Jag fick pressmeddelande från IKEA med deras vårbilder. Som alltid inspirerande men det jag fastnade extra mycket för var de välanvända terrakottakrukorna (terracotta med c på italienska) du ser på bilden här nedan.
Ibland går det att köpa gamla, använda terrakottakrukor för en ganska kraftig peng. De är liksom inkörda och vackrare. Med perfekt patina så att säga. Finns också tips på hur du ska måla nya terrakottakrukor med filmjölk eller yoghurt i flera lager för att få de nya att se gamla ut.
Det jag tänkte på när jag såg bilden var att det varit väldigt mycket klädda växter på sistone. Snygga, snajdiga och designade krukor i trendiga färger, väldigt långt från de här växthuskrukorna. Och jag kan ju bara se till mig själv men jag faller som oftast tillbaka till klassikerna – så som terrakotta. Funkar till alla stilar, byggår och hem skulle jag säga.
Terrakottakruka – en klassiker
Jag kollade mitt arkiv och hittade så klart ett gäng bilder. Och en växande Dr Westerlund.
Här är när det skottet av Dr Westerlund jag fick av grannen växt en bit. I en rasande kraftigt patinerad kruka.
Samma planta bara växt till sig och i mitt försök att stamma upp den. Läs mer HÄR. Och fått nygammal kruka som synes. Väldans patinerad den med.
Citronträdet står också vackert i en terrakottakruka. Den bör för övrigt få sig lite näring för så här fin är den inte as we speak. Krukan har däremot blivit ännu vackrare tycker jag.
Ja, så vad säger då detta? Jo att jag vågar tänka tanken på att terrakotta är på väg tillbaka med kraft. Och jag vågade låta min tanke vandra vidare och då hamnade jag i en dröm där jag fick designa krukor i terrakotta och jag skulle absolut göra några funkiskrukor passande för smala fönsterbrädor ute fönsternischer. Visst hade det varit härligt???
Det var ett tag sedan jag tipsade om utflykter, eller så här, det var ett tag sedan vi var på utflykt men nu blev det av. Förra året vid den här tiden åkte vi till Sigtuna så något sådan önskade vi igen. Det var maken som fick en snilleblixt och kom på Lasse Åbergs museum och det kändes som ett utflyktsmål för hela familjen. Och så rätt det blev.
I en lada utanför Bålsta har Åberg fått fylla med hela sin fantastiska samling av Musse Pigg. Varför samlingen ligger här är för att Lasse Åberg ska bo i Bålsta.
Utan att egentligen veta vad vi skulle möta klev vi in.
Jag visste att det var en stor samling men inte att den var så stor. Och med en så stor historisk bredd. Var som att resa i tiden. Barnen känner så klart till Musse men det var så kul att minnas sin barndoms serier och program.
Man blir ju glad av sånt här.
Jag gillar på att samla på saker men här är det taget till en helt annan nivå. Det är inte bara Musse Pigg-saker utan det kan vara allt med Disney-koppling eller tecknat från förr.
En ruta kvar. Tillslut fann de den också.
Man kan inte låta bli att inspirerad här. Så mycket kreativitet.
Dan Wolgers, en av mina favoritkonstnärer, fantastiska Pluto. Visst är den helt ljuvlig?!
Nu har ju Åberg en hel del på sitt cv så det är mer än samlingen att se på.
Men alltså!!! Trasan och Banarne! Hur många barndomsminnen kan man få in här? Ett helt djungelrum med alla kända ikoner från serien och jag bara önskar att jag kunde få se alla programmen igen.
Kan du gissa vilket soundtrack vi lyssnade på hem i bilden? Så klart Trasan och Banarne-skivor.
Och sedan alla kända prylar, citat och roliga anekdoter från Sällskapsresanfilmerna.
”När vi spelade in scenen ’Om man vill ha mer juice’ passerade den rätt obemärkt förbi. Föga anade vi att den skulle bli scenen alla pratar om.”
Det var en mycket glad familj som lämnade ladan och med önskan om att komma tillbaka.
Under två dagar har jag fyllt på inspirationskontot till max på en kreativ kick off på Villa Strömsfors.
Detta var tredje gången som Katrin Bååth och Malin Lindner arrangerade den här typen av kick off – ett tillfälle för frilansande kreatörer att träffa likasinnade och inspireras av varann. Som frilans är det just rackarns tråkigt att ha kick off då den blir med me, myself and I. Roligare då att göra det ihop med andra. De flesta helt okända för varann.
