I veckan var jag med mina kära väninnor på stan för en härlig kväll. Att ses, mötas upp i en bar för ett litet glas och sedan gå vidare till en bordsbokning på samma gata och sedan låta kvällens timmar bara trilla förbi och låta samtalen studsa och skratten likaså – det är kanske bland de bästa sätten att spendera en kväll ändå. Visst, det är superhärligt att bli bjuden hem till vänner och alldeles fantastiskt att fylla sitt egna bord med massa härliga ansikten men att få lyxa med restaurang och ingen är ansvarig är ju så klart underbart.
Ja ja, lång utläggning om självklarheter men något som slog mig nu.
Jag hade hört så gott om Bistro Mirabelle och velat gå dit och då mitt lilla gäng senast sågs så var det ju på vår resa till Paris i höstas. Så vad kunde då vara bättre än en fransk söt bistro. Tur mina vänner är lättövertalad ha ha.
Jag älskar när restauranger har få alternativ på menyn så man liksom vet att de har hittat sina favoriter. Ungefär som när jag å maken här om sistens var på Chez Jolie fast på ett annat sätt; ingen fast meny utan den formas från gång till gång, från dag till dag, utifrån säsong och vad som finns i köket. Nääääästan som hemma, ha ha.
Jag fortsätter med musslor så fort de finns på menyn. Som jag älskar dem. Och av vad jag förstått så är det dessutom ett mycket bra proteinalternativ ur klimatperspektiv. Dessa var kokta i cider. Så himlans gott och det vill jag testa gör hemma också.
Spana in den söta smörförpackningen.
Obligatoriks toaselfie. Speciellt när det är så fins grönt kakel…
Jag och min kompis delade på två varmrätter. Det har varit en sådan stark trend med mellanrätter och sharing på krogar och det är ju toppen om man vill testa fler rätter och få en social måltid. MEN, jag ska erkänna att jag tröttnat lite på det. Det blir att man inte riktigt kan njuta av en hel måltid utan håller koll på att man delar lika och så. Bättre då att göra så här, att dela på hela huvudrätter, om man vill smaka mer på menyn.
Vilken mysig kväll vi fick. Ett ställe jag gärna återkommer till.
Jag hade ingen plats för dessert men de övriga delade på mandelglass och chokladtårta utan mjöl, dvs bara choklad!
Ja, jag har sagt det förr och säger det igen: det går inte fort i det Lythska hemmet. Men det som är bra med att saker får vänta, marineras, är att när det väl är dags så har kanske beslutet fått sig en förändring eller variant och tur då att man inte gick fort fram.
Nu pratar jag inte om att riva en vägg eller bygga ut utan bara en sådan yttepytte sak som att hänga upp tavlor men ändå.
I vår matsal är väggarna fortfarande vackert gröna så ingen förändring där utan det är mer det som ska upp på väggen. Där bakom bordet bredvid skåpet (som jag skrivit mer om HÄR) skulle visa sig vara en perfekt plats för tavlor.
En yta som fått många olika dekorationer under åren, kanske ska göra en liten bild kavalkad med det kom jag på nu, men inte landat helt rätt. Jag vill gärna ha något lugnt bakom bordet då här kan det sitta 20 pers ibland och då inte ha något som stör i fonden.
Två tavlor som maken fick i födelsedagspresent (för snart 2 år sedan!) samt en som han fick för säkert 5 år sedan har äntligen ramats in ska nu få sina platser. Den där i guld – den är av min mammas morfar som var konstnär. Den får jag återkomma med var den hamnade.
Och där kom de upp. Ja, jag ser på en gång att det inte blev perfekt.
Den stora till vänster ska upp 4 cm och till höger 5 cm. Jo då vi har mätt. Jag orkade bara inte göra om det… Än.
Det är olika givare av tavlorna men de passar så himla bra ihop så de blev ju alldeles perfekta tillsammans.
Varför det ser ut att vara självlysande grönt på stora tavlan är att det är ett glas som är reflektionsfritt och av nån anledning blev det grönt på bild.
