Solen kommer inte så högt på himlen så här års, om den ens orkar ta sig genom molnen, men när den gör det är det starkt lågt ljus. Ljuset liksom går rakt in i rummen här och man kisar. Det gör gott för själen det.
Det gör också gott för mina växtgardiner. Ja för nu är de faktiskt två stycken.
Når vi bodde i lägenhet och hade ett öppet kök var det inte helt enkelt att få till en både smart, funktionell och snygg, passande förvaring av återvinningen. Vi hade en stor vägghängd bokhylla och det blev plastkorgar under hyllan på golvet men det kändes allt annat än smart och snyggt. Hela hemmet blev liksom då en sopstation.
När flytten skedde till hus kändes det ju självklart att återvinningen skulle bli bättre, smidigare och inte vara in our face hela tiden. Med en bra källare med många förråd kunde vi slänga in pappkartonger, plastemballage och tomma glasflaskor där. Inga problem!
Jo massa problem, för när man inte ser vad som göms bakom förrådsdörrar glöms det bort. Så det blev små berg som växte vid varje tom möjlkkartong bakom de stängda dörrarna vilket inte gav sinnesro eller god doft.
Är det så att jag alltså måste se återvinningen för att gå med det till återvinningscentralen och slänga det? Tydligen.
Ett ställe jag går i och uppenbarligen ser varje dag, flera gånger dessutom är ju källartrappan. Kan jag ha trappan som återvinningsförvaring?
Jajamensan!
Nej, det är inte några snygga bilder jag kommer med här men vete sjutton hur läcker en återvinningsförvaring ska vara egentligen, ha ha.
På den smala sidan passar förvaringskärlen in precis.
Det är ytor som vi absolut inte går på eller i närheten av så det blev ju den absolut bästa platsen. Från köket går trappan ner i källaren vilken vi använder som vår ingång så här går vi flera flera gånger per dag. Är en korg full tas den med ut.
Till återvinningscentralen som ligger vid skolan och på vägen till mataffären. Nu har jag väl verkligen inget att skylla på.
Jag måste säga att vi är väldigt duktiga på att sortera. Vi har en avfallskvarn i köket för alla potatisskal, kaffesumpar mm och då återvinner allt man kan så vi fem har faktiskt endast en soppåse i veckan.
Faktiskt så lite så vi fick ett brev av sophämtarna som bad oss ändra sophämtningen till varannan vecka då det liksom var för lite att hämta varje vecka.
Som den formgivare jag är tyckte jag det var kul att göra skyltar till återvinningen och då det är material som ska sorteras tänkte jag på det periodiska systemet. Du vet Fe för järn, N för kväve H för väte osv. Här gjorde jag Me för metall, Gl för glas, Pl för plast och Pa för papper. Allt för att göra det både pedagogiskt och lite roligare.
Så om du har en trappa eller yta du passerar utan att använda – skapa din återvinningsstation där.
Jag får inte jättemånga frågor men det är några som återkommer och jag försöker svara när de dyker upp men tänkte att det kanske är kul för fler att ta del av både svar och själva frågan. Så här kommer de:
Vad är det för väggfärg i matsalen?
Det roliga här är att jag hela tiden sagt Skuggrön men den verkar inte finnas längre, eller så har jag tagit miste. Då tog jag kontakt med Alcro faktiskt för att få råd och tog fram min snurra av Alcrofärger och den färg som då är närmast är Såpa. Vi målade om utan att jag skrev ner färgen. Det är ju typ straffbart i bloggvärlden att göra så. Så jag startar detta svarsinlägg med ett oklart svar. Bra va?
Vad är det för växt du gjort växtgardinen av?
Det är en porslinsblomma som bara var 30 cm när jag köpte den.
Vad är det för väggfärg i ditt arbetsrum?
Färgen heter Blåstång och är från Alcro
Vad är det för för färg på kaklet i badrummet?
Den heter Palm Green och är från Byggfabriken
Vad är det för tapet i hallen?
Den heter Grön skog och är från Rusta. Osäker på om den finns kvar i sortimentet dock.
Tål verkligen marmorbänkar slitage?
Ja men verkligen! Min favoritbänk är den på Operakällarens bakficka och den har varit med om allt en marmorbänk nog kan vara med om och den är så vacker. Jag önskar att vår slits och används så den blir så.
Fruktkorgen i köket – var kan man köpa den?
