Yngste sonen spelar fotboll och därifrån kom initiativet att gå på match tillsammans, att gå och se Sverige – Irland på Friends Arena. Massa glada pojkar födda -13 med lika ivriga medföljande föräldrar strömmade mot matchen.
Jag har inte gått på fotboll på, ja jag minns knappt hur länge sedan det var. Så jag var verkligen spänd. Men den största glädjen var att se dessa små stora killar engagera sig, hurra, hoppas och leva sig in i matchen.
Det blev en rysare med ett mycket efterlängtat mål i 84.e minuten. Glädjen var total på läktaren. Sverige är fortfarande med i spelet om platserna till EM 2025.
Det jag slogs mest av var den underbara stämningen innan utanför och inne på arenan. En folkfest för alla åldrar. Vi vuxna pratade en del om hur det är på derbyn och andra matcher som spårat ur. Hur några föräldrar vittnade om att de avstått att gå med sina barn pga osäkerheten. Så otroligt sorgligt att det blivit så. Men då än mer fantastiskt att de här killarna nu fick en helt fantastisk upplevelse med så mycket glädje och hög stämning.
Detta måste vi göra om!
Du vet hur känslig jag är och redan när ”den gula väggen” kom gående med flaggor, trummor och sång började min underläpp darra och ögonen tåras. Så mäktigt på något sätt.
Arenakäk är inte känt för att vara av hög kvalitet. Men det gjorde jobbet och tyvärr hål i plånboken. Dyrare mat än biljetter…
Mycket peppiga fotbollskillar väntar på damerna.
Till nästa gång är det jag som skaffar gul tröja. Otroligt orutinerat av mig…
Nationalsånger och avspark. Och en väntan i 84 minuter på…
MÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!
Som sagt, detta gör v gärna om. Och tar så klart gärna vinst varje gång.
Vi åkte utomläns! Som vi skrattade när vi kom på att vi satte på oss tåget och åkte utomläns och med det liksom låtsades resa utomlands. Att resa till Uppsala tar inte ens en timma men en sådan här varm kväll med medelhavsvärme och otroligt stark sol var det inte svårt att leka att vi var långt söderut på kontinenten.
Att ge upplevelser i födelsedagspresent är ju ändå det bästa och nu på makens födelsedag fick han biljetter till Dina ögon. Ett band han verkligen gillar. När jag kom den idéen blev jag så nöjd med mig själv, mindre nöjd när de redan spelat i Stockholm. Men som sagt, Uppsala är ju bara en kort tågresa bort. Och kanske med det en än mer rolig present?
Vi hade bokat middagsbord men innan det tog vi en snabb promenad i Uppsala. Och jag vet inte om Fyrisån varit vackrare. Som en spegel.
Och åt andra hållet var det vimmel och mingel på kajkantens alla uteserveringar.
Jag kände mig mycket Uppsala-kompatibel. Som barn var jag här väldigt ofta då farfar, farmor och mina två farbröder med familjer bodde här.
Dagarna innan vi skulle åka kollade vi upp var vi skulle äta. Bland de krogar som hade fått högst betyg på olika sajter var Peppar Peppar så vi bokade där. Det kändes inte seklet att gå in i det här huset när solen var så fantastisk och stämningen längs kajen så festlig. Men samtidigt var det så skönt och svalt där inne och faktiskt mysigt att få en hel krog för oss själva för vi bokade bord till deras öppningstid för att hinna till föreställningen.
Och att de fått bra betyg för sin mat förstår jag. Vi tog två olika rätter var och alla fyra var fantastiska.
Jag kan säga att inredningen inte fick mig att jubla men det är sekundärt. Dock en sak jag vill lyfta som jag bara älskade: Det var ganska många tavlor runt om i lokalerna och de var väldigt olika i stil och teknik. Efter ett tag såg jag det – exakt alla motiv var från Uppsala. Nu vet jag inte om det var så men det kändes som om inredaren länsat alla second hand-butiker och loppisar, kontaktat alla lokala konstnärer och köpt alla tavlor med Uppsala på. Vilken jättetrevlig idé!
Middagen slukad och mycket nöjda var herr och fru Lyth när vi tog vidare sikte mot stan.
In i vackra stadsträdgården.
Och såklart möttes vi av Uppsalas främste kändis: Pelle Svanslös. Åh vad jag läste och lyssande på allt av Pelle Svanslös som barn. Tror det helt klart var på grund av min pappa som själv älskade sagorna.
