Vårt avsnitt börjar med tunga frågor som att ”får man vara nöjd? vad är framgång? Behöver man verkligen fler saker?” Och detta åker vi slalom genom med anekdoter från våra liv, lite historia från franska revolutionen och hitta nytt i nya världar.
Jag säger inte att vi löser världens stora frågor men vi lyfter frågor för att kanske sätta igång tankar hos både hos oss och ni som lyssnar.
Jag bjuder här på tre bilder från idag. Först en bukett i ett soligt kök där jag är väldigt nöjd på alla plan och sedan tvättstugan samt bastun, som inte längre kan fungera som bastu, där det råder kaos och jag är kraftigt onöjd. Dels för att det är för mycket att reda ut men också ångesten av tingen som osar konsumtion…
Jag och maken var bjudna på något så spännande som en kulturafton i Djurgårdsstaden.
Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv men detta är verkligen ett område jag inte känner till. Jo så klart har jag varit på gröna Lund, faktiskt så sommarjobbade jag där tre somrar i tonåren, men väldigt sällan har jag gått i upp i bostadskvarteren där. Och med denna lilla visit nu så vill jag gå hit oftare. Så vackert och mysigt.
Då det var kulturafton ville jag ta på mig det mest kreativa och kulturella jag kunde. Det blev en favoritklänning som har ett tryck som ser ut som om man spillt färg på den. Ja, den som jag hade på mig när det var Elle gala och jag var nominerad till Årets inredningsbloggare. (Det var tider det! När man var nominerad för saker och kallades bloggare och inte influencer…)
Jag kommer hem och hör från köket hur dotter och son gör något där. Detta var vad jag såg:
De fixar eget mellis och med van hand vispar ihop en pannkakssmet.
Jag kände: My mission is done! Om jag lyckats förmedla något vidare till nästa generation så är att skapa i köket helt klart något jag blir stolt över.
Och när jag tittade på dem så fick jag ett slag i hjärtat av det lite kraftigare slaget. Har jag inte sett denna bild förut?
Nu behövs det inga pallar för att barnen ska kunna jobba vid bänken.
Om man lagar pannkakor själv får man också välja tillbehör själv. Då blir det av det sötare hållet tydligen. Och dottern tyckte att flytande smör från en flaska var en god idé. Ja se den ungdomen…
”Har du varit på Stadshuskällaren?” Den frågan har jag ställt till många jag mött på sista tiden efter jag själv varit där för första gången. Jag tror att det är många som precis som jag vetat om stället men aldrig varit där. ”Mina föräldrar var där när de var unga” är ett svar många haft. Det har legat något generationsskiftesok över det hela med andra ord.
Så det var med försiktig nyfikenhet jag klev in när jag var bjuden på ett lanseringsevent där. Det var ett samarbete som nu startat mellan Stadshuskällaren och Stockholms brännerisom skulle presenteras.
Kanske den lilla hemliga dörren på den gigantiska och världskända byggnaden gör att man inte direkt ser stället och spontant trillar in?
Men det bör man för hallå i lådan vilken lokal. Och källare är rätt ord för du börjar med att gå en lång trappa ner till källarlokalen.
Jag blev verkligen häpen över denna lokal och plats. Nästintill helt orörd sedan det byggdes 1922. För några år sedan genomgick det en varsam renovering då det tex kom in lampor (!) i rummen.
Elen är dragen i golvet då väggar och tak är skyddade. Så den klassiska lampan Kvist av Jonas Bohlin (ja det är den vi har över vårt matbord) gjordes om som ett träd för att kunna gå upp istället för hänga ner.
”Men det här bordet är ju Nobeldukat!” sa jag upphetsat. Och då fick jag veta att du som gäst kan äta en äkta Nobelmiddag här med dukning, isfacklor och hela fadderuttan.
Den senaste Nobelmenyn kräver en månads förhandsbokning men du kan boka vilket år som helst från 1901 med tre månaders förbeställning. Hur coolt??? Jag som fyller 50 i år – ska jag boka en Nobelmiddag från 1974 kanske???
Eller ska jag boka chambre separee? Förstå detta rum!
Eller ännu hellre det lilla bordet i köket, precis jämte kockarna? Så många möjligheter…
Tillbaka till lanseringen! Detta är så kul, det är alltså ett samarbete med ett närodlat bränneri. Bara snett över Riddarfjärden, på Södermälarstrand närmare bestämt, ligger Stockholms bränneri och de har blivit väldigt uppmärksammade för sin gin. Så klart ska Stockholms stadshus ha en lokalproducerad dryck!
Observera den helt klara gigantiska isbiten. Nu snackar vi proffs!
