När blev tacos en stor grej i Sverige? Inte innan 1994 i alla fall när jag flyttade hemifrån för det var inget vi någonsin åt i föräldrahemmet. Nu på trettondagsafton skulle jag, maken och barnen komma över till mamma och fixa middag tillsammans. Efter en hel del jul- och festmat kändes det väldigt lockande med något helt annat så valet blev en hederlig tacomiddag. Kul att göra och äta tillsammans.
Inför detta tänkte jag just på vad vi åt när jag var liten och det var många olika saker, mamma har alltid varit pigg på att testa nytt, men tacos har aldrig serverats där.
Mamma hade dukat superfint och mysigt. Hon är ju min läromästare och ständiga inspiration vad det gäller dukning. De länkar bladen under ljuslyktan har mamma gjort själv. Hon har silversmide som sin stora passion numer. Hon borde starta en webbshop – så fina saker. Det är aldrig tråkigt vid hennes bord.
Och det är aldrig heller en lugn stund för det finns alltid något att göra. Här hade hon nu förberett en frågesport åt oss alla. Så klart!
All the usual suspects, ha ha. Så himla gott det blev och befriande fritt från jul. Förutom köksduken då…
Sen var det skattjakt, mer frågesport och efterrätt. Och Göta Kanal 2 på TV. Jösses vilken kalkonrulle. Men vi såg hela ändå, som man ju gör.
I helgen åker julen ner men lite till vill jag njuta av det vackra. Fortsätta med det ombonade och varma. Sen lär jag vilja ha luftigt, tomt av avskalat. Att liksom göra rent för våren, öppna upp för ljuset. Men inte än. Trettonhelgen måste först få sin juliga skrud. Där har du min önskan.
Julens blommor lever än men behöver hjälp för att lsa starkt. De ståtliga hyacinterna växer sig lång och kommer snart tippa över från sin kruka, då får de bli till snittblommor. Amaryllisen som strålat starkt i veckor och producerat klocka efter klocka är inne på sitt sista varv. Knipsar av de vissna klockorna och kapar stjälkarna i samma höjd som hyacinterna. Blåbärsris från en gammal bukett får hjälpa till att fylla ut buketten.
Jag är inte en sådan som gör så där runda buketter, att de binds, utan jag gör nog mer som japanerna. Dvs sticker ner blommorna en och en, där de passar. Här blev det en ”på snedden-bukett”.
I min halvhöga vida glasvas gör inte sig stjälkarna så där jättevackra. Med ett sidenband i rosett så tar man liksom bort fokus på de nakna stjälkarna. Tips för ”avslöjande” glasvaser.
Åh vad jag kommer sakna dessa vackra färger och dofter. Men härligt att tänka på de vårblommor som snart kommer. Nej, jag odlar inget själv utan tänker på de vilda och de som finns i blomsterhandeln. Jag låter proffsen leverera, ha ha.
Jullov och lediga dagar fortsätter. När vi frågar barnen vad de önskar göra så är ofta svaret Tekniska museet. Vi var där så sent som i augusti men det hindrar inte dem. För det finns ju mer att uppleva och göra än det vi hann md sist. Och när vädret bjöd på plusgrader och den snö som fallit mest påminde om en dåligt försök till Slush Puppie så var en inomhus aktivitet något vi alla önskade.
Men så klart måste man ändå få lite luft i lungorna så en promenad dit längs med Djurgårdskanalen fick vi börja med.
Nu är det tider med restriktioner så det är inte bara att traska in på museet utan vi behövde boka tid, vilket maken var duktig på att googla fram och boka, så vi hade slottid 15.00. En lunch på Etnografiska museet mitt emot blev toppen.
Sen var det då dags!
Jag tror inte att jag är ensam om att ha ett brydderi med barnens skärmtid. De tycker all tid de får är alltid för lite. Jag kan ibland känna mig helt uppgiven och orolig för den genration som växer upp där de inte kan leva utan en skärm i sin hand. Inte ens sitta på restaurang med sina föräldrar utan att samtidigt sitta med lurar och spela. Ja, jag är gammalmodig här.
Men! Det är alltid ett men. Som med varje genration så ska den äldre genreationen skaka på huvudet och oroa sig. För min generation var det VHS-filmer och dataspel. Oj oj oj vad det där videovåldet och Donkey Kong som skulle ta kål på oss. Men balansen – det är väl det jag nu är rädd för – det finns inget slut på internet. En VHS-kasett hade ett slut.
