-stil över stället. Amerikanskt i både meny och inredning.

Jag blev väldigt inspirerad av glasväggarna av vad jag tror är gamla växthusväggar. Och det här med kulörta kulor – alltid en god idé.

Som en amerikansk diner eller kanske snarare en vägkrog.

Med de höga trädstammarna och höga trädkronor kändes det nästan som palmer runt oss.

Phu vilken tur att vi lämnat barnen hemma med farmor, ha ha.

Vi blev placerade vid vårt bord utomhus och beställde snabbt nachos and drinks.

Vi gjorde det enkelt för oss och tog erbjudandet om en burgare med tillhörande öl.

Coolt med egenbrandad öl.

var lika gott som det ser ut. Eller ännu godare faktiskt.

Mätta som få flyttade vi oss till fåtöljerna i vinbaren.

Och där blev vi kvar.

Så trevligt och gott. Härligt och läckert. Och grymt bra musik i högtalarna. Vi lyckades tyvärr tajma in dagen utan spelning för det hade det varit kvällen innan och skulle vara efter. Men kanske lika bra. Vi fick ro att prata utan avbrott av varken gitarrsolon eller barn.

Detta var vår sista kväll på vår västkust- och skåneresa. Känns som evigheter sedan vi var på Koster. Nu ska vi hem en vända för att träffa min familj. Min älskade mamma fyller nämligen 85!

När vi var på väg till Skåne hade barnen ett krav – vi måste till Kullamust. Förr året när vi var i Skåne kom vi tyvärr dit den dagen de hade stängt så i år skulle vi absolut dit. För deras must är den godaste och för barnen har det blivit en riktig sommarsmak.

Att fylla en låda med 12 flaskor av olika sorters must är lite som att plocka smågodis.

Sedan finns det ett kafé för den som vill fika.

Vi åkte vidare för vi skulle spana in Höganäs nyaste nya. Fast gamla.

Magasin 36 och Höganäs saluhall var ett riktigt lyft för hela bygden när det öppnade. Ryktet om den ombyggda lokalen hade spridit sig långt över landet och alla skulle dit. Se mitt första inlägg från 2013 HÄR. Nu under pandemin har det dock varit skralt med folk så till den milda grad att den gick i konkurs. Det gjordes omstart och hallen byggdes om och öppnade igen nyligen.

Ut åkte många av de diversebutiker och in med lite mer kvalitet kanske man skulle våga sig på att säga. Själva saluhallen har blivit mindre och mer stapelvaror än färskvaror. Charkdisken är dock kvar med lokalproducerade varor och på-plats-gjord korv.

Bakom Magasin 36 och saluhallen finns flertalet restauranger och ett härligt håll-i-gång för att uttrycka mig gammalmodigt.

Dit ska vi senare. Återkommer med rapport från det. Dags att ta på sig mascara och ge sig ut på stan alltså.

Vissa saker utvecklas och förändras, andra saker utvecklas och förbättras. Jag skulle vilja hävda att Holy Smoke BBQ är ett sådant där ställe som behållit sin själ och växt.

När maken var pappaledig och var med alla barnen i Skåne 2015 var de på det nyöppnade Holy Smoke och rapporterade hem om något enastående. Det lät nästan som maken blivit religös då hans berättelse var så sprudlande och engagerad. Jag var så lockad och nyfiken när jag klev in där första gången som du kan se HÄR.

Samma grund finns där men nu mer tillrättalagt, massa fler bord, stor butik, kokböcker och merchandise men som sagt – samma härliga generösa känsla.

Och känslan av bikerställe i amerikanska södern finns där.

Köttet röks alltså i sådan här stora rökbussar eller vad man kan kalla det. Så det är inte grill över öppen eld.

“Jo så här förstår du, så här lagas maten och…” 

Ordning i köket

Menyn har också utökats rejält. Åh jag blir hungrig igen nu.

Älskar den här råa inredningen.

Vet inte om det är pandemin eller vad men den alltid så generösa marsmallowsgrillningen för barn här vid elden var borta.

“Ta lite av allt möjligt men glöm inte majsen” sa jag till maken när jag letade bord och han ställde sig i kön.

Bäst utan protest.

Årets souvenir och lillkillens sommarpresent. Vi har sagt att barnen får välja en grej under vår resa vi köper åt dem. Lite olika strategi här; storebror som är lite mer eftertänksam sparar alltid på möjligheten så det har inte sällan slutat med att han inte valt något. Lillkillen däremot hugger snabbt.

Störst och minst.

Sjukt mätt och matlycklig samt full av inspiration. En majsrätt jag åt vill jag testa att göra själv.

När vädret inte bjuder upp till bad finns det massor annat att göra. Här i västra Skåne, vid Kullahalvön kryllar det av saker.

