Etikett: Berlin 2021

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då var den sista hela dagen Berlin här och den skulle bjuda på en dag med upplevelser som på något sätt bara fann oss. De tidigare dagarna kan du se HÄR.

Vi bodde då hemma hos våra vänner som bor, jobbar och går i skola i Berlin sedan några år och ytterligare vänner anslöt så vi var hela 14 pers och 1 hund i samma lägenhet. Tur då att de bor rejält stort och att vi alla tycker himlans bra om varann. Sådan lyx att kunna ses och få många timmar tillsammans. Att resa ihop – det är verkligen det härligaste man kan göra med vänner. Att ha tid att låta samtalen komma till punkt och att skapa minnen ihop. Det är nog ändå det bästa jag vet.

Munskydd på, tunnelbanekorten klara och bekväma skor. Nu var vi redo.

Men vi kom faktiskt inte så långt. Vi åkte bara nån station med tunnelbanan när vi från tågfönstret såg en enorm loppis nere på gatan. Vi gick av på nästa perrong och åkte tillbaka. Detta kunde vi inte missa. Och här är då ytterligare en fantastisk sak med att ha mycket tid på sin resa – att spontana infall kan göras och hinnas med.

Meter efter meter stod det bord fyllda med precis allting. Om det inte var så att jag hade begränsat bagage att bära med mig hem så hade jag gärna fått med mig massa vackert porslin och urvackra glas. En trencoat provades men dn var ändå lite för stor tyvärr. Annars hade det ju varit något jag kunde stryka från min önskelista jag har nu.

Då är det tur att det finns andra saker att bli glad för. Som varma rostade kastanjer. Ja du vet ju hur jag älskar dem, se HÄR.

Som sagt; fantastiska glas och saker.

Ytterligare en sak jag önskade få äta på resan så var det nybakade pretzels. Här var de äntligen.

Han står och velar. Vill han ha en dinosaur eller inte? Det blev inte.

Det gäller att matcha sin omgivning.

Tillbaka till tunnelbanan och vidare in i city igen. Bara strosa, titta och insupa allt Berlin kan ge. Då kom vi till kanalen och förra gången åkte vi på en himla härlig båttur så det undersökte vi om vi kunde göra nu med. Och en båt skulle snart avgå.

Perfekt då att ta sig en liten lunch på den närliggande lilla kiosken.

Pommes frites, currywurst och en Berlinöl. Blir ju inte härligare än så. Och sen trängas på de fina blå bänkarna i väntan på båtens avgång.

En liten parantes för dig som läser detta och vill ha Berlintips: DDR-museet som man ser där i blått precis vid kajen var jag och maken på för massa år sedan. Kan vara en av de bästa museiupplevelserna jag haft. Så gå dit!

Under broar, längs med husfasader och kajer åker vi och hela tiden så får vi en guidad tur i högtalarna.

Kallt som sjutton men himla härligt.

Vi avslutade faktiskt båtturen inne i båten ihop med en varm kopp. Det behövdes.

Sen började det skymma och vi mötte upp våra Berlin-vänner som då hade slutat jobb och skola. Att ses vid Brandenburger Tor kändes pampigt.

Nu var vår dag slut och vi vände hem igen. Men kvällen skulle bjuda på mer för alla vuxna. En barnvakt hade anlitats för vi vuxna hade nämligen en bordsbokning på en härlig turkisk restaurang tvärs över gatan från lägenheten.

Åh vad fantastiskt gott det var. Jag är ju ett stort fan av grekisk mat och det finns så klart mycket besläktat med den turkiska men samtidigt är det turlisa köket med mer inspiration från mellanöstern. Många rätter här jag inte testat eller hört talas om förut. Våra vänner har bott i Istanbul så det blev nästan som om vi färdades dit via deras matguidning. Riktigt häftigt.

Det blev som en liten semester i semestern med att vara bara vi vuxna medan de 9 barnen hade det toppen ihop med barnvakten i lägenheten. Alla var toknöjda!