Vad jag vill säga med denna utläggning är att vuxna ska gå med sina barn på Tekniska och utställningen Play Beyond Play för här får man (läs jag) ta del av denna nya värld som är en hel industri, en hel generation som älskar och bemästrar. Barnen kunde ta sig an vilket spel som helst och sätta igång. Jag stod där med ett par VR-glasägon på mig och det var som om jag var ombedd att spela Mozart på ett piano. Fattade ingenting. Kidsen kunde ”spela en konsert utan noter” utan att blinka om jag ska fortsätta med metaforen.
Hälsningar en stofil…
Den stora utställning som nu pågår är om Mars. Då det är restriktioner så får det vara ett maxantal på varje utställning och varje avdelning vilket gjorde att man var tvungen att vänta på att få sig ett färgat band att ha över kroppen. Är korgen med band utanför tom väntar man på att en besökare kommer ut och överlämnar bandet. Smart lösning. Marsavdelningen var det för lång kö till och vi skulle dessutom på en föreställning så den utställningen får bli annan gång.
Jag bara älskar hur kemi kan bli till en show! Dessa två föreläsare/forskare gjorde ett magiskt jobb och om alla skolsalar kunde få denna typ av utbildning skulle nog fler älska alla NO-ämnen. Barnen älskade detta!
”Vilken jävla smäll” för att citera Dynamit-Harry
När klockan började närma sig 18.00 och jag trodde museet skulle stänga fick jag höra att de hade öppet till 22.00. Det är ju fantastiskt. Night at the museum tänker jag då på. Så här finns alltså inge ursäkter för att inte hinna.
Vi var i alla fall nöjda för dagen och redo att åka hem. Promenad tillbaka på Djurgårdskanalens gångväg som under dessa timmar frusit rejält. Det var inte en enkel promenad men vi klarade oss utan benbrott.
Jag såg honom inte. Det var dottern som upptäckte honom. Han hade hoppat upp i den lilla docksängen i hörnet av hennes rum och kurat ihop sig. Förklätt sig till ett gosedjur.
Det fick mig att vilja leva mer som katten Birger; se en chans och ta den. Alltid tänka livsnjut och lugn. Katter överlag har lite gör-som-jag-vill-aura över sig.
Tänker att det kan vara ett mål 2022 – att just se chanser och greppa dem innan de försvinner. Och våga.
Och ett mål till: att sova mer. Living like Birger!
Jag är morgonpigg och har alltid varit. Det sker kanske 2 gånger per att jag sover längre än till 09.30. Det finns inte mycket som kan rubba på detta.
Vår barn är nu 12, 11 och 8 vilket gör att vi absolut lämnat småbarnsåren. Den där tiden när man aldrig fick sova ut eller ens sova ifred. Alltid gå runt med lite hängande ögonlock och ett toabesök på jobbet kunde lätt bli till en powernap.
Sånt man missar när man sover för länge – den vackra soluppgången in i vårt kök.
Eller de gosiga katterna som är lite extra keliga på morgonen.
Det här jullovet har tagit oss till en helt ny nivå. När jag nu sitter och skriver detta är klockan 10.53 och det snarkas högljutt i rummen på övervåningen. Det verkar inte vara ens en tillstymmelse till att vakna. Jag har varit vaken sedan 08.10 vilket ju är galet sent för mig också.
Vi har så klart vänt lite på dygnet då vi som familj gärna ser filmer på kvällarna och ”bara ett avsnitt till av Friday Night Dinner/Nästan Inget/Dips” vilket gör att den vanliga läggningstiden förskjutits med 4-5 timmar. Men det är väl det julloven är till för???
Tidigare år har vi också gjort ungefär så här men då har problemet varit att barnen inte sovit ut. De har i alla fall vaknat kl 07. När lovet var slut var de det också. Inget vidare alltså.
Barnens kroppar växer när de sover har jag lärt mig, så sömnen för dessa nu snart tonåringar är helt galet viktig. Sömnen är hårt fysiskt jobb för dem. Därför håller jag hårt på läggtiderna för barnen, jag vet att de lägger sig tidigare än sina klasskompisar på vardagarna men då våra växer så det knakar behöver de verkligen sina 10 timmar.
När lovet snart går mot sitt slut lär det bli avgiftning. Inga filmer som startas kl 22.30! Det gäller att då vända på dygnet likt en resa över Atlanten och vi är jetlaggade. Kul… Not!