Har du testat vannameiräkor med chili, lime & vitlök? Härligt heta och smakrika räkor att ha som plockmat till drinken eller förrätt. Eller att ha i huvudrätter som i härliga asiatiska rätter som nudelsallad eller kanske som del av flera spanska tapas. En rätt som alltså är rätt i massa lägen, helt klart. Och här hemma har det blivit en favorit av både stora och små. Det är lätt att reglera både heter och syran så det passar en själv.
Och när nu alla hjärtans dag är på tisdag så vill ja slå ett slag för kärlek het som chili så att säga. Och de rosa räkorna passar ju alldeles ypperligt till en varmfärgad dukning och kärleksdejt kan jag tycka.
Heta vannameiräkor med chili, lime & vitlök
Ingredienser:
600 g råa skalade vannameiräkor
2 lime
4 vitllöksklyftor
1-2 chili
2 tsk fisksås
Gör så här: Lägg räkorna i en skål. Riv över skalet på 1 lime med zestjärn, pressa i saften av 2 lime. Hacka eller riv i vitlök, kärna ur och hacka i chili (mängd efter tycke). Häll i fisksås, blanda väl och låt marinera i minst 1 timma i kylskåp.
Hetta upp en stekpanna med 1 msk rapsolja. Häll av marinaden och lägg i räkorna i stekpannan. Stek på hög värme i 2-3 minuter, tills de blivit vackert rosa. Smaka av med flingsalt om det behövs.
Dessa kan också med fördel grillas rätt på grillgaller. Blir ännu godare då.
Servera omgående som de är som plockmat eller toppa en nudelsallad med glasnudlar, riven morot, småbuketter broccoli, bladspenat, salladslök, avocado och koriander. Dressing av soja, sesamolja och lime. Samt srirachamajo till.
Så läckert att se hur de råa gråa räkorna blir stekta/grillade och vackert rosa. Och som sagt, så goda att äta direkt från pannan/grillen.
Vill du ha fler matiga tips till alla hjärtans dag? Klicka på länkarna nedan:
Min kropp är rätt sliten och min hjärna är väl så fullproppad den kan vara vid det här laget.
Helgen spenderade jag i Frankfurt på tre mässor fördelade på hela 26 mässhallar. Tre dagar och snittade 17 000 steg per dag och antalet intryck våga jag inte ens gissa på siffra.
Kom hem natten till tisdagen och då var det öppning av möbelmässan så det vara bara att kliv in i ytterligare mässhallar fast då endast tre stycken denna gång. Men skillnaden här är att jag känner folk så från ett Frankfurt där jag knappt pratade med någon till att prata och möta människor exakt överallt. Och igår var det vidare med möten och visningar fast då på stan.
Fem dagar av hög energi och intryck. Idag är jag hemma och kommer ikapp. Och det är inte det lättaste men det måste göras.
Så jag ber om ursäkt för ett dåligt uppdaterande här på bloggen och med detta säger jag hej. Och snart kommer det lite rapporter från sådant som inspirerat.
Alla hjärtans dag is coming up. Är det något du önskar fira, uppmärksamma? Jag gillar, som du kanske anar om du följt mig, alla dessa högtidsdagar som kommer längs med året mest för det blir som en liten vilopaus i vardagen. Att en vanlig tisdag kan bli något lite mer, en möjlighet till en mysigare middag, drink på stan eller extra härligt plock och snacks till en film i soffan. Det ger oss en chans att unna oss något litet mitt i det så tråkiga, i detta fall, februari.
Och nej, det ska inte behöva var något stort, påkostat eller kräva veckor av planering utan bara något extra. Som ett pizza- och paprikahjärta.
Ja detta lilla knyte fixar du på nolltid för förberedelserna är att gå till butiken och köpa dig en röd paprika och en färdig pizzadeg från kyldisken. Jag lovar det går fort. Och blir väldigt gott.
Paprikahjärta! Gott till alla hjärtans dag
Ett smakrikt litet knyte att servera till en fördrink eller lägga på tallriken till middagen. Den smakrika och lite söta paprikan ihop med pizzadegen kryddad med flingsalt och olika kryddtoppings blev jättegott.
