Att göra härliga blomsterarrangemang i vaser kan pigga upp vilket rum som helst. Jag har ett antal glasvaser att välja på men ibland känns de lite tråkiga och ”samma visa igen och igen”. Då blev jag jätteinspirerad av ett roligt hemmafix, en smart idé på Granits pressvisning.
Ett antal likadana glasflaskor ställda i grupp och sammansatta, eller vad man ska kalla det, med ett läderskärp. Enkelt gjort med saker man redan kan ha hemma, anpassas efter säsong och få i unik stil. Inspirerande eller hur?!
Roligt att göra egen glasvas när det är så här enkelt.
När det kommer till snygg design kombinerat med användarvänlighet kan det ibland bli svårt. Jag letade länge och väl efter den perfekta hushållspappershållaren. Nästan tröstlöst. Jag ville ha en hushållspappershållare som var så snygg att den kunde få stå mitt på bordet vid middag utan att skämmas för sig men samtidigt vara så bra att den skulle vara enkel att använda vid första bästa mjölkglaskantring.
Valet föll på HAYs hushållspappershållare i gråmålat trä. Mycket finurlig lösning med den vridbara toppen som stoppar rullen från att smita. Men nu behöver jag en till, en ny, då denna enda vandrar från kök, spis, diskbänk, köksbord och matsal. Bättre att ha en i köket och en på matbordet (för jag är tydligen lite lat…) Ni vet, mormorsservetter, vikta hushållspapperbitar, är ju bra alla dagar i veckan.
När jag nu är på jakt tänkte jag att det kanske var fler än jag som var på jakt – här kommer min lista på topp 6 hushållspappershållare.
1) Lagerhaus. Grön marmor med smal, hög båge i mässing. 2) Ferm Living. Vit marmor med sexkantig mässingspinne. 3) Rosendahl. Målat trä. Snöre och metallkula som håller inne hushållspappret oavsett mängd papper. 4) HAY. Målat trä med vridbar topp som håller rullen på plats. 5) By Wirth Betsat trä. Läderrem som håller rullen på plats. 6) Eva Solo. Högblankt, rostfritt stål med läderrem
Hoppas detta kan vara i hjälp på jakten på den perfekt hushållspappershållaren.
Det är inte bara de designande varorna man ska titta på på Formex. Det är även väldigt givande att se hur montrarna har utformats och inretts. En välgenomförd och genomtänkt monter drar så klart blickarna till sig.
Något VÄLDIGT många hade som grepp var att ha hängande blommor, växter, gräs och plantor i luftrummet i montern. Så klart när det är en mässa som ska inspirera till vår och sommar så är grönska något vi alla längtar efter. Men detta behöver ju inte stanna vid mässan – detta kan ju ge inspiration till våra hem, till fest och vardag.
Ceannis hade gjort egna takkronor med små glasvaser fyllda med små buketter. Väldigt somrigt.
Den mest instagrammade bilden från Formex måste väl ändå vara dukningen i entréhallen med sitt tulpantak. Detta kräver nog både sitt rum och sin florist för att genomföra hemma men jag blev väldigt intresserad av tulpaner med löken kvar. Det måste jag göra något med!
En ring tillsammans med några stora gröna kvistar och vips så har man en riktigt läcker takkrona. Denna extra fint pimpad med tofflor från Shepherd ;)
Här nedan har en taklampa gjorts av stora grässtrån fastbundna runt en stor metallring runt en glödlampa. Så klart ett litet pill att göra men det är inte helt omöjligt. Om jag hade en lada och skulle ha sommarfest där skulle jag vilja ha långbord med flera sådana här över.
De två varianterna ovan känns som moderna varianter av denna, nedan. Den här kronan av strån har något folkloristiskst över sig. Hängde i Himlas monter.
Ernst Kirchsteiger hade så klart pysslat ihop något han med. Ovanför hans kaffehörna hängde en stor hopsnickrad träram klädd i tunna, skira strån. Uppblandat med hängande ljushållare i glas. I all enkelhet effektfullt.
Om det var skirt och lätt i bilden innan så är denna nedan, också av Ernst, av det lite tyngre slaget; hängande korgar. Men läckert är det.
Amplar har vi sett på alla längder och bredder senaste året. Nu även krukor helt menade att förbli hängande. Som dessa diamantformade krukor från Cult Design.
En lite mer avancerad variant visade Kähler. Som en stor taklampa fast med krukor istället för lampor. Detta skulle jag gissa är en unik produkt för mässmontern men den skulle vara läcker att ha hemma, eller hur. Tänk hur man har kryddväxer i krukorna och några krukor får vara lampskärmar. Då blir det en spännande kökslampa.