Ja det var ett sådant toppenupplägg så vi gick faktiskt vidare till en närliggande bar.

Kändes väldigt kontinentalt och storstadsmässigt att trilla in i en bar. Men först måste vaccinpass och legitimation visas upp. Mycket kontroller överallt. Så pass att alla restauranger vi varit på under hela veckan faktiskt krävt att vi checkat in och checkat ut. För här smittspåras allt och alla.

Men väl inne var det som om ingen pandemi fanns. Men som sagt, alla här är vaccinerade och via smittspårning inte varit nära nån smitta.

Ett partytrick: Ställ din drink på din mobil så lyser den!

Hög volym i den lilla lokalen, rökning tillåten och knökat med folk i den lilla lilla baren. Fast alla måste sitta. Ja nån måtta på lössläpptheten ska det ju vara.

Sen var det en liten promenad hem till glada barn som inte alls var sugna på att gå och lägga sig. Men när vi sa att vi imorgon skulle tidigt tidigt upp till Tropical Islands var de snabba i säng. En tur dit kan vara det de längtat allra mest till på hela resan. Vilket man kan förstå.

Om du vill se mer från Tropical Islands och vårt besöks där förra gången kan du titta HÄR. Flera pooler, massa rutschkanor, flamingos, sandstränder och massa restauranger. Ett verkligt tropiskt paradis en timma från Berlin.

Nu hann jag inte ta några fler vettiga bilder för vi hade begränsad tid och hemfärden skedde direkt från detta tropiska paradis. Tillbaka till verkligheten där hemma.

Detta blev en helt fantastisk resa fylld av upplevelser och fina minnen. Jag hoppas på fler resor 2022. En tågluff börjar vi fundera på faktiskt. Vi får se.

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Nu hade vi checkat ut från vårt hotell och hem till våra vänner. Det måste jag säga med facit i hand är en helt fantastisk lösning när man reser bort en hel vecka. Att ha olika boenden halva veckorna. Det upplevs som att man varit borta i minst två veckor då för det är så många nya härliga saker att upptäcka. Nu var det alltså nya kvarter och nu hade vi nära till mitt favoritställe.

Innan vi åkte till Berlin hade vi alla fått säga vad vi ville göra, se, köpa, äta eller uppleva på resan. Så att alla fick med sig det de verkligen längtade efter. Jag hade att äta frukost på Cafe Einstein. Jag har skrivit om det tidigare HÄR och längtan dit var stor.

Som med allt i Berlin i pandemitider var det bordsbokning och nu var det vår tur. Något tryggt och skönt med att allt är som det alltid varit och alltid kommer att förbli. Jag upplever gärna nytt, smakar spännande saker och besöker helt nya ställen men sen så finns det de där ställena som jag vill återkomma till. Där jag vet exakt vad jag får.

Ja så här glad var jag. Och i mitt tycke den perfekta porslinskoppen. Lagom stor, lagom liten.

Mat i våningar är alltid en god idé.

Och sen då deras alldeles perfekta frukost ägg. De som jag döpt till Einstein-ägg och skrivit om HÄR.

Sen var det vidare ut på stan. Närmare bestämt det stora kända varuhuset KaDeWe.

Jag är inte så mycket för att shoppa på varuhus faktiskt. Jag skulle aldrig i mitt liv komma på att gå runt på modeavdelningen till exempel. Jag går allra helst runt på mat-, bok- och hemavdelningen. Mest för insupa inspiration och om det är någon god marmelad där bland hyllorna kan den åka med men inte så mycket annat. Och sedan har dessa varuhus den tråkiga benägenheten att vara dyra så det är ju bra att jag inte vill gå bananas här.

Inte heller dottern kändes sig lockad att köpa denna…

Men jag fick i alla fall träffa St Nocholas!

