Goda grannar i vår by

Jag som flyttat tillbaka till mina barndomskvarter Södra Ängby kan helt klart se på hur området ändrats från då till nu. Inte arkitektoniskt då husen är skyddade och inte får ändras. Utan en mycket tydlig osynlig skillnad är hur socialt det är nu. Jag försöker verkligen se på området utifrån ett så objektiv sätt men så klart går inte det för då var jag barn och nu vuxen med egna barn men utifrån aktiviteter i området där alla är inbjudna har ökat med säkert 600%. När jag var barn var det endast valborgsfirandet som var gemensamt men nu är det aktiviteter över hela året som grannskapet ordnar.

Är det skillnad på 1980-talet och 2020-talet? Ja så klart det är men det jag utifrån min egen upplevelse ser så var kvarteren här inte alls så barnfyllda då som de är nu. Och om det är något småbarnsföräldrar gör så är det att hitta kompisar till både sina egna barn och sig själva. Mina föräldrar umgicks mest med vänner från andra håll med andra gemensamma nämnare än att de delade postnummer så mina vänner blev de i de närmsta husen jag själv nosade upp och typ släktingar.

Vi har här, som på många ställen i Sverige, väldigt härliga cykelfester där exakt alla 512 hus är inbjudna. Det är grannar i åldrarna 70+ – 30 som umgås och lär känna varandra och sedan småfester med de närmsta grannarna. Som i de flesta bostadsområden.

I lördags hade vi fjärde året på vår lilla gatsnutt en kväll tillsammans. Barn och vuxna samt nästan-vuxna. Upplägget är underbart och enkelt: det är ett rullande schema och det är 3 hus per år som får stå för kvällen. Ett hus per rätt.

Förrätt och mingel för vuxna, burgare, lekar och fiskdamm för de yngre.

Sedan vidare till hus nummer två för huvudrätt.

Och efterrätt i hus nummer tre.

Sedan på söndagen var det Ängbydagen med loppis, hamburger- och korvgrillning, fika och springlopp för olika åldersklasser. Men mest så är det ett härligt mingel för alla grannar.

Detta var inget vi tänkte på när vi gick på husvisningen för 10 år sedan. Jag som känner till varenda sten, vartenda hus från barndomen behövde ingen introduktion till området men det jag inte kunde gissa var hur området växt i värme. Hur vi fått fantastiska vänner och våra barn skapat relationer och trygghet.

Jag som då är uppväxt här har aldrig sett mig som nåt annat än en tjej uppväxt utanför Stockholm och ja, en storstadsperson, men med denna lilla bykänslan kan jag förstå den starka kärleken man känner för sin bygd om man kommer fån mindre orter.

Yngste sonen fick representera familjen Lyth.

Sedan var alla värda godsaker, men mest den springande pojken, från det dignade fikabordet. Skolans femteklassare hade bullat (!) upp rejält och säkrade säkerligen en bra klasskassa för fika vill ju alla.

Så nu är det ett år till nästa gång. Men om några veckor är det Kulturdagen här i byn, alla som på något sätt utför något kreativt får ställa ut och det vandras mellan husen. Någon visar upp hur man flätar korgar, någon har vernissage med sina akvareller, en annan visade hur hon skapar vackra ting i läder, en inspirerar till att reparera sina kläder och ja, jag kommer ha bokbutik i källaren. Så kul.