Och nu behöver man ju inte göra hela takkronor eller jättearrangemang utan det kan räcka med några glasflaskor hängandes i snören med strån och blommor i för att skapa effekt. Eller gör en mobil som hos Madam Stoltz, nedan.
Och då bara för att visa hur man väldigt lätt kan göra detta själv så slänger jag här fram en bild från mitt hem. Förra våren satte jag mimosakvistar runt armarna på vår taklampa Kvist. Syns inte jättebra på bilderna men det var verkligen mysigt att sitta under lampan med dessa grenar.
Sen så vill jag faktiskt prova att plocka ner lampan för att göra en blomstrande krans att hänga i takkroken. Jag har ju bara en kontakt att koppla ur, där upp i taket så det borde ju vara lätt gjort. När ljuset återvänt och kvällarna inte är så här beckmörka vill jag testa. Svårast momentet kanske är var man ska förvara sin fina taklampa medans middagen med den nya takkronan pågår… 😉
Hoppas detta kan inspirera till lite högt flygande grönska.
Metaller är fortfarande rätt att satsa på i inredningen. Mässing är sedan en tid superduperpoppis men nu kliver mer kalla metaller in och får ta plats. Gärna att olika metaller får blandas också.
Men nu ska vi inte prata metaller i allmänhet utan ett tips om att ha försilvrade eller rostfria fat som blomfat, krukfat. Just mot terrakotta blir det väldigt fint med det kalla och det varma ihop.
Jag har fyndat ett gäng fat på loppisar för bara några enstaka kronor. Kolla nästa gång i second hand affären, det finns ofta travar av dessa metallfat till billig peng.
Jag gillar när de blir lite slitna och ruffa av blomvattnet, får en fin patina. Så, mer metaller
I torsdags var det pressvisning för Granits nyheter våren/sommaren 2016. Jag är ett stort fan av Granit då de ger mig en bas som jag sen kan addera på med mina personliga saker, mina färger och min stil.
Jag blev inte förvånad eller överraskad av det jag fick se; kollektionen går i linje med Granits själ men det fanns verkligen något riktigt inspirerande på visningen. Det var en känsla av stor kreativitet. Som att många nya stora obehandlade trämöbler kan målas för att passa in i ditt hem. Den generösa gungstolen här nedan t.e.x., som här hade halvmålats i grönt. Fint och inspirerande för att visa hur man tar sakerna till sitt hem och gör dem unika.
Amplar i bilden oval och amplar i bilden nedan. Jag måste erkänna att amplar inte är min grej alls. Jag förstår att det är kul att göra och att hänga upp krukor för att få växtlighet på fler ställen än bara fönsterbrädet men jag tror att amplar inte riktigt skulle passa hemma hos mig. Annars är ju amplar något precis ALLA säljer eller pysslar nu. Kanske också en anledning till att jag blir lite avigt inställd.
Granits väldigt spännande samarbete med Hillevi Magnell (Smålands Skinnmanufaktur) och Sara Rudenstam (Formbruket) kommer bli en dundersuccé. Det är jag övertygad om. Den här låga bänken t.e.x. med läderremmar kommer bli snyggare och snyggare ju mer lädret slits. Till försäljning från 28 januari.
Intresset för odling kommer nog fortsätta och här finns det nya saker att pimpa sitt grönsaksland med. Jättefina små metallskyltar/hängen.
En hörna var alldeles svart och…
… ett bord var alldeles vitt. Väldigt mycket Granit.
Jag fattade tycke för förvaringsboxarna i blått denim.
Tack för en inspirerande visning Granit. Det blir en härlig och kreativ vår!
En ska jag mår bra av är att leva i olika årstider. Naturen och temperaturen skiftar och med det förs året, livet, hela tiden framåt.
Detta blir väldigt tydligt när vi åker skridskor på samma ställe som vi för några månader sedan svettades och hoppade i vattnet. På samma ställe som vi njöt av en varm sommarkväll och metade. Nu står vi där iklädda lager på lager, kylig näsa och hårt snörade skridskor.
Mina gamla grillor med mitt gamla, ogifta namn. Och med min mellanstadie-handstil. Men skridskorna is still going strong. Fötterna håller storleken om man säger så.
Klara färdiga skrinna!
