Har du testat potatischips med citronzest? Jag var på en lunch på Rutabaga där ägaren och kocken Mathias Dahlgren skulle laga mat till oss lunchgäster vid chefs table och tipsa om matlagning och han öppnade upp med detta. Helt vanliga salta potatischips med citronzest. Dra mig baklänges vad gott. Så otroligt imponerande hur en sådan lite kryddning kan göra så stor skillnad.
Om du gör detta: tänk på att ha en tvättad ekologisk citron.
Mathias Dahlgren är Sveriges ende vinnare av Bocuse D’Or, dvs VM i matlagning. Så med andra ord kan vi väl då säga att detta snacks är världens godast fredagsmys? Om man tar i lite, ha ha.
Sedan skapade han en lika enkel men magiskt god dipp med den gröna tabascon, dvs den lite mildare. Den som är gjord på jalapeños och inte chili. Han hade kvarg men jag gillar creme fraiche så jag tog det. Hur mycket tabasco? ”Typ halva flaskan” sa Mathias. Det kan jag tycka är rätt mycket men så här: när du tycker att du tagit för mycket tar du lite till. Det ska vara rejält start. I med lite salt och ringla över olivolja. Rör samman. Servera med zestchipsen och annat snaskigt. Och riktigt svalt rosé. Där har vi en fredag som heter duga.
Om du är inredningsintresserad, eller konstintresserad med gränsen till inredning, så har du nu en stad full av saker att se och besöka.
För tredje året går Stockholm Creative Edition av stapeln och det är en designfestival runt om i stan. Oberoende designers öppnar upp sina ateljéer, butiker för alla att besöka. En lite friare, mer småskalig variant av Stockholm Design week kan man säga. Och framförallt i en härligare tid på året. Den andra är ju i februari…
Jag var idag bjuden till en lunch i den så kallade Spökparken mellan Drottninggatan och Sveavägen. Jag har gått förbi tusen och en gånger men aldrig varit inne där. Vilken liten ljuvlig oas.
Här var det visning av två helt nya produkter från Korbo. De är kända för sina ikoniska korgar men nu kommer de alltså med två helt andra saker: Eldverktyg samt en oljemarschall.
Du känner igen dessa korgar kan jag tro. Korbos klassiska korgar och nu fick jag höra att de håller i 250 år. Inte illa det va?!
Får se hur jag är om 201 år…
Kristin från Korbo hälsade oss välkomna. Det är första gången de gör produkter som inte är korgar. Som…
… riktigt snygga eldverktyg och de där oljemarschallerna i första bilden.
Vilket bord, så otroligt lyxigt att få sitta här mitt i stan i lugnet som ändå infann sig.
Tunga pjäser detta. Och som sagt, de släpps i höst så om vi bara för en stund bortser från de väldoftande syrenerna så kan vi drömma om mysiga mörka kvällar i november med dessa ute på altanen, trädgården eller trappan.
Att gå på konsert är väldigt bra för själen. Att fullkomligt slukas av, vad jag förmodar man väljer, musik man älskar för några timmar gör mycket med en.
För några år sedan var vi på Depeche, senast de var i stan och det var en sådan underbar upplevelse och jag förväntade mig samma känsla nu.
Så blev det inte för det har gått flera år, bandmedlemmar har gått bort och stilen blivit tyngre på det nya materialet så det var med en helt annan känsla faktiskt. Men inte att det bytte ut utan snarare lade till. När den nyligen bortgångna bandmedlemmen Andy Fletchers favoritlåt spades och hans ansikte fyllde skärmarna grep det tag i mig. Men det var med låten efter – min absoluta Depechelåt Wrong spelades som den låten fick en ny mening. Gur fre det känns när någon man älskar tas ifrån en. Då trillade tårarna hårt på mina kinder. Och för den som aldrig gråtit i ett hav av tusentals människor bör göra det. Bland det finaste jag varit med om. Att få var så sårbar bland alla utan att de ser.
Jag läste DENNA recension från Aftonbladet och jag håller med i allt.
Vi mötte upp ett härligt gäng för förfest med goda mackor och dryck. Samt enormt hög volym i högtalarna med favoritlåtarna. Vi blev hela 20 pers! En lite konsert i köket, ha ha.
