Vilken morgon! Solen fullkomligt stormar in i köket. Barnen är lämnade, jobbet hägrar glatt men först en frukost värdig en livsnjutare. Ville prova en ny typ av gröt så det blev en aprikosgröt gjord på grahamsmjöl. Väldigt snäll mot själen och gillar man aprikoser så är detta grejen!
Aprikosgröt
Ingredienser
7 aprikoser
5 dl vatten
1 dl grahamsmjöl
nypa salt
Gör så här: Klipp aprikoserna i bitar, ca 1 cm, och koka upp med vattnet. Låt koka några minuter så aprikoserna mjuknar. Ta av kastrullen från spisen. Häll i mjölet och vispa ordentligt till en lös smet, salta. Låt stå och svälla i 10 minuter. Ät med mjölk.
Om temperaturen hade visat lite varmare grader hade jag nog satt mig på trappan. Det är något jag längtar efter något så vansinnigt. Bästa stället i hela huset!
Men köksbordet är inte så dumt idag i och för sig.
Okej, nu kör vi en härligt intensiv onsdag. Jobba hårt och ikväll är det lite mer galej med mode- och inredningsvisning. Det ska bli spännande.
Vissa dagar är lite roligare och idag satsade jag på att maxa när jag skulle ha en heldag i stan. Det gäller att göra härliga val. Och valda delar hamnade i mobilen.
Började med en förmiddag med tråkigt administrativt jobb men valde att sitta på ett roligt ställe. Handlar om att få vågskålarna att väga lika. Pom & Flora på Söder är litet och mysigt. Här duggar mobil- och systemkamerorna tätt då alla vill dokumentera den snygga maten och miljön.
Sen rusade jag för en sen lunchdate med maken min. Bäst att passa på när jag är i stan där han jobbar och dessutom att få en timma att prata utan att bli avbrutna av kidsen. Vi toklyxade med en god och snygg lunch på Smaka. Jag har inte varit där sedan stället hette Restaurangen och det är väl 10 år sen??? Kändes fint att krögaren och ägaren Melker Andersson satt och mös i lokalen.
Vidare till Telia för att en gång för alla styra upp alla digitala trådar. Vad mycket det är att hålla reda på å fixa. Skulle behöva anställa en it-tekniker… Killen som expedierade mig visade sig bo bara nåt kvarter i från mig när han läste min adress. Kanske han får bli min it-support. Stackarn!
Kollade in pysselavdelning på Adlibris Market. För ni vet väl att Adlibris har öppnat en fysisk butik mitt i stan?
Sen hade jag en misslyckad jakt på öronmuffar. Dottern har lyckats med ett uppdrag och hon hade valt sin egna morot; vita öronmuffar. Men som de sa på H&M ”Nä, vi har inga kvar för imorgon börjar våren.” Skönt att veta att den efterlängtade årstiden garanterat börjar i morgon…
Vidare för mathandling på Hemköp, Åhléns City via ett doftbesök hos Bunches.
Hittade en för mig ny mjölk och föll för den skira, söta designen.
Tyckte kassen var snygg och sånt kan ju pigga upp.
Slänger mig iväg till hämtning av tre tisdagströtta kids.
Efter en middag med torsk som jag överkokade och ärtor som jag underkokade är de små nu i säng. Jag njuter av fördelen av att vara myndig och göra egna beslut – en liten tallrik lakrits bara för mig!
En kompis sa en gång att jag alltid gjorde så härliga och mysiga saker, var på så spännande ställen. Jag vet inte om jag gör det mer än nån annan egentligen men jag vet att jag unnar mig att gå ett kvarter till för ett mysigare café, går till tebutiken istället för att köpa pås-te på ICA och jag ser detaljer andra missar.
Men imorgon blir det sitta vid skärmen hela dagen med en massa jobb. Roligt jobb men inga distraherande intryck för nu ska det slutföras ett stort projekt. Fokus.
På Stockholm Furniture and Light Fair (aka möbelmässan) här om veckan så tog jag ju en rekordsnabb vända. I detta race var jag tvungen att stanna till vid en hylla som jag blev lite förbluffad av. Hur hänger den uppe? Hur kan den fungera? Varför har jag aldrig sett den förut?
En hylla från företaget Woud (danskt så klart) verkade sväva på väggen, endast fastsatt med en tunn liten länk på ena sidan. Helt magiskt.