Och jag ber att citera Lill Lindfors: Han går som en karl, Han ser ut som en karl, Med en kropp som en karl, Och han kysser som en karl ska. Men lite som en Bambi ibland 😉
Det blir nog en vända till ner till stranden idag.
Kan det vara så att spegelbord är vår nya trend??? Att gå runt på Formex är som att stå i en virvelvind av färger och material. Det är inte lätt att se skogen för alla träd. Att se nyheter är en sak men att försöka se vad nästa trend är – då måste man ställa om huvudet och ögonen helt. (Ni vet, som det där gröna textflimret i Matrix; helt plötsligt blir det till bilder istället.) Att inte se de enskilda sakerna utan försöka se om något nytt poppar upp på flera ställen samtidigt. Som när den gröna marmorn kom för nåt år sedan. Från ingenstans smög den sig in på några få ställen för att sen vara precis överallt.
Jag gav mig själv en timma att försöka se om något nytt fanns som inte var så jättestort men ändå kunde se i flera montrar. Så klart var det säkert nån trend jag missade men det jag faktiskt såg och som jag gillade var just spegelborden.
Våra soffbord har varit ytterst praktiska med kraftiga och stadiga träbord varvat med läckra glasbord. Många hemsnickrade varianter med lastpallar och gamla sockerlådor var och är fortfarande populärt. Sen kom marmorborden och totaldominerade soffbordsmarknaden. Vad finns då kvar? Är det spegelborden?
Danska Snowdrops visade många fina och rätt sobra spegelbord. Speglarna är slitna och lätt oxiderade. Fina att kombinera i olika nivåer. Här är det även brickor med spegelglas i.
Det här spegelbordet, eller snarare spegelvagnen från Jonathan Adler är verkligen svulstig. Här är den hedonistiska trenden som det berättades om på Stora Trenddagen verkligen tydlig. En drinkvagn är ju inte det man kanske egentligen behöver men vill ha. Och att få gotta sig med denna pjäs är ju smått galet men alldeles, alldeles underbart.
Det här spegelbordet är i lite retrostil. Jag tänker på tidigt 60-tal och Mad Men. (Jag kan för mitt liv inte hitta vilket märke det är. Glömde skriva ner… Stor monter med trollslända i loggan. Någon som vet???)
Som småbarnsförälder får jag ju rysningar av bara tanken på att barnen drämmer ner chipsskålen på spegelskivan men om glasborden har funkat borde väl även dessa läckra skivor klara det.
Det som är en enorm fördel med spegelbord är att den reflekterar och sprider ljus. Du behöver inte många ljuskällor med en blank bordsskiva då den dubblerar ljusskällorna. Samma sak med spegelväggar.
Ja, om jag nu har rätt i min trendspaning återstår att se. Spegelbord kanske är grejen.
I onsdagskväll var jag bjuden på en kreativ bloggträff hos Mateus. Jag jublade för det var väl liksom rätt passande – pyssel, måla, dukning, god mat och fantastiska människor. I bland är man på rätt ställe vid rätt tillfälle.
Mateus ville berätta om sina produkter, sin historia och sin produktion. Och vilket sätt är bättre än att låta de som ska lära sig att få prova själva? Deras kontor var omgjort till en stor målarverkstad och presentation av hur produkterna görs i steg för steg. Så vansinnigt inspirerande.
Vi var många som tyckte att det råa porslinet; helt vitt, matt och rufft var rasande vackert. Men, det går inte att använda som porslin – det måste glaseras.
Snacka om prestationsångest. Här var då designerna, ägarna, producenterna på plats och sen då en massa grymma och kreativa bloggare. Jag var nog sist ut i startblocken. Behövde ha en liten kreativ resa först innan jag satte penseln på fatet. För när första färgklutten är där finns det ingen återvändo!
Theresa Lundahl berättade om hur hon startade företaget och den enormt häftiga process det är att göra porslinet. Porslinet pressas i formar och sedan bränns de i 12 timmar för att sedan slipas och målas och brännas ytterligare 12 timmar. Och allt görs för hand!! Vilket hantverk.
Med på bilden ovan är Filippa Lundahl, Theresas dotter, som nu gått in i företaget och designat den senaste kollektionen Bubbles. Ett familjeföretag alltså.
Jag kom tillslut till skott och gjorde några fat med stänk. Kan bli lite läckert till mitt övriga strikta vita. Nu ska porslinet ner till Portugal för att glaseras och brännas. Sen får vi våra alster. Så coolt!
Sen när vi jobbat oss varma och hungriga bjöds vi att sitta ner till stans vackraste bord.