Jag köpte den på Cordon bleu får många år sedan. Vet inte om de har den kvar.
Var kommer vinglashängaren ifrån?
Den har jag köpt på Kitchenlab men det finns en massa butiker och företag som säljer liknande.
Var har du köpt vinkylen?
Det var på en utförsäljning under pandemins första slag en restauranggrossist sålde ut en massa varor. Denna är från märket Adexa
Var kommer köksbordet ifrån?
Det köpte jag på Blocket. Det är ett sk indiskt cateringbord och det var ett företag som importerade möbler från Indien. Man ser att det är ett ihopplock av delar. Ena sidan ser att ha varit en vägbom tex.
Var kommer lampan i vardagsrummet från?
Den heter 265 Wall och är från Flos
Ja, som du märker är det uteslutande frågor om huset. Är det någon annan fråga som du funderar på, om huset eller om mig, det jag gör eller jobbar med får du gärna ställa den. Blir så glad av kommentarer och frågor!
Då var det lördag kära vänner! Och inte vilken lördag som helst ju – det är mello ikväll. Gissa om jag och kidsen kommer sitta bänkade??!! Har påven rolig hatt och allt det där.
Jag har delat med mig av musiklistor jag gjort och det är så kul att se att det är en massa som gillar och följer listorna. Den mest populära är den jazziga höstlistan som skulle vara en noventlista. Funkar lika bra en grå februaridag kan jag tycka.
Slänger in en suktande bild för lördagen då musik inte riktigt gör just det jobbet för smaksinnet. Se det som en konstpaus.
Det är faktiskt flera som frågat om jag inte kan göra fler listor och det kan jag ju så klart. Älskar att göra listor (som de gamla hederliga blandbanden typ) och när en vän nyss frågade efter min LördagsLounge-lista så blev jag glatt överraskad. För jag har inte gjort någon vilket är rätt chockerande för jag har ju så många andra egna listor på mitt Spotify.
När vi var på Aira förra helgen så blev jag ju väldigt glad i musiken där och det påminde mycket om en lista jag har när jag vill lyfta både mig och stämningen. En perfekt lista för lördagen. Så den har jag fyllt på och nu gjort offentlig. Jag hoppas du ska gilla den lika mycket som jag och känna den härliga lördagsstämningen.
Klicka på shuffle och låt låtarna blandas. Jag har inte lagt dem i någon speciell ordning. Låt det bli en härlig lördagsjukebox. En läcker LördagsLounge.
Här kommer lite kulturella tips från mig som kommit min väg och jag gillat. Jag vet inte om du är som jag men just nu så suger jag verkligen åt mig av så många tips det bara går när det kommer till serier och musik. Kan vara så att kultur överlag varit lite underrepresenterat i mitt liv senaste tiden. Inte många teatrar man gått på om man så säger.
Hur som helst, detta har jag tittat på, lyssnat till och bläddrat i senaste tiden.
Den norska serien Pörni är helt fantastisk. Det är huvudrollsinnehavaren Henriette Steenstrup som också skrivit manus. Jag blir både berörd, road och indragen i denna fina serie.
Pernilla (Pörni) är en skild tvåbarnsmamma som jobbar på socialen (med klienter som skickar dödshot) och lever ihop med sin pappa som kommer ut som gay. Hennes syster har nyligen gått bort och hennes systerson får bo hos dem. Och ja, detta är bara en liten bit av allt drama. Se den och skyll inte på mig om du inte kan gå och lägga dig för att du ”bara måste se ett avsnitt till”.
De fria på Spotify, ett ljuddrama. Jag visste faktiskt inte att Spotify skapade egna draman så det var överraskande att lyssna till. Jag har under perioder lyssnat mycket på ljudböcker och sedan en del draman på radio när jag trillat över dem men detta var lite annorlunda.
Men först storyn: Ett mycket svart drama där ungas drömmar om ett liv på landet med självhushåll inte riktigt går som de hoppats på. Ondskan letar sig in och detta blir en verkligen thriller. Nu släpps det nya avsnitt varje torsdag så jag har ju inte hört slutet än men väntar med spänning.
