Phu, jag är helt slut och redo för helg men jag bara måste få iväg dessa bilder till bloggen för de gör mig så glad. Hela dagen idag har det varit stor fotografering hemma hos mig. Indiska frågade om jag ville vara stylist för deras vår och påskkampanjer och om de kunde få plåta detta hos mig. JA och JA roade jag högt.
Påskmat, påskpyssel och påskbuketter har jag hällt på med senaste tiden och idag var det då dags.
Så himla kul att få vara en del av ett team vilket jag ju var förr, när jag jobbade på byrå. Nu är det jag som gör rubbet själv. Så skönt att ha en proffsfotograf med superkoll, kund som ser till att alla prylar som ska vara med får utrymme och jag kan då endast fokusera på prylarna på bordet.
Så gott för ögat och själen att få jobba med så här härliga färger och blommor.
Snart är det påsk. Tydligen, ha ha.
Nu ska jag krama familjen som sitter i källaren (barnen) och kämpar med middag i köket (maken). Önskar dig en fin helg.
”Men varför i hela friden ska man lägga massa energi på att duka bordet? Räcker det inte med att vi lagat en stor middag?” Ja lite så har jag hört det sägas när jag pratar om kärleken till det dukade bordet och så klart är detta något som över huvudtaget inte förändrar världen men det gör den helt klart lite trevligare.
Kärleken till det dukade bordet
Jag har några gånger senaste året blivit intervjuad av olika tidningar och varit med i poddar och detta med det dukade bordet har kommit upp. Och jag har varje gång svarat att det finns två delar i det:
Det är så himla kul att som en konstnär som målar, skapa en liten värld på bordet. Att laborera med färger och material, blommor och ljus. Att likt en scenograf (mitt önskeyrke som barn) sätta stämningen för skådespelet som komma skall.
Visa att dina gäster är efterlängtade. Jag har genom att lägga tid på att duka planerat och sett fram emot att de ska få komma till mitt bord och att jag vill bjuda dem på en mysig, trevlig och kul kväll. Utöver maten då…
Jag är en hamster när det kommer till tallrikar, bestick, glas, servetter, ljusstakar, dukar, salt- å pepparkar, karaffer osv vilket gör att jag kan variera mina dukningar ofta. But hey – har vi inte alla en last så säg?
Jag är mycket sugen på att gå till Millesgården nu och se Hanna Hellquist utställning med det dukade bordet. Jag är verkligen eld och lågor över att dukning blivit mer okej. Länge har det setts som något lite löjligt, förvuxet och mossigt. Men jag har nog aldrig släppt min kärlek till det då jag fått det med mig från barndomen. Min mamma sopar banan med alla bordsdukare skulle jag säga. All min grundinspiration kommer därifrån då hon varje helg skapade nya bord med olika färger, teman och stilar. Aldrig tråkigt runt hennes bord vill jag lova.
Som den gången hon och pappa ordnade vinprovning och hon hittade ett tyg med jordgloben, som karta, på och använde till duk. Så man kunde se vinländerna på.
Och sedan har jag lyxen att ha en kumpan med mig i detta för ingen dukning är värd något om det inte serveras något på faten och i glasen. Jag och maken älskar att tänka fram menyer, planera teman för måltiden som vi ska bjuda vänner på och sedan går vi lite åt var sitt håll: han inhandlar ingredienser och jag sätter bordet. Sedan kan vi samlas runt kastrullerna men han som är den smaksäkre är mastchef och jag kallskänka kan man säga, ha ha.
Men det ska tilläggas att det viktigaste vid att skapa trevliga bord är det som inte syns. Att gästen ser alla vid bordet utan att det är ljusstakar och blommor vägen. Att armar kan få röra sig fritt utan att riskera att stöta till något. Att stolen är bekväm så man kan sitta länge, att ljussättningen är mysig och varm, att det aldrig blir tomt i vattenglaset, att gästen kan slappna av, musikval och volym osv. Det är sådant som man inte kan köpa i fina butiken utan man får lära sig, känna av.