Vad som behövs:
Röd paprika
Färdig pizzadeg
Grillpinnar
Ägg
Flingsalt
Kryddtoppings som chiliflakes, vallmofrön, paprikapulver, sesamfrön
Gör så här: Värm ugnen till 200°. Skär paprikan i skivor, minst 1 cm breda. Skär upp ringen på ett ställe och skär bort de vita fröfästena på insidan så det blir en sådan ren och röd ring som det går.
Öppna upp och rulla ut lite av pizzadegen. Skär en remsa på 1-2 cm. Vira den runt den öppna paprikacirkeln. Se till att start och stopp fäster i degen så det inte sticker ut några ändar. Justera så degen virats jämn över hela paprikaringen.
Forma paprikan med degen lite som ett hjärta där öppningen då ska ”puttas och sticka ner” lite. Stick in en grillpinne från ena sidan och sedan vidare mot den nedpetade änden så det blir som ett C med pinnen genom. Gör likadant fast med mittenbiten, den andra änden först och sedan vidare genom kantsidan. Forma till ett hjärta och grillpinnen jämnt fördelat på båda sidor.
Gör så många paprikahjärtan du önskar och lägg på en plåt med bakplåtspapper.
Knäck ett ägg i en skål och vispa ihop. Pensla över degen med ägget. Strössla över lite flingsalt och önskad toppingskrydda.
Grädda i ugn ca 10 minuter. Servera gärna varma men även goda kalla.
Om så önskas kan grillpinnen bli till en pil genom att klippa till papper som på bilden och träs på pinnens trubbiga ände. Man kan med fördel ha förstuckit en potatissticka genom pappret så grillpinnen lättare träs genom pappret.
Salta men ändå lite söta. När paprikan fått värmas i ugn släpps sötman fram. Chilifles var verkligen en hit så man får Kärlek het som chili på riktigt. Minns du filmen?
Annars var sesamfrön riktigt gott det med. Och kanske det hjärta som blev snyggast? Den med paprikapulver blev god men den gjorde sig inte så bra på bild. Paprikapulvret blev liksom bara som en gräddad yta.
Jag hoppas detta ska inspireras och gillas. Om du söker efter mer inspiration till alla hjärtans dag kanske dessa kan passa:
Om du får ett betyg på A- så är det ju helt klart bättre än B+, eller hur? (Eller som man sa på min tid: svag 5.a eller stark 4.a) Men varför säger man inte samma sak om ålder? Där ska man ta åt andra hållet och nervösa 45-åringar säger 40+ istället för att säga 50-.
Jag fyller 49 år om några månader och det är ju för sjutton en löjlig siffra. Jag vill så klart levla upp till 50 redan nu. Varför är det så minerat fält att prata ålder idag? Vi lever i ett modernt samhälle där det man gör, hur man agerar är mer avgörande än den ålder du har. Kan jag tycka.
Så klart fattar jag att ungdom och vitalitet är det som alltid har varit status. När jag jobbade på reklambyrå som art director och hela den här IT-bubblan kom så fanns det ett uttryck jag skrämdes av, mest för att det var tyvärr sant då: Det är bättre att vara 16 år än att ha 16 års erfarenhet. För att om du var ung så kunde per automatik mer om den nya tekniken än alla gamla byrårävar.
På mina första fyra anställningar i reklamvärlden var jag yngst på byrån. Ung och lovande. Hårt arbetande på gränsen till utnyttjad kan jag se idag. Sedan blev jag bara en som alla andra. Vi var en massa i mitten som kämpade järnet för att se trendiga ut, viftade bort tröttheten som småbarnslivet gav och försökte hålla oss uppdaterade om det senaste i branschen. Idag är jag i en annan bransch, influencer marketing, och här är jag lastgammal. Jag har gått från nånstans i mitten till ändstation på bara nåt år. Hur gick det till?
Kunder jag arbetat med valde helt plötsligt, trots att de var väldigt nöjda, att ge jobbet till nån mycket yngre trots att målgruppen för kunden var i min ålder. Kvinnor i 45-årsåldern vill tydligen hellre se en yngre kvinna bära plaggen/inreda hemmet/baka med tingen än en jämngammal för vaddå – för att det får dem att då också att bli… äldre???