Överst i varuhuset ligger matavdelningen, saluhallen och bland alla diskar och butikshyllor finns det mängder av restauranger. Om du är sugen på asiatiskt finns det en sådan, likväl om du vill ha ostron. Så klart fick vi inte plats nånstans och gav upp. Maken hade på sin lista på vad han ville göra på resan var att köpa spännande flaskor med olika bitter – till drinkar. Det hittade han här uppe längst in. Medan han kollade i hyllorna såga jag att den restaurang som låg där, längst bort, längst in fick ett bord ledigt. Hurra för oss.

“Jaha, vad är det här för restaurang då?” undrade vi. Det visade sig vara en potatisrestaurang. dagen innan var vi på en pommes frites-ställe och nu potatis over all. Spännande tema.

Det visade sig vara ett lyckokast för alla rätter var helt fantastiska! Potatis-och pumpagratäng tog jag och var helt lyrisk, rårostad potatis med sillsallad tog maken, soppa med knödel tog storebror och sedan friterade snurrad potatis med laxröra till de yngsta. Alla var helt fantastiska.

Jag vill ha en potatisrestaurang här i Stockholm! Snälla nån – fixa det!

Vi såg att det fanns en shop som gjorde glass på fyst bänkskiva. Det testade vi i Grekland på vår båtluff senast så nu var det dags igen. Perfekt efterrätt.

Det är alltså grädde som hälls ut på en iskall skiva och sakt men säkert fryses den till glass – iced cream på riktigt. Sedan kan man smaksätta den som man vill. Det blev Oreo för lillkillen.

Mycket hallaballo för en glass kan man tycka och det fick man minst sagt betala för. Men då ska man inkludera att det var en show…

En fin dag i Berlin alltså!

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Då vi lyckats få två barn som alltid verkar fylla år på höstlovet och dessutom med bara en dag emellan blir det mycket firande dessa dagar.

Så klart ska födelsedagsbarnet få välja sin frukost och vi hade en restaurang med lyxig frukost nära oss så vi gick dit istället för hotellfrukosten.

Där var vi så när på ett äldre par helt ensamma i hela restaurangen. Väldigt lyxigt.

Jag valde den “skandinaviska frukosten” och vad som var skandinavsikt var väl laxen kan jag tro.

Restaurangen ligger vid Hackescher Markt vilket är ett torg med mycket tågförbindelser. Rälsen går som en våning upp och under ligger det då flertalet restauranger. Därav det välvda taken. Men sedan på torget har varje restaurang uteservering och de går i varann så det är mer som en enda stor festplats.

Sen var det vidare med tunnelbanan för vi hade bokat tid på Spionmuseet.

Jag har en önskan om att verkligen lära känna Berlin. Jag skulle faktiskt kunna säga att London är jag väldigt hemma i och Köpenhamn börjar bli klart för mig. Men när jag ser denna karta så inser jag att det kommer kräva minst en resa per år framöver för att bemästra. Men samtidigt – det är en sådan uppdelad stad med dels murens gamla gräns och olika småcenter så det ändå känns greppbart. Ja, jag hoppas jag når min önskan.

Och nån annan som ser Rosa Panterns profil…?

Om det är något som definierar tiden för den tudelade staden är det väl spionage. Jag kan inte allt men det var Stasi som var underrättelse polisen tror jag som hade sina spioner överallt. Grannar kunde span på varann och ange om de verkade göra “fel”. Det kalla kriget är verkligen som enda lång James Bond-film. Spionmuseet i Berlin täcker in allt.

Detta museum är inte bara det tyska spionlivet eller historia utan allt om spionage. Allt från Mata Hari till dagens digitala spionage. Här fick vi se olika sätt att föra ut hemliga meddelanden; som att vira läderskärp med bokstäver på som när de virades gav budskap.

Nej detta är inte en James Bond-grej utan en på riktigt lite farkost för en under vatten.

Detta var så kul. I ett mörkt rum skulle man krypa under och kliva över laserstrålar som i Mission Impossible. Allt visades utanför med infraröd kamera.

Helena på morsespråk. Tror jag.