Jag gillar Depeche men räknar mig inte som ett fan. Men musiken har funnits där hela mitt liv och beundrar deras karriär. Men så kul att komma till en konsert och se alla dessa hardcore-fans.
Föra gången vi var på Depeche satt vi på läktaren och jag i mitt stilla sinne tänkte vi också skulle göra det nu med. Så det var lite med chock jag insåg att jag missat att vi hade ståplats. För jag hade högklackat. Okej, jag hade ont i fötterna det ska erkännas men wow vad bra jag såg, ha ha. Jag blir ju 1.88 i klackarna.
Så fint, så gripande.
Detta är då min favorit. Ligger på min ”kom-igen-nu-lista”. Nu blev det fylld med än mer tyngd. Åh vad jag grät när de spelade den. Musik kan verkligen gripa tag i mig.
Detta är min favoritlåt från senaste skivan. Som svensk och filmintresserad ser man ju dirket var inspirationen till videon kommer från…
I juni blir det mer konsert med The Weeknd. Redan pepp.
Nöjd? Jag får en sån känsla av att vara nöjd är något töntigt. En nöjd person upplevs som ointressant, någon som inte är med i det trendigaste, den som inte vänder nosen dit ljuset lyser eller kanske till och med någon man undviker att vara nära för den står still. Men när jag tänker på det – är det inte precis nöjd något eftersträvansvärt? Att vara nöjd är väl egentligen det mest moderna man kan vara?
Varför strävar så många efter fler följare och nya bekanta, högre lön, större bostad, nytt kök, större muskler, längre fransar, ännu en klänning, längre resor, tjockare hår, fler skor, smalare midja, proppfull sminkväska, fler blomrabatter, mer kuddar i en ny soffa vid ett nytt soffbord…? Är då inte att gräva där man står, jobba med det man har och värna om de som redan är runt dig istället det mest moderna vi kan göra?
Jag är inte framme än vad det gäller konsumtion, jag är inte den mest hållbara men mer medveten om mina beslut idag än för några år sedan. I de steg jag tar försöker jag inspirera men kommer aldrig vara 100% klimatkompenserad. Jag kommer garanterat prata om härliga ting jag ser och jag vill själv designa ting jag har idéer till. Men jag går mer mot nöjd så att säga.
Sedan till det privata så känner jag att de nära vänner jag har är de finaste jag vet men jag hinner knappt med att träffa dem så varför försöka bli poppis i kretsar som är nya för mig? Detta slog mig för ett tag sedan att jag vill sluta jaga ”gillan” i både det professionella och privata. Hellre ha några få nära och kära än en stor skara otrygga och okända. När den tanken slog mig så var det just känslan av att det jag ville vara nöjd. Men då frågan – får man vara nöjd?
Ja, det får jag! Det är det som jag landar i. Jag vill känna mig nöjd med mig själv, att sitta i soffan och kolla på film utan att osa av FOMO (fear of missing out), vara mer i nuet tillsammans med personer som lyfter mig. Hitta det som betyder något på riktigt. En kram av en vän är alltid bättre än en ”like” på insta.
Jag kan bara inse att jag har att jobba med men är nyfiken på denna känsla jag har. Och jag undrar om ni inte är fler som tänkt samma sak. Den tid vi lever i just nu är väldigt intressant – vad blir nästa steg mån tro?
Den senaste månaden – 6 veckorna har vi i familjen klämt en massa Marvelfilmer. Det har varit Spindelmannen, Ironman, Hulken, Antman, Black Panther och allt vad de heter. Inte fattat alls att Avangers hänger ihop med andra kända superhjältar. Denna information och filmerna överlag har liksom gått mig förbi. Inte känt att de har varit något för mig och sett de som ett gäng superhjältefilmer utan någon koppling till varann men tur man har uppdaterade barn. De är helt med i denna värld och lät mig förstå att det finns en linje mellan de olika figurerna och visade upp listor på hur man kan se alla dessa filmer i turordningar. Ja för det finns olika ordningar tydligen: Som de är gjorda, alltså kronologisk skapelseordning eller i ordning över hur dessa världar går in i varann, hur historierna kopplas in i varann. Jag hade ingen aning. Det fins mängder av sidor på nätet med tips om hur man ska se filmerna, även för dig som inte sett nån eller inte förstår vad detta är. Underbart ju, HÄR är en tex.