Jag har alltid älskat att träffa nya människor och med dem kommer som oftast nya spännande relationer. Alla har vi något att bidra med och kan inspirera andra. Speciellt när alla som åker på sådant här just vill både ge och ta av de kunskap man själv och de andra besitter.
Jag hade sällskap dit på en snirklig tågtur från arla morgonstund med min vän och kollega Anna María och vi landade i Villan först av alla. Det gjorde att vi kunde se hela huset i sin prakt när den liksom vilade innan invasionen.
Och för alla oss Harry Potter-fans blir ju lite Hogwartsglada här.
Larsson & Lyth är väldigt glada.
En helt magisk stor villa byggd 1908 av och för ett par med det sötaste parnamnen David och Davida. (Kan det ha varit en slump?) De förblev barnlösa så de hade hela huset för sig själva. Undrar om de ofta lekte kurragömma?
Villan stod och förföll genom åren och 2014 tog nuvarande ägare över och har renoverat den med försiktighet till vad den är idag. Helt enastående och ljuvlig.
Och här skulle vi få vara i 2 dygn helt själva så all matlagning och disk osv skötte vi själva. Många samtal och workshops varvades med fantastiska måltider och skratt.
Sedan ankom hela ligan och vi välkomnades dels till Villan men även till bords för lunchen. Lite nervöst att möta alla dessa härliga kvinnor och bästa sättet att bryta isen är ju att sitta ner och äta.
Härligt och lyxigt när man får gå in i det stora härliga köket och ta för sig. Denna måltid gjorde Malin och Katrin men sedan var det matlag som stod för allt.
Som sagt, magiskt kök.
Efter maten var det workshop och övningar. Första kvällen hade vi sällskap av en hemlig gäst: Fru Vintage som höll föredrag om sitt med Läkarmissionen bla.
Så fantastiskt att få ta del av allas kunskaper och erfarenheter.
Mycket har jag nu efter två dagar fått i mig av kunskaper och kanske framförallt renodlat tankar på hur jag vill att jag som företagare ska jobba.
Rundvandring i huset och utdelning av rum med Katrin i täten. Vi skulle dela rum två och två.
Varje rum är unikt inrett. Inget rum är det andra likt. Vilket drömjobb för en inredare att kunna skapa drömrum efter drömrum.
Det roliga är att jag nu inser att jag bara plåtade badrummen på de olika rummen. Det var väl liksom de som var så läckra. Sovrummen som tillhörde badrummen var helt enastående men badrummen var som skattkistor varenda en.
Detta blev mitt badrum som jag delade med Linnéa/Linneas skafferi. Vi fick ett superfint sovrum också med stora hörnfönster med väggfasta soffor men de lyckades jag tydligen inte få med på bild…
Nu ta sats för att sätta igång kvällen med matlagning.
Det är stunder som denna som jag värderar till bland de bästa. Så hög ljudnivå på allas samtal och skratt. Nu kändes det som om vi känt varann i evigheter. Tänk vilken magi som kan uppstå.
Sedan bäddade vi alla ner oss i våra prinsessrum och jag sov som ett barn i den maffiga sängen med stora bolster och mängder av kuddar. Lyx att få rå om sig själv en stund och inte trängas i en säng med tre små troll. Bara en snäll matbloggerska, ha ha.
Om jag kunde skulle jag vilja börja varje dag i ett sådant här kök med en makalös frukostbuffet.
Sedan fortlöpte våra två dagar alldeles för fort. Det var något vi alla kunde känna när vi satt och skulle sammanfatta våra upplevelser. Det är verkligen något häftigt att spendera många timmar tillsammans, hur nära man blir och hur samtalen känns lätta och spännande. Men att hur tiden blev för kort ändå. Jag hann tex inte basta eller som sagt fotografera alla rum. Kan man få komma tillbaka snart igen???
Jag tackade vackra Villa Strömsfors för magiska dagar och fantastiska minnen. Och kära nya vänner.
Nu har verkligheten dragit igång på allvar på många sätt. Personligen har jag tagit en paus, som du märker, här på bloggen då det varit en tuff tid och den proffessionella tiden överlag har behövts tas och lägga på familjen. Nu är jag dock i fas med det mesta och känner mig stark att gå tillbaka i full kraft.