Helt onsynligt på högra sidan finns det krokar/skruvar som håller den uppe. Visst är den vacker!!?
Den här hyllan heter Stedge och drog mig in i montern. Väl där såg jag även en annan hylla, Coupé, som liknar min Labyrint och den var också drömmig och användbar. Till exempel i köket för kryddor och burkar eller porslin, i badrummet för alla vackra flaskor och burkar eller i vardagsrummet med alla de käraste ting.
Nyss skrev jag om vägglampor och nu vägghyllor. Vad är det för nått med mina väggar? Ett klassiskt symtom på kala-väggar-febern kanske. Hemmet behöver få lite väggkärlek.
Enligt Wouds sida så finns det endast två återförsäljare i Sverige. Får ta en turné och kolla in.
Det har tagits i trä, sagts ”peppar, peppar” och tummar har hållits men bacillerna smög sig in även i det Lythska hemmet. Helgen blev lugn då vår lillkille febertoppade rejält. Så tufft för en så liten parvel som inte kan med ord säga var det gör ont eller vad han vill ha.
Idag verkar vara den där feberfria dagen hemma. Vi hoppas att inget händer nu på kvällen för annars är han friskförklarad.
Men att vara hemma med en nästan frisk 2,5-åring som är så uttråkad efter att varit instängd några dagar är en utmaning. Jag tar till alla trick i boken men de som ändå slår högst är iPad och det ytterst analoga bakandet. Det gäller att hålla balansen mellan det moderna och traditionella. The happy middle! Nu har vi semelbullar i frysen ifall andan faller på, långt in på våren.
Nu ska ni få höra: Jag som är lite av en bakperfektionist lät honom göra precis såna bullar som han ville. Men jag justerade i alla fall klumparna på plåten. Att lägga alla 12 degbollar på varann i ena hörnet är ju inte att föredra.
Efter tre barn har mina öron blivit immuna mot iPad-ljud. Det är liksom ett pågående ljud från olika spel och filmer som ligger som en ljudmatta som jag inte noterar. Hade mitt barnlösa jag klivit in här och sett och framför allt hört allt hade jag nog blivit lite chockskadad. Hur jag kan tycka att det är okej att lyssna på Crazy Frog på repeat utan att gå av på mitten hade nog fått den Helena lätt oroad…
Dottern har haft skridskoutflykt idag med matsäck och pannkakor stod på önskelistan. Passade på att göra en massa igår kväll så dagens vabbande skulle gå lite smidigare. Värm, ät, energinivån höjs, klart!
Ett, två, hugg in!
Men jag måste säga att så här friska (peppar, peppar och ta i trä) det senaste halvåret har vi som familj nog aldrig varit. För nästan exakt ett år sedan opererade jag bort mina tonsiller och det är nog bland det bästa jag gjort. Jag som blev sjuk bara någon nyste på andra sidan kvarteret har inte varit sjuk (peppar, peppar…) en enda gång sedan dess. Så himla härligt. Under dotterns första två levnadsår hade jag 13 fall av streptokocker så jag var i princip sjuk hela tiden då. Men nu, friskare än någonsin!!!
En som verkar ha förstått att jag jobbar hemifrån är vår fina svarta katt. Nu vill han vara så nära mig det bara går. När jag hade tagit den här bilden (svår vinkel…) var jag tvungen att flytta på honom för att gå till köket och hämta kaffe. När jag kom tillbaka hoppade han snabbt upp i knät igen för att säga ”tro inte att du får sitta själv”. Jaha, vad är det med det då? undrar du. Jo, detta är en katt som i vanliga fall inte bjudit på mycket vad det gäller kontakt. Supersnäll och har aldrig visat en klo mot oss men håller sig på sin kant. Han bodde ju här innan oss. Han ingick liksom i husköpet…
Nu hoppas vi på en frisk kväll och att ingen annan i familjen drar med sig baseluskerna hem.
Vi har spänntak här hemma. I original från 1940. Det var så det skulle vara i dessa funkishus och då vill jag fortsätta med det. Men, det hade ju varit bra med ett fast, hårt, tak så vi skulle kunna fästa upp fler taklampor, hänga i krokar osv. Men det förstör vårt fragila, tunna tak, så det går icke!