Det började med att vi såg en film en fredag och sedan en till på lördagen. Och sedan en till på söndagen. När vi då klivit in i detta så var det ju bara att fortsätta.
Jag ska erkänna att jag nog inte ens förstår/förstod 25% av vad som händer och hur de ska hänga ihop men det spelar mig absolut ingen roll. Detta är underhållning och framför allt: något vi vuxna delar med barnen. Kanske att det just var barnen som guidade in oss i detta än som vanligt tvärt om. Och jag bara älskade det.
En regnig helg för ett tag sedan när maken var bortrest och jag bara inte orkade hitta på något duktigt föräldramässigt själv så klämde vi flera filmer på raken, mitt på dagen. Jag kände mig så himla busig. ”Får man se film mitt på dagen? Är det att bryta mot föräldrakodex?” Men när tonårs-sonen faktiskt vill hänga med sin morsa i flera timmar och myser med hela sin själ när jag säger ”Vi tar en till va?” kände jag att detta ju var precis det bästa jag kunde göra.
En ny sida av mig eller kanske snarare en ny era i föräldraskapet. Att barnen inte måste luftas och rastas på samma sätt så att säga. De har mycket i skolor och med aktiviteter nu mer som de sköter själva så att då verkligen få vara lediga på helgen är något nytt och viktigt. Jag hakar bara på och försöker förstå hur trädet Groot funkar, funderar på hur Hulken alltid lyckas behålla byxan på när han blir grön, hur tung är egentligen Tors hammare och hur Antman kan krympa till en myras storlek med kläder och allt, ha ha.
Ja det blev en liten paus i mitt jobb som basketmorsa, se HÄR, och mötte upp make och söner på Tavolo. Det kändes jättebusigt att lämna hela gänget och knasigt att kliva ur denna basketbubbla faktiskt. Hela tiden omringas jag av basketklädda ungdomar och vuxna tränare. Att då duscha i sporthall, byta om i klassrummet där vi bor och sätta på mig läppstift för att ge mig ut på stan var som en annan värld. Men desto härligare då.
Maken och sönerna är med här för att heja på syrran och ha ett litet skollov men de kör en helt egen agenda och när jag fick möjligheten att få ”ledigt” så hakade jag på dem och deras middagsbokning.
Bredvid Göteborgs mest kända butik ligger Tavolo och jag har gått förbi utan att förstå vad som är där inne. Detta skulle bli spännande för jag hade inga tidigare bilder eller berättelser om det. Maken hade haft möte där på dagen och sa ”detta kommer du gilla”. Han hade rätt.
Läppstift förtjänar en selfie tycker jag.
Studsiga ben in genom den hemliga porten.
Och det var med öppen gapande mun jag tittade in. Alltså wow vilket rum! Och hästhuvudet som kollar in exakt alla närvarande.
Restaurangens meny är amerikanskt italienskt. Alltså mer som italiensk mat serveras i Amerika än i hemlandet så att säga. Det fick ju då mig att tänka Chicago och maffia, vilket ledde tankarna till Gudfadern och sett visst hästhuvud i sängen… Kan det vara så???
Vi fick det bästa bordet, i mitt tycke. Precis bredvid det öppna och puttrande köket.
Denna lokal är tydligen ett gammalt garage för bilar och i två våningar. Inte mycket av det syntes nu. Kändes mer som en gammal saluhall var som helst i världen. USA, Paris, Argentina eller London? Nej Göteborg!
Det är så man ska servera drinkar! i små egna falskor ju.
Tavolo har som så många restauranger nu mer en sharingmewy. Dvs man beställer in 4-5 rätter och delar. Det är supermysig ja visst men ibland vill jag bara he min egna rätt, ha ha. Får se om sharingtrenden håller i sig.
Lillkillen som likar chips mer än livet självt var inte pigg på de goda fiskarna ovanpå. Tur för mig för de var helt magiska.
Under spaghettipommesen gömde sig en grillad bläckfiskarm. Så där som jag älskar dem med sugproppar och allt. Den kunde lillkillen däremot äta. Olika det där.
Trygg carbonara.
