Etikett: Skärmtid

Hej fredag! Jag är fortfarande helt slut efter dukningsjobbet jag gjorde på Årets kock i går så här blir det en väldigt stillsam kväll. Och helg faktiskt. Solen värmde riktigt mycket idag, var det den där värmen som skulle ha kommit i måndags som nu kom? Hoppas det i alla fall håller i sig över helgen.

Ja, då var det som sagt fredag och med det ska det mysas. Jag måste visa hur min bukett såg ut förra fredagen och det rekordsnabba fredagsmyset jag slog till med då. Denna vecka tar vi det som sagt lite mer piano, kanske öppnar en chipspåse eller två på sin höjd. Så kan det vara.

Men tillbaka till förra veckan! En bukett jag gjorde till en plåtning fick stå kvar och den är så ljuvlig.

Jag älskar sådana här stora, yviga buketter som liksom slänger ut sig åt alla håll. Jag är på intet sätt en florist men jag gillar att bygga upp buketter på det här sättet. Dvs att det finns en fram och baksida. Jag har skrivit vidare om hur jag gör mina buketter HÄR.

Denna bukett gjorde jag av diverse blomfång köpte på torget samt grenar av nypon från min trädgård.

Och bakom den magiska höstbuketten kan man ana två söner. Detta är ett annat fint fredagsfenomen: skärmtid. Vi har skärmdagar och jag tror jag är ganska sträng med tid men på fredagar är det skärmtid när barnen kommer hem från skolan så de myser ner sig helt och hållet. De svarar helst inte på tilltal.

Dottern är mer inne på dans och gör TikToks så hon har skärmtid ihop med träning kan man säga.

Och medan barnen njuter av sitt lugn går jag loss i köket och bygger upp mina charkbrickor. Jag och maken hänger i köket själva på fredagar innan middag och får tid för samtal vilket i sig är ett härligt fredagsmys.

Denna fredag var jag inte så inne på att göra det för tjusigt utan ville ha resultat snabbt. Hur lång tid tar det att bygga upp en charkbricka egentligen?

Här hade jag slängt fram allt gott vi hade i kylen jag vill ha på min charkbricka. Klockan var 17.36 vilket jag kunde se på mobilbildens info. Okej, nu kör jag!

18.04! Där var jag klar. 32 minuter tar det alltså att bygga upp en duktig fredagstallrik, en charkbricka. Och då fick jag ändå springa ner i källaren och leta fram ostkex och gröpa ur en melon. Jag skulle faktiskt vilja säga att jag gjorde det bra! Hur jag tänker och gör mina charkbrickor kan du läsa HÄR.

Men som sagt, så där blir det inte idag. Det blir hämtmat, chipspåse framför Idols kvalfinal och sen är det nog over and out för den här kvinnan. Blir det hemmamys för dig med?

Vi tar nya tag imorgon så vi hörs då!

Hur har ni det med skärmtid hemma? Vi har restriktioner och ett veckoschema men det är ändå ett j-la tjat om de där skärmarna. Och när jag säger skärmar så innefattar det även TV-skärm för många jag har pratat med har bara restriktioner och scheman vad det gäller läsplattor och iPads men inte TV, som är på varje dag.

Så här har vi det: Ingen skärm på vardagsmorgnarna och barnen får välja vilken skärm de vill titta på efter middagen. Tisdagar har varit helt skärmfria. Helgerna är generösare med skärm på morgnarna (för mamma och pappa vill sova lite…) Sonen gillar sin platta med spel och dottern gillar Barnkanalen och filmer. Minstingen har precis börjat intressera sig för det där syskonen håller på med och kallar TV.n för “Pippi” för det är det han sett. Har vi mycket skärmtid eller lite? Detta är något jag upplever som ett tabu att prata om. Ungefär som att man inte säger vad man har i lön eller väger…

Jag slåss mot mitt egna förhållande till TV. Uppvuxen med “gå ut å lek” och endast två kanaler så är TVn alltså en styggelse fast jag är en sån sucker för att sitta framför TVn i timmar med filmer, serier å program. Men då tillsammans med andra, som en gemensam lägereld att samlas runt.

Så här är det ju verkligen inte idag. Tablåer är ickeexisterande. Middagar kan ätas klart för att senare trycka på lilla pilen och låta Gladiatorerna börja om från början. Och på plattan finns alla program dygnet runt. “Skynda, det börjar nu”är ett begrepp som mina barn knappt kan ha hört.

