Etikett: höstmarknad

I går åkte jag med barnen och min mamma till Skansen för att gå på den årliga höstmarknaden. Den slår julmarknaden med hästlängder och är det så fint väder som det var igår är det verkligen det bästa som Stockholm kan erbjuda i eventväg detta halvåret.

Och dit tar man sig bäst med färjan. Önskar jag nyttjade Stockholms vatten mer. Alltid lika imponerande att se staden från vattnet.

Och fatta vad mycket snyggare bilden hade varit om inte de där små huvudena var där. Trångt på båten, svårt att fota…

Toppen med en mormor som har god chokladenergi i väskan så man är helladdad innan man går in. (Slänger in en lovebomb här: kolla in min mamma! Inte skulle man väl tro att hon fyllde 80 (!!!) i somras? Hon är fantastisk! Bara det att hon köpte den där kappan på Monki – inte ens jag vågar mig in där)

Marknaden byggs upp som en marknad från det förra sekelskiftet. Det är som att gå in i en scenografi från Emil i Lönneberga-filmerna. Volontärer och entusiaster klär sig tidstypiskt, man får prova på lekar och aktiviteter man drömt om, man äter riktigt härlig husman (synd att denna meny inte går att finna övriga 363 dagar på året) på porslinstallrikar, man kan köpa enormt vackra hantverk och se gamla tekniker utföras. Gillar man traditioner, hantverk, god mat och upptåg är detta grejen.

Barnen ha ju plöjt timmar av Emil och Madicken så detta är ju drömmen. Att få lajva i den världen nästan.

Mamma som är stickproffs hade volontärstickat till försäljningen av stickade varor. De hade gått åt som smör på en höstmarknad, typ.

Korvar, karameller, honung, ostar, marmelader, bröd mm mm. Närproducerat och så där äkta jag vill ha när jag handlar. Visst är det smart med storköp och hemleveranser men det är nåt visst med att få dofta varorna, se varorna och prata med den som producerat dem. Detta vill jag ha mer av.

Vi har besökt marknaden förut och de bestående minnena är främst från maten. Så otroligt gott. Och imponerande. De lyckas hålla så hög kvalitet till så många. Lite långa köer bara…

Allt är så genomtänkt. Alla detaljer. Som de moderna kaffetermosarna var inklädda i juteväv så de skulle smälta in i scenografin!

Och efterrätter fanns det gott om!

Imponerande diskarbete av damerna!

Roligast hed nog detta gäng. De visade upp lekar kids höll på med förr. Här är det ett skinn alla ska hålla fast vid och dra så de andra tappar greppet. Det gick vilt till!

Roligt och bisarrt när två tidsvärldar möts.

Sen så finns ju allt övrigt på Skansen där också…

… som den omåttligt populära ponnyridningen.

Tack för en fantastisk höstdag. Även om det mer kändes som en sensommardag. Varmt och gröna löv. Och helt vindstilla. Se bara på denna vattenspegel:

Och just det: det är öppet i dag också om du är i Stockholm och inte vet vad du ska göra.

Denna helg firas hösten på Skansen med en marknad anno 1900. Det har blivit en årlig tradition för oss att gå dit. Kul för både stora och små.

Gott är det också. Vi brukar njuta av stans godaste kroppkakor där men i år hade de även kolbulle. Något de endast brukar servera på julmarknaden. Skansen borde ta lärdom av den matsuccé det är på dessa marknader för övriga dagar lyser den svenska matkulturen med sin frånvaro. För succé är det när folk villigt står i kö i 45 minuter för hederlig, supergod svensk husman. Denna kolbulle pratade barnen om hela gårkvällen. En ny favorit.

Av en slump så tittade jag å barnen på Emil och Grisekoen på fredagen. Nu var det som att gå in i filmen och dottern vill nästa år komma utklädd till Ida. Sonen var mer skeptisk till rollen som Emil. Rasmus på luffen är nog mer hans grej.

Och vad skulle en gammaldags marknad vara utan godisstrutar och karameller??

Porslinskross, starke-adolf och andra roliga tävlingar var inget mot hökastningen.

På marknaden kunde man köpa fina hantverk, närodlade grönsaker, bokmärken, korvar, skurborstar, färgpigment, smör från skogsbetande kor – ja, nästan allt mellan himmel och jord.

Discogolv anno 1900

Ett gäng glada “ungdomar” visade upp vad man roade sig med innan det fanns tv, dataspel, angry birds och barbie. Mycket fysiska och smärtsamma lekar. Bäst var nog denna nedan; rövkrok (?!!)

År 1900 fanns det inte engångsartiklar och då finns det inte på denna marknad heller. En stor eloge till alla de fina disktanter och -gubbar som ständigt höll ordning och diskade tusentals tallrikar, glas och bestick.

Sen så tog vi så klart och tittade på alla djur. En trött men glad liten skara tog sig sedan hem på den guppande Djurgårdsfärjan.

Jag är mycket förtjust i Skansen och kan gå där alla dagar på året men just denna helg, den sista i september, är alltid den bästa. Då infaller nämligen höstmarknaden som är en marknad som den kan ha sett ut i Sverige år 1900. Det är som att gå runt i scenografin från Emil i Lönneberga. Mycket välorganiserat och ambitiöst.

Förutom den underbara stämningen runt Skånegården med funktionärer klädda i tidsenliga kläder är det försäljning av hantverk så som de gjordes då och matvaror som närproducerats av småskaliga gårdar. Sen så är det så underbart med de skådespelare som spelar fyllekarlar, länsman och “madammer”. “10 öre för en kyss, 5 för att slippa”, gick de rosenkindade damerna och sa på bästa Emil-småländska.

Den vara som nog gick åt mest var karameller i strut. Det är något speciellt med att prassla i den där pappersstruten. Att liksom få jaga sig till en karamell från nedre botten.

Bäst var ändå det gäng som visade på olika lekar man roade sig med förr. Den där “munkrok” satte fart på sonen. Hoppas slippa bli utmanad i den. Roliga grimaser, men ser ytterst smärtsamt ut. Man kan också få klä sig i tidsenliga kläder och få bli fotograferad på det gamla hederliga sättet. Det är nog en mycket förvirrad företeelse för den yngre generationen. Andra lekar att ge sig på var porslinskross, hö-krig mm.

För att fylla på batterierna med goda grejer behövde man inte leta länge heller. Stans bästa kroppkakor serveras på denna höstmarknad. Alltså, det är så gott så jag smäller av. Måste laga egna snart och hoppas att jag kan komma upp i denna nivå.

Men lite kritik: synd att Skansen inte serverar denna typ av husmanskost de andra 363 dagarna på året. Det är mest hamburgare, korv och fajitas som man då hittar uppe vid Bollnästorget. Gamla hus och folkdräkter kan man få se som turist men inte få en pytt i panna tex, det går inte. Konstigt…

Sen att det inte finns en enda engångsartikel så långt ögat når älskar jag. Här står damerna och diskar alla fat och glas. De verkade ha det himla skoj under tiden, även om det inte syns på just denna bild.