Så otroligt snyggt handfat vid toaletterna.
Kan inte släppa hur läckert detta är.
Efter tre goda efterrätter pussade jag mina älsklingar för att likt Askungen hinna tillbaka innan klockan slog läggdags för tjejerna.
21.55 togs denna bild. Wow vad härligt med ljusa kvällar och wow, jag kom 5 minuter innan min tid var slagen.
Nu är cupen slut för min del och idag söndag är det städning som gäller och hemfärd. Kanske att jag behöver semester för att komma ikapp med mig själv efter detta ha ha.
Jag har aldrig varit den där som åkt på läger som barn. Jo scoutläger var jag på men då jag inte spelade olika sorters lagsporter så dök inga läger upp i min väg. Så det har inte legat top on my mind när våra barn nu spelar både det ena och det andra i olika lag.
I helgen går Göteborgs Basket Festival av stapeln med hela 737 lag och dottern ska med för andra året. Det meddelades från tränarna att det saknades vuxna som kunde vara med barnen under dagarna, transportera rätt mellan matcherna och sova med dem.Jag frågade dottern om jag kunde haka på och fick ett kraftigt NEJ från henne. För huuuuur pinsamt är det inte med en morsa med??!! Men det var ingen annan som kunde så hon gav med sig när det blev kris.
Och här är jag nu! I Göteborg boendes på golvet i en skolsal. Jag är lite i chock över den stora och viktiga logistik det är och hur mycket man hinner på 24 timmar. För detta är ett jobb som går i ett. Och att svara på miljoners frågor om exakt allt mellan himmel och jord. Hela tiden redo med bananer, dryck, majskakor, snytpapper och mobilladdare.
Samtidigt som jag är överväldigad av denna overload av ny information så är mitt hjärta fyllt av att få se dessa fina, starka, coola, självständiga, oroliga, proffsiga tjejer och deras band till varann. Jag är tagen med storm.
Vi lämnade ett regnigt Stockholm, for genom ett sagolikt vackert Småland och landade i försommaren med blommande syren i Gbg.
”Så fort vi ser Liseberg skriker vi” sa nåt barn på bussen. Det ljudet som sen skedde var inte dåligt, ha ha.
Vårt rum i gymnasieskolan hittades och snabbt gjordes det om till en sovsal. Madrasser stora som hotellsängar pumpades upp och sen gick vi runt hörnet för middag. Det var trötta tjejer som sedan somnade snabbt.
En annan fick kämpa med sin sovsäck och tunna madrass innan sömnen klev in. Första natten var hemsk. Min slinkiga sovsäck gled av madrassen varje gång jag vred mig så rumpan for i golvet. Kudden gled iväg hela tiden. Kändes som en lång natt men var ändå pigg när det var dags att gå upp. Liksom pepp och spänd på dagen.
Hurra, jag har fått besöka en äkta göteborgsk ”bamba”. Frukostbuffé som satt som en smäck.
Det är hallar över hela staden som är med med i basketcupen och det lag jag var morsa åt hade matcher långt bort. Så matlådor från skollunchen i högsta hugg åkte vi spårvagn och buss i över en timma till vår hall.
Der gäller då att ladda om efter en lång strapats för dess storsmå tjejer.
The face of a basketmorsa!
Så här långt har vi vunnit en match och förlorat en så vi är vidare i cupen med matcher i dag lördag. Håller tummarna för vidare spel.
En morot har varit att gå på Liseberg och vi fick fantastiskt väder vår kväll. Tjejerna sprang iväg vid så fort ledarna sa ”vi ses här igen 19.00” och så var de igång.
Det blev inte så många åk för mig men vad gör väl det? Att bara få vara här i underbar majsol och 100% glada tjejer runt mig?
Ledare och tränare tog en middag i ”hamnområdet”. Så häftigt hur stora tjejerna är att de klarar sig själva.
Plötsligt hördes det klassiska dansbandstoner och se där…
Det var Perikles som bjöd upp till dans.
Ett himla drag. Wow vad många som dansade.
Kallt men vackert. Det blev en snabb läggning och God Natt.
Nu laddar vi för nya matcher. Peppen är total. HEJA ALVIK!!!