Sedan verkar omvärlden, i alla fall min jobbvärld, också tänka samma lika för nu är det nya tag lite överallt.
I måndags var det Den Stora trenddagen som hålls årligen av TrendStefan. Han har rest världen över och känt vår värld på pulsen för att se vart trenderna och tendenserna går. Jag var mycket spänd på detta då den senaste spaningen, för ett år sedan, var att 2019 är ett allvarsamt år och butiksdöden var ett faktum. Hur ska det bli 2020?
Trender 2020
Jo, det kan jag säga dig – allt funkar! Trenden är att allt är okej. Det är bara att se på de olika färgföretagens färg för året – de är helt oense för de tycker alla olika. För något år sedan tyckte alla att det var grönt och vart enda hem (inklusive mitt) målades grönt. Nu kan du välja helt själv och vara trendig för ditt val är det trendiga.
Paradigmskifte
Kanske den starkaste trenden, eller tendensen hellre är att det som sker nu i västvärlden är helt klart ett paradigmskifte. Vi har levt i en värld där shopping har varit en hobby, att äga nytt och dyrt har varit status och pengarna har försvunnit på grejer som sedan förkastats så fort en ny trend kommit. Nu vänder det, trenden är den motsatta. Behöver vi verkligen en till ljusstake? Soffan du köpte för 5 år sedan bör fungera länge till även om nu just den färgen känns 5 år sedan. Hur många muggar behöver ett hem som består av tre personer? Sådana tankar har tagit form länge och nu pratas det högt om det.
Undersökningsföretagen som forskar på detta (enligt Stefan) spår att 25% av de butiker vi har idag kommer stänga 2025. Du kanske tänker att det flyttas till online-shopping. Inte så säker på det. Hör inte så många som går bananas i webbutikerna direkt heller.
Happy! Tid tillsammans
Vad lägger vi då vår tid på när vi tidigare strosat i butiker? Vart lägger vi pengarna när de tidigare lades på prylar? Jo på att umgås. Och inte bara det att det blir det vi vill satsa våra surt förvärvade pengar på utan även för att vi suktar efter att få umgås. Happy är det nya svarta. 2019 var ett allvarligt år och nu släpper vi det – vi vill försöka må bra 2020, vara glada.
86% av de som är födda i gruppen Mellennials uppger att de känner sig ensamma och ibland deprimerade. Hur socialt är sociala medier? Inte alls, eller hur? Bästa sättet att mota bort upplevelsen av ensamhet är att umgås med andra. Nu skapas kurser, event, restauranger, platser, boenden mm där det är meningen att vi ska mötas. På riktigt. Detta är något jag själv den senaste tiden verkligen har format i mitt huvud.
Efter den tunga perioden med min pappas bortgång så kan jag bara känna att tid tillsammans med de som får mig att må som bäst är den bäst spenderade investeringen. Det är det nyårslöftet jag och min man har – att umgås med vänner, familj och med varann.
Formex 2020
Sen så öppnade Formex sina dörrar på tisdagen. Mässan för retail och producenter. Med vetskapen om att omvärlden inte vill köpa nya grytunderlägg eller krukor – hur ska då man förhålla sig till mässan? Inte enkelt vill jag säga.
Jag fick innan jul chansen att vara med på ett hörn av Formex. Som en profil till deras kanaler och mässtidning. Jag och andra fick berätta om en sak vi höll kär. Jag valde mitt köksbord. Och det är lite det här som är grejen: Vi kan fortfarande älska saker men de ska betyda något för oss. En vas vi längtat efter och sparat ihop till, en klänning vi fått ärva och värderar till skyarna eller en möbel som visar sig bli viktig i ditt hus för att det gör det till ett hem. Dina saker blir viktiga, får historia och med det värderas högre.
Tulpanens dag firades.
Mässan öppnade med pressfrukost och samtal om framtiden och förhållandet till ting och trender med profilerna (och mina idoler) Elsa Billgren, Sofia Wood och Cecilia Blankens. De kunde alla enas om att tingen i sig självt inte var dt viktiga utan vad de tillför ett hem, att det är det personliga, historien de medför som värderas. Inte prislappen.
Utställningen i entrétorget var utformat som en butik, skapad av franska Carlin.