Hylla livet – omfamna förändringarna
Helena Bergström och Lena Endre är två kvinnor med uppskattad erfarenhet med sig och lång karriär framför sig och när båda nu gått ut och sagt att kvinnor ska vara stolta över sina åldrande utseenden jublar jag. Och tackar stjärnorna för att jag får leva i en tid där fler och fler kvinnor behåller sina platser och inte tänker gömma sig. Eller operera sig. Att med en operation säga till omvärlden att ”jag opererar mig för att min ålder ska suddas ut, jag duger inte som jag är”. Skulle vi säga till en 15 åring som är osäker att den ska plastikoperera sig? Nä då jobbar man på att bygga upp självkänsla och självförtroendet, eller hur? Borde inte vi kvinnor som får vackra linjer i ansiktet göra samma?
Jag kan inte släppa den där artikeln om att journalisterna Heberlein och Linderborg valde att inte vara med på bild, att de väljer bort tillfällen i media där de riskerar att synas. De ville inte visa upp sina äldre versioner av sig själv.
Jag har i hela mitt liv haft coola kvinnor runt mig, både i arbete och privat, som alltid varit banbrytande. Lite äldre än övriga i sammanhangen men de som varit mest aktiva och ”på det”. De som inspirerar och vågar. Det har fått mig att inte tänka på att just vid en viss ålder ska man vara på ett visst sätt.
Jag är väldigt tacksam över att jag fick många år att jobba och resa, utforska och uppleva, innan vi skaffade familj. Jag kan känna att jag har mycket att erbjuda mina barn då jag har många olika erfarenheter att dela med mig av. Och att just få många långa kapitel i detta som är livets bok. Om jag vågar mig på en gissning så kan detta med ålderskris vara av att man blev vuxen, kanske en blomodlande bullmamma, tidigt och när småbarnsåren är över då inse att man blivit nån man inte känner igen. Men som med allt så skriver vi alla våra egna historier utifrån hur man vill ha det.
Jag hoppas för framtiden att kvinnans åldrande inte ska ses som något som anses fult. Ålder ska inte raderas utan hyllas. Bli åldersrik! Som Helena Bergström sagt: Jag hoppas verkligen att vårt samhälle är på väg att omfamna kvinnors åldrande på ett annat sätt. Låt oss omfamna det precis som männen har fått göra.
Så, nu sträcker vi på oss och ler med hela ansiktet så alla våra souvenirer från livet syns som bäst!
Du har en massa saker att göra, du har så många saker som går bra just nu och du kan glädjas åt. Men varför känns det inte som det? Känner du igen känslan?
Jag slås idag av hur jag inte kommer igång. Jag ska strax iväg på möte och skulle ha gjort en massa innan. Men jag lyckas inte. De eldar som brinner har jag klarat av att släcka som att svara på viktiga mejl och boka möten men skapa koncept, redigera bilder, skriva texter, komma med förslag till kunder – det går inte. Jag känner mig helt dränerad.
Men! Jag är nu tillräckligt gammal för att veta att denna känsla är temporär. Vissa dagar är jag på toppen medan andra är på botten. Inte så att jag känner att allt är nattsvart och riskerar att låsa in mig, inte så, utan bara som att gå i motström i midjehög vatten. Jag kommer inte framåt.
Det jag gjort idag då är att åka med i denna motström faktiskt. Jag har gjort sådana saker som kräver noll av min hjärna som att tvätta, städa köket och sy ihop ett hål på en favorittröja. Sådant som jag egentligen ska göra efter kl 17. Alltså efter arbetstid, som den räknas i det vanliga livet.
Bjuder på denna ärliga bild av hur det ser ut i mina förråd, ha ha.
Jag tror att detta är viktigt för mig, att omfamna denna hjärntrötthet och ge efter. Istället för att tvinga fram en text eller skapa ett koncept åt väntande kund när jag inte har energi eller kreativiteten med mig.
Förr om åren hade jag pressat fram och när jag sedan hade energin tillbaka sett på det jag skrivit/levererat/gjort känt att det sög. Det jag gjorde under press var ju så dåligt.