För en inbjudande dukning ska inte vara ett uppvisande av dyra klenoder som just kan ge en rätt obekväm känsla. vardagsporslinet på en tygduk istället för ett naket bord. Loppisfyndade linneservetter istället för pappersservetter, blanda både varma och kalla material ger härligare känsla än dyra märkesgrejer, många glas och extra kniv för bröd mm. Det sitter i detaljerna mer än prislappen på tingen för att det ska kännas lyxigt om jag ska försöka förklara hur jag tänker.
Och jag måste än en gång ta upp ljussättningen. På bilderna överst här är det bordet i dagsljus och ljusen släckta. Här ovan kväll, mörkt ute och endast upplyst av levande ljus. Bara en sådan lite sak gör ju hela jobbet egentligen. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om olika ljussättningar vid dukningar då det finns så många fällor och knep. Och servettvikningar – my god, där finns det ju en hel ocean av saker att skriva. Min mest populära här bloggen är klassikerna Näckrosen och Påskharen för att nämna några.
Nej detta är inte den dukning som är den bästa jag gjort men den skapades i lördags (med svärfar och svärmor-liksom innan Mello-häng i källaren) och skapades i rekordfart. Allt startade med att vi bestämde att vi skulle servera en fisk- och skaldjursgryta. Det gav vitt vin till dryck. Det gav att jag ville använda remmarna (klassiska vinglas med grön fot och ristade vinrankor på det transparenta glaset) och till de de gröna vattenglasen. Sedan följde resten av detaljerna med. Och en liten förskrämd tulpanbukett från matbutik följde också med när vi handlade maten.
Så vad jag försöker säga är att även en liten middag och begränsad stund runt bordet kan få sig en dukning med många delar och känsla.
Och maten då? Hur smakade den? Magiskt god gryta av maken som skapade en underbar smak.
Det finns så mycket mer jag kan skriva om dukning, färger, material, tips, råd och tankar men måste hejda mig här. Om ni gillar detta så kan jag absolut skriva mer. Eller så kommer jag skriva ändå för att jag själv gillar det så mycket ha ha.
Jag hoppas du fick en fin alla hjärtans dag igår. Kanske inte måste vara fyrverkerier och discokulor utan just göra något mer av en vanlig tisdag. Så ser jag på denna dag.
Och som jag skrev i går så hann jag precis i sista rycket få till något som visade att det var en kärleksfull dag med lite pyssel till middagsbordet. Och middagen hade barnen fått bestämma och som det så ofta är på senare tid så blir det räkor. Och då vi inte skulle ha en middag med alla samlade var det ju perfekt. Ingen matlagning, inget som behöver hållas varm.
Måste först bara visa denna magiska tavla som visade sig på övervåningen i går kväll. varje fönster blir verkligen som konstverk med dessa himlar.
Med en dotter på basketträning och en son på vattenpolomatch så var det maken, jag och lillebror som började mumsa räkor, majjo, brieost, baguette och härlig grönsallad med mycket avokado. Och då med de för dagen skapade servettringarna av papper med hjärtan.
Och den som spar hon har: kolla vad vi hade i frysen. Sniglar. Så klart skulle de få vara med. Och när lillebror lämnat bordet kom dottern hem för att fortsätta.
Sedan blev det en lång paus och katten Bernhard såg sin chans att ta plats. Jag la lillebror och maken hade religonsläxförhör med dottern. Jösses vad man som förälder måste kunna saker. Hur mycket kan ni om buddismen? Då hon inte får ta med sig boken hem måste vi alltså googla fram kunskaperna åt henne. Är inte det katastrof???
Sedan kom äldste sonen hem och gjorde mig å maken sällskap. Han fick nu räkor och sniglar samt ostron som maken hade öppnat.
En middag i olika akter, med olika närvarande, som höll på i över 4 timmar. Disken gick snabbt i alla fall då inget från spisen behövdes fixas med ha ha.
Vad sägs om en söt servettring perfekt till alla hjärtans dag? Jo då, du hinner fixa detta. Enklare sätt att piffa till middagsdukningen för ikväll går nog inte att finna.