Vi hade en bokad tur till på museum, denna gång på Neue Nationalgalerie i en fantastisk byggnad av Mies van der Rohe. Ett hus jag haft på min beska-i-livet-lista.

Och nu blev der av. Så glad vara jag. Och inte nog med det. Där inne var det dessutom en utställning med en av mina favoritkonstnärer och inspiratörer: Alexander Calder.

Med sina enstående och gigantiska mobiler bland annat.

Svårt at fånga på bild, svårt att visa dess skönhet.

Tre kulturmätta barn!

I en monter visades Calders egna schack upp och jag blev så sugen på att köpa en nygjord variant av dem men det gick inte. Man fick dock låna och spela på plats. Det ville killarna.

Full koncentration.

Nu var det ju födelsedag som sagt och dottern hade bara en önskan egentligen för dagen och det vara att besöka ett Royal Donuts. Via ett gäng byten med tunnelbanan kom vi fram.

Det ser inte mycket ut för världen men alltså jösses.

Varje donat vägde ju hur mycket som helst och var fullproppad med grejer.

Mission completed och pang tjong var man mätt för hela veckan!

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Vår första dag i Berlin var en riktig fullproppad dag och det märktes dag två att det skulle bli en lite lugnare dag. Och sen så hade vi faktiskt middag ihop med vänner på kvällen så en riktig turistdag i lugnt tempo passade bra.

Då det var bokade slottider på alla museum i Berlin så hade vi sedan tidigare bokat biljetter på Neues museum. Ett världskänt museum som varit stängt under flera år för renovering. Jag är faktiskt helt tagen av denna renovering. Mycket av det slitna och gamla har bevarats fast då under kontrollerade former så det inte ska rasa. Och de nya delar med modern arkitektur är så snyggt det med. Så detta är inte bara ett besök för utställningarna utan även för arkitekturen.

Här är det stora dragplåstret den enorma utställningen om Egypten. Med hörlurar får man guidning bland alla antika statyer och stenar.

Se här; så slitna väggar men helt renoverat. Jag bara älskar det.

Varvat då med det nya. Riktigt bra gjort.

Lite läskiga är de där kistorna ändå. Men mest tänker jag på Tintin och Faraos cigarrer, ha ha.

Men det stora dragplåstret här är Nefertitis byst. Så här långt bort får man fotografera.Så synd för jag blev helt betagen av den. Jag kan inte ta in att den är gjord 1345 före kristus. Kan vi ta in det hela en gång till? Den är alltså 4712 år gammal. Och så fulländad. Vad gjorde vi här i norr 1300 före kristus? Tror vikingarna precis lagt sina hjälmar på hyllan va?

Kolla pelarna här ovan. Gamla pelare för att sedan övergå i moderna nya. Snyggt. Och sedan alltid tv-tornet från Alxeanderplats närvarande.

Och just till Alexanderplats tog vi oss för att hitta en pommes frittes-restaurang. Jajamensan. Alla rätter utgick från den friterade potatisen. Jag valde med den berlinska rätten currywurst.

Och därifrån hoppade vi på en sådan där dubbeldäckare som är en hop on – hopp off-buss med hörlurar. Det fanns med svensk guidning men språket var som om vi åkte med en guid från 1800-talet. Nån måste ha översatt illa och den stackars svensktalande guiden fick kämpa för att få det att låta bra.

Om jag har förstått det rätt så är glaskupolen på deras riksdagshus uppbyggt efter det gamla, den kupol som bombades blev ett glastak.

Och här är väl det bästa exemplet på hur man visar det gamla och lagt till det nya. Klockstaplen till Kejsar Wilhelms kyrka bombades helt och blev till denna moderna variant och kyrkan fick behålla sitt sargade utseende.

Sen åkte vi till hotellet för att vila och sedan möta upp våra vänner som bor i Berlin. Det blev ett kärt återseende.

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Nu får man äntligen se framåt, ska bete sig som vanligt och gränserna till världen öppnas igen. Sportlov, påsklov och sommarlov kan planeras lite större och vidare. Vart ska vi resa?