Förra veckans enorma försommar fick hela Stockholm att lämna hus och hem för att söka första bästa park, uteservering och promenadstråk. Kändes det som. Men efter en väldigt lång och kalla inte rolig vår var vi många som var soltörstande.
Jag mötte upp en väninna och vi tog en promenad från Skanstull ner mot och längs med Årtsaviken. Ett för mig okänt område som är från västra stan. Ska jag gå längs med vatten är det mer Norrmälastrand eller Karlbergskanalen. Så dessa fina kolonilotter överraskade mig. Ett stenkast från bullriga och hårt trafikerade Ringvägen ligger detta lilla paradis. Lyllo alla ni som har kolonilott här.
Vi promenerade längs med vattnet och kom fram till Debaser som öppnat sin uteservering på den flytande pontonen; Debaser Pontonen. Med perfekt solnedgång.
Vi hade tur och fick ett bord i gassande sol och glitter i vattnet.
Men sedan hade vi otur eller vad det nu som hände. Vi fick vänta i över en timma på maten. Jag brukar inte vara kinkig och klaga men vi var vrålhungriga när vi kom och att då behöva vänta så länge var faktiskt inte okej. Tyvärr fick vi inte riktigt någon bra respons eller förståelse från personalen. Jag vill bara säga goda saker men servicen har lite kvar att önska.
Men min Caesarsallad var det absolut inget fel på. Supergod!!!
Vi satt kvar så länge det bara gick. och som alltid överraskas jag av att den värme jag förväntar mig av en sådan här sol uteblir. Maj har härligt ljusa långa kvällar men solen är inte varm. Alls.
En bra (med parantes för väntetiden) premiär för uteserveringssäsongen i Stockholm.
Vi har haft födelsedag här hemma och den krockade rätt fint med en annan födelsedagsfest vi skulle på i lördags. Det fick bli ett bakvänt födelsedagsfirande med middag på kvällen innan och uppväckning med frukost på riktiga dagen för att sedan inte fira alls…
Ett litet presentbord för både maken och svärfar som fyllt. Och svärfars bukett han hade med sig från Gottland – helt nyplockad sparris var som marsipanrosen på prinsesstårtan.
Premiär för middag på terrassen. Förra året åt vi faktiskt inte en enda måltid här. Det var för varmt när det var läge för middag utomhus så då blev det i trädgårdens skugga istället. Jag hoppas vi kan använda denna terrass mer för det är så mysigt när det väl sker.
Maken hade planerat en härlig grillmiddag och vi skulle använda konrogrillen (se tidigare inlägg HÄR) men kolet tog för lång tid på sig. Det är ett speciellt kol som är stenhårt och svårflirtat så att säga. Det blev ugn och stekpanna istället.
Så klart blev det jättegott men det är något med den där grillsamken ändå.
Olika sorters kött och korv ar, melonsallad, grekisk sallad, ajvar, kryddad mascarponeost, oliver, grillade grönsaker; aubergine, sparris, citron, champinjoner, gul lök och paprika samt bröd.
Årets första grilltallrik utomhus men garanterat inte den sista. Åh detta ska bli en god matsommar kände jag nu. Ska verkligen försöka få så många måltider ute som möjligt – den där extra kryddan så att säga.
Kylan kom så det blev presentutdelning inne. Många bra presenter bland annat sättpotatis. Lycka till med dem älskade make!
Svärfar hade med sig ett lite konstverk till bakverk.
Den egna desserten var en coupe med hälften hallonmousse och hälften citronfromage.
Sen var det tack och bock för mig. Dagen efter var det fotbollsmatch för yngste sonen och uppvaktning enligt alla konstens alla regler. Och sedan var jag så galet trött, hade inget kvar att ge. Övriga gänget satt uppe till 02.
Jag lät alla sova och fixade en födelsedagsfrulle i matrummet. Vi har börjat med det för oss vuxna – att inte ha frukost på sängen utan snarare en maffig buffé på bordet.
All frukt nu. Sådan vitaminkick för både öga och kropp.
Vår lille solkatt Birger. Han är 15 år nu och det märks att han har ett helt annat tempo än förr. Sover extra mycket och rör sig helst inte ute så mycket längre.
Lille gubben, på riktigt. Jag kollade en lista på hur gammal en 15 årig katt är i människoår och det blev 76 år.
