Hej fredag. Nu är middagen precis uppäten och vi ska strax ner i källaren för att glo på tv tills vi somnar. Och med vi så är det jag och sönerna då övriga är ute på olika aktiviteter.
Idag har jag fotograferat matbilder i köket hela dagen. Det var stort och bråttom så jag tog i så jag faktist var tvungen att gå och lägga mig direkt efter jag skickat material till kund. Jag är så dålig på att göra saker med måtta så det tar ofta knäcken på mig. Men det är lite jobbigt att vara den som gör allt; kommer på idéen, köper in, lagar maten, stylar bilderna, fotograferar och dessutom ska vara modell med smink å allt vad det är. Kanske inte konstigt att jag då var trött för ett helt fotbollslag.
Hur som helst – solrosbuketten lös starkt precis vid middagstid så den var jag tvungen att fotografera.
Och sedan för att dela med mig av min vardag så får du också lite diskbänksrealism. Snart är det 11 månader utan diskmaskin. Jag är så trött inombords och gråter i själen varje dag. Nej, det är inte krig och svält jag råkar ut för jag vet men att leva i ett hem där vi valt att leva med diskmaskin och ett fungerade kök så är detta rätt slitsamt att hantera. Speciellt när man som jag jobbar hemma. Och med en rätt yvig familj så blir det många obetalda timmar som jag måste ta just här.
Nä, nog nu. Förlåt men jag är nog rätt trött som sagt.
Nu ska jag ”lägga på” och ta fredag. Ta hand om dig och njut av din diskmaskin…
Är du redo för att se Rustas jul för 2022? Oavsett så får du se det här ha ha.
Det är spännande dagar som fyllt min vecka och det har varit både riktigt roliga saker och sedan saker som nästan fått mig att kasta in handduken. Det svänger så otroligt mycket och snabbt nu och bloggen har blir det som fått lida mest. Dygnet har för få timmar.
Med det sagt och att jag sett så mycket, gjort så mycket är det svårt att veta var jag ska börja. Men jag börjar med det roligaste jag vet… julen! Det andra lovar jag följa upp med snart. Inga fler uppehåll nu på ett tag hoppas jag.
I ett sensommarvarmt september hade Rusta lagt sin pressningen med julen 2022 på Skansen och på det underbara Nyloftet. Mer passande lokal får man nästan leta efter.
Här mötte jag kära kollegor som bjöd på skratt innan vi ens gått in. Johanna, Annette och Anna Maria.
Rusta hade tagit hjälp av Mirelle för att sätta stämningen med julpyssel. Vi fick alla inta platser och klara, färdiga pyssla!
Jag var så hungrig och ivrig så jag gick först loss på pepparkakor med mögelost innan jag ens hade sagt hej till alla tror jag, ha ha.
Massa pysselmaterial att leka med och jag valde att göra en krans av konstblommor.
Nu är det inte svårt att tvinna en röd och en vit piprensare runt varann men visst var de polkafärgade piprensarna utfinna?
Jag är helt klart nöjd med kransen med tanke på att den skapades på en kvart. Ger mig själv en stark 4.a i alla fall.
Sedan fick vi kliva en trappa upp och där var det ett helt sagolikt långbord uppdukat. Alltså wow vilket bord, vilket rum!
Rött och mässing – alltid ett säkert kort till jul.
Alla årets julstjärnor är certifierat papper och återvunnen bomull.
Några nya och några gamla ljusstakar. Alla med lika härlig stämningshöjd.
Stor satsning i år på bakning och matlagning.
Rutor och linjer är nyeter för årets julkulor. Helt klart var det ett av förra årets hetaste mönster vilket fortsätter nu hos fler varumärken.
Dessa vinterlandskap är så söta.
Linbanan är ju bara för himla härlig.
Och maten vi bjöds på!!! Ett litet julbord på en tallrik, helt utan kött. Ugnsbakad griljerad kålrot var väldigt god.
Presentation och genomgång av Lina från Rusta.
Vad tycker jag om Rustas jul då? Inga överraskningar alls. Det är vad jag tycker. Ofta brukar det vara en presentation med hur de sett på trender, hur omvärlden är och varit som då sätter sin prägel på julen men det var det helt tyst om. Är det ett mellanår? Skulle inte förvåna mig då vi nog är många som bävar för elpriser, krigsutveckling och inflation. Sånt man nog allra helst inte alls önskar ens prata om i samband med något så härligt som julpynt. Men är det inte just när världen är så osäker som vi söker trygghet där vi kan? Tillsammans med nära och kära i juletid? Bara en tanke från mig.