Nu var det inte länge sedan vi var på resa i och för sig då vi på höstlovet var i Berlin och jag har ju inte lagt upp den resan här än. Det kom liksom en jul emellan med julbok och allt vad det var. Men om det är någon som kanske vill ut i Europa på skollov och ledigheter tänkte jag ändå ta och dela vår resa här nu, uppdelat på flera inlägg. För om det är nån stad jag verkligen vill inspirera att resa till så är det Berlin. En stad som ger så mycket för både vuxna och barn. Absolut barn. Men mest vill jag få upp den på bloggen för mig själv, bloggen är ju även mitt egna minnesalbum.

Vi har varit i Berlin tidigare med barnen på vår första tågluff påsken 2019 som du kan se HÄR, HÄR och HÄR. Med dessa minnen i bagaget var barnen superpeppad på att besöka Berlin igen. Och de vill gärna tillbaka en tredje gång nu kanske jag säga. Berlin har så mycket mer att ge.

Vi kom fram sent och hade en middagsbokning redan klar på Brauhaus Lemke nära hotellet då vi visste att vi skulle vara hungriga vid ankomst. Så vi gick in med allt bagage för att äta vår första tyska måltid innan incheckning. Detta vara något vi alla fem längtade efter – en riktig tysk måltid då vi haft så många bra minnen från middagar så barnen visste redan vad de ville ha. Ja, vi är en ätande familj!

Korv, surkål, senap och öl. Blir det mer tyskt än så?

Denna restaurang var även ett bryggeri. Älskar hur det på riktigt är härproducerat.

När vi mellanlandade i Hamburg på vår tågluff åt maken X som köptes om till fotbollen då köttbiten var superstor och klotrund. Den hade äldste sonen längtat efter och här kom den!

Vi reser utan skärmar och det sätter så klart familjen på prov. Jo men visst är det så enkelt att låta barnen få sitta med sina skärmar och de vuxna kan äta i lugn och ro men jag tror faktiskt att det i långa loppet gör att vi inte får sköna måltider ihop. Att det inte blir naturligt att prata ont matbordet. Får nästan magknip när jag ser barn och vuxna sitta vid samma bord men inte på riktigt vara tillsammans. Mitt knep när det blir långtråkigt eller myror i kroppen är penna och papper. Så många roliga lekar, teckningar och minnen som då skapas.

Sedan var det krypavstånd till vårt hotell Zoe by Amano och alla somnade snabbt.

Då vi är fem i familjen är det jättesvårt att hitta rum för oss alla så vi delar som oftast upp oss på kill- och tjejrum. Kan låta knasigt men att få en stund själv med dottern är guld värt och samma tycker killarna.

Vad är bland det bästa med att bo på hotell? Slippa städa och serveras härlig frukost. Det är värt väldigt mycket i vardagen att få lyxa med.

Speciellt när det är en sådan här fantastisk frukost. Berlinarna kan sin frukost. Jag bara älskar den där lilla korven med leverpastej. God var den också.

Sen var det bara att borsta tänderna och ta på sig ytterkläderna. Nu skulle vi göra Berlin!

Jag har skrivit om Berlin tidigare som sagt men det tåls att upprepas: Detta är en sådan fantastisk stad. Med sin puls i vår tid samtidig med sin otroliga historia. 1920-talets dekadens som gick över i fruktansvärt världskrig. 60-talet med en delad stad från den ena dagen till den andra för att sedan se muren falla och bli i en förvirrad och spännande tid. Öst och väst. Eller bara ett? Klipp till nutid med massa konst och kultur och stormakt. Vart du än vänder dig i stan står du på en historisk plats som berättar något om helt otroliga händelser.

Mr Berlin är ju Ampelmann. Vid vår förra resa blev vi glada vid varje övergångsställe och nu blev det ett fint återseende.