Det blev några drinkar att smutta på och testa. Den med nypon blev min favorit och jag tänkte genast på hur sällan man smakar nypon om det inte är i nyponsaft. Finns liksom inga godisar eller glass med nyponsmak. Hur kommer det sig? Det finns ju nypon exat överallt. Och dessutom längre möjlig skörd tänker jag. Det tåls att fundera på!
En enorm byggnad med arbetsplats för, vad var det – 350 tjänstemän? och sedan denna lilla pärla i källaren. Jag har helt klart blivit överraskad.
Du vet nog att vi har katter här hemma men visste du att det är tre stycken?
De två som rör sig fritt i här hemma fick vi på köpet när huset blev vårt. Eller det var först bara en vi skulle behålla, Bernhard den helsvarta och första gången vi möttes 2013 kan du läsa HÄR. Jisses, har jag bloggat så länge…?!?!
De vi köpte huset av skulle flytta till lägenhet och de katter de hade, då 5 och 7 år gamla hade bott hela sina liv här som mestadels utekatter så de visste att det inte skulle fungera i stan. Vi fick frågan om att adoptera dem (eller tvärtom kanske?) men då vi hade vårt tredje barn på väg och skulle bli husägare för första gången sa vi nej till att behålla båda två. Den äldre och lugnare Bernhard skulle bli vår nya familjemedlem. Han sades sköta sig själv och bor gränsa ute i grannskapet, en katt med egen agenda. Att bli kattägare var liksom lite mäktigt men att säga nej skulle innebära att han nog skulle få hamna i katthimlen. Och det ville vi inte vara orsak till.
Nu blev det ändå så, kanske de tidigare ägarna inte riktigt prioriterade att leta, att Birger, den svartvita, aldrig fick ett nytt hem. Efter två månader under samma tak, och vi kämpade emot för att inte fästa oss vid honom då han inte skulle vara kvar, föll vi. Han hade regelbundet kommit in med småfåglar och möss som för att visa hur han kunde bidra till hushållet… Vi föll för denne busige, egensinnige och rätt arga katt. De två katterna var som natt och dag. En lugn och blyg, den andre arg och bestämd.
Efter vi sagt; ok Birger, du får stanna, kom han aldrig mer in med småfåglar och möss. Är inte det helt otroligt han måste ha känt på sig något!?
Nu har det gått 11 år och vi har två gamla pälsiga gubbar. De sover mest, vill vara nära oss, rör sig bara utomhus om de måste och det är så många gånger de lurat döden. Att katter har nio liv kan jag intyga.
Tidigare har de inte kunnat vara i samma rum utan att börja väsa på varann. Det är som om de nu efter 16 år tillsammans accepterat varann ha ha. Roliga är de och högt älskade av oss. Jag har så svårt att se vårt hem utan dess egentliga ägare, ett hus utan dem vill jag inte tänka på
Detta var det jag tänkte på när jag vände mig om när jag satt vid mitt arbetsbord och datorn. hur de satt där tillsammans utan att vilja ha ihjäl varann. Och hur den tredje svarta katten också var med.
Den jag köpte på nån resa jag nu inte kommer ihåg. Var det Berlin? Spelar ingen roll men modellen heter Kitty-Cat Clock i alla fall. Den är helt värdelös och går aldrig rätt även om batterierna är helt nya. Men den är rolig med sina pendlande ögon och svans.
Det är roligt hur saker liksom bara faller på plats och en mycket tydlig röd tråd framträder. Det var inte meningen från början men efteråt blev det ju helt tydligt och som om det var meningen.
När vi var i Trysil på sportlovet köpte vi med oss rätt mycket mat, norska varor och smaker. Maken är kvartsnorsk och firat många sommarlov hos sin farmor i Norge och med det fått många barndomsminnen med maten. Så det var med mycket nostalgi vi gick runt i matbutiken. Och jag kunde tycka att det var orimligt många konserver vi stoppade i kundvagnen…
Saker och ting gjorde att de musikalbiljetter till Matilda på Stadsteatern fått i julklapp landade tillslut på mig, maken och yngste sonen. Så det var en lördag för nån vecka sedan vi skulle gå. Och av en annan orsak så kunde svärfar följa med, han som då är halvnorsk.
”Men då kan vi ju bjuda på maten från Norge efter teatern” sa vi. Kul att göra en minnesmåltid då. Och så slog det mig – Matilda är skriven av Roald Dahl som ju hade norskt påbrå! Hur blev det så här???
Är du i Stockholm närmsta tiden – snälla se denna musikal. En helt otrolig uppsättning med fantastisk musik, dans och skådespel.
Jag som gråter för minsta lilla satt med klump i halsen och tårar på kinden. Det är något med barn som presterar stort som får mig att liksom reagera starkt.