Då får vi hitta andra lösningar för att få till fler ljuspunkter. Golvlampor och små bordslampor ställs där det passar och behövs. Men nu börjar jag sukta efter vägglampor. Dels som en ljuskälla men även som en dekoration, prydnad till väggen. Något annat än tavlor, planscher och fotografier att pryda väggen med alltså.
Superkul att leta efter denna typ av lampa.
Cirkuslampan har blivit ett helt fenomen. 614 bilder under hashtagen #cirikuslampan och blivit en egen pysselrörelse med folk som gör egna av mjölkkartonger och butikskedjor som säljer byggsatser. Kanske inte konstigt egentligen, den är ju rasande snygg. På möbelmässan såg jag en ny färgställning; oreanga kanter och sepgel i mitten, där lamporna sitter. Så snyggt. En sån här med lämplig bokstav skulle kunna platsa i vilket rum, på vilken vägg, som helst faktiskt.
På möbelmässan blev jag bekant med DCW, ett för mig nytt företag. Deras lampa In The Tube fick mig att stanna till. Jag bor i funkishus och älskar den estetiken. Den här lampan känns verkligen rätt. Finns i fyra storlekar så det kan bli riktigt häftig tillsammans i olika konstellationer.’
Vårt sovrum ska göras i ordning och att ha sådana här som sänglampor lockar. Men, det blir ju ett allmänljus mer än riktat läslampe-ljus. Hmm… Estetik före funktionalitet. Vilka problem man kan skaffa sig!
Ett favoritmärke, &Tradition, har en riktigt läcker vägglampsserie. Tre olika lampor som tillsammans blir supersnyggt. Tänk att varva dessa på väggen tillsammans med Muutos (som vi har hemma) eller Iittalas väggkrokar.
En vägglampa som även kan upplevas som en taklampa? Perfekt! Den här gudomliga saken kommer från Flos och bilden ger mig ha-begär! Den åker upp på önskelistan till vardagsrummet.
En lampa som jag redan har, fast då som taklampa för man ska kunna gå under lampan där den är, är en liten sockellampa från Svenskt Tenn. Den ger ett sådant fint sken trots sin lilla storlek och med den varma mässingen blir det ett fint, varmt sken. Jag har sett den användas som vägglampa och skulle gärna ha den så. Som på denna bild till vänster.
Ja, det var en liten kompott av olika varianter. Nu ska vi bara göra våra väggar med tavlor och se var vi kan få in lampor.
På den Stora Trenddagen fick vi höra att den industriella stilen med kakelväggar, rostfria bänkskivor och stora industrilampor fortfarande är helt rätt. Trots att den pågått en längre tid är det alltså fortfarande en fungerande trend.
Jag gillar denna hårda stil om man slänger in lite mjukare ”fransk bistro” i potten. Jag ser framför mig kakelväggar med slitna caféstolar i trä, rostfritt stål med välanvända skärbrädor och minst en vägg eller draperi i en grön eller mörkröd färg. Typ så.
Hur som helst, den industriella stilen kan ju vara lite spännande ändå om det görs med en tvist. Med något skruvat. Tex något som man skruvar fast i köket eller i övriga hemmet. Några saker kom nyligen i min väg och jag tyckte mig se en skruvad trend. Som dessa 5:
Små sidobord som kan sättas på vad som helst som har en kant. Kommer från Navet. Skulle gärna ha en sådan i änden av vår köksbänk med olja, kryddor och mortel på. Eller till min blivande arbetshörna med pysselmaterial på.
Vem har inte tänkt ”om jag ändå hade en maskin som kunde trycka ut handkrämen…”? Eller nja, kanske inte va? Men visst skulle det vara en läcker grej? Byredo kommer i mars lansera en handkräms squeezer i snyggaste italienska röda marmorn. Och här säger vi trendalert: röd marmor kommer nog som nästa marmortrend!
Byredos kläm-mojäng får mig att tänka på äppelsvarven. Gav bort en sådan i julklapp till en av brorsorna för säkert 20 år sedan. Har väl tänkt sedan dess att jag borde ge mig själv en.
Har du en gammalt tving liggande och skräpande där hemma i källaren? Grattis! Denna fann jag HÄR.