Vi tog oss till Naturum längst ut på Kullen. Och det är även upp då man kommer ut på en fantastik avsats med milsvid utsikt.

Nu behöver man ju egentligen inte gå till ett visst ställe, till ett specifikt hus för att ta del av naturen men det är ju väldigt härligt och intressant att få en massa matnyttig information. Speciellt information om den lokala naturen.

Förra året var vi på Naturum på Koster. Mycket intressant och uppskattat av barnen.

Inte stort men det gav många samtal om olika fåglar.

Sedan är ju som sagt den härliga omgivningen och utsikten den stora grejen. Mäktig är nog ordet jag letar efter.

För de utan höjdskräck kan en liten promenad upp i fyrtornet vara en idé.

För mig räckte det med att stanna på fast mark för att känna mig som en fågel.

I vattnet nedanför lever det tumlare och tidigare år har maken och barnen åkt på tumlarsafari i Naturums regi här.

Vägen man åker dit heter Italienska vägen och det måste ha att göra med att vägen slingrar sig längs med Kullen och ger en sådan där Medelhavsliknande utsikt. Man ser den bäst på vägen ner igen.

Vi var nu hungriga på lunch och varje år ska det vara minst ett besök på Holy Smoke. Så lägligt att det då låg mellan Kullen och hemmet då… Återkommer med det.

Ingen sommar i Skåne utan ett dopp i Solvik, det fantastiska badet i Mölle ute på Kullahalvön. Verkar numer faktiskt ha blivit en tradition.

Den lilla plaskdammen precis vid havet som ser så där exotisk ut, som om det vore en hotellpool. Faktiskt har jag fått meddelanden från utländska följare på mitt instagram när de hittat min gamla bild på denna vy och frågat om namnet på hotellet.

Vad besvikna de blir när de får reda på att det är en plaskdamm för småbarn…

Det är ju här man badar.

Tidigare har vi ritat i sanden och nyss hittade vi tre-i-rad – här var det någon som ritat på en sten. Sommarens lek, helt klart.

Eftermiddagsfika från…

Kakboden i Höganäs. Min svåger kunde inte välja bland alla bakverk så det blev som en hel buffé av olika alternativ.

Jag fick den godaste lilla kokostoppen.

Dramatisk himmel och hav men snäll  värme i luften.

Hemåt igen för att laga mat.

Som en tavla att åka genom.

Denna kväll var det jag och maken som var i Team Laga Mat.

Alltid en fördrink, eller en sundowner som jag kallar det.

Vi hade massa meloner från vår gårdshandling och här blev det galiamelon med lufttorkad skinka samt nätmelon med olivolja, flingsalt oh rostade pumpafrön. Enkelt och gott.

Maken briljerade med sin fisk- och skaldjursgryta fylld med massa härliga grönsaker så som fänkål, zucchini och morot. Det där vitlöksbrödet… mmm. Om jag kunde lägga på doftfiltret här.

En gryta som både blev middag och lunch dagen därpå.

Jag gjorde världens enklaste efterrätt med en tvist, ett experiment. Det ska jag återkomma med för det blev nämligen helt fantastiskt.

Sitta ute länge länge. Låta timmarna gå och sedan lyssna på Skalman-klockan som säger god natt.

När dag övergår i kväll på semestern i Skåne sker det något med tempot. På dagen är det liksom “vi måste hinna ta vara på dagen” och enas om vad vi ska göra, vart vi ska åka och vem som åker med vem.

Väl hemma igen i huset tas tempot ner och temperaturen i luften gör allt lite coolare.

Byta om, kanske ta en dusch – det är inte så noga. När man lever i kappsäck och ändå ska bada igen i havet dagen efter känns det där med att tvätta håret inte så viktigt.

Solen skapar konstverk i naturen.

Trädgården görs om till fotbollsplan och jag ska bara meddela att jag numer går under namnet Muren Mamma. Släpper inte genom ett mål. Jo, kanske något blev det, ha ha.

Liten spelare tycker att storebror är alldeles för orättvis. Precis som det ska vara.

Sommarfötter. Jag kom på att nästa år är denna gosiga fot säkert 2-3 cm större. Dvs min minstings gosiga fötter är inte så gosiga kanske då? Det högg till i hjärtat.

Något vi samtliga 14 under detta tak tar på största allvar är försnacks och middag. Det ska liksom samlas för att starta den sista scenen för dagen med något mumsigt plock och svala drycker.

Vi är som sagt 14 personer när alla samlas och huset fylls till bredden av skratt och snarkningar. För att det ska fungera väl har vi kommit på ett mycket bra system. Tre matlag utses i början av varje sommar och det blir ett rullande schema: Lag 1 köper in, lagar mat och dukar, Lag 2 tar all disk och plockar undan, Lag 3 får ledigt. Det är så himla bra och smidigt. Ingen känner att de inte gör något eller att någon känner att någon “smiter undan”.