Men nu var det inte sagor som vi skulle lyssna på utan Dina Ögon. Vi klev in på Parksnäckan och med en utomhusscen som denna tackar man för vädret lite extra.
Det är väskförbud på alla stora tillställningar nu och jag hade ett huvudbry hur jag skulle få med mig kam och läppstift för det kunde jag inte se mig utan. I den lilla väskan för kreditkort och AirPods på mitt mobilband fick de plats som tur var. Annars hade jag ju varit smart om jag tagit min jeansjacka som är fylld av fickor. Det får jag tänka på till nästa event.
Dubbla Grammisvinnare med en helt egen stil. Så rymma låtar! Musiken var fantastisk och deras duktiga teknik var underbar men kanske att de ska jobba lite på sitt framträdande. ”De lär inte vinna årets live” som maken sa.
En varm sommarkväll omfamnade oss på vägen tillbaka till tåget. Tack Uppsala för en helt fantastisk utomlänsresa.
Då var det gjort. Årets första bad och även stranddag. När nu en enorm värmebölja stannat precis över oss finns det ju inget att göra mer än att ta sig till nästa bad och svalka sig. Och detta är ju den vanligaste och roligaste åtgärden men då ska du veta att jag är en badkruka och det faktiskt ska mycket till innan jag tar mig några simtag.
Nu är barnen 15, 13 och 10 så de är fortfarande barn så klart men ändå tillräckligt stora för att skapa sina egna agendor och planer men när söndagens timmar bara trillade på och de inte tog sig för något så föreslog jag att de kunde ta sig till badet, som bara ä en 7 minuters promenad från oss. För något år sedan hade de bönat och bett innan jag själv förslagit att vi skulle till stranden men nu verkar de kommit till någon form av ”gjort det, sett det” och inte alls sugna.
”Jag är jättevarm (för jag hade fixat onödigt mycket i trägården) och vill bada, ska ni inte haka på?” Fortfarande ingen entusiasm. ”Vad sägs om att ta en glass på stranden?” Alla kom med. Har det gått så långt att jag mutar mina barn för att få sällskap…? Oh my!
Men med facit i hand så var det för att det var första vändan dit för i år. Som att komma upp i sadeln igen (om man nu gillar att rida…) För när vi väl var där ville de inte hem. Varmt och vindstilla, inte ett moln och så där bara lagom kallt, gissar 18°, i vattnet var riktigt gynnsamt för att inte bara bli ett dopp utan en hel eftermiddag. Som på den gamla goda småbarnstiden säger hon sentimentalt.
Den väg vi alltid går varje sommar. Allt är sig likt förutom att de växt en halvmeter.
Det finns en riktig väg ner med ramp och skyltar men nej, vi som bor i Södra Ängby tar alla en egen väg som liksom är helt orimlig egentlig. Livsfarlig och ogenomtränglig men man är inte en Södra Ängby-bo om man tar den riktiga vägen.
Den strand jag spenderade hela somrarna som barn vid ihop med min mamma. Och då hon också är uppvuxen här så även hon hade sina somrar är. Allt är sig likt. Förutom när jag var liten så var det kommunalt anställda badvakter och de var alltid assygga killar i 18 årsåldern. Och uteserveringen hade arkadspel, radiostyrda bilar, stor servering med separat glasskiosk, minigolf, båtuthyrning och simskola. Okej, det är inte så mycket som är sig likt visade det sig.
fatta hur många glassar jag ätit här.
Och har vi fjärde genrationens glassätare.
Nöjd med sommaren så här långt måsta jag säga. 24 dagar till semester men känner redan sommarlugn faktiskt. Vad händer??? Bör jag vara orolig… Eller är det det där lugnet folk pratar om att man får efter 50…? Vi säger så.
Nu blir det upp- & nedvänd tomatpaj! 🍅 Har du sett trenden med upp- och nedvänd paj? Så många som pratar om det här sättet att laga goda pajer och bakverk av de två enkla anledningarna att det är superenkelt att baka och att det blir så otroligt snyggt. Ja gott också men det kommer liksom på köpet tänker jag för man bakar ju med bara goda grejer ha ha.
Och nu när det är tomattider vill jag tipsa om denna upp- och nedvända tomatpaj som går otroligt snabbt att göra och är en perfekt liten munsbit till sommarens olika mingel och trädgårdsfester.
Jag gjorde dessa små tomatpajer, ja eller minipizza kanske man också kan säga, på en tomat styck men så klart går det att göra större och sedan skära i bitar. Det fina med denna är att det blir mer fras av smördeg i varje tugga så att säga.