Du vet hur mycket jag gillar julmaten och att jag jag njuter av den alla dagar kanske du inte blir förvånad över. Jag läser många recepttips nu på mellandagsmat – vad gör man med all julmat som är över? är både en fråga många ställer i de facebookgruppen jag är med i samt rubriker de stora tidningarna och hemsidorna slänger ur sig tips om.
Det är pytt med julskinka, korv och köttbullar, det är grönkålspasta, laxpaj och allt-på-en-pizza som det tipsas om. Skulle vilja koka ned alla dessa tips till ”addera valfri kolhydrat till din julmat” så är det klart! Jag förstår dock egentligen inte varför man inte bara kan fortsätta äta maten som den är men jag vet att vi alla är olika.
Jag vill då komma med ett tips om att göra goda frukostar med julens rester. Jag som bara älskar mackor kan ju så klart då bara bli världens gladaste när jag får lägga julmat på frukostbrödet.
Jag har ätit en trio av frukostmackor hela detta lov! Nja, där ljög jag – inte på nyårsdagen:
• Rostat levainbröd med edamerost och gul paprika
• Julknäcke med majonnäs, julskinka och grov stark senap
• Rostat vörtbröd med leverpastej, saltgurka, majonnäs och krasse
Ihop med en rykande kopp kaffe, dagsfärsk tidning, levande ljus och radion på låg volym i köket. Där har du min favoritstart på jullovets lediga dagar.
Ja men då kom då äntligen inlägget med nyårsaftonen här. Jag har rensat min hårddisk i flera dagar och det börjar nu fika så då kan jag få upp julafton också… Kommer liksom ur synk när inläggen halkar efter.
Hur som helst! Nu var det nyårsaftonen jag skulle visa upp.
Fixad och klar. Samma nyårsklänning sedan 4 år.
Nyårsafton firades i tre hus, i tre steg
Vi var tre grannfamiljer (14 pers) som ville fira tillsammans och för att dels göra nyårskvällen lite roligare (det är verkligen en lång kväll) och sedan för att fördela ansvaret mellan oss valde vi att dela upp firandet på alla våra hus. Så förrätten i ett hus, varmrätten hos oss och sedan efterrätten i det tredje. Med facit i hand – vilket grymt koncept!
Vi började då i ett hus där det var mingel i köket med bubbel och snittar. Här hade jag tydligen tappat allt vad bloggare/influncer är så jag plåtade inga bilder alls! Men det var även en aktivitet här. Ja jo, det glömde jag också nämna – vi alla hade utöver mat och dryck ansvarat för olika aktiviteter. Och här var första uppdraget att göra en nyårshatt. Värdparet hade gjort utskrifter från tidningshemsidor över olika händelser från 2021 som man då fick göra hattar av. Så kul!!!
Vår äldste son och grannsonen är lika gamla och de hade gjort en Kahoot på temat nyår och 2021 som alla 16 deltog i. Så himla kul grej att göra om du inte testat. Man gör alltså en frågesport online som deltagarna går in på en sida för att logga in på det unika spelet och deltar.
Efter det åt vi förrätt som var lyxig sakgen med två olika sorters rom med nybakat bröd. Mums!
Jag och maken smet i förväg för att koka potatis, tända ljusen och börja med middagen.
Nyårsdukningen fick ett eget inlägg HÄR om du vill se mer.
Jag har ju gamla loppade brädspel på soffbordet och det slår aldrig fel – det blir spel och turneringar varje gång när nån slår sig ned där. Även katten Birger ville vara med.
Jag och maken hade skissat på vår varmrätt ett tag och den landade i ångad torsk, pressad mandelpotatis, ångad broccoli samt haritcot verts och knaperstekt salsiccia, och sedan två olika såser varav den ena är ”världens näst bästa sås” för kockenTommy Myllemäki kom två i Kock-vm med den. Ni som vet, ni vet att maken är en makalös hemmakock och denna måltid gjorde han heeeeeeelt fantastiskt. Jag assisterade och diskade – för det är jag världsbäst på!
Men först bjöd vi på en CCC – Classic Champgane Cocktail.
Efter middagen hade jag ordnat en frågesport på temat film och tv-serier. Jösses vad kul det var för det lyfte på minnesluckan för alla oss som kollat på tv-serier och filmer på 80- och 90-talen. La också in frågor för barnen med mycket nya barnprogram så det var för alla. Jag ska lägga upp den här sen.
