Lena Anderssons underbara värld på Millesgården

Igår var jag och lillkillen bjudna till Millesgården för en lyxig förhandsvisning av sommarens utställning med Lena Andersson. Mer passande sommarutställning får man väl leta efter!

Lillkillen kände på en gång igen Maja.

Lena Andersson är för de flesta förknippade med sina ljuvliga barnböcker med de vackra illustrationerna, de finurliga världar hon bjuder in till. Och utställningen är verkligen som en finurlig värld att leta sig runt i vilket passar både stora och små.

Vi hade blivit inbjudna av Millesgården som teamat upp med den så alltid inspirerande Sofia Wood. Här ovan till vänster är hennes lilla Selma som min lille, fast i sammanhanget store, kille blev så förtjust i.

Och utställningen öppnar idag, 19/6, så igår var det fortfarande avspärrningar. Sådant är spännande för en 5-åring.

I utställningen är böckerna med sina figurer uppdelade i olika avdelningar. Den första vi såg var boken Tick-Tack. En sedan länge älskad bok hemma hos oss.

Älskar både historian och figurerna i denna. Speciellt den nakna grisen som inte vill gå å lägga sig. Försökte säga till min son att det var som han. “Nej mamma, det är som du!” Okej då!

Och så kom hon för att säga hej, den fina Lena Andersson. Jag tappade först hakan för jag blev helt star strucked, för att sen få ett leende från öra till öra. Å vilken ljuvlig och inspirerande kvinna. Som tagen från hennes egna böcker ju. Vilket kanske inte är helt konstigt för hon tar många av sina historier från det verkliga livet.

Inte bara jag som blev tagen av henne.

En bok som var ny för mig var Storm-Stina. Toppen, då vet jag vad vi ska läsa nu.

Stina hade fått en egen sjöbod.

Men en som inte är ny för mig utan snarare var min husguru som barn är ju Linnea. Denna ljuvliga, kreativa, självständiga, påhittiga Linnea. Som jag avgudat henne.

Boken Linneas årsbok var min bibel som barn. Jag kan ibland tycka att min blogg är som denna bok då jag följer årstiderna och försöker vara så kreativ som möjligt med det som finns för säsongen.

Och nu är det jag som läser boken för mina barn och för vidare.

Fina Linnea, min kompis i barndomen. Gissa om jag höll att få dåndimpen när…

… jag fick träffa Nicolina, Lenas dotter, som är Linnea! Här bakom Lena. Alltså wow!!! Så lycklig över detta möte.

Den figur som de flesta nog känner är Maja. Och hon var också på plats så att säga.

Det finaste med sådana här utställningar, tycker jag, är att få se hantverket. Att få ta del av hur arbetet har gått till väga. Se första skisser till slutresultat.

Också inspirerande att se Lenas konst och hantverk

Sedan var vi bjudna ut i statyparken för en fin, god och härlig fika i det lilla växthuset. Majas gröna växthus.

“Jag vill göra bomben!” Nej, det är nog ingen bra idé käre son!

Så fint och imponerande odlat, stylat helt i linje med böckerna.

Och drömmen om ett uterum som detta blir ju inte mindre när man får kliva in så här!

Gofika när det är som bäst. Allt var hembakat.

Mycket nöjd son.

Och kombinationen bakverk med somriga frukter är oslagbar.

Stort tack Millesgården och Sofia för den inspirerande eftermiddagen.

Titt ut! Sedan fick jag ta med mig sonen som inte alls ville lämna parken. Med alla statyer, vatten och den stora ytan är det mer som ett äventyrsland än en kulturupplevelse. Så bra för barn. Och stora.

Men kultur tar på krafterna så en av oss slocknade som en stock på t-banan hem. Hade väl fått sig en rejäl dos av godnattsagor kan man tro.