Upp- & nedvänd tomatpaj med smördeg
Ingredienser:
Smördeg
Tomater
Fin olivolja
Flytande honung
Flingsalt
Svartpeppar
Timjan (eller önskad krydda)
Ägg till pensling
Gör så här: Sätt ugnen på 180 grader. Skiva tomater och lägg på hushållspapper så lite av vätskan sugs upp.
Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt och ringla olivolja och flytande honung i samma storlek som du önskar ha din minipizza, se bild nedan. Strössla över flingsalt, timjan och svartpeppar.
Skär till smördeg i storlek så det täcker tomaterna. Placera över som ett täcke och pensla med ägg. Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter.
Låt svalna något på plåten och vänd försiktigt på Upp nedvänd tomatpaj med stekspade – servera.
Upp nedvänd tomatpaj, eller minipizzorna, är goda både varma och kalla så ska du laga till många på tex ett trädgårdsmingel kan du med fördel göra dem i förväg. Annars kan du ha plåtarna klara gästerna kommer och sätta in ugnen då för att servera nybakade tomatpajer.
Ska du baka något snabbt och enkelt och vill ändå få till något snyggt? Ja men hej och välkommen hit för det är precis det jag tänker bjuda på.
Äldste sonen hade kakförsäljning till klasskassan och alla skulle baka. Då tänkte jag köra en ”fuling” och göra enklast tänkbara men men även så god och samtidigt luras lite då kakan också blir snygg. ”På noll tid och sekunder” som jag brukar säga. (Ja, det ska vara ett mellanrum mellan noll och tid. Viktigt)
Med enklaste mördegskakan som görs av bara tre ingredienser och en fasetterad glasform skapar jag dessa godbitar. Första gången jag visade dem var det HÄR.
Gör så här: Blanda mjöl och socker i en stor bunke och sen det rumsvarma smöret. Smula i hop degen och knåda ihop till en fast deg. Lägg i plastpåse och låt vila i kylen i 30 minuter.
Sätt ugnen på 180°. Ta ut mördegen och skär i mindre bitar (ca 20 g/st) och rulla dem mellan handflatorna. Lägg på plåt med bakplåtspapper, 12 per plåt.
Mjöla ett fasetterade glas lätt över mönsterytan och tryck ner degkulorna med glaset. Tryck till ordentligt så mönster stämplas men inte för hårt så kakan blir för tunn. Lyft försiktigt och var beredd med fingrar eller kniv ifall du behöver lossa på degen från glaset.
Grädda mitt i ugnen i ca 12 minuter.
Nu kom jag på en kul grej! Om man har olika mönster på olika glas så blir det ju ännu härligare. Massa goda kakor i samma storlek som ser lika ut men har olika mönster. Det skulle jag vilja testa.
Och sen åkte de ner i påsar till försäljning. Jag glömde ta bild på dem med fina band och rosetter på. Som sagt, allt handlar om presentation 😅
Jag har varit i trädgården varje dag i över en vecka. Maj har verkligen levererat högsommar vilket ju är fantastiskt men lite knas är det… Hur som helst, vi lägger de där tankarna lite åt sidan och ser på hur jag medvetet eller omedvetet skapat mig en gul tråd i trädgården. Eller så här – tråden är påbörjad och jag har planer på att löpa linan ut. Nu var jag väl fyndig…
Det började med att i den resning jag gjort på sista tiden återfann en filt jag haft i flera år. En vitgul filt som gjorde mig glad. Den filten matchade ju jättebra den lilla kudden jag fick i pressprov på utomhustygerna från Bemz som är gulvit-randig.
De två ihop fick mig att bestämma att sommaren 2024 i funkisvillans trädgård ska bli solgul med mjuk vanilj om du förstår vad jag menar. Citronsorbet med vaniljglass – vad tror du om det?
Och när jag nu går igenom bilder från sista tiden så ser jag att det liksom smugit in sig lite gult här och var utan att jag då medvetet tänkt det. Som de egentligen lite läskiga amerikanska pommes-korgarna i plast.
De gula prästkragarna jag fått ta av mammas rabatt som jag haft lite tudelade känslor om. Som barn tyckte jag de var rätt tråkiga medan jag nu blir så glad av dem då de är bland det första som får lysa i trädgården. Och ge en fin brygga tillbaka till barndomshemmet.
Och innan sommarvärmen slog till på riktigt var mitt blombord fyllt av solgula blommor. var det där jag fastnade?