Kan bara förundras över detta då butiken ju sägs dö… Inte helt med på tankegången om jag ska vara ärlig.
Färgskalan som ändå trendar
Om nu färgföretagen inte känner att vindarna drar åt ett och samma håll och de kan säga en och samma färg för 2020 så tycker jag de olika mässutställarna ändå visade vart vinden vänt.
Det var en beige-, natur-, terracotta- och korraltrend i var och varannan monter.
Och här är det inte bara en bild med färg som inspirerar utan även taket. Hur läckert med ett svallande tygtak?
Om nu trenden var Happy så var inte montrarna bevis på det. Inte mycket till happycolors förutom ett fåtal. Här hos ByOn var det dock färgfest.
Mässan var så tråkig på så sätt att inget poppade ut, det märks att alla producenter avvaktar och är nervösa. Många gånger jag har varit på Formex har jag känt inspiration till att göra förändring hemma, möblera om eller ta fram något från förrådet som jag sett på mässan. Men nu var det inget som kändes spännande.
Förutom denna söta lilla installation på en mässvägg. Tavellist, smal bit oasis och torkade blommor. Sött och enkelt.
Men, kan vi ta och prata om alla dessa torkade blommor??? Jag har älskat trenden med torkade blommor och har en gäng olika fång här hemma men jag måste bara våga trendhäda- det är inte kul längre. När jag ser samma blomsterarrangemang hänga i en monter som jag såg förra mässan känns det bara dammigt om jag ska vara ärlig.
Väldigt få montrar hade färska blommor så de stod ut. Men så mycket härligare det kändes ändå. Detta är mässan för våren och sommaren 2020. Den hoppas jag bör vara blomstrande. Här hos Ernst.
En av de få stora arrangemangen med färska blommor. Hos dbkd.
Multifunktion
Jag bor i ett funkishus och älskar funkis. Dvs när saker och ting faktiskt funkar för att de designats väl och med planering.
Därför slår mitt hjärta lite extra när jag ser saker med multifunktion. Inte bara en vacker sak utan även menat att användas på riktigt och flera sätt. Som en ljusstake som även är en skål. Från Stonefactory.
Eller de fantastiskt vackra stekkärlen som också är serveringsskålar. Från Tranquilo.
Återvunna material
Men hållbarheten då? Den som varit huvudtemat så många år. Jo den är givetvis kvar omen kanske har den nu blivit så självklar att det blivit en hygienfaktor så att säga. Vi förutsätter att företagen idag har en hållbar profil så den ska inte behöva frontas med.
Det som dock pratades om var återvunna material. I utställningshallen visades en pall gjord av pressade gamla lakan. Jag hade gissat på vitmålat trä. Här ovan är det en ”papp”-stjärna av pressade bomullsfibrer. Detta är bara början. Här hos Watt & Veke.
Nu ska vi prata om mässans stora vinnare. Den monter alla pratade om. Den person alla jag mötte sa var mässans mest ljuvliga och mest inspirerande. Amnon Lipkin var mässans stjärna.
Hos var det de sötaste små konstverken som han sytt fram med en enkla symaskin. Och med en enda ”tagning” kan man kalla det.
I all denna kommers och lite desperata köphets så fanns här ett lugn, ett bevis på slow living och eftertanke. Ett hantverk som var så tydligt, så okomplicerat. Samtidigt så galet skickligt. Inget jag ens skulle våga mig på.
Ja, detta var en kort sammanfattning av vad jag under två dagar mötte. Vad tycker du, vad tänker du? Känner du igen dig för året vi har framför oss?
Hej kära läsare. Jag har haft en paus här och på Instagram då jag liksom inte riktigt haft energin att uppdatera eller ens fotografera.
Det har varit en rätt tuff period senaste veckorna som liksom tog ut sin rätt nu. Gick in i december, som jag visste skulle bli fylld med roliga uppdrag och jobb, med förlusten av min älskade pappa. Stor sorg och stark saknad fick ta plats bredvid jobb, julfirande och nyårsfirande. Och nu en sista kraftsamling för begravningen. Blev lite trångt i kroppen så jag behövde hämta andan för att ge rum för livet igen.