Jag kunde ha grymt långtråkigt ibland som barn. Som jag tror många av oss hade då. När man lyssnat igenom alla “Titta, Lyssna, Läs”-banden för femtielfte gången och kört rockringen i en timma och cyklat alla gator upp å ner oräkneliga varv fanns det inte så mycket mer att göra om kompisarna inte var hemma. Då satte kreativiteten in tror jag men det var skönt att ha lite tråkigt. När jag ropar och försöker förklara för mina envisa kids att nu får ni ha tråkigt känner jag hatblickarna genom väggen. Det finns alltid en läsplatta att ta till – varför ha tråkigt??

Jag kan inte låta bli att bli lite bestört när jag ser barn sitta med föräldrarnas smartphones när de åker buss, går i affärer eller till och med på lekplatser. Jag vet, det är inte alltid så lätt att vara den pigga föräldern som hittar på och engagerar trötta och gnälliga barn men detta håller jag stenhårt på. Sitter vi på tunnelbanan pratar vi med varann, handlar vi – gör vi det tillsammans, är vi på ett lekland – leks det. Visst, det hade varit så mycket enklare att släng fram min telefon och låta dem köra några appar på t-banan i stället för kämpa ner de studsande barnen eller mäkla fred mellan syskonen men jag tror det är att göra dem en björntjänst.

Maken som är föräldraledig tog med barnen på lite längre helgresor tidigare i våras. En resa med iPads och en utan. Den utan var lugnare! Fast vi har två skärmar så borde det inte bli bråk men det var som om den där plattan hela tiden ropade lockande på dem. Den skapade mer bråk alltså. Nu ska vi snart ge oss ut på en sommarturné och plattorna får inte följa med.

Lite hyckleri är det ju ändå då jag är helt beroende av min lilla laptop. Sitter ju nu här och skriver detta… Försöker hålla mig till kvällstid efter läggning. Skärmar är ju vår vardag och barnens helt naturliga verktyg. Pratat med förskollärare, vänner och brorsbarn i tonåren om hur de ser på detta. De flesta ser lättare på detta än jag. Det är vår nya samtid och det är så här världen kommer se ut. Det jag känner är mitt jobb är att skapa en balans för våra barn. Då måste det bli lite tråkigt ibland. Fast jag har på känn att vår sommar kommer bli allt annat än tråkig.

Är du en småbarnsförälder som brottas med en mindre ångest av all den skärmtid barnen har? Jag är i alla fall en sådan. Lever i tron och i hoppet om att barn ska vara ute, leka i det fria, låta fantasin flyga och att de ska tycka att en myrstack och en hackspett är det mest intressanta de sett och glömma tid och rum. Tyvärr sker inte det så ofta som jag skulle önska. En iPad eller Bilar 2 är tydligen ett bättre alternativ. Även om Bilar 2 setts 68 gånger…

Jag slåss mellan den nya tekniken och min inre Skogs Mulle som känns som, bör vara, ett bättre alternativ. Vet inte om jag lever i en orealistisk världsbild. Klart barnen tycker att ett spännande robotpussel på en läsplatta är mer intressant än att ännu en gång vattna morötterna. Hör mig tjata om att det är fint väder, lyssna på fåglarna, kom och gunga, nu går vi på upptäcktsfärd mm, mm.

Men plötsligt sker det. Helt på eget initiativ från barnen. De ber om att få ta ut saker. Leka. Göra saker. Att låta dem trötta ut sig på den där förbannade skärmen gav mer resultat än mitt tjat. De får helt enkelt välja själva.

Lite av mitt dåliga samvete rinner av mig och ser dem vara kreativa UTE och vara som vanliga sommarbarn. Tills middagen är avdukad och frågan “Får vi titta på Bilar 2 nu?” kommer. Jag har i alla fall gett dem alternativ och de verkar kunna bolla de två världarna bättre än jag.

Vad var min tids djävul? Videovåldet? Serietidningar? Donkey Kong? Minns att jag satt med LP-skivor med sagor och nedkortade varianter av Disneyfilmer så som Djungelboken, Aristocats och Bernhard och Bianca och lyssnade på dem om och om igen. Var det det farligaste då? Var lösningen på det att gå ut och leka? Var vi en förlorad generation?