Och som jag längtat efter julgodis.
En kaka som sa tjong av saffran. Så smakrik.
Och här har vi tre stycken kollegor som blivit mina vänner, Mimmie, Mirelle och Hanna. När man är egenföretagare och jobbar hemifrån blir det väldigt ensamt och ibland rätt isolerat. Att då hitta likasinnade är så otroligt givande och för mig helt avgörande. Dessa damer stöttar, peppar och skrattar med mig varje dag. Digitalt.
Tack Rusta för en riktigt härlig försmak på julen. Jag tar fram min egna julbok och sätter mig själv i stämning också, ha ha. Den får hänga med lite till tycker jag.
Ja men idag är det ostronets dag. Första lördagen i september är det alltid högtidsdag för oss moluskälskare, så att säga… Dagen är instiftad av Ostronakademin. Jag undrar genast hur jag kan bli ledamot, ha ha. Inträdesprov kanske? Öppna ostron snabbast? Ja, då kommer jag inte in för jag kan bara äta dem snabbt tyvärr.
Hur som helst. Detta måste firas och då kommer jag så lämpligt här med ett lite piffigt pyssel som kan passa. Eller pyssel och pyssel, ett litet ostronfix kan man väl kalla det snarare.
Jag fick ett väldigt vackert ostronskal av sonen för 4 år sedan, se HÄR, och det tycker jag kan få användas en dag som denna. Då användes det som salt och pepparkar – nu byter jag ut pepparn. Till smör.
Användbart och snyggt litet skal detta.
Tvättade skal och redo att skapas med.
Brer i en massa rumsvarmt smör ner i skalet.
Jag fyller det hela vägen upp och sedan ställer jag det i kylen för att stelna och hålla kylan.
Så där, en liten söt servering av smör och salt till middagen.
Väldigt enkelt men himla fint tycker jag. En detalj som kan göra mycket för ett bord.
Fyller det andra med flingsalt. Kanske är smidigare att ha dem var för sig så klart men nu har jag inga fler skal ju.
Man kan väl kalla det tajming?! När jag kände mig rätt låg och jag-har-inget-att-komma-med så blev jag bjuden på en väldigt härlig sensommarfest arrangerad av Bonniers bokförlag Forum ute på Djurgården och Rosendal.
Inget kunde ha kommit lägligare kan jag säga. Att få prata med andra ensamföretagare som tampas med samma känslor och nu kunde vi peppa varandra. Vilken grej.
Men sedan var det ju världens härligaste kväll med så många underbara människor i en fantastisk miljö. Jag har fått ta del av bilder från Kajsa Charlotta och alltså wow vilka fina bilder. Det var ju hundratals bilder men jag plockade ut några och så blandade jag mina lite platta bilder från mobilen också…
Incheckning och biljettutdelning.
Sötaste små biljetterna. Åh vad jag älskar sånt här.
Jag klev in i trädgården och var lite så där osäker som man kan bli när det är en massa människor man inte känner men ändå ska hänga med så att säga. Glad blev jag när jag då såg en vän i mängden…
Finaste Hanna Wendelbo. Blomdrottningen både i att odla och att måla. Kommer du ihåg inlägget från när jag hälsade på hemma hos henne? Se HÄR.
Med en vän i sällskapet visste jag att detta kommer bli en toppenkväll. För Hanna älskar att dansa lika mycket som jag!
Jag verkligen älskar att mingla. Jag har inga problem att möta och prata med folk jag inte känner. Här var det ju 98,5% jag inte kände. Härligt att utmana sig ibland.
Men vänner hittade jag. Här står jag med superduktiga fotografen Ulrika Pousette och Bonnerförlagens VD Mattias Fyrenius.
Hej och välkomna!
Och sen så var det då med alla dessa kändisar. Jag gick ju bara runt å gapade. Så många underbara kreatörer, artister, proffs och författare mm.
Blir inte större än så här!
Goda nybakade pizzor. Chevre, zucchini och getos. Den kombon var fantastisk.