Idag torsdag har jag suttit på min arbetsstol nästan hela dagen och rensat inboxen, svarat på alldeles för gamla mejl och planerat för närmsta tiden. Som för varje sten jag lyft på har det även lyfts en tyngd från axlarna. Nu börjar det lätta och jag ser alla möjligheter den nya terminen kommer ge.
Hoppas du vill hänga med mig här för det kommer bli en kreativ, energifylld och sprudlande vår vågar jag se nu när pusselbitarna läggs på plats. Så glad för alla fantastiska möjligheter och människor som kommer i min väg.
Nya tag även i hemmet
Nu är stora delar av julen bortplockad. Inte allt dock – granen står kvar. Den barrar som sjutton men till tjugondeknut ska den få hänga med.
Men de gröna växter som jag plockade bort för att göra plats för julen är tillbaka i vardagsrummet. Nästan som om jag känner växtkraften och det ger energi.
Och visst var det lite sol som smet in i dag under typ 23 minuter??? Det där ljuset är ju så välgörande.
Från en avskalad jul till en hel djungel faktiskt. Så häftigt hur ett rum kan förändras med växter.
Och du ser den lille citronen va? Nu börjar den så smått skifta till gult. Den vårdar jag som om den vore av porslin. Så rädd att den ska trilla av.
Har ännu ingen fast plan på hur växterna ska fördelas i vardagsrummet och matsalen. Det ger sig när julgranen fått lämna hemmet.
Nu kommer en helg där familjen ska samlas och ta hand om varann. Minnas allt det fina och vara tacksam för allt det vi fått.
Hoppas du har tålamod med mig och att vi ses snart igen. Ta hand om er!
Jag visade nyss upp dukningen för vårt nyårsfirande och lovade återkomma med mer om själva middagen och firandet. Har väl aldrig tidigare varit så dålig på att dokumentera men det fanns inte så mycket tid eller inte heller riktigt orken att tänka bloggbilder detta året tyvärr. Men jag får visa i målande texter lite mer ingående om hur kvällen förlöpte. För det blev verkligen en pangkväll på alla de sätt.
Som sagt, vill du se mer och läsa mer om dukningen kan du se det HÄR.
Blev klar med dukningen lagom till min käre kompis J kom för att laga förrätt och varmrätten ihop med min make vid 14.00. Dessa två herrar är både sjukt intresserade av mat och galet duktiga kockar så deras sms-konversation inför denna middag skulle kunna bli till en hel roman.
Det skapades stordåd i köket. Maken hade kokat ner en sås från 6 liter till 4 liter, mat hade marinerats i dygn och delar var förberedda så nu var det bara att sätta igång.
Kreativt kaos med vackra råvaror.
Jag smet iväg och satte på mig min silverklänning som jag nu inser attjag inte heller fick på bild. Kan bara försäkra dig om att jag var nyårssnygg i alla fall, ha ha.
Sen kom då resten av gänget. 8 vuxna och 9 barn. Mina kära vänner från studietiden med respektive och barn. Firar 23 år som vänner i år. Värt att fira bara det!
Äldste sonen hjälpte till i lag-försnacks. Han har helt klart ärvt sin fars känsla för mattlagning.
Får be att presentera försnacksen: Snittar av västerpottenpaj med citronsmetana och löjrom toppad av syltad rödlök, Rödbetsschips med färskoströra med rostade hasselnötter och gräslök samt sked med laxtartar med ingefära. Allt detta goda med lyxig champagne. Inte en smula fanns kvar.
Sedan var det varsågoda till bords. Och här ser du min löjligt snabba bordsplacering: en smal remsa papper under förrättstallriken med namnet på.
Förrätten: kokta svala rödbetor, gulbetor, polkabetor och tunt skurna rädisor med smörstekta krutonger av surdegsbröd på en spegel tonnato (tonfiskmajonnäs) och krasse. Så fantastiskt gott!
Hurra för kära vänner!
Varmrätten från himmelriket men kanske inte alls på en bild som återger dess storhet: Anka med tre sorters potatis; potatismajonnäs, potatiskaka och inkokt potatis på en sås (recept direkt från förra årets kock) haricot vertes, picklad och stekt portobellosvamp och granatäppelkärnor.
Efterrätt som ett konstverk. Vitchoklad-cheesecake med halloncoulis, egengjorda geléhallon, maränger på chokladkakskross och nötkrokant.
Sedan var det dags att röra sig ut för att invänta tolvslaget.