Med klippta pappersremsor får du i ett kick till en mycket söt och hjärtlig dukning. Och det måste inte ens vara i röda, rosa papper utan funkar i vilka färger som helst så klart. Det är väl att då det är just alla hjärtans dag idag som det känns passande med dessa kärleksvarma färger.
Jag tog en powerwalk i morse och kom på att jag inte (förlåt, det är lite som att svära i kyrkan) hade något planerat eller pysslat till vår kväll. ”Men en servettvikning eller nåt sånt borde jag väl kunna fixa?” tänkte jag. Och så föddes denna idé med svetten rinnande längs ryggen och den franska technon i hörlurarna.
Duka till alla hjärtans dag
Vad som behövs: Kraftigt mallpapper Färgat papper Blyertspenna Sax
Gör så här: Ladda ner min mall jag skapat HÄR och skriv ut och föröver sedan till kraftigt papper genom att rita av den där. Rita vidare av den på valfritt papper men gärna lite kraftigare så som 110g. Klipp ut remsan.
Klipp en liten skåra vid botten på ena halvans hjärta och i toppen/klykan på den andra. För ihop till en rund papperscirkel och hyska i varandra. Justera så hjärtat blir jämnt. Trä genom en servett och planera på bordet.
Fint att göra i flera olika färger och kanske även i mönstrade papper.
Kvällens dukning går i varma soliga färger. Blommor från tidigare plåtning som helt klart börjar sjunga på sista versen ha ha. Men ack så vackra.
Blir alldeles lagom mysigt detta då vår kväll är lite knasig med en på basketträning, en på polomatch, en som skjutsar och en som kör läxförhör men räkor och ostron ligger i kylen. Perfekt så ingen mat behöver lagas och hållas varm, ha ha. Blir toppen men får se hur många vi blir runt bordet samtidigt…
I veckan var jag med mina kära väninnor på stan för en härlig kväll. Att ses, mötas upp i en bar för ett litet glas och sedan gå vidare till en bordsbokning på samma gata och sedan låta kvällens timmar bara trilla förbi och låta samtalen studsa och skratten likaså – det är kanske bland de bästa sätten att spendera en kväll ändå. Visst, det är superhärligt att bli bjuden hem till vänner och alldeles fantastiskt att fylla sitt egna bord med massa härliga ansikten men att få lyxa med restaurang och ingen är ansvarig är ju så klart underbart.
Ja ja, lång utläggning om självklarheter men något som slog mig nu.
Jag hade hört så gott om Bistro Mirabelle och velat gå dit och då mitt lilla gäng senast sågs så var det ju på vår resa till Paris i höstas. Så vad kunde då vara bättre än en fransk söt bistro. Tur mina vänner är lättövertalad ha ha.
Jag älskar när restauranger har få alternativ på menyn så man liksom vet att de har hittat sina favoriter. Ungefär som när jag å maken här om sistens var på Chez Jolie fast på ett annat sätt; ingen fast meny utan den formas från gång till gång, från dag till dag, utifrån säsong och vad som finns i köket. Nääääästan som hemma, ha ha.
Jag fortsätter med musslor så fort de finns på menyn. Som jag älskar dem. Och av vad jag förstått så är det dessutom ett mycket bra proteinalternativ ur klimatperspektiv. Dessa var kokta i cider. Så himlans gott och det vill jag testa gör hemma också.
Spana in den söta smörförpackningen.
Obligatoriks toaselfie. Speciellt när det är så fins grönt kakel…
Jag och min kompis delade på två varmrätter. Det har varit en sådan stark trend med mellanrätter och sharing på krogar och det är ju toppen om man vill testa fler rätter och få en social måltid. MEN, jag ska erkänna att jag tröttnat lite på det. Det blir att man inte riktigt kan njuta av en hel måltid utan håller koll på att man delar lika och så. Bättre då att göra så här, att dela på hela huvudrätter, om man vill smaka mer på menyn.
Vilken mysig kväll vi fick. Ett ställe jag gärna återkommer till.
Jag hade ingen plats för dessert men de övriga delade på mandelglass och chokladtårta utan mjöl, dvs bara choklad!
Ja, jag har sagt det förr och säger det igen: det går inte fort i det Lythska hemmet. Men det som är bra med att saker får vänta, marineras, är att när det väl är dags så har kanske beslutet fått sig en förändring eller variant och tur då att man inte gick fort fram.