Pastaafton av bästa slag.

Pasta bolognese – en vinnare varje gång. Och här lagad av proffs som minsann bott i Italien. Mums säger jag bara!

Och alla andra också.

Varje kväll far de över vårt hus – gässen. Med sina vackra streck, ljudet av vingslag och sedan några sprida kvack är det ett kärt sommarminne att ta med in i hösten.

Norrvikens trädgårdar i Båstad var vår nästa utflykt efter den magiska dressinturen vi tagit. Från fysisk aktivitet och spänning till skön och avslappnande promenad i vacker trädgård.

Medan vi svischade genom vackert Skånelandskap med bilen fick jag höra att Hugh Grant minsann har sommarhus i Båstad slog jag vad med mitt gäng: den som först ser honom får 500 spänn.

Efter entren gällde det att lokalisera oss i den vackra trädgården. Med picknick ville vi ta en tur i parken och sedan finna bra “uteservering” för oss.

Det var lite som att färdas både i tid och rum. Bakåt i tiden till England, eller kanske Frankrike. Väldigt vackert och med högtalare utplacerade längs med gången blev upplevelsen ännu härligare att ta sig in i trädgården.

Som från en film, kanske Totoro?

Alla blev vi nyfikna på karparna som gapade åt oss. Men absolut inte mata!!!

De är mäktiga alltså.

Och något annat som var mäktigt var denna hortensiamur.

Min kompis Hanna Wendelbo, som vi hälsade på förra sommaren, har i år fått uppdraget att göra en härlig trädgård speciellt för pollinerare som bin och humlor.

Vackert även för ett mänskligt öga.

Mums säger humlan.

Så klart fann äldste sonen salamanderdammen.

Även lillkillen.

Hasse Andersson har fått en egen trädgård som han format till barnen med uppdrag och lek.

Den lille farmaren.

På ljuvlig gräsmatta åt vi härlig lunch. För att sedan fortsätta i den japanska trädgården.

Massa vackra, galet häftiga träd i den japanska trädgården men kanske att alla de spel som fanns där lockade de mindre lite mer.

Vi insåg att parken hade stängt och vi var långt ifrån entren så det var bara att ta stora klivet mot utgången.

Och vem som vann 500 kronor? Tyvärr ingen. Hugh var väl på beachen kanske?

Ska vi åka dressin i Skåne i sommar? frågade jag maken när jag i våras läste tidningen. Det var ett stort uppslag med tips på roliga saker att göra i Sommarsverige. En riktig svemester- och hemesterlista alltså.

Idéen låg kvar och när sommaren och semestern närmade sig bokade vi 7 cyklar till oss 14 av föreningen Veteranjärnvägen.

Jag ska villigt erkänna att när jag tänkte dressiner var det på de där man pumpar fram. Som de typ haft i gamla Lucky Luke-tidningar och i Tintin-filmer. Aldrig att jag trott att det var cyklar.

Efter en MYCKET grundlig genomgång av föreståndaren var jag livrädd. Jag såg framför mig att man bara svischade fram på en trygg vagn i vackert landskap men här var det växlar, vägar att korsa, krockavstånd och mötande trafik som skrämde skiten ur mig. Jag var inte kaxig när jag hoppade upp.

Men han gjorde sitt jobb bra. Han lät oss förstå att dressinerna och järnvägen inte är en leksak eller en kontrollerad berg-och-dalbana utan det är eget ansvar som gäller. Det var inte alls svårt eller läskigt. Bara helt underbart.

Med bra med avstånd mellan dressinerna cyklade vi fram till da-dunk, da-dunk.

En bit in var det en ordnad rastplats.

Lyxig lunchpacke dukades upp.

Med energin på topp igen cyklade vi vidare på spåret.

Spåret har sin ände och då vänder man sin vagn för att ta samma väg tillbaka.

Vilken upplevelse alltså. Jag kände direkt att jag kunde åka dubbelt så långt. Så vackert och kul.

Kanske ha fler stopp på vägen och med den badsjö halvvägs… Då hade det blivit en heldagsupplevelse. Men nu lät jag neggig – det är jag verkligen inte. Detta var underbart.

Vi bor nära Höganäs när vi firar semestern i Skåne och jag tycker det är så spännande varje år att se vad som skett sedan sist. Ja, det är en mycket spännande stad och kommun för det händer alltid något nytt varje år, stranden byggs ut, nya butiker uppstår, restauranger startas mm. Denna gång var det Blå hallen som jag hört talas om.

I den gamla byggnaden från 2019 samlas hantverkare, utställare, antikhandlare och serveringar i en fantastisk mix.

Som en mässhall ungefär med rum eller montrar nästan där alla ytor är olika. Nyskapad konst i en, gammal konst med högt värde i en annan. Och det kan vara olika utställare varje helg.

