Den stora metarkvällen! Äntligen blev den av. Den där kvällen innan skolan börjar men då varken väder eller min hälsa funkade just i söndags tog vi den nu. Har blivit en årlig tradition att avsluta sommarlovet med en metarkväll. Men det där med årligt är kanske att överdriva för varje år som vi bott här har det ju inte skett. Men nu så!

Mot bryggan!

Lite sommar ska vi nog kräma ur augusti. Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det. Att faktiskt nyttja vardagskvällarnas ljusa timmar håller kvar känslan. Det får bli vår brygga över till hösten.

I augusti är det gässen som tar över stranden från badgästerna.

”Mamma, du är så fin när du står så där, kan jag ta bild på dig?” Gulliga, söta dotter. Tack!

Nån som kanske inte var så pigg på att meta men aldrig säger nej till utflykt.

Det tålamod vår store kille har alltså. Som han önskade få napp men kvällen gav ingen fiskelycka alls. Men lyckad blev kvällen ändå i form av ett vackert sommarminne.

Vattnet var förvånansvärt varmt. Grannar kom ner till bryggan för ett kvällsdopp och de tippade på ”20° eller minst 19°” vilket ju är perfekt. Dottern som är ett sjömonster på två ben konstaterade att vi absolut skulle ta kvällsdopp följande kväll.

Plums i vattnet. Det här med kvällsdopp kanske ska bli en ny tradition. Vi får väl se.

Idag är det Formex som står på agendan. Mässan för handeln inom hus och hem. Jag kommer lägga upp allt på Instagram Stories om du vill se så häng med mig på @helenalyth.se om du vill. Mässan öppnade igår men jag kände mig inte alls tillräckligt kry för det. Idag känns det bättre. Gör ett försök. Får ha energin från gårdagskvällen med mig.

Tänk vad en vardagskväll kan ge ändå. Sådant här är det bästa jag vet; att en vanlig tisdagskväll kan ge något att minnas.

Hej! Nu blev det paus här på bloggen igen och det är ju inte så jag vill att det ska vara. Men jag har varit så långt under isen att det faktiskt varit omöjligt att ens öppna laptopen. Stängt av alla notiser på mobilen och dragit för gardinerna. 

Jag skrev förra veckan att jag hade en knasig vecka med toppar och dalar. Denna har liksom gått så långt ner att det är tunnelarbete under dalen. 

Den där misslyckade tandutdragningen förra torsdagen som lämnade mig med en misshandlad mun och med jävulska smärtor var inget mot vad som skulle komma. I måndags var jag då till tandkirurgen. Det finns tydligen en 3-gradig skala på hur man kan dra ut en tand. 1.an är med tång, 2.an behöver man borra bort bit av benet för att tanden ska släppa och 3.an så får man skära ut den. Jag kom ”lindrigt” undan med 2.an.

Men den smärtan som jag upplevt efteråt är helt jävulsk. Har varit sängliggande med sådana smärtor jag inte trodde fanns. För er som fött barn vet vad värk är, ni som brutit ett ben vet vad värk är – båda dessa är vidriga men inget mot det här för jag har haft konstant värk i 9 dagar nu. Det är som en krystningsvärk som bara pågår och pågår. 

Ja det finns riktigt starka värktabletter men jag tål dem inte. Blir sjukt illamående och hela världen snurrar. Då är faktiskt smärtan att föredra. 

Det jobbigaste, utöver att må dåligt, är ju att som ensamföretagare bli helt handfallen. Inplanerade jobb den här veckan har fått skjutas på och inboxen har så många obesvarade mejl så det är rekord. Förlåt alla ni som väntar på svar! 

Nu ska jag verkligen försöka komma upp till ytan igen och bara att jag kunnat skriva så här mycket är ett tecken på det.

Så du som hyser agg mot mig och sticker en nål genom woodoodockans huvud, du har lyckats, du kan sluta nu. Jag fattar, ha ha! Men wow, smärtan i huvudet!!! Som om jag blivit överkörd av ett tåg. 