Här står jag å pratar med Annika som formgivit min bok Julprassel. Ett år sedan nu den kom ut. Alldeles nyss och en evighet sedan. Jag hoppas den kan få hitta nya läsare denna jul.
Det blev lite kallt och man kunde röra sig in i växthuset eller…
Värma sig vid brasor. Så himla mysigt.
Ja men vilka stjärnor de är alltså de där Mandelmanns!
Sedan höjdes volymen rejält och det blev dans så det stod härliga till. Och så klart ägde jag dansgolvet. Eller det var vi många som gjorde och vad otroligt kul det var att få dansa med härliga människor man känner men ändå inte för de har man sett på tv eller läst deras böcker.
Man ska lämna en fest när den är på topp och det var precis vad jag gjorde. Smet iväg ut i den mörka natten. Ringde min man som fick hålla mig sällskap medan jag promenerade över hela Djurgården.
Ensamt, mörkt och lite kallt. Men väldig vackert.
Och när jag promenerar över Djurgårdsbron så kändes det som om jag var ensam i stan. Helt stilla, alldeles tyst. Magiskt faktiskt.
Jag hade tur som hann med en buss som tog mig till tunnelbanan. Lite mör i kroppen av allt dansande och ovan av att vara vaken sent på en vardag men det var det värt alla gånger. Åh vilken minnesvärd kväll. Tack Forum för att jag fick komma och fira med er.
Livet är så himla spännande måste du väl ändå medge? Vissa dagar kan man flytta berg, solen skiner och alla runt en får dig att flyga. Samtidigt som folk runt om ber om råd och du får dem att växa vilket också stärker dig. Jag har något att komma med.
Andra dagar så börjar det redan innan man vaknar, den där känslan av att jag inte kan något. Att någon ska komma och säga att allt var på låtsas. Ingen vill nu hjälpa dig. Ensamhet och tomhet.
Detta är inga nyheter. Alla som skulle definiera sig som människa har det så här någon eller några gånger i livet. Om året. I månaden. Men det spelar ingen roll. När det är dagar av det lite mulnare slaget själsligt så är det tungt. Men nu med 48,5 års erfarenhet vet jag hur jag ska vända på det:
Imorgon kommer jag vara på topp igen. Hoppas jag för så brukar det vara.
Jag skapar en mjuklandning med musik som går i dur, får mig att dansa. Jösses vad det ger energi varje gång.
Sluta titta utåt, titta inåt.
Det där med att mäta sig med andra är ju helt absurt. Ingen annan än jag kan vara jag. Är då inte jag skyldig mig själv att vara den bästa versionen av mig? Inte bättre än nån annan?
Det där tampas jag med just nu för jag har ett jobb som tar större delen av min tid och väldigt mycket kraft. Och tvivlen avlöser varann. Men som jag brukar ge andra råd när de tvivlar: kunden skulle inte ha frågat dig om de inte trodde på dig. Det är det jag nu säger till mig själv och tänder ljus, har rökelse som ger mig styrka och just musik som lyfter.
Vet inte om du som hamnade här och läst detta blev på något sätt inspirerad eller kan känna igen det hela men det kändes bra för mig att få skriva ner, skriva av mig.
Ja men då var det roliga över för denna gång. Åh vad skoj vi hade i lördags och vilken härlig påminnelse om vilket helt fantastiskt gäng jag är omringad av här i vår lilla ”by”.
Årets cykelfest blev riktigt härlig och vädret har väl aldrig varit så underbart? Kanske det blev den verkligt sista sommarkvällen? Med vad det kändes som en tropisk natt är det ju inte svårt att känna sig på topphumör. Första året vi var med på denna nu 15 åriga tradition så var det spöregn vilket inte gjorde cyklingen mellan husen så där jättelockande.
Ja ha, vad pratar hon om??? Vad är en cykelfest? Jo men kolla HÄR så får du svar på detta.
Årets tema var Recycling och som alltid så får alla tolka temat på egna sätt i kläder, mat och dekorationer. Jag å maken gjorde det lätt för oss och tog utklädnader från förr. Maken från 2013 och jag från 2015.