Vackra växter även.

Här stod jag och dreglade lite över de vackra stolarna.

Hej hej!

Fastnade länge hos Ann Bonander Looft och hennes fantastiska stickade kreationer. Hon jobbar även som scenkostymer vilket märktes. Plaggen är verkligen som smycken och konstverk värda att visas upp.

En mycket uppskattad servering i mitten med stenugnsbakade pizzor.

Härlig servering utanför. Lite så där skönt festival-aktigt med långbord och ljusslingor.

Här var det barnen som behövde fyllas på med energi. Barnpizzorna försvann rasande fort neer i våra barns magar.

Åh den som hade lite pengar och yta att fylla.

Om du har vägarna förbi måste du hit.

Mina fina svägerskor.

Alla våra barn slängde sig in i workshopen. Jag var lite avskräckt då det skulle göras fågelskrämmor vilka faktiskt skrämde även mig.

Jag fick lite Blair Witch Project känsla här vilket ju är bland de läskigaste filmer jag sett.

Men det var inget som barnen hade någon aning om.

Som sagt, lite läskiga var de ju. Kanske just det som gjorde att barnen ville stanna länge länge och göra flera stycken?

Det blev inget köp för mig men massa inspiration fick jag med. Kan ibland vara gott nog.

Om jag hade endast en önskan om sommaren innan vi for iväg på vår resa var det att ha en heldag på stranden där timmarna förlorat sin innebörd och vikt. Att äta när man är hungrig, inte för att det är schemalagd lunchtimma, att känna hur solen först sticker huden mitt på dagen för att sedan smeka den ljummen när den sänker sig. Läsa mängder av kapitel ur en bok som jag håller upp i luften som ett litet parasoll. Skvätta vatten på barnen, plaska och skratta. Skaka sand ur de saltvattnade badkläderna. Att laga middag tillsammans med nära och kära av det vi köpt i grannskapet, sitta många runt ett bord och ta fram levande ljus när solen helt försvunnit. Gå och lägga sig när man är trött, inte för att ”det är ju en dag i morgon också”.

Detta blev just en sådan dag.

Som jag tackar sommaren 2021 för allt den gett och ger.

Sommaren och semestern som aldrig slutar att ge. Från natursköna och lugna Koster till intensiva och magkittlande Liseberg är vi nu i Sköna Skåne. Här är vi med makens familj och har ställt om klockan till Skalman och tar lång sovmorgon, lunch vid 15 och middag vid 21. Vilken dag det är är det ingen som tänker på.

Mäktigt att åka över Hallandsåsen till flacka Skåne och milsvida fält. Efter en uppackning och omställning tog vi varmt och skönt bad i Klitterhus.

Vi var inte ensamma om att ha den idéen. Kändes rätt främmande efter nästintill ensamma bad på Koster. Älskar kontrasterna – vilket häftigt land vi bor i!

Och ja, samma picknicklunch som vanligt, ha ha. Se HÄR.

Här är det inte slappa dagar på stranden utan det ska vara aktivitet. Men mest blev det kasta boll i vatten. Lagom mycket ansträngning.

Hej hej!

Horisont. Slutar aldrig älska horisonter.

Den bästa tösen jag vet.

Och är man i Klitterhus så kan man inte undgå Donut-vagnen som står vid parkeringen. Och man kan inte heller undvika att suktas av den. Bara att falla för frestelsen.

Hur många mini-marshmallows får man plats med på en munk?

Dags att gå hem och ta kväll. Hade gärna slagit mig ner vid ett bord här med magiska utsikten. Middag i solnedgången. Annan gång kanske?

Vår sommar fortsätter fint.

Hem över vackra Skånska fält.

Att kasta pil blev en ny favorit. Viktigt med säkerheten kom vi överens om.

Bra matteövning också ju!

Ugnsbakad citronlax med färskpotatis, gurksallad, citrondressing samt salt vitt vin. Sommarmat så det förslår.

Nu väntar fler lediga dagar i vårt sydligaste landskap. Vi ses snart igen.

Som vi längtat. Ett helt år har längtan efter att få gå på nöjespark funnits där. När vi planerade vår semester och vi hade en resa från Koster till Skåne så kändes ett stopp på vägen självklart och då i Göteborg. Och vad gör man helst om man är en barnfamilj, mitt i sommaren och bara har en kväll att spendera? Går på Liseberg så klart. Maken lyckades boka in oss så vi fick en av de eftertraktade platserna.

Bilvägen från Strömstad till Göteborg över den mäktiga Uddevallabron.

Checkade in på Hotel Flora och tog en ragggardusch för att snabbt ta oss till…

Liseberg! Varmt som sjutton med peppade till tusen!