Nu pratar jag inte om att riva en vägg eller bygga ut utan bara en sådan yttepytte sak som att hänga upp tavlor men ändå.
I vår matsal är väggarna fortfarande vackert gröna så ingen förändring där utan det är mer det som ska upp på väggen. Där bakom bordet bredvid skåpet (som jag skrivit mer om HÄR) skulle visa sig vara en perfekt plats för tavlor.
En yta som fått många olika dekorationer under åren, kanske ska göra en liten bild kavalkad med det kom jag på nu, men inte landat helt rätt. Jag vill gärna ha något lugnt bakom bordet då här kan det sitta 20 pers ibland och då inte ha något som stör i fonden.
Två tavlor som maken fick i födelsedagspresent (för snart 2 år sedan!) samt en som han fick för säkert 5 år sedan har äntligen ramats in ska nu få sina platser. Den där i guld – den är av min mammas morfar som var konstnär. Den får jag återkomma med var den hamnade.
Och där kom de upp. Ja, jag ser på en gång att det inte blev perfekt.
Den stora till vänster ska upp 4 cm och till höger 5 cm. Jo då vi har mätt. Jag orkade bara inte göra om det… Än.
Det är olika givare av tavlorna men de passar så himla bra ihop så de blev ju alldeles perfekta tillsammans.
Varför det ser ut att vara självlysande grönt på stora tavlan är att det är ett glas som är reflektionsfritt och av nån anledning blev det grönt på bild.
Har du testat vannameiräkor med chili, lime & vitlök? Härligt heta och smakrika räkor att ha som plockmat till drinken eller förrätt. Eller att ha i huvudrätter som i härliga asiatiska rätter som nudelsallad eller kanske som del av flera spanska tapas. En rätt som alltså är rätt i massa lägen, helt klart. Och här hemma har det blivit en favorit av både stora och små. Det är lätt att reglera både heter och syran så det passar en själv.
Och när nu alla hjärtans dag är på tisdag så vill ja slå ett slag för kärlek het som chili så att säga. Och de rosa räkorna passar ju alldeles ypperligt till en varmfärgad dukning och kärleksdejt kan jag tycka.
Heta vannameiräkor med chili, lime & vitlök
Ingredienser:
600 g råa skalade vannameiräkor
2 lime
4 vitllöksklyftor
1-2 chili
2 tsk fisksås
Gör så här: Lägg räkorna i en skål. Riv över skalet på 1 lime med zestjärn, pressa i saften av 2 lime. Hacka eller riv i vitlök, kärna ur och hacka i chili (mängd efter tycke). Häll i fisksås, blanda väl och låt marinera i minst 1 timma i kylskåp.
Hetta upp en stekpanna med 1 msk rapsolja. Häll av marinaden och lägg i räkorna i stekpannan. Stek på hög värme i 2-3 minuter, tills de blivit vackert rosa. Smaka av med flingsalt om det behövs.
Dessa kan också med fördel grillas rätt på grillgaller. Blir ännu godare då.
Servera omgående som de är som plockmat eller toppa en nudelsallad med glasnudlar, riven morot, småbuketter broccoli, bladspenat, salladslök, avocado och koriander. Dressing av soja, sesamolja och lime. Samt srirachamajo till.
Så läckert att se hur de råa gråa räkorna blir stekta/grillade och vackert rosa. Och som sagt, så goda att äta direkt från pannan/grillen.
Vill du ha fler matiga tips till alla hjärtans dag? Klicka på länkarna nedan:
Min kropp är rätt sliten och min hjärna är väl så fullproppad den kan vara vid det här laget.
Helgen spenderade jag i Frankfurt på tre mässor fördelade på hela 26 mässhallar. Tre dagar och snittade 17 000 steg per dag och antalet intryck våga jag inte ens gissa på siffra.
Kom hem natten till tisdagen och då var det öppning av möbelmässan så det vara bara att kliv in i ytterligare mässhallar fast då endast tre stycken denna gång. Men skillnaden här är att jag känner folk så från ett Frankfurt där jag knappt pratade med någon till att prata och möta människor exakt överallt. Och igår var det vidare med möten och visningar fast då på stan.
