Följ mig:
Kalas & Dukning Trender | Inspiration

Min dukningsstil just nu: svartvitt porslin med brunt glas

28 september, 2020

Du vet hur man av någon outgrundlig anledning är sjukt sugen på lnågot speciellt. Lakrits, skaldjur, raggmunk, kronärtskocka eller något annat och man är bara tvungen att äta det. Så kan även jag få vad det gäller dukning och porslin. Ja, det är nog inte helt friskt men är man nörd inom något så är man.

Så var det nyss när jag fick en längtan efter att få duka med porslin som har svarta mönster. Och så där gammalt engelskt som jag har i mina favorittekoppar. Det var då bara att ge sig ut i välgörenhetsbutiker och antikhandlare för att söka det väldigt specifika jag letade efter. Det blev ett långt letande med många steg i stegräknaren.

Nu ska det tilläggas att jag inte har för vana att falla för alla mina nycker och köpa mig galen utan detta var för ett fotojobb och ett dukningsuppdrag jag letade rekvisita. Ibland går dock mina världar ihop så efter att fotograferingen var klar så fick jag använda de vackra faten på höstmiddagen häromsistens.

Kommer du ihåg att jag pratade om svartvitt porslin när jag visade IKEAs jul? Där fanns det ju med vitt porslin med svarta mönster så jag skrattade lite. Typiskt, här trodde jag att jag var ensam om något men icke!

Jag frågade i en antikhandel om varför det är så ont om svarta mönster. “För att det var begravningsporslin” blev svaret. Inte direkt upplyftande men så skulle man väl inte tänka idag va?

Som det mesta här i livet behöver allt en motvikt, en motpol och jag kände att brunt glas var det perfekta i detta fall. Något varmt färgat till det svartvita och transparent till porslinet.

Så här blev det praktiken, på middagen. Hur det blev i fotograferingen kommer jag visa snart.

Vi har vitt porslin med liten tunn svart kant som vardags- och festtallrikar så dessa stora fat som serveringsfat passar mycket bra ihop.

Alla fat är köpta på Myrorna och Stockholms Stadsmission. De bruna glasskålarna på Myororna. Flaskorna är från min farfar som var läkare och hans gamla medicinflaskor. Ljuslyktorna är mina sedan evigheter.

Jag skulle inte säga att det är min typ av motion egentligen men jösses vad jag år runt i stan, från butik till butik för att leta de saker jag vill ha till mina fotojobb. Det är ju de där smultronställena av välgörenhetsbutiker jag besöker och de ligger rejält utspritt över hela stan. Kom väl upp i 12-15 000 steg per dag då. Så ja, det är ju en typ av motion. Sa ju det – jag är lite galen!

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Close