Bara att sitta och skriva denna text ger mig energi. Att jag ger mig själv en klapp på axeln. Alla dagar kan inte vara en dag på tivoli. Vissa dagar fylls av vändor till återvinnstationen. Så är det.
Jaha, nu har jag fått skriva av mig och kanske du som läser detta känner att jag skrivit dig på näsan eller kanske det var precis det du behövde få läsa det för att också acceptera en ”återvinningsdag”. Imorgon blir det säkert tivolibesök… Det får vi se.
Det är vegetariska dagen idag! Nej det var inget jag hade koll på utan det var något de sa på radion när jag vaknade och det fick mig så klart att både bli hungrig och intresserad av att se vad jag hade redan i arkivet. Det visade sig vara en hel del.
Vegetariska dagen! Här kommer recepttips
Jag slänger upp dem här och hoppas det kanske ger inspiration. Och nej, det är inte vegansk utan det är mejeri och ägg i en del. Klicka på de färgade länkarna under bilderna för recepten.
Det är inte helt enkelt att ta på sig olika hattar när man är kvar i samma hus. Jag jobbar ju hemifrån till 100% och det är så viktigt för mig att varje morgon liksom stänga hemmet och öppna jobbet fast det är i samma kåk. Och jag har nu testat ett sätt att liksom slå på jobb-mood och det är via dofter.
Jag startar jobbdagen med rökelse i min arbetshörna och det slår liksom igång jobbnerven så att säga. Det har blivit en sådan grymt bra rutin och jag kan faktiskt säga att det har gjort skillnad. Jag går inte å plockar i barnens rum och sorterar tvätt när det är jobbdaxdoft runt mig.
Doft är det sinne som kan få dig att minnas massa saker och liksom färdas inrid och rum på nolltid. Som doften av syren får mig alltid till klassrummet i 1:an och skolavslutning. Clementin är jul och dill är augusti med kräftor. Lime är flytta-hemifrån-doft när jag försökte vara vuxen och göra drinkar… osv.
Så nu startar jag jobbdagarna med asdyr rökelse från Frankrike och jag känner mig business.
Det finns snygga och dyra hållare till rökelse men jag tog sand och hällde i min second hand-fyndade bombonier och den blev ju hur fin som helst.
Även när den inte används. Hoppas nu att min business går lika bra som det doftar, ha ha.
Idag är det 13 år sedan jag och världens bäste man sa ja till varann och gifte oss. 13 år som Fru Lyth. Du kan se bilder från bröllopet HÄR.
Man säger att tiden går fort när man har roligt. Kan tyckas som en klyscha men det är väl för att det är sant. Hur kan det ha gått 13 år? Jag å maken är ju exakt de samma (host host) som när vi träffades 1999 men allt är annat är annorlunda. Kan man tycka.
Hur som helst så är detta ett fantastiskt tillfälle att fira oss med en magisk helkväll på stan, lite i förskott då i lördags. Mormor kom och åt middag med barnen inte för att de behöver barnvakt längre men mysigt för dem, och sen drog vi till t-banan. In till city och känna storstadspuls.
Vi hade en, mycket hett eftertraktad, bordsbokning senare men först ville vi slingra oss genom stan på olika barer. Bäst att passa på när tillfälle ges så att säga.
En ny favorit i stan är Röda Huset vid Sergelstorg. Kan väl inte bli mer urbant än detta med utsikt över Sergelstorg. Jag hade aldrig varit där medan maken gjort besök tidigare. Och då jag vet att han inte ger godkänt på vad som helst så såg jag fram emot detta.
Varför? Jo för här är det den korade världsbäste bartendern som satt en helt unik drinkmeny. Alla ingredienser ska komma från Sverige så inga drinkar har citron tex. Syra från äpplen, vinäger och rönnbär osv.
Supergoda smårätter att snacksa på också.
Och efter ett tag hörde jag att all musik också var svensk. Urbant och internationell stämning men med en väldigt närproducerad meny.
Sedan var det en kall och vintrig promenad genom stan. Vidare mot klassiska adresser…
Lördagkväll i Kungsträdgården med fullt liv. Här var det hårt tryck på isbanan med både unga kompisgäng, dejter och barnfamiljer som åkte skridskor med varierad klass.