Ett sagolikt gäng.
Några raketer och pang så var det 2020.
Hem igen för världens roligaste spel; Sing sing. Ett lag läser en textrad från en känd låt och andra laget ska gissa på nästkommande textrad och artist. Så kul för alla åldrar faktiskt. Sådan succé.
Sedan flyttades soffbord bort och det blev dans till kl 03. Det blev den bästa nyårsaftnar jag kunnat drömma om. Så tacksam och känner att detta ger den bästa starten pop 2020.
Här kommer då årets nyårsdukning som gick i vitt, silver och med is och snöstjärnor.
Kände spontant att jag verkligen ville ta ett rejält tag bort från julen som var mörk, röd och blå så det fick bli vitt och silver. Sedan var det både en tanke om att inte köpa nytt utan använda det jag har och att jag inte hade tiden eller orken att skaffa vackra blommor så det blev en rätt avskalad dekoration. Snöstjärnor av bakplåtspapper.
Vi skulle bli 17 personer runt bordet så detta är bilder på vuxenbordet. Sedan skarvade jag till med ett bord till för barnen.
Servettringar eller gardinringar?
Jag hittade på loppis för nåt år sedan en låda med virkade ringar. Jag är fortfarande osäker på om det är menat för dukning som servettringar eller som ringar till gardiner. Någon som vet?
Oavsett så är det helt magiskt vackra. Jag tänkte direkt att de skulle passa som servettringar. Lite gulnade men ack så vackra.
Och precis – de blev perfekta ringar till servetterna.
Vitt på vitt på vitt.
Och så strösslade jag olika snöstjärnor över hela bordet som dekoration. Vi skulle ”plejta” maten, dvs ha tallriksservering så inga karotter eller kastruller behövdes göras plats för på bordet.
Putsade upp mina ärvda snirkliga silverljusstakar och Vänskapsknuten som är en bröllopsgåva. Kan säga att lite silverputs gör storverk för känslan.
Olika glasljusstakar med värmeljus fick jag också med. Vitt, silver och is så att säga.
Om det finns intresse så kan jag göra en steg-för-steg på stjärnorna för det har jag inte gjort än. Skulle du vilja ha det?
Lägger strax upp lite mer från själva firandet. Var inte så aktiv med kameran då jag dels fullt upptagen med att ha fest men även lite mör så jag behövde vara mer i nuet. Ett sådant firande blev det i år.
Vill du se mina tidigare nyårsdukningar och få fler tips? Titta då på detta samlingsinlägg HÄR.
Jag har helt klart varit på lyran! För första gången. Jo för nu besökte vi Konditori Lyran i Mälarhöjden. Vi hade ärende till området och tänkte att vi skulle lufta oss lite och lämna soffan lite. Då kom maken på att Konditori Lyran låg nära med fina promenadområden runt. Perfekt ju!
Och vid första anblicken av huset blev jag helt kär. Vilket hus! Vilket ställe!!!
Det var på vägen dit när jag sa att jag aldrig varit på lyran som det slog mig; men det är ju ett utryck. Att man är lite på lyran, dvs att man är lite berusad.
Inte ofta jag använder det trycket ska sägas men känns helt klart igen. Och allt har sin förklaring då detta var en gång i tiden ett nöjespalats där det alltså togs både ett och tre glas.
Å vad jag önskar att jag kunde resa i tiden för det hade jag velat se. Kan bara ana hur en massa Strindbergs-look-alikes tog sig ett par groggar och en pyttipanna här.
Men nu behöver man varken supa eller klä om till frack för att njuta av allt det härliga. Bara att kliva in och värmas av det mysiga.
Och här bakas allt själv. Helt ljuvligt!
Så här ska en kondisdisk se ut.
Som sagt; allt bakas själv så du kan ju ana den härliga doften.
Kanske inte Strindberg-outfit men baskern tycker jag ändå passade arkitekturen.
Det är detaljerna som gör det.
Det som slog mig var den enorma takhöjden. Väldigt ovanligt med sådan takhöjd här tycker jag. När vi rest till Berlin och Wien har det varit den här typen av rum. Älskar det.
Och när det finns takhöjd kan man brassa på med kristallkronor.
Den här öppna spisen skojar man inte bort.
Ligger så fint på höjden mot Mälaren. Ja, Mälarhöjden.