Maten valde vi att ta från frys och skafferi, kanske inte återbruk i den rätta bemärkelsen men ja, i samma kvarter i alla fall kan man säga. Och vi hade fått efterrätt så det blev strawberry daiquiri samt egenkokad blåbärssoppa med vaniljglass, blåbär, hackade salta mandlar, mandelbiskvier samt hackade biscottis. Och serverade i mitt loppisfynd jag gjorde i juli. Fortfarande överlycklig.
Dekorationerna blev osynliga för vi valde att satsa på rejäl discokänsla, med riktigt härliga danslåtar recyclade från 70-talet och alla discokulor huset kunde frambringa. Syns lite längre ner.
Men när jag dukade så såg det ju ytterst tråkigt ut. När det bara är efterrätt blir det ju lite tomt. Men det rådde jag bot på sen sörru!
Då man har 15 minuter på sig att förbereda innan gästerna kommer så ska allt vara så klart som det bara går innan man åker hemifrån.
Ja och här är då min åkerbrukare outfit. Jag hann inte shingla året denna gång men det gick bra ändå. Jag försökte mig på nån sorts sminkning från tidigt 30-tal typ.
Och vad roligt det var att skapa läppar. Jag har tunn läpplinje så här drog jag läppennan rejält långt utanför min riktiga linje. Knappt att jag kände igen mig själv ju.
17.00 var det träff nere vid lekparken mitt i vårt område. 153 personer var med i år. Det är helt otroligt hur underbart det är. Vilket gäng alltså!
Varje år är det (sedan några år i alla fall) fotografering av alla gäster. Och de underbara festgeneralerna hade gjort det så bra, igen, med återbruk till fotoväggen. Kolla HÄR.
Jag och min Dude! Det var många som hade svårt att få ihop oss. Det är vanligast att par klär sig matchande.
Tror utklädningarna detta år var mer avancerade än någonsin.
Recyclat sina kläder från förr så som brudklänning, letat fram älsklingskläderna från 90-talet man inte haft hjärta att slänga, klä ut sig till grisen Särimner som ju recyclar sig varje dag, sytt egna kläder av gamla tyg, klä ut sig till metallåtervinning mm mm.
Okej, nu får ni öppna listan!
In i sista sekunden är vart man ska för de olika rätterna och med vilka man ska få äta hemligt. Som oftast är det helt nya ansikten vi får lära känna. Det är det bästa med denna sorts fest.
Nu bär det av för förrätt, varmrätt och efterrätt för att sedan på efterfesten dansa in i natten.
Första rätten var en helt otroligt god indisk måltid av våra kära vänner som recyclade förra årets tema där de klätt ut sig till Bollywood, som kontrast till Hollywood.
Varmrätten var med helt nya människor och det var för oss nya bekantskaper. Så kul och nu har vi fått fler vänner. God gryta med egenjagad älg och vildvin minsann men fördrinken var ju så snygg och kul i de gamla burkarna så det var bara de som fastnade i kameran.
Sen var det snabbt att cykla hem för att förbereda vår efterrätt.
Nu blev bordet och rummet mycket roligare.
Och tänk denna låt på högsta nivå också:
Jordgubbar från frysen förvandlades till grymma drinkar
Blåbär från frysen till en helt underbar efterrätt faktiskt. Vårt experiment blev väldigt lyckat.
Alla dörrar öppna för oj vad varmt det var. Och så fuktigt. Härlig kväll som nu gick från måltider hemma till att bli disco under bar himmel vid strandserveringen. Så alla som vill från cykelfesten möts upp för härlig dansfest.
När DJ’n stänger av musiken kl 01.01 kändes det som om kvällen/natten bara hade börjat. Jösses vad tiden går fort när man har roligt.
Det viskades om efter-efterfest hos några kära vän-grannar men jag visste att jag skulle bara somna om jag inte fick dansa så jag hoppade upp på hojen och cyklade hem till barnen som jag hade lyxen att då få lägga. De hade inte alls velat somna själva för de hade också kul och mumsade på alla våra goda glassrester.
Nu längtar jag till nästa år. Fast helgen som kommer gör vi närmsta grannar här på vår lilla gatstump en minivariant på 18 pers. Bra så jag inte helt blir grann-torr.
När jag var på Formex så går jag, och alla andra, runt och försöker se om det är några tydliga vindar som visar vart trenden ska vända sig. Det är färger, mönster, material och vad jag såg kan du läsa HÄR.