(Bild från i somras när jag hade alla tänder hemma så att säga, fotograf Malin Mörner)

Men, säger det igen; det är först när ens hälsa vacklar man verkligen förstår vad som är viktigt här i livet. Du kan ha tusen önskningar när du är frisk men endast en när du är sjuk. 

Ta hand om er!  

Hej! Det blev en paus här på bloggen. Det blev lite av en oväntad vecka, denna första vecka tillbaka till någorlunda rutiner och vardag efter semestern. Efter en helt sagolik sommarsemester så var det väl inte mer än rätt egentligen att vi skulle få en bakisvecka så att säga.

Började fint med vabb allra första arbetsdagen i måndags vilket inte var helt optimalt då jag skulle vara i direktsändning tisdagsmorgon och hade orimligt mycket att göra på måndagen. Men dygnet har ju 24 timmar vilket jag nyttjade väldigt bra.

Tyvärr blev barn nummer två också sjuk så de där nattimmarna till tisdagen blev lite uppätna av sånt vi inte behöver prata om.

Sändningen gick bra tycker jag, kanske att det blev lite tajt och två av de pyssel jag förberett och redaktionen önskade att jag skulle ha med hann vi inte med. Ska lägga upp på bloggen, lovar!

Men jag var helt slut efteråt. Åkte hem i taxi med all rekvisita och sminkad för galafest kom jag hem till vabbdag 2 och barn nr 2. Men kanske att det var mest jag som var i behov av vila. Musten gick liksom ur mig helt och hållet. Hade faktiskt ont i hela kroppen och liksom kollapsade hemma ihop med liten skrutt dotter. Det där med återhämtning är jag dålig på. Kroppen liksom säger åt mig på skarpen när måttet är rågat. Dock mysigt att sova middag ihop.

Onsdagen var jag på Snickeriet och det kändes skönt att alla var pigga och friska igen, att nu var det som det skulle. Tog tag i det jag hatar mest här i världen som samtidigt är det viktigaste: administration, ekonomi och skatteverket. Ångest var bara förnamnet men det måste ju göras. Det jag ogillar mest med att vara egenföretagare. Men man måste ta det sura med det söta som det heter.

På torsdagen skulle jag till tandläkaren och ta bort en visdomstand som sprack under semestern. En lätt grej sa de. Hade min son med mig då det regnade så mycket så hans sportläger ställdes in. Han fick sitta ensam i väntrummet i över en timma medan två tandläkare fajtades med min tand. Efter en plågsam övning och kraftig bedövning gick jag därifrån med lika många tänder i munnen som när jag klev in. Dock med en sjukligt stark smärta och en remiss till tandkirurg. Lite tråkigt att gå igenom det hela utan resultat. Nu kan jag varken tugga, skratta eller prata normalt. Buljong, yoghurt och mjukt vitt bröd är det jag kan äta. Kul… Och på måndag gör vi om det men nu med skalpell denna gång. Happy days!

Hade tänkt köpa blommor till en jobbplåtning när jag ändå var i stan men jag kunde knappt gå så det var bara att åka hem. Det blev blomköp idag istället. Man kan säga att det blev rekvisita, fredagsbukett och krya-på-dig-blommor i en och samma bukett.

Sånt som faktiskt piggar upp.

Hamnade du också i monsunregnet idag? Som en blöt hund stod jag och valde blommor på Hötorget. Men det är ju bara vatten!

Inte skratta Helena, bara le lite grann. Tänk vad smärta kan ställa til det. Men ”this too(th) shall pass” som det heter.

Min fotografering gick jättebra, hoppas min kund tycker det också, ha ha.

Nu är jag dock helt slut igen och vi har 5 pigga barn här hemma som är glada i att det är fredag de med. Vi har skärmtid på fredagar efter skola så det är lugna gatan här nu. Jag ska själv festa till det med läsk och, ja, läsk för varken charkbricka eller vin går bra med smärtande mun och smärtstillande.

Önskar dig en fin fredag och helg helt utan smärta och hinder. Och ursäkta att jag ömkar mig. Får se bloggen som min samtalsterapeut där jag kan få ur mig frustration kanske, ha ha.