Och den här duken med gula ränder i rutor. Den åker fram och tillbaka från tvättmaskinen. Så tunn så den torkar på en kvart så den är med för jämnan nu. Man blir jag glad av gult och extra mycket i ränder och rutor.
Vilket jag fick starkt erfara med dessa markiser.
Och i denna duk.
Och på denna fåtölj.
Om man ska tolka saker som hälsningar från andra dimensioner så är det någon som kraftigt viftar med gulvitrandig flagg mot mig.
Jag funderar på gulvit-randigt parasoll eller lång duk till trädgårdsbordet. Hmmm… tåls att tänkas på.
Hej fredag! Nu sitter jag på stan med kontoret i knät då vi hyr ut vårt hus idag för filminspelning. Jag tänkte ta med dig till gårdagen när det var pressdag för mig i stan. Eller, det var egentligen förra veckan det var pressvecka med så många visningar för hösten och lanseringar men jag hann inte då så det blev ett litet hopkok igår kan man säga. Men vi tar det från början.
Svenskt tenn fyller 100 år i år och det duggar tätt med lanseringar och jubileumsutgåvor samtidigt som det är de vanliga säsongsvisningarna. Nu var det somrig sådan med fokus på bland annat det mönster som fått namnet ”Träd i blom” av Josef Frank. Nu var det frukostvisning av flertalet lanseringar, se mer HÄR.
Här har vi då ”Träd i blom” på tyget. Väldigt härlig i sina friska färger och mycket rosa.
Ovanpå bordet står ännu en nyhet; en gigantisk glasvas av Carina Seth Andresson. Den kräver sannerligen sina långa blomsterstjälkar.
Hej hej.
Utställningen var som vanligt otroligt vacker och inspirerande. Denna gång var rummet indelat i flertalet rum med långa skiljeväggar. Det var som en lägenhet med hall, arbetsrum, vardagsrum och uterum. Och i uterummet står en ny lansering. Ett av de mest kända möblerna från Svenska tenn: Floraskåpet. Det har inte producerats nya sedan slutet av 1970-talet faktiskt.
Sedan gick jag bara nåt kvarter bort ihop med Hanna och Josefine till en liten pop up-shop somThe table love har nu.
Så mycket fint och inspirerande till det dukade bordet.
”Men Helena, du får inte ta oss till sånt här. Jag har ju köpstopp!” sa Hanna. Förlåt…
Det är svårt när detta är som en godisaffär för oss inredningsnördar.
Vi fortsatte promenera längs Strandvägen mot Djurgården där det var nästa visning. Men då vi både hade tid och var varma pausade vi vid Djurgårdsbron.
Mycket nödvändig energi- och vätskepaus. Jisses vad varmt. Jag vet att man inte får klaga men jisses!
Sötchockspaus också.
Vi tre mötte upp de två som saknades i vår lilla grupp om fem; Mimmie och Mirelle. Vi fem hörs varje dag och stöttar varann i allt som behövs i de frilansande liv vi alla har. Man får skapa sina egna kollegor som egenföretagare.
Vår promenad slutade hos Rosendals trädgårdar där det var kalas. Nämligen ett 10-årskalas för Chamois.
Himmelskt vackert långbord uppdukat i växthuset. Så fint ordnat av Ek PR.
Om du inte känner till Chamois vid namnet så gör du det nog när du ser deras produkter och mönster.
Somrigt som bara den. Och som du vet är växthus byggda för att vara varma. Här var det högsommar.
Somrig lunch. En bit fisk med grönsallad, rostad färskpotatis med grön sparris och vitvinssås. Så oklanderligt perfekt.
En lycklig 10-åring!
Så klart det är tårta på kalas.
Jag hade helt fel skor denna dag. Allt promenerande och den enorma värmen gjorde mina fötter ömma och svullna. Så till den milda grad att jag sista bitarna fick bita mig i kinden för att inte skrika. Men men, jag får skylla mig själv. ”Vill man vara fin…” och allt det där.
Lång promenad till Trendgruppen där vi fick en visning. Otroligt lyxigt med en egen visning och en oväntad effekt av att jag hade fullt upp förra veckan när det var den riktiga visningen. Kanske borde göra det till en vana ha ha.
… på fönstret här. Snyggt matchat till nylanseringen av ”Orkesterstolen” av Sven Markelius. Det är No Ga som tar upp produktionen av denna ikoniska stol i flertalet färger. Den första stapelbara stolen!
Och Bemz satsar på nya tyger till dina möbler från IKEA och numer även Mio.