Något som dock stod ut som produkt var det låga ljusfatet. Eller den låga ljusstaken för det höga stearinljuset. Jag tänker inte svära på att det inte varit lika många av dessa tidigare men jag kunde mig ana att de var banne mig överallt.
Värmeljushållaren med låga fina små ljusstakar eller fat för de där maffiga blockljusen har vi sett – är det nu dags för den låga men breda ljusstaken för höga stearinljus? Ja jag vågar mig på en spaning med det faktiskt.
Och jag som älskar funkisen och multifunktionella ting går ju igång här då dessa ljusstakar också kan vara fat. Paradisverkstaden
Om du följt mig vet du hur jag letar på loppisar, vintage, second hand och går i välgörenhetsbutiker så fort jag får möjlighet. Jag har också skrivit om att jag kommit till den nivå i min samling att jag helst ser att jag söker kompletteringar. Behöver inte så mycket nytt utan snarare utöka mängden av något så som att ha fler tallrikar i en serie så jag kan servera fler med samma servis. En grej som är nästan lite obehaglig tillfredsställelse i faktiskt.
Jag hade möte på Sveavägen och vid Adolf Fredriks kyrka ligger ett mycket bra Myrorna där jag alltid går in om jag är i kvarteret. Jag slår på mina ögon för att se det där sjätte champagneglaset jag vill ha, en till äggkopp i koppar, träfat jag har fyra av men då vi är fem i familjen önskar jag en till osv.
Och pang tjong står ett vinglas jag ju känner igen på hyllan. Inget jag letat aktiviteter efter för under alla mina letar-år har jag aldrig sett ett, trott det var kört. Det är vinglas i serien Slottet från Reijmyre. Jag har två stycken.
Och varför jag vill ha dem är:
1. Jag tycker väldigt mycket om det grova och tunga glaset. Gillar designen.
2. Historien med glaset får mig att minnas.
Jo så här: På min första reklambyrå jag jobbade hade de en väldigt bra idé för julklappar till sina anställda. De gav samma glas (eller ett nytt men i samma modell, ha ha) varje jul så om du jobbade där i 7 år hade du alltså 7 glas där hemma. Så bra idé tycker jag.
Nu jobbade jag bara där 1,5 år och lyckades tajma in så jag fick 2 glas. Kollegor som jobbat där i 12 år var mindre nöjda med sin gåva kanske de kommande åren…
Så jag har väntat att ett sådant här glas ska komma min väg second hand för jag är liksom inte i behöva av dem egentligen så att köpa till nypris är inget jag önskar göra.
Och nu kom dagen det skedde. 24 års väntan var över!!! fast nu var det bara ett glas så jag har alltså då tre nu. Hur lång tid tar det till nästa trillar åt mitt håll? När jag är 70???
Sedan vi flyttade från stan så är det där med att ta en enkel kväll på stan minimerats till nästan obefintlighet. När vi bodde i stan var det vid St Eriksplan och Rörstrandsgatan som är en bubblande gata full av liv med uteserveringar och avstängd gata så hela stråket är en enda stor social yta. Inget jag vill flytta tillbaka till men kan sakna närheten till det stora sociala, möjligheten till liv utanför hemmet.
Bowlingbana och bordsbokning ordnades och att sedan kvällen bjöd på fantastisk sensommarvärme gjorde liksom det hela än mer exotiskt.
Du kanske känner igen dig i detta: det finns några plagg i garderboden som bara passar några få dagar på året. Inte i storlek utan i temperatur och stämning att använda det i menar jag. Som mitt klargröna linne med spagettistraps (heter det så?). Ett mycket gammalt linne jag har som åker fram när temperaturen är som vid Medelhavet och min hud intagit en viss somrig färg. Då passar det. Och denna kväll var det alltså dags. Ses om ett år igen lille grönis…
Jag ser ju måttligt road ut här, ha ha. Men jag fick skynda mig att få in mig, maken och loggan till Birka bowling på samma bild då det var en strid ström genom dörren medan vi väntade in våra vänner.
Och just det, det var det där med bowlingskor. Maken hittade sin storlek 50. Inte så välanvända om man så säger.
High fashion eller vad säger du?
Bubbel och bowling. En mycket trevlig kombo. Detta ska det bli repris på.