Vi hade knipit en av de åtråvärda platserna, den begränsade publikmassan på 5000 pers till skillnad från de 50 000 som brukar besöka Liseberg varje dag. Detta gjorde att köerna var kortare, platserna var öppnare och ja, allt lite enklare.

Med åkbandet runt armen var det bara att köra igång.

Okej, ni får väl sockervadd då! Det är ju ändå på Liseberg vi är.

Tänk vad lite bränt och spunnet socker kan vara härligt.

När man ser att ens barn mår bra, skrattar så de kiknar – då mår man själv som föräldrar bra. Väldigt bra. Åh vad vi längtat efter detta!

Något jag dock aldrig skulle komma på att göra är att åka de där värsta grejerna. Jag är så sjukt höjdrädd så de där höga grejerna, vilka typ alla är, går bara inte. Jag älskar berg-och-dalbanor men inte de där alldeles för höga varianterna som Valkyria.

Alltså kolla: Högt högt upp vänder vagnen 90 grader rakt ner. Att de vågar.

Och sedan åka upp och ner. Galningar. Eller modingar?

Sådan här saker älskar jag dock. Som gungor som får magen att skratta.

Ser du mig och dottern. Skrek högt av förtjusning.

Jag har två favoriter på Liseberg: Flumride och Kållerado. Båda är högrisk för att bli blöt i.

Upp, upp, upp och sedan ingen återvändo. Vi fem åkte i samma stock och vi är inga lättviktare så när vi kom ner i bassängen igen kom värsta vågen över oss. Vår stock föll tungt ner i vattnet och jag blev dyblöt. Men som tur är är det ju bara vatten. Och jösses vad vi skrattade.

Vi lugnade ner oss och tog ett var i Center-hjulet.

Och jag vann!!! Kolla vad stolt jag är över min vinst. Och hur blöt jag var, ha ha.

Lillkillen tyckte inte att det varpå stor vinst så han sprang till nästa hjul…

… och vann två kilo Toblerone. Den lille lyckas-killen. Gissa hans glädje.

Vi var middagshungriga och valet föll på Tyrolen.

Schnitzel och öl. Kunde inte önskat något bättre.

Skönt och svalt där inne och långt ifrån alla människor som valde snabbmatsburgare-kedjorna.

Jag och dottern tog en dans i slänggungan.

Det hoppande vattnet – det starkaste minnet från mitt första besök på Liseberg någon gång på 80-talet.

Okej, ni får väl churros då! Det är ju ändå på Liseberg vi är.

Denna nya del, i alla fall för mig, som är lite av en vikingaby är verkligen vacker. Älskar detaljerna.

Men mest tycker jag om de delar som är lite mer lokalkopplade, västkusten och fiskläge.

Nöjesparken stängde 22.00 och vi försökte klämma ut så mycket vi kunde av kvällen. Här i radiobilarna sprang killarna varv efter varv och körde om och om igen.

Skulle gärna vilja vara här i augusti när kvällarna är mörkare så all den vackra belysningen kommer fram bättre men ack så vackert även nu.

Dert är något med denna typ av belysning. Neon – vill se mer av det i stadsbilden.

Maken och dottern tog en sista tur i Helix. Jösses, den tjejen är den modigaste jag vet.

Med vår tunga vinst gick vi och alla 5000 pers mot utgången.

Där fick vi ett underbart avsked från den äkta Lisebergskaninen. En söt modig hare mumsade på gräset precis vid utgången. Kunde väl inte fått ett bättre avslut på dagen.

Sov som prinsar och prinsessor på hotellet för att sedan fara till Skåne. Återkommer med reseberättelser så klart.

Allting har ett slut, det är oundvikligt och även vår vecka på Koster är slut. Men som vi maxade ut denna vecka alltså. Vi har varit med om alla typer av väder utom frost och snö. Att blixten slog ner bakom vårt hus och slog ut vår spis och ugn var ju ett äventyr i sig. Så tacksamma över att vi kunde få baka vårt frukostbröd hos Bastes och låna grill.

Ösregn och strålande sol, kav lugnt och kraftig blåst. Allt har funnits och hunnits med.

Vår sista baddag blev en sådan där sommardröm. Helt stilla, vackert och soligt. Havet har aldrig varit vackrare.

Vi vet att belöningen är stor så promenaden är värd sina steg.

Så stilla, så vackert.

Om du varit på en strand nästan helt själv vet du känslan av att liksom äga hela världen.

Parkerar mig här.

Det finns alltid något att göra.

Vår ugn pajade ju av blixtnedslaget men vi fick grädda våra pizzabullar hos Bastes vägg i vägg. Receptet hittar du HÄR.

Vad gör barn på västkusten om somrarna? Fiskar krabbor. Garanterat.

Efter pizzabullar äter man kanelbullar. Rimligt.