Mmmm mums, torsklever. Kanske inget man trodde man skulle ropa efter mer å men ja, det gör jag.
Och även om jag inte har något norskt påbrå alls så fanns det alltid lefsor hemma hos oss när jag var liten. Jag gjorde ett eget inlägg om dem HÄR. Sååååå goda.
Okej, Skagen ligger i Danmark men vi hänger ju ihop allihop, eller hur??? Skagenröra är lillkillens favorit.
Kanske att de norska fiskkakorna inte var lika populära hos honom…
Men desto mer hos oss vuxna. Ihop med Sandefjordsås, pressad potatis och kokta ärtor. Alltså mums!
En halvnorsk, en kvartsnorsk och en åttondelsnorsk vid bordet.
Jag vill önska dig en fin fredag. Jag hoppas du har lika härligt vårväder som vi här i Stockholmstrakten. Något jag verkligen blev varse när jag tog min morgonpromenad.
Med lätta steg i lättare klädsel promenerar, eller power walkar raskt jag till min musik. Jag fick dock stanna upp och se denna båt sakta sakta glida förbi. Ett vårtecken.
Några minuter senare kom nästa vårtecken. Ett av de allra bästa: årets första sädesärla. Det liksom spritter till i mig och jag ropar högt ”där är du ju!” Så underbart med årets första flyttfågel.
Och sedan några minuter senare ett tredje vårtecken: sopbilarna. Ja alltså inte de som hämtar soporna utan de som sopar våra gator. Undrar om de vet hur glada de gör folk? Dessa borde i alla fall göra det för vi var tre kvinnor som fotograferade dem 😂
Efter dusch och lunch var det dags för ärenden i stan. Jag har fått fotouppdrag som jag behövde inhandla till. Tyvärr visade sig inget av de tre sakerna jag skulle ha fanns inne. Blir till att jobba i helgen då…
Men andra mer privata ärenden kunde jag göra. Lämna in sonens jeans på lagning. Jag har gått till Jonny i säkert 20 år nu. Han reparerar jeans alldeles perfekt.
Min look i ett gäng veckor framöver: trenchcoat, vita jeans och barfota i foträtta ballerina.
Och när jag ändå hade lite tid över tog jag en vända för att kolla in kläder till min stora FEM NOLL-dag. Ska man fylla år får man ha riktigt läckra kläder tycker jag. Men det verkade inte butikerna tycka för jag hittade inget alls. Eller så klart fanns det kläder men inte det jag ville ha.
Äsch, det får bli vad det blir. Jag kommer ändå ha ett stort leende över hela fejset den dagen.
Hem igen och svara på mejl och annat innan jag sa ”nu tackar firman för sig och tar en after work!”. Och jag och maken missade att vi hade 25-års jubileum sedan vi träffades i onsdags. Så det fick bli ett försenat friande i köket medan vi lagade mat.
Det trodde vi nog inte när vi möttes, att vi 25 år senare står och gör fredagsmys med tre barn i en villa i förorten och kommer somna framför Masked singer som kvällsnöje.
Jag plockade fram det vi hade hemma i kyl och skafferi. Det visade sig bli en redig fredagsbricka. Samt från frysen ett gäng vitlökssniglar. Den som spar hon har…
Till detta spelades den mest fantastiska listan. Vi har börjat titta på serien Ripley och maken hade kollat Spotify och så klart fanns det listor. Höj volymen och njut!
När man får en inbjudan till att fira en 375-åring tackar man ja. Det är ju inte många som kan stoltsera med den åldern eller hur!?
I år fyller Fiskars375 år och det uppmärksammades med en pressträff på Rosendals trädgård en kylig vårdag. Även om vädret var allt annat än blomstrande så var mycket av det som visades upp väldigt florerande. Underbar inspiration.
Det är något spännande att se en plats off season. Det är inte långt kvar tills allt det bruna här blir grönt.
men tills dess så är verkligen sådana här värmande eldkorgar underbara. Och inte att förglömma – doften. åh vad en brasa påminner om när pappa eldade upp löv från trädgården varje vår.
Ljuvliga tåliga penséer. Nu har jag ett gäng i min trädgård och de verkar ha klarat aprilvädrets utmaningar än så länge.
Hej vilken glad Helena!
Event med press och influncers inbjudna. Det var som sagt ett 375-års jubileum och jag blev nyfiken på vad det var som då gjordes 1649. Det var en räfsa, eller en hacka, för att plöja upp åkern med i den finska staden Fiskars. Borde jag väl listat ut.
Undrar vad som skapas idag som finns år 2399…?
Karin Sköldberg från Trendgruppen välkomnar ihop med Fiskars till en dag av inspiration för trädgården.
Vi blev indelade i grupper och skulle få testa lite olika metoder och produkter.