Och vad jag menade med att det var annorlunda så är skillnad på en ljudbok där endast en uppläsare gör det stora jobbet av att spela alla roller samt vara berättare. Sveriges radios radioteater är mycket ambitiöst med bra och tydlig produktion med få tillägg av ljudkulisser. Spotifys drama De fria är liksom som att äta julbord och ha mello-fest samtidigt. Det är Hedda Stiernstedt som berättar från nutid OCH agerar ihop i dåtid med en massa andra skådisar, det är ljudkulliser av rum, skog, grisar osv samt att det är filmmusik inne i berättelsen. Det tog ett tag att liksom sålla bland alla ljudintryck. Men jag älskar det.
En annan slags trädgård av Emily Bratt. Om det spritter i fingrarna för att börja odla så är detta boken för dig. Det är kanske inte en läs-läsbok men du får så mycket av dyka ner i den.
Hur odlar man snittblommor av högsta kvalitet? Och hur ska man placera växterna månadsvis för att bredda repertoaren? Frågor jag får svar på här.
Uttrycket slow flowers får i alla fall mig att bli väldigt inspirerad. Det gör att det inte känns så tävlinginsriktat eller mätbart utan att det just ska vara för nöjet, för fritiden. Mycket odling som jag ser i mitt flöde på instagram är så ouppnåeligt och nästan avskräckande. Här blir jag mer inspirerad och intresserad.
Tycker du om att få sådana här tips? I så fall kan jag fortsätta med det – berätta!
När man har långa stjälkar på tex tulpaner och vasen känns för bred behövs det någon form av stöd. Stora buketter med långa stjälkar behöver ju höga vaser men kanske de är för breda? Detta blev jag varse när jag fick världens härligaste tulpanbukett och när de slog ut blev de så tunga och behövde stöd.
Då blev det till att skapa något inne i min stora cylindervas, något som då kunde hålla stjälkarna rakt upp. Det fick bli grenar från äppelträdet utanför köket som jag kapat i höstas men låtit ligga. Lämpligt.
Korsade två pinnar och band fast dem i mitten till ett kors och sedan gjorde ett kors till till.
Då pinnarna är snäppet längre än vasens inre diameter håller de sig uppe och klarar tyngden av stjälkarnas lut, så att säga.
Böjer pinnarna så de spänner ut mot kanterna. Håller för stjälkarnas tyngd.
Smälter fint in buketten. Speciellt om det är en gren med i buketten.
Minns du den där vasen som kom för några år sedan som hade ett lock med hål för stjälkar? Då gjorde jag en egen variant. Se HÄR och intressant om du minns den. Jag hade själv glömt den men blev påmind av mitt egna arkiv faktiskt.
Har du hört talas om uttrycket late bloomer? Dvs att någon lite senare än normen får sin peak, höjd i livet, en sen blomning. Vissa är som allra bäst på högstadiet och etablerar hela sitt sociala liv där och då och behåller dessa vänner för livet. Andra kanske blir en person som landar rätt någon gång i 20-årsåldern när man flyttat hemifrån och måste ta egna beslut, välja jobb och utbildning och med det liksom är i sitt esse både karriärs- och vänskapsmässigt. Sedan så finns det de som tar lång tid på sig att känna sig bekväma med vad de vill och blommar ut till fullo senare. Ja det finns så klart fler varianter men mycket av detta är normen. Att formas tidigt och följa en kurva.
Sedan skulle jag vilja lägga till en sak – att det faktiskt kan blommas flera gånger! Jag skulle vilja se mig själv som en blommande person där i 20-årsåldern. Där kändes det som att jag var på rätt väg i mycket av det jag önskade av livet.
Jag har tidigare skrivit, HÄR tex om hur jag senare hade stannat av och ville ha en förändring. Sen så blev det en helt ny väg och jag skulle absolut säga att jag blev en riktigt late bloomer för (om jag nu ska fortsätta med denna blom-metafor) blommar ännu starkare nu för det är egenodlad rabatt jag har skapat.
”Det är så coolt att du vid 41-års ålder säger upp dig och startar eget” sa en person till mig. Jag hajade till rejält när hon sa det för jag har ALDRIG tänkt på mig som en ålder. Att jag som person ska vara på ett visst sätt för att jag är vid en speciell ålder. Hade mitt företagande gått bättre för att jag var 31 eller 21? Ingen idé att ens fundera på för det är ju vad det är. Jag kan bara säga att jag är innerligt glad att jag tog steget när möjligheten dök upp oavsett ålder på min kropp.
Det jag allra mest vill säga med detta är att det är aldrig försent att ändra sitt liv, sin person. Jag ser det inte som omöjligt att jag gör något helt annat om 10 år igen. Då hoppas jag att det blommas något utav bara helskotta om denna kvinna! Som en fantastisk crazy cat lady om inte annat, ha ha!