I fredags var jag ju på Antikmässan och jag har inte kunnat släppa den där bordslampan. Skulle vara så perfekt till mitt hemmakontor. Överhuvudtaget en lampa att skruva fast i bänkskivan så den kan anpassas efter vad jag gör. Ytan ska ju både vara databord och pysselbord. Denna var ju lite för dyr men liknande kommer nog komma min väg nån gång. Hoppas jag…
Det här med flyttbara och skruvade saker få mig att tänka på att de är menade att flytta på. att inredningen inte är helt fast utan flexibel. Det är en tanke jag gillar överlag. Att känna att inget är hugget i sten eller fastborrat i väggen. Blir enklare då, att känna att man får vara föränderlig. Det kan behövas för en sådan ombytlig person som jag…
När jag började bloggavar jag helt novis. Provade mig fram på alla sätt för jag hade inte själv läst bloggar innan jag började. Lite konstigt kanske men så var det. Snart hittade jag fantastiska bloggar som jag följde, inspirerades och imponerades av. Efter ett tag vågade jag lämna en kommentar med något trevande ”hej, vad bra du är!”. Fick svar och det uppstod digital kemi. Helt plötsligt hade jag funnit nya vänner.
Efter nåt år var det en stor bloggträff i Stockholm och jag förstod att det var många från hela landet som skulle vara med. Många av dem som jag följde så jag var ju tvungen med långa kliv ta mig dit. Jag hade nu blivit bloggare på Amelia, en stor tidning men min blogg var liten i jämförelse med de andra närvarande. Har väl aldrig varit direkt blyg eller haft svårt att ta för mig men nu skulle jag ju träffa mina idoler så lite nervit var det.
Jag minns ögonblicket jättetydligt när jag står omringad av de mest kreativa och fantastiska bloggerskorna jag visste; Sofia, Helena, Helena, Karin, Malin, Maria och Lina (som då var utan blogg). Att de visste vem jag var gjorde mig så varm. Om det är något bloggvärlden är så är den generös. Ja, det finns många troll i kommentarsfälten men om du är bloggare och vill växa och driva det som företag så är du helt beroende av andra. Alla hjälper varann för det hjälper även dig.
Kontakten fortsatte med dessa underbara och företagsamma tjejer och jag fick ytterligare vänner med fantastiska Gina och Mina. Detta blev en glad och kreativ grupp som senare blev The Creative Collective. En grupp som blir mer och mer sammansvetsad. Mina kollegor. Dessa tjejer var de första jag berättade för att jag sagt upp mig för att starta eget företag och de som hurrade allra högst.
I torsdags hade vi årets första träff och om det gick att ta på den energin som omgav oss så skulle den nog vara het som en potatis. Massa spännande projekt och planer diskuterades. Vi alla är enade om att 2016 är ett fantastiskt år och det kommer bli så spännande framöver.
Tänk vad lite man vet. Att några bloggkommentarer senare kunde resultera i en sådan gemenskap.
Vi åt frukost på Urban Deli på Sveavägen. Butik, café, restaurang och hotell under samma tak. Och jag som älskar hotellfrukostar gick på den fantastiska bufféen.
I dag tog jag en snabb vända till Stockholmsmässan för att besöka Antikmässan (tredje mässan på en månad!). Den öppnade igår och håller på till söndag. Helt öppen för alla och ALLT går att köpa. Och oj vad alla ville köpa! Det var trångt i mässkorridorerna och händer korsades över hyllor och montrar.
Jag åkte dit för att inspireras och hade väl egentligen inget mål med besöket mer än just det. Först blev jag lite matt och tänkte att jag faktiskt redan äger det jag behöver. Mätt så jag … på glas och porslin, småpryttlar och duttiga dekorationssaker. Så mycket saker det finns i världen och hela tiden produceras det mer. Jag kände: färre och värre. Stora saker istället för en massa små duttar. Sedan fick jag energi och ställde in siktet på det hemmakontor jag nu håller på med. Det måste ju faktiskt färdigställas och just nu är det ett vitt bord utan en enda pinal som signalerar riktigt kontor. Bara en stackars skrivare på golvet… Bra! Nu startar jakten.
Det gäller att verkligen bestämma sig för vad man ska leta efter. Här finns allt mellan himmel och jord. Uppstoppade kossor med två huvuden och gamla kaffeburkar, asiatiska mattor och svenska vägskyltar. Jag bestämde mig för att inte ens närma mig glas och porslin. Och inte heller de där fina montrarna med saker värda årslöner. Jag gick på det som en som gick om mig kallade för ”loppis och krafs”. Där hörde jag hemma.