En middag på byn skulle vi hinna med. På galejen i hamnen.

Jag hade ätit kräftor och räkor, fiskat krabbor och hittat ostron – saknade bara musslor för att få allt. Här serverades de varma i galet god fond.

Mina stora och jag på stan.

Och sen var det då dags. Säga farväl till underbara härliga Koster. Hoppas vi ses snart igen.

Tillbaka till fastlandet och vidare på vår resa. Nu ska vi till Göteborg och Liseberg. Återkommer med det.

Förra året var vi också på Koster och vi upplevde allt utom en sak, det jag då bestämde skulle bli ett måste om vi återvände till ön. Och så blev det! Jag fick min dröm om en skaldjursmiddag på en klippa i solnedgången mot horisonten uppfylld. Och det kunde inte ha blivit bättre.

Om man vill ha nykokta havskräftor är det på torsdagar man ska vara på alerten. Det är då man kan köpa dem av fiskarn direkt vid båten i hamnen.

Att vi också hamnade vid koket av dem, fick heta kräftor var ju en bonus. Man brukar ju prata om att handla och äta närodlat och gärna närproducerat också. Nu toppade vi med att även närkonsumera kan man väl säga.

Med varma kräftor och de räkor vi köpt av annan fiskare i hamnen på morgonen samma dag och haft i kylen samt kallt vin och nybakat bröd från Bastes tog vi sikte mot stranden med klippor som ligger nedanför vår hyrda lägenhet.

Att vi skulle tajma den vackraste kvällen med en perfekt solnedgång var bara en slump. Kräfttorsdagen inföll denna vecka på en perfekt solnedgång över havet.

Maken hade vispat ihop en aioli samt en chilimajjo. Jag hade haft med mig en tidning från Stockholm och den blev vår uppläggning. Med en plastkasse i en pappkasse för skalen var det bara att hugga in. Om det är genetiskt- eller socialt arv vet jag inte men barnen älskar skaldjur lika mycket som sina föräldrar. Om inte, hade denna kvällsmeny sett lite annorlunda ut kan jag tro.

Barnen var lite för rastlösa för att följa med solen ned i havet så de sprang hem medan jag och maken blev kvar. Kan vi säga att vi då fick en dejt? Om så var det på den vackraste platsen, med den godaste maten och den vackraste mannen jag dejtat på och med.

Jag vet inte om jag är så mycket för att ha en Bucket List, du vet – en sådan där bocka-av-innan-man-dör-lista, men nu kan jag i alla fall känna att jag gjort något jag absolut drömt om och fyllt mitt hjärta med. Hoppas på fler tillfällen, andra år.

Om jag får endast säga två saker på vad en sommarlovsdag ska innehålla så måste det blir bada på dagen och grilla på kvällen med långmiddag. Om man liksom ska koka ner en dag till en essens så att säga.

Här på Koster så är det precis det som erbjuds. Ett sommarlovslunk med vädret som sätter dagens riktning.

Med badkläder, picknick och krabbfiskeattiraljer promenerade vi till Norrvikarna.

Perfekt strand med både sand och klippor, lagom grunt för små barn och sedan en helt underbar liten ö, klippa, att klättra upp på och hoppa ner i vattnet från.

Samt krabbfiske så klart!

Startsträckan för att barnen att komma igång är nog på en centimeter.

Alltid lika spännande att se dem, släppa dem och leta fler.

Naturen är bästa lekplatsen.

Och nybakade kanelbullar från Bastes satt fint i solen.

Promenerade åt andra hållet på vägen hem. Det är det som är bra med öar, man kan gå åt olika håll med samma slutmål. Passerade vad jag tror är Sveriges vackraste campingplats.

Koster ligger på gränsen mot Norge och här är det verkligen gränsland. Lika många norska som svenska flaggor.

Och så klart grillades det till kvällen. Vår förplanerade, in i minsta detalj, veckomeny hade hamburgare som middag en kväll. och det blev alltså denna kväll.

Och de burgare som blir över blir till lunch i bröd dagen efter. Mycket välplanerade efter förra årets alla erfarenheter.

Vår terass som kändes som världens bästa uteservering.

Och vad är bästa efterrätten när man grillat? Marshmallows funkar varje gång.

Inte för att skryta men har du sett en bättre grillad marshmallow???

Slurp så var både middag och dagen slut. En alldeles perfekt vanlig dag!

Koster är alltså två öar, NordKoster och SydKoster och även om det bara är 60 meter mellan öarna är det en upplevelse av att det är riktigt långt mellan öarna. Som besökare och icke-ägare av egen båt får man antingen ta den stora färjan som kommer en gång i timman ungefär och går in till Strömstad som slutdestination eller den lilla linfärjan som går mest hela tiden.