När man firar bröllopsdag ska det firas stort och en av de bästa och mesta restaurangerna här i Stockholm nu är Aira. Dit ville vi och hade bokat bord sedan länge.
En av de saker som är så bra med att ha bröllopsdag i slutet av januari är att det finns något glatt och härligt att fira i en annars väldigt grå och tråkig period på året. Att då boka härliga restaurangbesök med avsmakningsmeny är bland det lyxigaste man kan göra och något jag och maken verkligen älskar och prioriterar. Vår present till varandra och oss själva.
Förra året hade vi också ett härligt restaurangfirande trots stränga restriktioner, men med det gav det en helt unik upplevelse. Denna gång bokade vi lunch vilket ju verkligen var helt underbart. En lång härlig god upplevelse hela eftermiddagen och sedan landa hemma i tv-soffan ihop med barnen. Lyx gånger två!
Att detta är en restaurang som älskar mat och vill bjuda på högsta kokkonst från några av landets bästa kockar är det ingen som tvekar på när man faktiskt behöver gå genom köket för att komma till matsalen. Köket är här i centrum på alla sätt.
Aira är en mycket ambitiös restaurang som Tommy Myllymäki öppnade mitt i pandemin. Det borde ha varit ett helt omöjligt uppdrag när så många krogar behövt säga upp personal, stänga eller styra om men kanske just pandemin gjorde att Aira stod ut? Att den rejäla utmaningen satte extra höga krav? Med ett fåtal bord i en luftig lokal och mycket medvetet tog hand om sina gäster enligt alla restriktioner och regler. Måste ha varit så för Aira landade inte bara väl hos recensenter och gäster – Aira vann stjärna av Guide Micheline och blev årets affärskrog.
Här blev vi placerade, maken å jag. Härlig loveseat kan man säga.
Inredningen är gjord av Jonas Bohlin som gort så många restauranger i Stockholm; Riche, Sturehof, Brillo, Rolfs kök mfl. Hans design och stil känns överallt. Och jag som älskar allt han gör blir alldeles överlycklig. Mat och design i fin kärleksrelation här.
Något jag också gillade var musiken. Det var som om spellistan var gjord för oss. Varje låt var en favorit från förr. Jag var tvungen att fråga vad det var för musik och vem som bestämde den. ”Det är Tommy som gör egna spellistor”. Okej Tommy – du och jag har samma musiksmak och jag jublade när jag såg att de ligger på Spotify så nu har jag Aira-mood här hemma.
Som sagt, köket är öppet så alla bord ser in i det. Jag har varit på en del restauranger där det också varit öppet kök och jäklar i min lilla låda vad det ropats, skrikits och slamrats där så det varit jobbigt. Här var det så tyst så tyst. Bara liksom ett mysigt pyssel där på bänkarna.
Stående kakel – I’m loving it!
Hej på dig tryffel! Som ett konstverk.
Okej, nu var vi redo för avsmakningsmenyn.
Det började med små smakteasers, som små snittar. Jag skulle vilja kalla dem konstverk jag. De små gröna strutarna är krustader gjorda av dill. Det som som ser ut som en chokladpralin är tupplevermousse. Redan här var jag liksom nöjd och överlycklig.
Och så fint att servera på små piedestaler. Det visade sig sedan vara genomgående helt fantastiska fat och uppläggningsdelar. Tommy Myllymäki är verkligen noga med detaljerna. Vattenglasen och krafterna har han tex själv varit med och designat.
Svensk bläckfisk (japp, den är svensk!) med bräserad potatis, löjrom och jalapeños. Följdes upp av Hiramasa (som är som makrill), fermenterade druvor, kumquat och lavendel.
Överlycklig Helena.
”Alla sorters kaviar utom Kalles!” var presentationen av rätten till vänster. En grovt malen råbiff med forellrom, löjrom och störrom, dvs rysk kaviar. Men sen kom då det jag ropade rakt ut var ”det bästa jag någonsin ätit!”. En pilgrimsmousselin fylld med krabba. Kan inte med ord säga hur makalöst god den lille ”fiskbullen” var.
En bensträckare mellan rätterna. Jag kom på att dessa röda skor köpte jag i San Fransisco 2000 när jag hälsade på maken (som då var min alldeles nya förälskelse) när han hade utbytestermin där. Wow, 21 år gamla skor. Det är bra det!