Fem dagar av hög energi och intryck. Idag är jag hemma och kommer ikapp. Och det är inte det lättaste men det måste göras.
Så jag ber om ursäkt för ett dåligt uppdaterande här på bloggen och med detta säger jag hej. Och snart kommer det lite rapporter från sådant som inspirerat.
Alla hjärtans dag is coming up. Är det något du önskar fira, uppmärksamma? Jag gillar, som du kanske anar om du följt mig, alla dessa högtidsdagar som kommer längs med året mest för det blir som en liten vilopaus i vardagen. Att en vanlig tisdag kan bli något lite mer, en möjlighet till en mysigare middag, drink på stan eller extra härligt plock och snacks till en film i soffan. Det ger oss en chans att unna oss något litet mitt i det så tråkiga, i detta fall, februari.
Och nej, det ska inte behöva var något stort, påkostat eller kräva veckor av planering utan bara något extra. Som ett pizza- och paprikahjärta.
Ja detta lilla knyte fixar du på nolltid för förberedelserna är att gå till butiken och köpa dig en röd paprika och en färdig pizzadeg från kyldisken. Jag lovar det går fort. Och blir väldigt gott.
Paprikahjärta! Gott till alla hjärtans dag
Ett smakrikt litet knyte att servera till en fördrink eller lägga på tallriken till middagen. Den smakrika och lite söta paprikan ihop med pizzadegen kryddad med flingsalt och olika kryddtoppings blev jättegott.
Vad som behövs:
Röd paprika
Färdig pizzadeg
Grillpinnar
Ägg
Flingsalt
Kryddtoppings som chiliflakes, vallmofrön, paprikapulver, sesamfrön
Gör så här: Värm ugnen till 200°. Skär paprikan i skivor, minst 1 cm breda. Skär upp ringen på ett ställe och skär bort de vita fröfästena på insidan så det blir en sådan ren och röd ring som det går.
Öppna upp och rulla ut lite av pizzadegen. Skär en remsa på 1-2 cm. Vira den runt den öppna paprikacirkeln. Se till att start och stopp fäster i degen så det inte sticker ut några ändar. Justera så degen virats jämn över hela paprikaringen.
Forma paprikan med degen lite som ett hjärta där öppningen då ska ”puttas och sticka ner” lite. Stick in en grillpinne från ena sidan och sedan vidare mot den nedpetade änden så det blir som ett C med pinnen genom. Gör likadant fast med mittenbiten, den andra änden först och sedan vidare genom kantsidan. Forma till ett hjärta och grillpinnen jämnt fördelat på båda sidor.
Gör så många paprikahjärtan du önskar och lägg på en plåt med bakplåtspapper.
Knäck ett ägg i en skål och vispa ihop. Pensla över degen med ägget. Strössla över lite flingsalt och önskad toppingskrydda.
Grädda i ugn ca 10 minuter. Servera gärna varma men även goda kalla.
Om så önskas kan grillpinnen bli till en pil genom att klippa till papper som på bilden och träs på pinnens trubbiga ände. Man kan med fördel ha förstuckit en potatissticka genom pappret så grillpinnen lättare träs genom pappret.
Salta men ändå lite söta. När paprikan fått värmas i ugn släpps sötman fram. Chilifles var verkligen en hit så man får Kärlek het som chili på riktigt. Minns du filmen?
Annars var sesamfrön riktigt gott det med. Och kanske det hjärta som blev snyggast? Den med paprikapulver blev god men den gjorde sig inte så bra på bild. Paprikapulvret blev liksom bara som en gräddad yta.
Jag hoppas detta ska inspireras och gillas. Om du söker efter mer inspiration till alla hjärtans dag kanske dessa kan passa:
Om du får ett betyg på A- så är det ju helt klart bättre än B+, eller hur? (Eller som man sa på min tid: svag 5.a eller stark 4.a) Men varför säger man inte samma sak om ålder? Där ska man ta åt andra hållet och nervösa 45-åringar säger 40+ istället för att säga 50-.