Denna dag hade vi bestämt att vi skulle cykla med våra vänner på SydKoster där de håller till. Nord är en så kallad vandringsö så där finns ingen cykeluthyrning och man får inte heller förra över cyklar från Syd till Nord. På Syd däremot finns en stor uthyrning och flera ställen att lämna tillbaka sin hyrcykel på. Ön är platt så det är verkligen en underbar plats att ta sig runt på cykel för alla.

Även om turen är kort över sundet är det spännande för de små.

Cyklar och hjälmar utprovade och hyrda.

Bara att ta den som passar.

Nu var vi redo och vännerna hade fika i sina cykelkorgar. Redo för en rundtur och bad.

Cyklade så långt det bara gick, till den sydligaste punkten på Syd. Nu fick vi gå en liten bit i jakten på en vik med strand vi fått tips om.

Visade sig vara den underbaraste lilla plats vi kunde tänka oss.

Att leta krabbor, musslor, kräftor, fiskar och annat spännande i strandkanten är alltid ett nöje.

“Kanske att den där lilla bryggan vid boden är en bra plats för fika?”

Jajamensan!

Alla ingredienser man önskar för en gofika!

En måste-bild!

Med salt i håret och lättbrända axlar cyklade vi tillbaka. När vi ändå var på Syd skulle vi passa på att komplettera i butiken.

I korsningen vid ICA är det liksom alltid full fart. Alltid något som händer och folk som samlas. Här var det Olle som sålde av lite grejer.

Vi var nu sugna på en sen lunch och tog sikte på Hotell Koster, eller det som tidigare hette Ekenäs och i allas mun fortfarande heter så.

Ett sådant där gammalt pensionat och havshotell man drömmer om.

Fast vi skulle inte liksom in på hotellet utan det är verandan, uteserveringen mot havet man ska till.

En stor terass med magisk utsikt.

Min första men resans andra räkmacka.

“Nu mår man” som det heter.

Vi flyttade från matbordet till sofforna, barnen sprang ner till Naturum, köpte glass och lekte. Så underbart hur man kan njuta och känna sig ledig.

Om jag får har en brevlåda vill jag ha en med målning och rep på.

Det blev en lång dag på Syd och en sen tur med linfärjan hem igen. Som om dagen varit en hel vecka i upplevelser faktiskt.

Efter ett mycket härligt mottagande av ön så var vi nu laddade för en “riktig” dag på Nord Koster. Det som är så härligt med denna plats utöver den magiska naturen, de oändliga horisonterna och det totala lugn som man får gratis här så är vi även glada över att ha så många vi känner på plats. Denna dag skulle fyllas med heldag på stranden och sedan middag “på stan” med vänner.

Något vi gjorde varje dag förra året vara att baka bröd varje morgon. Då det inte fanns butik då så insåg vi att det var faktiskt lättare att packa ingredienser än bröd. I år är det ju samma läge så vi tog en favorit i repris. Satte deg kvällen innan med DETTA recept och bakar ut till frukost. Vinst varje gång.

Vårt lilla pardis för en vecka.

Med picknick, cyklop och solkräm packat tog vi sikte på Björnsängen. En underbar vik med fantastisk sandstrand.

Öns biodlares bin jobbar flitigt som… bin.

“Är vi framme snart???!!!” Nä det är inte så kul att gå när man bara helst vill bada. Men alltid samma sak – det är lååååång väg dit och väldans kort väg hem. Spännande matematik det där.

Väl framme var det bad för hela slanten. Timmar spenderade på em. strand har liksom ett annat sätt, en annan typ av tidsuppfattning.

Plötsligt kurrade det till i magen och min smartaste picknick fixades. Ja, den jag visade häromdagen.

Gårdagens färsbiffar med grönsaker och sås i tortilla. Pang tjong!

Timmar försvinner fort när man är mer under vatten än ovan.

Den blå sjöstjärnan vinkar, eller hur?

På koster är det väder. Det är bra väder, blåsigt väder, regnigt väder och sedan tusen varianter till. Det kan skifta snabbt och helt plötsligt blev det grått, mulet och regnhotande. Dags att packa ihop.

Överallt är det blommor på denna ö. Som en gigantisk bukett över alla ängar.

Väl hemma igen började det åska och dåna. Efter en dusch var det en regnhotande promenad till hamnen och träffa våra vänner på middag. Vi hann precis in på Strandkanten när himlen öppnade sig.

Strandkanten, den mysiga restaurangen med precis allt du inte visste du behövde. Som jag visade igår.

Men det man behöver och det man gläds av är den goda maten. Främst maten från havet. Världens största räkmacka, himmelska gratinerade havskräftor och mustig, krämig fisk- och skaldjurssoppa.

Jo det är en räkmacka. Inte ett räkberg, ha ha. Men jisses alltså – mängden räkor. Västkustens bästa?

Min krämiga fisk- och skaldjurssoppa var helt fantastisk.