På plast var några kära bloggkollegor och några nya bekantskaper. På bild syns Susanne, Cassandra, Fredrik och Åsa.
Tack för alla skratt, underbar kreativitet och en härlig kväll alla som var med. Och stort tack till Mateus!
Och häpp så var det fredag igen! Här hemma lyser den vackra fredagsbuketten rött av röda tulpaner. Den har jag inte köpt utan fått. Jag fick den när jag tackades av i veckan från mitt jobb. Väldigt konstig känsla att stå där, omringad av människor jag spenderat en fjärdedel av mitt liv med, och ta farväl. Nja, det kommer nog inte vara så att vi aldrig ses mer, tex nästa vecka ska jag ju in för att vara med och avsluta ett projekt och vi har en heldags fotografering kvar men det var ändå den sk avtackningen.
När min kollega och tidigare VD.n höll superfint tal och gick igenom vad vi gjort under dessa 11 år, 1 månad och 2 dagar så skakade kroppen. Oj vad vi kämpat, skrattat, gråtit, svurit, slagits (bildligt) och haft så in i h-vete skoj! Och vad jag själv har varit med om under denna tid privat. Att sammanfatta 11 år – det är rätt mäktigt. Kärlekar som kommit och gått, bostäder som bytts, barn som trillat ut och så nu en ny framtid. Ja, shit vad jag darrade i kroppen men tårarna kom inte. Kanske för att jag är så ofantligt glad och stolt över den tid vi haft tillsammans och att jag är så in i bängen lycklig över att jag vågar och kan testa att stå på egna företagsben.
Så – tack underbara Klirr för våra år tillsammans. Jag är övertygad om att ni kommer gå som en raket framöver. Bara det att ni (vi?) är nominerade till Sveriges Bästa Byrå. Men nu går våra vägar isär och vi skiljs åt som bästa vänner. Puss på er alla som passerat min väg på Pryssgränd 12.
Nu är det vardag och tacomiddagar igen. Fredagsmyset osar över hela vårt land och med en extra frisk doft av picklad rödlök hemma hos oss.
I vår familj har tydligen tacotisdag smugit sig in som en tradition. Eller nja, två gånger är kanske inte riktigt en tradition än men om jag får gissa på kidsen önskar det sig detta på tisdagar. Hur kom detta till? Tacoindustrin nöjde sig inte med fredagar? Nu ska även tisdagarna alltså intas? Jaja, inte mig emot egentligen. Det är ju gott, kul att äta ihop och barnen frossas i grönsaker – ja faktiskt!
Med lite vuxna tillbehör så passar det hela familjen. Jag är så svag för picklad rödlök. Det ger en frisk syrlighet till rätten och även en liten hetta om man så vill. Och, inte att förringa, picklad rödlök är rasande snyggt!
Gör så här: Skala rödlökarna och dela och skiva tunt på längden. Koka upp vatten och släng ner löken i 15 sekunder. Häll av i durkslag och skölj med kallt vatten så de svalnar. Låt rinna av. Pressa citrusfrukterna och koka upp saften av citron, lime och apelsin, tillsammans med vinäger, salt, socker och ett par stänk tabasco. Rör tills salt och socker löst sig och häll sedan i en skål tillsammans med löken. Låt svalna.
Min favorittaco är en liten mjuk tortilla med sallad, kryddig köttfärs, guacamole, gul paprika och så då den vackra och goda pickade rödlöken. Blir en perfekt kombo av kryddigt, starkt, milt och friskt.
2009 var jag i New York och då förstod jag att vår vanligaste variant av taco var bara en liten del av, en försvenskad variant av den rika mexikanska matkulturen. Där var det så många fler smaker, ingredienser och sätt att äta. Nu har det kommit lite mer till oss i Sverige men inte ens i närheten av det utbudet. Främst kanske att det inte finns någon riktigt stor krog som serverar ”riktig” mexikansk mat.
Våren 2015 var jag i NYC igen och då med min kompis som är uppväxt där. Hon tog med oss till en mexikansk restaurang och där fick mina smaklökar veta att de levde. Holy shit alltså! Vi valde den mellanstarka guacamolen och hur den starka var vågar jag inte ens tänka på! Det var så starkt att det brann i ögonen till och med.
Jag är riktigt sugen på att åka till Mexico för att äta riktig lokal mat. Ja, för så är det – jag kan längta till länder främst för maten och kulturen och inte alltid bad och lata dagar. Upplevelseresor är min grej.
Om du inte testat picklad rödlök än hoppas jag du vågar ge dig på att göra ett försök.