Om man böjer sig ner, lyfter på en gammal kartbok så ligger det där de finaste ting. Det gäller bara att ha tålamod och tid. Som den här väskan fylld med sidenband, sådant älskar jag.
Eller de här gamla, gamla lösviktspåsarna från ICA.
Det finns många, många salt- och pepparkar här i världen men de här fiskarna var nog bland de roligaste jag sett. Tänk att sitta på en middag och ha dem här gloende på en när man äter sin spätta.
”Köksserien” från Rörstrand hade jag aldrig tidigare sett. Ljusblå krukor (eller krus?) med vita handtag i kraftig keramik. Så härliga och så användbara. Dem ska jag se mig om efter nån annan gång.
Jag har på sista tiden blivit lite smått galen i vägglampor. Är det helt rätt eller helt fel??? Hur som helst gillar jag vägglampor som är i mässing. Gärna i organiska former. Typ dessa ovan.
Men nu var det ju kontorssaker jag skulle kolla på. Hallå, sluta glo på annat Helena! Okej. På min önskelista sätter jag upp en sådan här lampa. Passar perfekt in i mitt, förlåt – vårt, funkishus.
Och jag hittade dessutom två saker som jag hade råd med och jag gillade mycket. Och faktiskt behöver, det är inte helt oviktigt. Tur att det inte blev fler saker för det hade inte mina armar och medresenärer på pendel och tunnelbana gillat.
En låda från ett gammalt postkontor kommer bli alldeles perfekt som pennförvaring. Och för saxar, linjaler, pennvässare och allt annat viktigt. De där lite rundade facken i fronten där det låg frimärksrullar förr blir perfekt för mina papperstejper.
Om ni följer mig vet ni att jag gärna pysslar med papper och jag har en väldans massa papper här hemma. Men ingen ordning på dem.
Det kommer det bli nu! Den här pappersförvaringen, arkivställningen eller vad den kallas är perfekt. Både i funktion och i stil. Så funkis!!!
Det var mina två kap. Men det är roligt att se vad folk köper. Det jag gillar tycker andra är helt ointressant. Den här mannen nedan tex. Han var alldeles överlycklig över sitt köp av en väldigt stor leksakspansarvagn. Smaken är som baken, eller hur???
Det måste vara att våren liksom vill fram och jag gör det jag kan – småodlar lite i köket. Nej, jag har inga gröna fingrar och vid en ganska vuxenålder ändå så har jag nu insett fakta; jag kommer aldrig bli en riktig odlare eller mästare på växtlighet. Men man kan ju hobbyodla de enklaste ting, så som ärtskott, krasse mm.
Avokado har jag provat några gånger men tålamodet tog då slut så det har aldrig blivit något. Nu gör vi ett nytt försök. Har läst att man ska låta halva kärnan gro till sig i vatten. Alltså halvvägs upp på kärnan. Det är värt ett försök.
Som barn fick jag odla rosenböna för att det var en sådan där 100% säkerhet på leverans. Bönan växer så man näst intill ser hur den rasar i väg framför ögonen. Växer till ståtliga två meter. Tänkte att jag skulle göra en växtgardin i dotterns rum. Som ett experiment för barnen att se något gro ordentligt. Nu ligger de i blöt och vi får se vart det barkar.
Får ändå lite vårkänslor av detta. Och framförallt av att vara i blomsterhandeln och se alla fröpåsar. Om jag ändå kunde detta med odling. Får se det som något jag tar tag i sen. Ni vet det där sen som betyder ”alla barnen utflugna och jag har all tid i världen”. Som om det kommer ske…
Jag skulle säga att jag är rätt pysslig, kreativ, inredningsintresserad och har tålamod men detta skulle jag aldrig klara av i mer än någon timma. Denna man, helt ensam och för hand, har skapat grottor i 25 år. Snacka om att ha hittat sin grej.
Skulle gärna tänka mig bo en natt i detta magiska sandslott. Måste vara rätt speciellt fast inget för den klaustrofobe va?
Tydligen säljer han grottorna via mäklare. ”Unikt boende med karaktär och högt i tak” eller?