Ska testa det här med ingefärashots. Smakar ju inte det roligaste tycker jag men ska ju vara bra. Värt att testa.
Sedan var det väcka barn och sjunga för maken. Njuta god frukost och sedan svida om för den lunch vi skulle på. En sk LUS – lunch utan slut. Och det var på temat Studio 54. Ska se om jag vågar visa något från det…
Och där var som sagt makens födelsedagsfirande över. Ett firande bak å fram.
Visst är det härligt att kunna resa till andra länder i sin egna stad? Jag har nu några gånger här på bloggen nämnt hur jag drabbats av den franska febern och främst Parissmittan så jag ”reser” gärna till franska breddgrader här hemma i Stockholm. Jag har varit på Bistro Mistral (inlägg HÄR) och Chez Jolie (inlägg HÄR). En mer ekonomisk, tidsbesparande och mer klimatsmart resa är det ju också.
Denna gång gick vår resa till Sparrow winebar & bistro. Jag och maken hade en mycket härlig mitt-i-veckan-dejt. Något man verkligen borde göra oftare för det ger ett extra piff till veckan.
Denna bistro ligger i samma hus som hotell Sparrow och entrén är rätt hemlig och liten på den stora Birger Jarlsgatan. Den franska flaggan är det som syns mest.
Men sedan är det jättestora lokaler där inne för man går som i korridorer, först genom den lilla vinbaren, för att komma till den stora restaurangen.
Och som sagt; en dejt tidigt en tisdag – då får man nästan en hel restaurang för sig själv. Så himla lyxigt med privat service ju.
Inte mycket som behövs för att det ska kännas som man rest ner i Europa; vackert mosaikgolv, slitna mässingsljusstakar och caféstolar runt bord med snidade ben. Och minsann – samma vägglampa som jag köpte hem till oss, om du minns DETTA inlägg. Den lampa som fått sin design från tunnelbana i Paris ju.
Jag kom efter maken och han känner mig så väl, han hade beställt en Sparrow Spritz. Bistrons egna spritz med rabarber. Jo man tackar ja!
Det som inte framgår här så är det den underbara franska musiken som låg som en trevlig matta runt om oss hela kvällen. Ungefär som min franska spellista (HÄR) och den får jag köra hemma nu också känner jag.
Vi bestämde att vi skulle ta lite olika rätter och dela på, för att man vill ju inte missa något ha ha. Och sparrisen direkt från Gotland vill man inte missa.
Som namnet på stället avslöjar så är det mycket fokus på viner här. Jag tycker det är så kul att prata med personalen och be dem utmana mig. Jag kan inte så mycket om vin så jag själv kan botanisera i vinlisterna utan vill lära mig mer. Här var det orangea naturviner. Verkligen spännande.
Dagen till ära hade jag min mest franska outfit. Tror jag kan fastna i den faktiskt.
Menyn på Sparrow är skapad av Mathias Dahlgren och för den som inte är bekant med honom så är han Sveriges ende vinnare av Bocuse d’Or, alltså världsmästare i matlagning. Så det var inte med så låga förväntningar vi såg fram emot denna måltid. Jag kan säga att jag jublade vid varje tugga.
Maken är både kunnig och intresserad av viner så detta blev en sådan spännande smakresa. Bara nya viner för mig.
Där är han – den bäste karln jag vet.
Och ser du den lilla detaljen som gör sådan skillnad? Att allt porslin är udda tallrikar från second han och loppis. Det ger verkligen den där känslan av bistro och hemmakök. Men glasen – de var de läckraste och tunnaste glasen jag någonsin sett. Jag fick höra att de är så delikata och exklusiva att praktikanter inte får putsa dem, ha ha.
Dejt med tåflirt!
Kvällen avslutades med en rabarber- och jordgubbspaj. Precis så där knäckig och maffig man vill ha den. Och efter denna fantastiska måltid var det perfekt att dela på den. Hade inte pallat en själv. Men så är det när både förrätter och osttallriken inte går att vara utan!
Sedan så åkte vi hem där jag la barn och maken hade läxförhör. Vår lilla resa lilla Paris på några timmar var över och min Paris-craving var mättad. För ett tag…
