Nu blir det andra bullar – bokstavligen!

Halloj söndag! Igår stod det bullbak på schemat, eller inte riktiga bullar utan Falska Wienerbröd. Jag berättade stolt på Instagram och Facebook att idag ska det bakas och efter en vända i trädgården med seriös krattning tog jag första steget mot baket.

Måste varit helt knäpp och utkörd efter krattningen för jag gjorde ju helt fel. I mitt recept på Falska wienerbröd står det 2 dl mjölk och 8 dl mjöl. Jag tog 8 dl mjölk och 8 dl mjöl. Hur tänkte jag???

“Är inte degen lite väl kladdig?” tänkte jag. Vad knasigt – i med mer mjöl. Men så galet kan jag väl inte skrivit receptet tänkte jag och kollade en extra gång. “Men lägg av Helena!” skrek jag högt. Nu hade jag ju förbrukat mjölken jag behövde till vaniljkrämen. Maken skulle åka och handla så det blev extra beställning av mjölk och ägg. Tur jag hade jäst hemma för en andra deg så jag kunde sätt igång med en ny sats.

Innan maken drog fick han hålla bunken med den helt misslyckade degen för den var så sjukt stor och tung videt här laget att jag inte kunde både lyfta och hälla ur med slickepott. “Den där degen får jag se vad jag gör med”, sa jag, mest för att liksom urskulda mig då det var ett himla slöseri med ingredienser.

Satte igång igen och nu blev degen perfekt (phu, inget fel på receptet!) och vände blicken åt den där Barbapapa-klumpen i den andra bunken. “Och vad ska jag göra med dig?” Kunde jag rädda den?

Smakade på degen och insåg att jag kan mina vetedegar. Så många bullar och semlor jag bakat genom åren så var jag övertygad om att jag kunde göra något även med denna klet. I med mer socker, i med salt, stötte en massa kardemummakärnor och tog mer vetemjöl efter hand. Tillslut nöjd och hoppades nu att kemin var med mig, att den skulle jäsa till en ordentlig bulldeg. Jag tänkte nämligen göra syltbullar och Nutellabullar. Något jag länge velat göra men inte gjort. Perfekt nu ju!

Efter jäsningen så hade jag framför mig ett berg, ett degigt stort jäst berg. Att jag skulle få ut bullar av det var det inget snack om.

Delade degen i 2, kavlade ut och bredde på sista slatten drottningsylt på ena och ett duktigt lager av Nutella på andra. Snurrade ihop knutar av syltbullarna men shit vad kladdigt det blev. Får byta bakplåtspapper ot muffinsformar. Då kom äldste sonen hem och undrade vad som exploderat i köket. Insåg då att det var ett enormt kaos där. “Mamma experimenterar – dessa är misslyckade!” Det ville han vara med på så vi knöt bullknutar tillsammans. “Hur många ska det bli?” frågade han. Ingen aning svarade jag sanningsenligt.

Parallelt med detta gjorde jag Falska wienerbröd helt enligt regelboken.

Efter en andra jäsning penslade jag de roliga knytena med ägg och strödde pärlsocker på syltbullarna och hackade hasselnötter på nutellabullarna. Såg ju ut som på riktigt. Skulle de klara gräddningen?

Det gjorde de, eller vad säger du? Rätt stolt måste jag säga att jag är. Från en deg som var helt uppåt väggarna blev det ju supersaftiga och stora bullar. Men om jag skulle baka igen så vill jag använda mitt bästa vetedegs-recept ändå!

Jag skrev på Instagram att detta skulle vara superkul idé för Hela Sverige Bakar – att deltagarna får en misslyckad deg att rädda. Riktigt kul utmaning måste jag säga. Kanske för att jag lyckades…

Så nu är det söndag och det kan vara så att jag har flest bullar i frysen väster om Stockholm. Det bak jag skulle göra för de fikar jag kan ta med kära vänner och sitta nära sen, efter Coronan, blev megastor. Hurra – fikar med många blir det!

Önskar dig en fin söndag!