Vi blev kvar inne medan åskan for över oss och regnet forsade ner. Jag bara älskar sommarregn, det är något befriande när de kommer och är så där intensiva. Vattnar världen och sedan försvinner. Ihållande sommarregn är däremot deppigt som sjutton.

De fem barnen körde frågesport vid bordet och alla vann varsin efterrätt.

När regnet försvunnit tog vi oss för en kvällsdrink på Ekoboden.

Årets första Aperol. Förmodligen inte den sista.

Ja, att detta blev en semesterdag av bästa sort som vi lägger i minnesbanken. Gissar att mitt bankfack där kommer vara fullproppat snart.

Förra året var jag och barnen för första gången i våra liv på Koster medan maken kom tillbaka till sin barndoms somrar här på ön. Då vi hade en sådan makalös semestervecka förra året var vi ju tvungna att ta en favorit i repris och lyckades få fatt på en lägenhet att hyra även detta år.

Det gamla pensionatet Milton (saknat av många) är omgjort till lägenheter och stugby, Bastevikens stugby, som de som äger har avtal att hyra ut och nu hade alltså en blivit vår för en vecka. Barnen som mindes allt från förra året var lika laddade som vi vuxna på en skön vecka på denna västkustpärla, denna ö utan bilar där man tar sig fram till fots och är ett med naturen på gott och ont – här är det väder och natur som bestämmer. Krabbfiske, äta glass och spana på båtar i hamnen är kvällsnöje och om dagarna hitta nya vikar och stränder varje dag. Avkoppling och nedkoppling till fullo.

Vid hamnen väntade Mette, den ständigt glada och fixiga som alltid hjälper. Vår veckopackning med mat planerad in i minsta detalj då det inte finns butik på ön skjutsade hon hem all vår packning samt lillkillen.

Gissa om han jublade över att få åka fyrhjuling.

Övriga Lythar fick gå den vackra promenaden till Milton.

Jag kände med ens att själen tackade mig.

Jag packade upp i ett nafs och inom bara nån timma kändes det som vi ägde stället. Liksom hemmastökigt innan vi ens ätit vår första måltid i lägenheten.

Skoja inte bort vår utsikt från terassen. Ska detta vara vår vy för en vecka? Nästan så jag var tvungen att nypa mig i armen.

“Kan du ta en bild på mig?” frågade jag dottern. Det blev en perfekt bild tycker jag.

Vi reser utan några iPads men storbarnen har med sina telefoner för att de ska kunna ha kontakt med sina kompisar men i övrigt har vi sagt stopp för nästan all skärmtid. Denna semester ska vara ett avbrott från vår vardag och den är tyvärr rätt mycket i skärmen för många av oss. Detta är något vi alltid gör när vi reser så det är inget nytt för kidsen så de kommer snabbt in i semestermood, analogt liv, de med. Som att jag fotograferar med kamera och inte mobilen.

Koster består av två öar: Nord och Syd. Den norra har haft livsmedelsbutik, ett ICA men den togs över av några privata aktörer som inte riktigt fått det att funka. De stängde förra året pga Corona men inte öppnat igen. Verkar inte öppna alls igen. På Syd däremot finns ett ICA men för att komma dit måste man alltså åka färja och sedan gå ett antal kilometer så att handla där är inte ett alternativ om man inte måste typ komplettera med något livsnödvändigt. Så vi hade som sagt planerat ALLA måltider så vår matpackning inte skulle vare sig vara för stor eller för liten.

Den fösta kvällen var det stekta färsbiffar med färskpotatis.

Magisk uteservering om jag får betygsätta den.

Inga bilar men cyklar, någon enstaka fyrhjuling och handfull flakmoppar. Det är det som finns.

Efter middagen var det en tur ner på “stan”.

Strosa på grusvägarna genom byn och se de vackra husen får en att drömma sig bort till svunna tider.

Alltid med en boll under foten.

Ett av öns ställen: Kosterhavets Ekobod.

Alltid tid för lek i klätterställning.

Många timmar i bil från östkust till västkust och sedan färd över havet, installera sig i huset och middag. Sedan är detta den vackra lönen för mödan. En solnedgång över hamnen med spegelblankt hav.

Restaurang Strandkanten är något unikt. Om du någonsin undrat var du kan fatt på en stretchande groda eller en plåtanka  så är det här du hittar dem. Samt riktigt god mat.

Denna kväll blev det glass.

På vägen hem passerade vi ängen som också kallas fotbollsplanen. “Vill ni vara med?” ropade barnen som redan spelade där. Mitt hjärta gjorde volter av den öppenhet och generositet de visade. “Ja jag vill!” ropade vår lillkille högt och sprang mot dessa nyfunna vänner.

Att det ska bli bra dagar här förstod jag med ens.