Vi gick dock med stadiga skor vidare mot…
Grand hotell och slutligen till…
Cadierbaren. Luftigt, vackert, ljuvligt, proffsigt och väldigt romantiskt på nåt vis. Att sitta i mjuka fåtöljer i en hotellbar är så himla härligt. Kommer nu på att min och makens första dejt var i den legendariska och tyvärr begravda hotellbaren på Lydmar.
Mycket föredömligt stora speglar inne på det underbara damrummet som snarare klassas som ett dressingrum ju.
Ja men se nu på detta. Är inte den här drinken bland det roligaste du sett??
Servitören kommer med en liten fågelbur som innehåller ett glas format till en fågel. Älskar sånt här, när en ”vanlig” drink blir något mer och ger både ett skratt och ett minne. Och tur att drinken var jättegod också, ha ha.
Sen var det vidare ut i natten och kylan igen för nu var det faktiskt dags att gå till vår bordsbokning på…
Chez Jolie! Kanske den mest populära restaurangen i stan just nu.
Ja det märks i alla fall på både att det är i princip omöjligt att få bord och att det fullkomligt kokade över av kändisar där inne. Politiker och ministrar, idrottsjärnor, artister och världskända företagare satt bland borden. Det gör att jag inte vågade direkt fotografera så mycket, kanske skulle ha blivit lynchad ha ha.
En liten väntan i lobbyn för att sedan få vårt bord.
Bästa bilden från interiören ha ha. Ja du får googla och se snygga bilder helt enkelt.
Man kan inte läsa menyn på hemsidan för den är aldrig den samme utan ändras konstant. va som finns ”Hemma hos Jolie” och i säsong. Men att den skulle vara fransk visste jag så jag hade i huvudet gjort en önskelista.
Och ja, ostron var med på den. Men då jag precis åkte hemifrån fick jag meddelande om att min bok Vardagsvackert & festfyrverkeri landat direkt på första plats på Adlibris så bestämde jag mig för att ostronen och bubblet i glaset inte var för bröllopsdagen utan för min bok. Det kallar jag festfyrverkeri!
Samt musslor som du kanske kommer ihåg var min besatthet förra året, ha ha. Maken tog en inbakad pastej som vi såg EXAKT överallt när vi var i Lyon förra påsken. Då ville jag beställa en men så blev det inte. Sugen på att försöka göra själv oxå. Lycka till Helena…
Ja sen var det varmrätt, gott kaffe och allt var det var men det behöver du inte ta del av. Jag kan bara säga att jag håller med hyllningskören om Chez Jolies fantastiska mat, inredning och stämning. Och personal!!! Jag vill tillbaka.
SKulle vi nu åka hem eller ta en sista bar för att verkligen känna oss fullmatade av cityliv?
Så klart vi skulle. Bara något kvarter upp på gatan ligger Astoria som blivit stans hetaste bar med hög volym, trångt och fullt ös. Och här rådde det ingen brist på kändisar heller. Om man nu är inne spå sånt. Vilket jag tydligen är…
Med småbarnsliv i bagaget, flytt till förorten och pandemi på det så kan jag inte stoltsera med att ”ha varit ute i svängen” direkt senaste decenniet. Jag kunde nästan stå å gapa och komma på mig själv med att känna mig lite ringrostig. Men wow vad jag älskar att kliva in i ett rum där det är fullt med folk och liv, hög volym och känslan av att ”här händer det”.
Men kanske jag ändå tog med mig den snygga inredningen allra mest. Vad jättesnyggt de gjort om den gamla biografen. Och lite av en labyrint med trappa ner och upp i olika avdelningar. Olika dj’s i olika rum. När jag trodde jag var i källaren var jag i gatuplan. Snyggt gjort.
Ja och sen var vi helt supernöjda med vår kväll. Vi hade fått in hela stan nästan och haft så kul. Men känslan av att kunna lämna allt och åka hem till soffan där barnen nästan somnat och chipsen låg som strössel över golvet var ändå den största. Lyxen att få alla delar.
13 år! Tänk vad kul det ska bli nästa 13! Det ser jag fram emot!