Alltid lika läckert att se nytt möter gammalt. Så är det verkligen här. Jag fick höra den väldigt knasiga siffran 60-90% av staden bombades sönder. Det är ett väldigt spann där men redan vid 60% är det 100% för mycket. En del byggnader byggdes upp som kopior men mest så är det nya hus. Alexanderplats tv-torn är helt fantastiskt. Var du än är känns det som om tornet ser dig. Och det var meningen för det var Östberlins torn och det var ju höjden av modernitet. Byggd på 60-talet och då var rymden högsta mode. Detta skulle se ut som en rymdstation nästan. Sputnik typ.

Kända Berlintrakter.

Förintelsemonumentet är en av de mäktigaste platserna jag besökt. barnen mindes det från förra gången och kunde själva berätta om vad det var för minnesmonument. Det värmde att höra. Att resa är alltid givande och lärorikt.

Vi skulle till Check Point Charlie men innan det blev barnen intresserade av den stora gasklockan (!) som plötsligt tornade upp sig där. De ville in och var inte sena på att haka på.

Och oj vad glad jag är för det. Detta kan vara ett av de mest häftiga konst- och historieupplevelser jag haft. The wall, Die Mauer av Yadegar Asisi.

Konstnären Yadegar Asisi har skapat en enorm målning på innerväggen av gasklockan, ja i 360° faktiskt. Här ovan är skisserna. Han har tittat på fotografera från när muren gick här och detta var en passage där dödsjutningar skedde när folk försökte fly från öst till väst.

Visst ser det trovärdigt ut? Detta är alltså mitt fotografi på hans målning han gjort på väggen. Det som inte kommer med här hur ljuset i rummet hela tiden förändras så det blir mitt på dagen till skymning. Och hötalare utplacerade med ljud Bilar, hundar, skratt, köksskrammel osv. Så otroligt trovärdigt och påtagligt.

I ett annat rum fanns en mycket bra film som berättade om hur livet vid och med muren var. Känns så overkligt hur detta kunde vara verklighet för så många.

Hon i vit väst är verklig. Skylten på bilden är en variant av den verkliga. Den som…

På riktigt står på andra sidan gatan. Vid Checkpoint Charlie.

Ett mycket populärt fotoställe.

Och där åkte en karavan med Trabant-bilar förbi. Det är en turistattraktion – man får åka i Trabantbilar runt Berlin med guidning. De är ju så söta de små bilarna ändå.

Vi började bli trötta i benen och tog tunnelbanan.

Och så lite energipåfyllnad.

Våt nästa mål för dagen, och sista, var Östsidans mur som är en enda lång konstutställning, East side gallery.

Denna bild och del är den mest kända. Här blev det många frågor från barnen. Tack Google som kunde förklara både det ena och det andra.

Regnet försvann och det blev en fantastisk solnedgång. Solens persikostrålar landade på TV-tornet och glänste i silverbollen.

Och det var som om det brann i horisonten. Så vackert och häftigt hur alla liksom stannade upp och bara gapade (och fotograferade) här.

Efter en liten vila på hotellrummen så var vi hungriga på middag. Den restaurang vi ville till var fullbokad och med covid var det helt omöjligt att få plats nånstans verkade det som. Tillslut, kanske sista minuten innan barnen hade lagt sig på gatan och skrikit i protest, hittade vi en fantastisk indier. Vad det visade sig en helt fantastisk indisk restaurang som tog emot oss.

Jag älskar många indiska rätter, palak paneer är nog min favorit, men att få in en rykande het och osande sizlar är alltid så härligt.

“Spelade de inte den där låten alldeles nyss?” frågade jag familjen. Och snart gick det upp för oss att nån i personalen hade fem favoritlåtar och lät loopa dem om och om igen. Jag höll på att bli tokig. Men för att inte barnen skulle skämma sig genom golvet så höll jag tyst fast jag ville säga till. Musikval på restauranger är jag väldigt känslig för.

Jag vet inte hur många steg vi tog denna dag men det blev en hel del så att somna var inga problem. Så mycket vi hann med på bara en dag. Jösses, vad ska detta sluta när vi ju skulle vara där en hel vecka…