Första uppdraget var att plantera frön. Får se om jag lyckas med detta. Jag har ju tydligen ett himla problem med detta.
Florea var på plats och gav tips.
Vidare var det bukettbindning tillsammans med trädgårdsdesigner från Rosendal.
Sedan var det yxskola med chefsdesigner från Fiskars.
Med tanke på mängden varianter kan man konstatera att detta är inget man tar lätt på. En yxa för allt och alla.
När alla i klassen fått godkänt var vi välkomna till bords. Buketten på bordet var av färska örter att klippa till sin mat.
Harissa-rostad spetskål, gulärtshummus, dukar, krispiga gråärtor och castel franco går det att läsa på menykortet. Ska erkänna att jag inte riktigt förstår allt vad det innebär men det spalt ingen roll för supergott var det.
Sedan byttes blommorna på bordet ut mot en blommande tårta.
För är det födelsedagskalas så är det!
Nu är trädgårdssäsongen igång och jag är helt klart mer sugen än någonsin på att njuta av vårt uterum. Kanske jag dessutom i år får den att blomstra?
Det blev ett samtal om att byta bana, skapa sig en egna plats, kreativitet och påsken. Det sista kanske inte är så kul att lyssna på nu, så här efter påsk men ändå…
Då jag själv startat en podd så är det så kul att se hur proffs gör det. Jag och Hanna sätter upp två mickar på hennes soffbord och trycker på REC. Här är det riktig studio och alla möjlig teknik.
Jag hade aldrig hört talas om Epicenter tidigare men jag blev helt tagen av denna plats. Överallt satt folk med sina laptop och gjorde sin grej. Öppet kontorslandskap där varje dator är en helt egen business säkert värt massor. Och sedan en miljö som fick mig att tänka på millennieskiftet och dot-com-eran. När Spray, Framfab och Icon ägde allt och det fanns liksom inga hinder i världen. Det var tider det…
Och i denna lilla rymdfarkost finns då en poddstudio. Helt ljudisolerad.
Tack för att ni ville ha med mig kära Marie och Frida.
För ett tag sedan fick jag det otroligt roliga uppdraget att styla ett bord för årets rätt och årets brygd, båda framtagna av årets kock Desirée Jaks. Det var vid lanseringen och pressevent på restaurang Spesso som maten och drycken skulle visas upp. Jag skulle skapa en passande inramning kan man säga.
När jag fick höra att huvudråvaran för maten var blåmusslor gick mina tankar direkt till hav, strandkant, vass och bryggor. Med enkla medel ville jag att bordet snabbt och tydligt skulle visa i vilken värld det var så att säga.
Vass plockad längs min strandpromenad, trälådor från vår matkällare och med linnedukar i neutral och blågrå färg samt stora mängder musselskal – där har du mina stylingdelar. Dags att börja bygga. Om en timma kommer gästerna!
Så där, nu väntar jag bara på maten men den kommer när gästerna anlänt.
Så fort jag fått reda på huvudingrediensen gick jag å köpte musslor för att laga min Moules. Att olja skalen med rapsolja efter de tvättats fick dem att behålla sin vackra blå färg inuti.
Desirées mästarbrygd är en stout. Jag som älskar öl men av de lite ljusare slaget som lager undrade hur jag skulle tycka om denna. Guinness är väl den sort jag känner till mest av detta mörka. Jag blev överraskad då hennes stout inte alls var så tung. Som en modernare och lättare Guinnes kan man kanske säga. Och då perfekt till skaldjur.
Jag ville visa på innehållet i drycken så jag bad om att få råvarorna och visade genom att lägga dem runt om flaskan. Humlen var det svårare med tyvärr.
Och kan vi bara prata om fatet!!?? Jag är helt såld på serien Hav från Royal Copenhagen. Jag har så himla länge velat få tillfälle att använda någon del och vad kunde vara bättre när det var råvaror från havet???
Gästerna kom och mat och dryck fick sin presentation av Årets kock-vinnaren Desirée Jaks tillsammans med VD för Årets kock Helene Kugelberg samt Melleruds bryggmästare Richard Bengtsson.
Och äntligen visades maten upp: en öppen lasagne med blåmusslor. Vill du laga rätten? Klicka HÄR så får du receptet.
Här hade Desirée den roliga idéen att visa att rätten just passar hela året. Blåmusslan tillagad på fyra olika sätt, dvs en för varje årstid med råvaror som just då är i säsong. Hållbart och smart.
När jag fick höra att det skulle vara skum på maten blev jag rädd. Hur kommer det hålla vid ett fotobord? Jo då – det var ett mycket fotovänligt skum som höll sig snyggt. Phu!
Mycket nöjd press. Faten och glasen tömdes vid provsmakning.
