Att se det stora & det lilla – samtidigt
Jag har flera gånger berättat om och fått svara på hur man finner inspiration och sin kreativitet. Jag tror att de som har totalt gehör eller kan sjunga klanderfritt, de som kan sticka en tröja utan att titta ned eller kan sätta smakerna i en sås utan att tveka alla kan enas om att det som är viktigast och kommer först är att man älskar det man gör. Att man har testat något och känt att man har en fallenhet för det men att det sedan växt till att blir något mer. Man vill bli riktigt bra och timmar kan försvinna medans man övar och testar, för att göra/utöva/tillverka/skapa… är det bästa man vet.
Men det som jag nu vill berätta om och kanske inspirera till är att vara öppen för intryck i det stor och det lilla.
Jag har förklarat min kreativitet som de där gröna siffrorna som är kända från filmen Matrix. När huvudpersonen Neo står framför en datorskärm och bara ser hur en massa digital, gröna siffror liksom forsar ner för sidan i linjer. Det är som myrornas krig. Han får höra att det han tittar på är en annan form av verklighet och när man är ”upplyst” så ser man inte siffrorna utan man ser genom dem och en annan värld.
Jag ser på saker som jag möter som dessa gröna siffror, det är inte vad det är i sin grundform utan jag ser vad det kan bli, förvandlas till. Som en tidningssida från Naringsliv som är rosa så såg jag ljust vackra rosa papper och gjorde pompoms, en naken lampskärm vara stommen till ett matskydd, kaffefilter till blommor osv.
Hur jag byggt upp detta är att jag tillåtit mina ögon att se mer, registrera mer. Att våga tänka på saker på andra sätt och framförallt tänka hela linan ut. Jag tror vi är många som kan uppleva en att en spännande tanke svischar förbi men låter den rulla vidare. Jag tar den och analyserar den längre.
Den tid jag växte upp så hade vi ofta tråkigt. Eller det hade vi inte för vi hittade på saker men ursprunget var att vi var uttråkade. Då gällde det att vara kreativ och komma på något kul och nytt. Lekar, tävlingar, bakverk, teckningar, teatrar, dansuppvisningar… Allt hittade vi på. För vi lät tankarna gå hela vägen.
Ofta började det litet och sedan växte.
Jag tänkte på detta när jag tog en härlig promenad nu. Våren fullkomligt står och stampar och vill spränga fram i alla knoppar. Vyn över Mälaren med den lilla skogsdungen och stigen var vacker.
Men det som slog mig var att vyn ju är en helhet av flera delar. Att varje del är viktig för den totala skönheten.
Och vid närmare titt så låg skönheten även i det lilla och den stora vyn kanske inte var det viktigaste, vackraste.
Var den lilla vitsippan vackrare ändå?
Och kanske denna lilla pinne blev ett mycket bra exempel på det här? Jag såg inte en pinne utan jag såg en smörtax… Ja men kolla HÄR, har jag inte rätt??? Ha ha!
Nu har jag låtit mina fingrar dansa över tangentbordet utan någon större tanke mer än att jag önskar att du som läser detta ska se mer. Se det stora och det lilla samtidigt.
Låter du din kreativitet få plats i din vardag? Om så, var hamnar den?