Sen var det vidare till nästa hus för efterrätt. Barnen fick skapa sin egna efterrätt med att pimpa och piffa till muffins. Ett mycket bra koncept jag använt på dotterns kalas bl.a.
Vi vuxna fick en krämig glass/parfait av dulce de leche.
Barnen. hade skattjakt! Först fick de leta efter pusselbitar, lägga pusslet som blev till en ledtråd och sedan leta upp skatten. Ibland vill jag ha samma lekar för vuxna. Superkul.
Vips var klockan 23.50 och dax att klä på sig för att gå ut på höjden. Utsikt långt in till stan så där är bra chans att få se fyrverkerier. Maken hade köpt en sk tårta som firades av precis kl 00.00. Gott nytt år!
Tillbaka till hus tre där musiquiz med underbar musik från 80-talet. Vilka minnen alla låtar gav. Typ – liten Helena på disco.
Vår minsting som inte alls är så liten längre och blir ju försjuttsingen 9 detta år.
Bäst att krama och gosa så länge det går.
Avslutade natten med dans till våra bästa låtar. Vilken underbar kväll, perfekt avslut på 20221 och vilken fantastisk start på det ny året. Tacksam över denna kväll. Jag hoppas att du också fick en fin kväll.
Gott nytt år! Jag hoppas du fick riktigt fin avslutning spå 2021 och nu njuter av den mjuka starten spå 2022.
Som jag skrev tidigare så skulle vi ha vår Birger-dag igår och jag öppnade inte datorn alls och var endast nån minut inne på Instagram. Det blev en riktigt slapp och ledig dag och som sonen sa ”Jag börjar bli lite trött på att bara sitta här…”. Att slappa kan också bli tråkigt. Idag är en ny dag och snön har fallit över natten. Kanske vi då tar en korvgrillning i skogen eller nåt sånt.
Men om vi ska prata vårt nyårsfirande vill jag först ge dukningen ett eget inlägg. Kanske att det kan ge inspiration till dukningar framöver.
Nyårsdukning 2021 – guld, vitt & lååångt
När man dukar till nyår brukar man vilja duka i exakt motsatt stil från julen veckan innan så här blir det gärna vitt eller blått. Jag valde vitt och guld, eller mässing då.
Jag gjorde det enkelt för mig och köpte några enstaka kvistar brudslöja. Alltid rätt val till nyår! Knipsade av dem och satte i små låga vaser.
Tog fram extrabordet då vi skulle bli 14 runt det.
Plcerade ut de små vaserna och satte alla mässingsljusstakar jag hade mellan, så de varvas.
Då vi skulle endast ha varmrätt hos oss (förrätt hos grannfamilj och efterrätt hos en tredje) var det en enkel dukning med bara en tallrik och två glas – vin och vatten.
Vi skulle servera fisk och då tyckte jag mina gamla musselskal skulle passa som dekor. Annars har jag dem som förrättstallrik. Finfina att servera på
Chic simple som det heter.
Vi tre familjer hade bestämt att vi skulle dricka champagne genom alla rätter så det blev champagnekupor här. Något jag annars aldrig skulle haft. Vill ju få plats med förrättsglas, huvudrättsglas och dessertvinsglas.
Servetten lät jag bara ligga på tallriken. Jag hade ju kunnat vika den fint men nu började tiden bli knapp och jag fick hejda mig.
La fram allt annat jag också har i mässingsväg.
Festligt och fräscht tycker jag nog det blev. Nu saknas bara namnlappar. Bordsplacering tycker jag är dels kul att göra något med samtidigt så är det så skönt att som gäst veta var jag ska sitta. Att jag som värdinna tänkt ut vad som kan bli en bra blandning också.
Jag gjorde mina små ”pergamentrullar” som jag kallar dem. De finns med i min julbok fast då mycket mycket större.
Dessa skulle bara vara en liten detalj och visa vägen för gästen.
Inte svårt eller tar massa fokus – bara sött.
Den krona jag gjorde förra året, i vår taklampa gjorde jag om fast denna gång med den ljusslinga med stjärnor jag gjort för julboken. Som kronan spå verket.
Och här har vi bordet. Julgirlangen i dörröppningen och halmstjärnorna på väggen fick tas bort då det blev för mycket jul. De ser jag nästa år igen.
