Födelsedag i Berlin med spionmuseum, schack & donuts

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då vi lyckats få två barn som alltid verkar fylla år på höstlovet och dessutom med bara en dag emellan blir det mycket firande dessa dagar.

Så klart ska födelsedagsbarnet få välja sin frukost och vi hade en restaurang med lyxig frukost nära oss så vi gick dit istället för hotellfrukosten.

Där var vi så när på ett äldre par helt ensamma i hela restaurangen. Väldigt lyxigt.

Jag valde den “skandinaviska frukosten” och vad som var skandinavsikt var väl laxen kan jag tro.

Restaurangen ligger vid Hackescher Markt vilket är ett torg med mycket tågförbindelser. Rälsen går som en våning upp och under ligger det då flertalet restauranger. Därav det välvda taken. Men sedan på torget har varje restaurang uteservering och de går i varann så det är mer som en enda stor festplats.

Sen var det vidare med tunnelbanan för vi hade bokat tid på Spionmuseet.

Jag har en önskan om att verkligen lära känna Berlin. Jag skulle faktiskt kunna säga att London är jag väldigt hemma i och Köpenhamn börjar bli klart för mig. Men när jag ser denna karta så inser jag att det kommer kräva minst en resa per år framöver för att bemästra. Men samtidigt – det är en sådan uppdelad stad med dels murens gamla gräns och olika småcenter så det ändå känns greppbart. Ja, jag hoppas jag når min önskan.

Och nån annan som ser Rosa Panterns profil…?

Om det är något som definierar tiden för den tudelade staden är det väl spionage. Jag kan inte allt men det var Stasi som var underrättelse polisen tror jag som hade sina spioner överallt. Grannar kunde span på varann och ange om de verkade göra “fel”. Det kalla kriget är verkligen som enda lång James Bond-film. Spionmuseet i Berlin täcker in allt.

Detta museum är inte bara det tyska spionlivet eller historia utan allt om spionage. Allt från Mata Hari till dagens digitala spionage. Här fick vi se olika sätt att föra ut hemliga meddelanden; som att vira läderskärp med bokstäver på som när de virades gav budskap.

Nej detta är inte en James Bond-grej utan en på riktigt lite farkost för en under vatten.

Detta var så kul. I ett mörkt rum skulle man krypa under och kliva över laserstrålar som i Mission Impossible. Allt visades utanför med infraröd kamera.

Helena på morsespråk. Tror jag.

Vi hade en bokad tur till på museum, denna gång på Neue Nationalgalerie i en fantastisk byggnad av Mies van der Rohe. Ett hus jag haft på min beska-i-livet-lista.

Och nu blev der av. Så glad vara jag. Och inte nog med det. Där inne var det dessutom en utställning med en av mina favoritkonstnärer och inspiratörer: Alexander Calder.

Med sina enstående och gigantiska mobiler bland annat.

Svårt at fånga på bild, svårt att visa dess skönhet.

Tre kulturmätta barn!

I en monter visades Calders egna schack upp och jag blev så sugen på att köpa en nygjord variant av dem men det gick inte. Man fick dock låna och spela på plats. Det ville killarna.

Full koncentration.

Nu var det ju födelsedag som sagt och dottern hade bara en önskan egentligen för dagen och det vara att besöka ett Royal Donuts. Via ett gäng byten med tunnelbanan kom vi fram.

Det ser inte mycket ut för världen men alltså jösses.

Varje donat vägde ju hur mycket som helst och var fullproppad med grejer.

Mission completed och pang tjong var man mätt för hela veckan!