Följ mig:
Browsing Tag

vab

Hemmaliv

Kliver in i tredje veckan av VAB. Tröstäter kaka i solen

10 maj, 2016

På torsdag SKA dotterns gips tas bort och jag kan återgå till ett normalt arbetsliv och hon kan äntligen återförenas med kompisarna på förskolan. Självklart är jag hemma med henne, det är inte det, men att försöka uppnå arbetsmål samtidigt som jag ska ta hand om en lite stumpa som inte kan gå är inte det lättaste. Tur att det då då inte är november och snö ute (fast då hade ju hon inte hoppat i studsmattan och brutit benet…) så vi kan pausa ute. Vi bakar citronkaka och har picknick i trädgården tillsammans.

citronkaka, picknick, saft

katt_trädgård

Tur att badbaljan är på tok för liten så benet inte får plats. Gipset hänger utanför. Alla Barbies får dock plats!

barbie_badkar

Körsbärsträdet står i full blom och det är bara nån dag innan äppelträdet gör det samma.

sommar_trädgård

Gräsmattan blommar även den. Planterade och vilda vårblommor lyser upp. Vi plockar en liten bukett till vår picknick och gör det bästa av saken.

sommarbukett

Detta var gårdagens trädgårdshäng och idag jobbar maken hemma på förmiddagen. Jag är på spännande pressfrukost hos Haymarket by Scandic som nu öppnar upp sina lokaler. Jag är så spänd på att se vad de gjort där. Det gamla PUB-varuhuset var en så stor del av min barndom då det var ett givet stopp när mamma tog med mig till stan. Nån mer som minns munkmaskinen i källaren? Friterade munkar rullade på band från smet till socker. Magiskt för en lite tjej att se på. Hmm… nu svävade jag ut. Återkommer i alla fall med det.

Följ mig gärna på Facebook där jag uppdaterar med alla nya inlägg och lägger upp gamla godingar från arkivet;  facebook.com/hemmamedhelena Välkomna!

 

 
Klicka om du gillar

Du kanske också gillar

Hemmaliv Pyssel för barn

Vabbar och inreder med dockmöbler i HUSET

3 maj, 2016

Nu går vi in i den tredje veckan av VAB, eller VOBB för mig då. Dotterns brutna lilla ben är stadigt gipsat och får inte stödjas på. Dagarna går extremt långsamt samtidigt som de går otroligt fort.

Långsamt då det är ytterst tradigt att inte kunna gå ut, inte kunna gå överhuvudtaget. Känns som vi är inne i en paus. En ganska bullrig paus då det är renovering som tar över hela övervåningen.

Fort för när dagen går mot hämtning av brorsorna så känns det som om jag inte hunnit något vettigt alls, jobbhögen växer. Att ta hand om lillstumpan tar så klart bort fokus från arbetet. Tur i oturen att jag har hemmakontor.

Dagen innan benbrottet var jag på IKEA i Linköping och köpte deras kollektion av dockmöbler. Jag hade tänkt på dem länge så då passade jag på. För så är det, när något lockar väntar jag några månader, känns de fortfarande intressant så är de värda att köpa – då kommer jag gilla dem länge och värdera. Inte kunde jag väl gissa att dessa små möbler så snart skulle komma i lek. Mitt dockskåp, som är alldeles för litet, har fått nytt möblemang och dottern fixar liggandes från soffan.

ikea_minimöbler

Lundby_ikea_minimöbler

I renoveringen på övervåningen har alla böcker och bokhyllor som tidigare fanns där flyttat ner till källaren. Tänker faktiskt norpa två hyllplan och göra som ett litet dockskåp inne i bokhyllan. Det kommer bli kul att göra.

brutet ben

Lilla, lilla benet. Hoppas verkligen att gipset kan tas bort innan vi åker på vår semester. Att hoppa i poolen och dansa på minidisco har varit på önskelistan så länge så att inte kunna göra det skulle vara så nedrigt. Stumpan!

Följ mig gärna på Facebook där jag uppdaterar med alla nya inlägg och lägger upp gamla godingar från arkivet;  facebook.com/hemmamedhelena Välkomna!

 

 
Klicka om du gillar

Du kanske också gillar

Hemmaliv

Då välkomnar vi (tydligen) vabruari även i vårt hus

22 februari, 2016

Det har tagits i trä, sagts “peppar, peppar” och tummar har hållits men bacillerna smög sig in även i det Lythska hemmet. Helgen blev lugn då vår lillkille febertoppade rejält. Så tufft för en så liten parvel som inte kan med ord säga var det gör ont eller vad han vill ha.

Idag verkar vara den där feberfria dagen hemma. Vi hoppas att inget händer nu på kvällen för annars är han friskförklarad.

Men att vara hemma med en nästan frisk 2,5-åring som är så uttråkad efter att varit instängd några dagar är en utmaning. Jag tar till alla trick i boken men de som ändå slår högst är iPad och det ytterst analoga bakandet. Det gäller att hålla balansen mellan det moderna och traditionella. The happy middle! Nu har vi semelbullar i frysen ifall andan faller på, långt in på våren.

Nu ska ni få höra: Jag som är lite av en bakperfektionist lät honom göra precis såna bullar som han ville. Men jag justerade i alla fall klumparna på plåten. Att lägga alla 12 degbollar på varann i ena hörnet är ju inte att föredra.

Efter tre barn har mina öron blivit immuna mot iPad-ljud. Det är liksom ett pågående ljud från olika spel och filmer som ligger som en ljudmatta som jag inte noterar. Hade mitt barnlösa jag klivit in här och sett och framför allt hört allt hade jag nog blivit lite chockskadad. Hur jag kan tycka att det är okej att lyssna på Crazy Frog på repeat utan att gå av på mitten hade nog fått den Helena lätt oroad…

Dottern har haft skridskoutflykt idag med matsäck och pannkakor stod på önskelistan. Passade på att göra en massa igår kväll så dagens vabbande skulle gå lite smidigare. Värm, ät, energinivån höjs, klart!

Ett, två, hugg in!

Men jag måste säga att så här friska (peppar, peppar och ta i trä) det senaste halvåret har vi som familj nog aldrig varit. För nästan exakt ett år sedan opererade jag bort mina tonsiller och det är nog bland det bästa jag gjort. Jag som blev sjuk bara någon nyste på andra sidan kvarteret har inte varit sjuk (peppar, peppar…) en enda gång sedan dess. Så himla härligt. Under dotterns första två levnadsår hade jag 13 fall av streptokocker så jag var i princip sjuk hela tiden då. Men nu, friskare än någonsin!!!

En som verkar ha förstått att jag jobbar hemifrån är vår fina svarta katt. Nu vill han vara så nära mig det bara går. När jag hade tagit den här bilden (svår vinkel…) var jag tvungen att flytta på honom för att gå till köket och hämta kaffe. När jag kom tillbaka hoppade han snabbt upp i knät igen för att säga “tro inte att du får sitta själv”. Jaha, vad är det med det då? undrar du. Jo, detta är en katt som i vanliga fall inte bjudit på mycket vad det gäller kontakt. Supersnäll och har aldrig visat en klo mot oss men håller sig på sin kant. Han bodde ju här innan oss. Han ingick liksom i husköpet…

Nu hoppas vi på en frisk kväll och att ingen annan i familjen drar med sig baseluskerna hem.

 
Klicka om du gillar

Du kanske också gillar

Close