Vad tycker du? Blev det bra? Det jag tänker mycket på är att varje gäst ska ha mycket svängrum, få plats med armarna samt ha fri sikt till den mitt öve. De höga ljusstakarna får alltså hamna mellan kuverten.
Men vår hela kväll, maten och aktiviteterna får jag återkomma med.
Det må vara nyårsafton idag och vi ser så fram emot kvällen men jag kan inte låta bli att även längta till imorgon. Jag vaknade nyss och fick ett längt – var tvungen att skriva av mig. Vi har skapat en nyårsdag full av traditioner och ritualer. Samtidigt som det är årets mest slappa dag. Barnen är helt med på detta och laddar de med.
Det började med för en herrans massa år sedan när jag var 20-21. Jag vaknade upp till det nya året och kände en sådan tomhet. Kvällen innan var så härlig, fylld av vänner och skratt. Jag bodde själv i en liten andrahandslägenhet och det kändes bara för deppigt att starta nya året så här. ”Jag bjuder in till brunch!” sa jag till mig själv. Ringde runt och väckte kompisar, köpte snabbt ägg, bacon och fixade amerikanska pannkakor. Ett yrvaket gäng trängde sig ned i soffan med tallrikar i knät och så såg vi Ivanhoe tillsammans. ”Så här ska jag alltid ha det på nyårsdagen!” tänkte jag och så har det blivit.
Nu är det med maken och barnen jag fixar brunch och slappar loss i soffan. Det viktiga är att man INTE får byta om från sovkläderna. Detta är enda dagen på året då vi är helt bortkopplade från omvärlden och gör INGENTING. Dagen har döpts till Birger-dagen för vi beter oss precis som vår katt Birger. Han sover, ligger på bästa platsen i tv-soffan i källaren och går då och då upp i köket för att äta och dricka. På repeat.
Vad äter man på Nyårsdagen?
Ja som sagt är det en sen frukost och det heter som bekant brunch. Vi har några få ständiga rätter som måste med: • Ceasarsallad • scrambled eggs och bacon • vita bönor i tomatsås (inte jag – barnen) • amerikanska pannkakor med lönnsirap och smör
Klicka HÄR för ett galet matigt inlägg med mängder av recept och tips för brunchen. Ett av de inlägg som jag ser går på högvarv just nu. Fler än jag som ska brunch hemma imorgon…
Detta intas då i pyjamas i källarens tv-rum. Filtar och kuddar och långfilm. Vi brukar bli så mätta på detta då man ju går flera gånger så lunch hoppas över.
När vi sett 2-3 filmer är det dags för pizza. Ja du vet väl att det är på nyårsdagen det säljs som flest pizzor på hela året? Här brukar vi ha frysta pizzor som vi köpt innan och värmer. Nåt år gjorde vi egna men det blev ett alldeles för stort pådrag och vi ska ju slappa! I år berättade maken om en ny pizzeria som faktiskt just öppnar på nyårsdagen och han vill åka dit och hämta. ”Men! det är ju inte traditionen!!!” skrek dottern. Jag studsade till. Både av volymen i orden men också hur vår nyårsdagstradition och ritual uppenbarligen satt sig.
Vi blev överbjudna till kompisar för pulkaåkning med fik och sedan middag. Då snön faktiskt legat kvar var det en självklarhet att det skulle bli pulkaåkning men igår vaknade vi upp till en dimmig värld. Med en temperatur läskigt nära plusgrader så bestämde vi oss alla att i alla fall försöka.
Jag vet inte om det var tillräckligt med snö, den kraftiga branten på backen eller de nya åkdonen med helt glättiga baksidor som gjorde det, eller om det var kombinationen av de tre, men det gick att åka.
Då deras backe är både väldigt brant och lång blev det inte många åk innan barnen var helt slut. Backträning av mest avancerade sort. Det blev då en frisk promenad till fikaplatsen istället.
Jag måste bara stanna upp här lite. Färgerna!!! Många skulle nog inte säga att detta är vackert då det är dimmigt, fuktigt och inte alls så där vintrigt krispigt som man egentligen vill ha det men skönheten – den finns där.
Ett fallet träd blev en perfekt bänk för oss.
Varm choklad! Finns ju inget bättre efter en kall pulkabacke.
Se alltid till att matcha mugg med sittfilt!
Denna lilla ensamma donna dök upp och ville vara med hon med.
Sedan blev det härligt gryta hemma hos vännerna och den värmde fint den med. En superskönt dag med alldeles bra blandning av ledighet och aktivitet.