Kommer gärna tillbaka i vår och sommar för att sitta på verandan och uteplatsen.
Som syntes på första bilden finns det ett högt torn. Det kan man gå upp i.
Så klart gjorde vi det i väntan på våra hemrullade köttbullar och mos.
Så vackert och vi såg nästan hem till oss där väster ut.
Man kan aldrig gå fel med en köttbullsmacka. Det fick mig att vilja göra rödbetssallad. perfekt grej ju – passar till de flesta julrester.
Och sedan den där äppelstrudeln!!! My God vad god.
En sista bild på takkronan och sedan iväg.
Häftiga färger när vi lämnade Lyran. Vi ses igen, garanterat!
Söker du tips på nyårsdukningar så har jag samlat allt från mitt arkiv här. Det har blivit några nyårsdukningar genom åren som fastnat i kameran.
Flera tips på nyårsdukningar med festkänsla
Roligt att se hur ett och samma bord och rum ändå kan te sig så olika. Bra med variation. Hoppas något av detta kan inspirera.
Rosa, glitter, silver och mässing. Förra årets nyårsdukning Var verkligen en man tager vad man haver dukning och det gick ju hur bra som helst. Se mer HÄR.
Vitt, guld och rött. Har du kvar mycket röda julblommor? Perfekt – använd dem även till en festlig nyårsdukning med tillägg av några få detaljer. Se mer HÄR.
Blått, silver och sobert. När julen ska lämnas kan det kännas bra att använda färger som är i helt motsatt riktningen. Du lämnar det röda, grå och gröna för att satsa på blått, silver och vitt. Se dukningen HÄR.
Idéer på placeringskort till nyår
Du måste inte göra en hel dukning utan kan satsa på detaljerna vid bordsplaceringen för att få till stämningen. Här finns några samlade id´ér på bordsplaceringar som passar nyår.
Man dricker ju champagne på nyår så att använda korken som placeringskort är perfekt. Läs mer HÄR.
Stjärnfall är något som passar till nyår. Enkla placeringskort med stansade stjärnor passar väldigt bra. Läs och se mer HÄR.
Kan var ett av mina bästa pyssel om jag själv får säga det. Ett oskrivet brev i ett kuvert med namn och adress till gästen som ett placeringskort. Gästen ska alltså skriva ett brev till sig själv som du som värd/värdinna ska skicka om ett år. Läs mer HÄR.
Ett enkelt sätt att placera sina gäster utan att ha bestämt innan är att låta ödet bestämma. Låt kortleken bestämma genom att halvera klädda kort och gästerna får den ena och leta upp den andra.
Är det barn med på festen som inte känner varann? Bästa icebreakern är att låta dem pyssla tillsammans. Ett år lät jag dem alla skapa placeringskort för barnbordet. Mycket bra sätt för dem att lära varandras namn också.
Efter en maffig juldafton är en frisk promenad det bästa man kan göra på juldagen. Då vädret här hoss oss var allt annat än inbjudande för pulkaåkning, skridskor eller längdskidor så bestämde vi oss för att åka över vattnet till Drottningholm.
Man säger att man vill ha en vit jul och det kan man ju säga att vi fick fast inte på marken utan i himlen – aldrig sett en sådan vit himmel med ett vitt dis över hela området. Dimman var tät och mystisk.
Trots sin allt annat än juliga stämning var det så vackert, så stämningsfullt och mysigt.
Som ur en film tycker jag.
Gjorde allt i min makt för att skapa en vit jul.
När man inte vet vad som är upp och vad som är ner.
Den fula ankungen fast sötaste svanbebisen. Så nyfiken och gullig.
Träden som skuggspel nästan.
Sen kom vi då till Kina slott. Det är ju så otroligt vackert alltså. Sina färger och med sin arkitektur. Det blev många spännande frågor från barnen.
Så exotiskt och spännande det måste varit när det byggdes för folket att skåda. Drakar, palmer, blommor, frukter – så mycket nytt.
Mannen med hatten och mustaschen.
Så stilla. Inte en vindpust, inte en fågel som lät. Allt var helt stilla.
Och jag förundras alltid – hur kunde man tycka att en naken kropp med hjälm var något smart att återge, ha ha.
Sedan hem till julmyset inomhus igen. Redo att gå på gottabordet och julmaten.
