Våffelfrukost, vilse på Skåneåkern & restaurangvagn hem

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Andra natten i Skåne gav ett mycket överraskande uppvaknade mitt i natten. Du vet hur det är när man sover som allra djupast och då blir abrupt väckt så vet man inte vad som är upp och ned, var man är eller knappt vad man heter. Denna natt väcktes jag av att jag blev alldeles blöt i ansiktet, som om någon sprejade på mig med en blomspruta. Nu var det inte min vänner som busade med mig utan den keliga katten Tigra som vill sova bredvid mig men som alltså nös mig rakt i ansiktet. En upplevelse jag aldrig varit med om tidigare och heller aldrig vill ha igen om jag sak vara ärlig.

Tur för lilla Tigra att hon är så rasande söt och gosig att hon ändå kommer undan med detta lilla upptåg. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna somna om efter detta men det gjorde jag. Klocka måste ha varit 03.30 eller nåt sånt så jag var trött. Hade det varit timman senare hade jag aldrig somnat om, det vet jag.

Hon låg kvar och spann och denna bild tog jag när det var dags att gå upp.

En härlig våffelfrukost dukades upp. Och jag vill tipsa om våffla med färskost och äggröra. Påminner om min favoritvåffla du kan se HÄR.

Tanken var att vi skulle till Vanås skulpturpark (som jag besökt många gånger och bloggat om HÄR) men vi ändrade våra planer så det blev en promenad i grannskapet istället.

Luften doftade av vår, kyla, fukt och jord.

Man märker att det börjar nu. Men som man blivit varse genom åren så vågar jag aldrig tro på att det fr.o.m nu kommer vara vår. Jag har stått på Valborg i både snöbalndat regn och 25 grader varmt så än så länge är det mössa och vantar på.

Vår vän är nyinflyttad i huset och inte helt bekant med alla vägar, parker, åkrar och fält än så vi gick faktiskt vilse. Inte så det var något fel utan bara att vi fick ta lite bökiga vägar vilket resulterade i att samtliga fick tvätta sina skor rena med hink och skurborste när vi sen kom hem. Att tvärs över en leråker är inte en jättebra idé. Men kul var det!

Staidgt här än så länge på gammal räls.

Och apropå räls var det sen dags för avfärd. 4 timmar på mysigt tåg medan mörkret sänkte sig utanför fönstret.

Alla var så trötta och möra så det blev en mycket skön färd med musik i lurar och en lite lur.

Men sen fick vi gå till vårt bokade bord i restaurangvagnen. Jag bara älskar när det är restaurangvagn på riktigt. Med sittplatser så där som i bilderna jag har i huvudet på orientexpressen. Jag minns min härliga tur med Blå Tåget från Göteborg, se HÄR. Så när jag kommit Orientexpressen.

Så fint med de gröna lamporna. Jag kallar dem Strindbergslampor men vet inte varför eller om det ens är rätt namn.

Tåget lutar då och då riktigt duktigt så det gäler att hålla i grejerna, ha ha.

Och sen var vi hemma och förtrollningen från vår resa var bruten. Man är alltid i en bubbla när man är på resa ihop med vänner. Att man liksom har en egen värld, en helt egen klocka.

Så mysigt att kunna ta en resa och ge varann tid tillsammans. Mer sånt för det är hälsokost för själen det.