Jag minns hur otroligt jobbigt det var förr när man skulle bowla. Att räkna ut var ju sjukt svårt. Strike räknades först nästa omgång, spärr gav nåt annat och ja allt vad det var. Så smidigt nu, inte ens namnen behövde vi skriva in – de var redan med när vi klev fram till banan.
En stilstudie i bowling från Fru Lyth. Och jag kom på en hedersam bronsplats. Eller näst sist kan man också säga. beror på om glaset är halvfullt osv.
En timma senare var vi klara och tur det för det var så länge vi hade banan. Vi gratulerade vinnaren och klev ut i värmen igen på Rörstrandsgatan. Nu skulle vi ner till Sveavägen.
För där hade vi bokat bord på L’Avventura. En helt underbar italiensk restaurang i en gammal biosalong. En favorit hos mig och maken men jag ser att jag aldrig lagt upp något på bloggen om det. På tiden då tycker jag.
En av Stockholms allra vackraste restauranger och maten är helt i samma klass. Ja allt är bra.
Hej och välkomna, här kommer jag med lite ost!
Så klart gör man som man vill men det är ju så härligt att beställa in en massa godsaker och sedan dela. Lite skinkor, burrata, oliver, musslor mm. Och observera det helt underbara porslinet.
om du eller någon i din närhet fyller år så är det absolut hit du ska och säg till personalen för här vet de hur man firar.
Mitt mussel-år fortsätter. Fast i pasta. Och jag måste säga att detta var de största hjärtmusslor jag någonsin sett. En Pasta Vongole är ofta med ganska små och pilliga vongoles men dessa – wow så matiga.
Vodkapastan och delizie. Ett måste. Båda två.
Sedan var det vidare ut i natten. För oss var det liksom sluttampen på kvällen, natten men jag kände hur alla 20+ bara var i början av en riktigt härlig sommarnatt. Jag skulle här kunna bli nostalgisk och få ett sting av avundsjuka men nej, jag är så glad för mina twenty-something och toknöjd med att få tacka stan för ett kärt återseende och åka hem till tysta förorten igen.
Men först ett spännande glas vin på vinbaren Grus Grus, som jag i alla fall bloggat om förut HÄR.
Sen fick det vara nog med cityliv för denna gång. Hem till vakna barn och kramar. Två härliga världar att få vara i.
Hej på er i fredagen. igen. Känns som veckorna bara rusar iväg och pang tjong var ”allt som vanligt igen” på nåt sätt.
Och missförstå mig inte nu – jag älskar vardagen. en av anledningarna till att jag faktiskt har en blogg är ju att försöka dela med mig av inspiration som just gör vardagen lite roligare. Så det är nu min primer time borde vara.
Och jag har ju massa av ’et i blögga här och nu tänkte jag, i sann fredagslåda-anda, plocka ut några godbitar för fredagsmyset. Hoppas något kan inspirera.
Hur ser ett fredagsmys ut?
Alla har olika rutiner och jag skrev ner hur våra fredagar ser ut, som oftast, och det kan du läsa HÄR.
Pizza är alltid rätt, speciellt på fredagar
Minipizzor är ju det perfekta lilla snackset. Eller varför inte göra det till en full middag om man gör flera? Ja det kan väl vara kul, se mer HÄR.
Gratis chips ju!
Spara potatisskalen och gör fredagschipsen av dem, se mer HÄR. Zero waste och gratis snacks!!!
Taco ska ha sina tillbehör och mina två favoriter ser du HÄR.
Det japanska fredagsmyset
Precis som tacomiddagar så är sukiyaki också en sådan där plockmiddag. Fast man lagar maten på bordet. För mig är det det ultimata fredagsmyset. Läs om sukiyaki HÄR.
Rått är gott
Och jag avslutar med vad vi ska äta ikväll: sushi. Fast inte de klassiska bitarna och rullarna utan mer som ett rå-fisk-plock. Se tidigare inlägg om det HÄR. Åh vad jag längtar till kvällen, ska strax lägga riset i blöt.
Jag hoppas som sagt att det kunde ge lite inspiration och skön fredagskänsla. Ha nu en fin helg så hörs vi snart igen. Släng gärna iväg en kommentar med vad du tycker om detta eller om du önskar något annat/mer? Jag behöver era tankar för att bli ännu bättre.