Köket med ett barbord för gäster här till höger övergår i matsalen men med en korridormitt i som är en serveringsgång. Det fick mig att tänka på alla de serveringsgångar som funnit i gamla hus men renoverats bort. De behövs ju inte längre då vi inte lever med husa och piga men vad bra det är med serveringsgång ändå. Alltså jag vill ha en.
Så snyggt! Älskar denna hylla – fönsterbräde och glasförvaring.
Havskräfta uppdelad på två severingar. Först en rätt med stjärten till vänster och sedan resten av kräftan som en liten röra ovanpå den lilla bakade munken och buljong till höger.
Marulk under en solfjäder av svamp. Vaktel under ett enormt täcke av tryffel.
Sedan fick vi flytta oss till rummet bredvid, den sk baren, för att serveras kaffe och desserter.
De hade förstått att vi firade bröllopsdag så vi fick en liten tårta att dela på. Den lille vita med guld på. Jag satt här med ett leende från öra till öra och med en mage som tackade livet.
Vi fick en lite tour inne i restaurangens kulisser vilket är bland det mest härliga som finns. Oj vad inspirerande att se hur proffsen förbereder och organiserar. Jag vill ha deras kylskåp.
Mätta, lyckliga och bestämda på att köra minst 12 år till så åkte vi hem till familjen och lösa av mormor som spelat memory, läst, gjort matteövningar och bakat med barnen.
Får se vad det blir för firande nästa år. Då är det 13 år och spetsbröllop minsann. Det låter ju spännande!
Du har sett dem många gånger, de där vita soppskålarna på liten fot och med små öron som vid närmare blick är små lejonhuvuden. Vissa ser mer ut som ailiens eller grodor medan andra är väl detaljerade. De sk lejonskålarna.
De nya från butiken kan kosta över 500 kronor medan du hittar massa på loppis, ja det står typ 5-10 stycken på hyllorna varje gång, för 10-20 kronor styck på loppis, i second hand- och välgörenhetsbutiker.
Det är inte bara priset som är bra här för en liten fin vit skål i kraftigt porslin på fot är ju så användbart. Visst behövs små skålar jämnt? Till soppa så klart men även till fredagsmyset, lördagsgodiset och den där härliga varma koppen varm choklad eller café au lait.
Ja jag vill verkligen tipsa om att köpa dessa nästa gång du är på Myrorna, Stadsmissionen eller loppis. Så användbara.
Dippskål. Och nöt-, oliv- och grönsaksskål – allt funkar ju!
Vill du fler tips på loppisfynd som kan användas på nya sätt? Kolla då in dessa länkar:
• Ostkupan som blev en grönsakskupa
• Karafftoppar som duktyngder
• Mjölsikt kan användas som matskydd
• Se mitt inslag i Nyhetsmorgon med loppistips HÄR.
Jag tänker nog främst på gratinerad löksoppa när jag ser dessa soppskålar men just nu är jag så sugen på gulasch. Äter det både till lunch och middag. Och jag, jag tar genvägen via konserven. Den är ju så god!
Efter stormen Malik behövdes jag värmas upp ordentligt. Varm choklad, grädde och marshmallows gjorde susen!
Idag för 12 år sedan gifte jag mig med världens bäste karl. Tänk vilken tur jag hade som fick just honom. Om vårt bröllop har jag skrivit mycket och visat massa bilder i DETTA inlägg.
Det jag kom att tänka på nu när jag ser vår söta lilla inramade annons från dagstidningen är att det är det ingen som gör längre. Att annonsera i tidningen menar jag. Kanske i lokala tidningar men i DN tex så är det bara dödsannonser.
Vi annonserade både vårt första barn 2009 och bröllop 2010 i tidningen men sen, med barn 2 och 3 gjorde vi inte det. Var det liksom då det inte längre var intressant att annonsera? Att det var omodernt?
Jag kan sakna det där faktiskt. Det var så mysigt med familjesidorna där det var allt från födelsedagen till död via födelsedagar och bröllop. Är det bara döden vi nu annonserar i tryckt form? Allt annat sker digitalt på sociala medier? Verkar så. Synd, eller hur?!
Förra året var vi på en sådan lyxig middag HÄR då det var stängning av restauranger kl 20.00. Som igår men ändå tusen år sedan. Vad vi gör detta år får jag återkomma med.