Jag hade nu så ont i fötterna så jag var tvungen att ta mig hem. Aldrig mer snyggskor när det förväntas promenera i 30-graders värme. Men det sker ju tursamt nog väldigt sällan ha ha.
Ja det var ett svep som hette duga. Det blev inga bilder hemma för där hände det endast: ben och fötter upp mot väggen, laga middag och städa bort allt liv av oss för uthyrningen av huset.
Jag har sagt det förut men säger det igen – det tar tid (i alla fall för mig) att verkligen lära känna det här huset. Vi har ju bott här i 11 år så man kan tro att att det då borde vara färdigt med upptäckter. Jag är just nu så otroligt kär i vår uteplats på framsidan mot gatan som fått nytt golv och stolar så det känns verkligen som helt nytt. Och sedan den plats i trädgården jag upptäckte hade den sista sucken av kvällsljus. Att det fick bli platsen för långbordet var ju självklart.
Nu känns det som om vi är mer ute än inne. De här majdagarna ska vi minnas.
Som jag älskar mitt årstidsbord eller vad jag ska kalla det. Nu kans jag samla olika krukor och odlingar utan att ha några stora ambitioner eller krav på att det ska funka egentligen. bara något växer här så ser det trevligt ut. Till och med de tomma krukorna ser ju bra ut ha ha.
Berså av syren. Den doftbomb som är, är helt otrolig. Stanna tiden tack.
Ja och så till det bord jag är så glad i. I en hörnet där gräset inte alls vill växa och träden är döda (simmar ur bild…) och ligger fel från köket men är ändå på helt rätt ställe.
Nu något du kanske inte tänker på men jag har ny kamera och denna bild är tagen med mobilen tillskillnad från övriga. Och vad härligt det är att fota igen känner jag. Alltså med min nya kamera. Alla bilder sådan mycket bättre stämning och känsla. Visst det är bra med mobilen som gör att man alltid kan föreviga men inte skoj är det att se hur mycket plattare det blir. Som sagt – utläggning för fotonördar.
Exakt här kommer de sista strålarna som når in i vår trädgård. Så klart är det där bordet ska stå.
Ugnsbakade vitlökschampinjoner. Ja tack!
Årets första färskpotatis. Ja tack.
Nygrillat kött. Ja tack.
Inte svårt att känna att vi skapat en himla fin uteservering till oss när man sätter sig här.
Men två i sällskapet fick myror i brallan och ville gå en match.
Vet inte om det är en trött vinnare eller dålig förlorare som dök ner i hängmattan.
De två största fick jag kvar vid mig ihop med de sista strålarna.
Studsmattan. Nu har vi tagit snacket i familjen. Om den inte används mer denna sommar än vad den gjorde förra året, vilket var i princip noll, åker den ut. Eller bort. DET är en milstolpe det. Kanske det ultimata beviset på att barnen blivit äldre…?
Ja detta blev en kväll jag gärna vill minnas. Och tack vare bloggen kommer jag det. Med nya kameran kom även kärleken till bloggen tillbaka. Hoppas du som läser den också känner bloggpeppen. Annars får du säga till.
Då var det onsdag och nytt poddavsnitt. Det 14.e redan!
Vi står på kanten till sommarlov och vi drömmer både framåt den sommar som kommer och de vi haft. Hur gör man när ens barn inte längre kommer vara med hela somrarna och hur var det när vi var tonåringar. Ett avsnitt med humlesurr, barfotaspring och salta bad.
Jag sökte i mitt bildarkiv här på bloggen på ordet ”sommarlov”. Dessa var bland annat med och det högg i mig. Nostalgi… Och ja, lite det vi pratar om i avsnittet.
Och just det: Ge oss gärna tips på ämnen att prata om. Det var så givande att få tips på vad ni söker inspiration till och tips om. Tills nästa vecka:
Maj är ju den mest generösa månaden i naturen om man bortser från sådant man kan äta. Det blommar och växer överallt nu. Är du en av dem som älskar maskrosor så är det ju värsta jackpotten på alla fält.
På vägen hem så plockade jag några hundkex och med ens så hade jag en helt otroligt stor bukett. Nu är det dikesbuketternas högtid!
Det krävs inte många hundkex för att det ska bli en gigantisk bukett.
Denna klorofyllgröna bukett visade sig matcha mig väldigt bra dessutom.
Trädgårdsmiddagen med vårt långbord fick prydas av min alldeles gratis bukett.
Behövs inte så mycket mer än så. Jag tackar allra ödmjukast för allemansrätten som på detta vis förskönar våra bord och sommarkvällar.