Jag fyller 49 år om några månader och det är ju för sjutton en löjlig siffra. Jag vill så klart levla upp till 50 redan nu. Varför är det så minerat fält att prata ålder idag? Vi lever i ett modernt samhälle där det man gör, hur man agerar är mer avgörande än den ålder du har. Kan jag tycka.
Så klart fattar jag att ungdom och vitalitet är det som alltid har varit status. När jag jobbade på reklambyrå som art director och hela den här IT-bubblan kom så fanns det ett uttryck jag skrämdes av, mest för att det var tyvärr sant då: Det är bättre att vara 16 år än att ha 16 års erfarenhet. För att om du var ung så kunde per automatik mer om den nya tekniken än alla gamla byrårävar.
På mina första fyra anställningar i reklamvärlden var jag yngst på byrån. Ung och lovande. Hårt arbetande på gränsen till utnyttjad kan jag se idag. Sedan blev jag bara en som alla andra. Vi var en massa i mitten som kämpade järnet för att se trendiga ut, viftade bort tröttheten som småbarnslivet gav och försökte hålla oss uppdaterade om det senaste i branschen. Idag är jag i en annan bransch, influencer marketing, och här är jag lastgammal. Jag har gått från nånstans i mitten till ändstation på bara nåt år. Hur gick det till?
Kunder jag arbetat med valde helt plötsligt, trots att de var väldigt nöjda, att ge jobbet till nån mycket yngre trots att målgruppen för kunden var i min ålder. Kvinnor i 45-årsåldern vill tydligen hellre se en yngre kvinna bära plaggen/inreda hemmet/baka med tingen än en jämngammal för vaddå – för att det får dem att då också att bli… äldre???
Hylla livet – omfamna förändringarna
Helena Bergström och Lena Endre är två kvinnor med uppskattad erfarenhet med sig och lång karriär framför sig och när båda nu gått ut och sagt att kvinnor ska vara stolta över sina åldrande utseenden jublar jag. Och tackar stjärnorna för att jag får leva i en tid där fler och fler kvinnor behåller sina platser och inte tänker gömma sig. Eller operera sig. Att med en operation säga till omvärlden att ”jag opererar mig för att min ålder ska suddas ut, jag duger inte som jag är”. Skulle vi säga till en 15 åring som är osäker att den ska plastikoperera sig? Nä då jobbar man på att bygga upp självkänsla och självförtroendet, eller hur? Borde inte vi kvinnor som får vackra linjer i ansiktet göra samma?
Jag kan inte släppa den där artikeln om att journalisterna Heberlein och Linderborg valde att inte vara med på bild, att de väljer bort tillfällen i media där de riskerar att synas. De ville inte visa upp sina äldre versioner av sig själv.
Jag har i hela mitt liv haft coola kvinnor runt mig, både i arbete och privat, som alltid varit banbrytande. Lite äldre än övriga i sammanhangen men de som varit mest aktiva och ”på det”. De som inspirerar och vågar. Det har fått mig att inte tänka på att just vid en viss ålder ska man vara på ett visst sätt.
Jag är väldigt tacksam över att jag fick många år att jobba och resa, utforska och uppleva, innan vi skaffade familj. Jag kan känna att jag har mycket att erbjuda mina barn då jag har många olika erfarenheter att dela med mig av. Och att just få många långa kapitel i detta som är livets bok. Om jag vågar mig på en gissning så kan detta med ålderskris vara av att man blev vuxen, kanske en blomodlande bullmamma, tidigt och när småbarnsåren är över då inse att man blivit nån man inte känner igen. Men som med allt så skriver vi alla våra egna historier utifrån hur man vill ha det.
Jag hoppas för framtiden att kvinnans åldrande inte ska ses som något som anses fult. Ålder ska inte raderas utan hyllas. Bli åldersrik! Som Helena Bergström sagt: Jag hoppas verkligen att vårt samhälle är på väg att omfamna kvinnors åldrande på ett annat sätt. Låt oss omfamna det precis som männen har fått göra.
Så, nu sträcker vi på oss och ler med hela ansiktet så alla våra souvenirer från livet syns som bäst!
