Det blev ett samtal om att byta bana, skapa sig en egna plats, kreativitet och påsken. Det sista kanske inte är så kul att lyssna på nu, så här efter påsk men ändå…
Då jag själv startat en podd så är det så kul att se hur proffs gör det. Jag och Hanna sätter upp två mickar på hennes soffbord och trycker på REC. Här är det riktig studio och alla möjlig teknik.
Jag hade aldrig hört talas om Epicenter tidigare men jag blev helt tagen av denna plats. Överallt satt folk med sina laptop och gjorde sin grej. Öppet kontorslandskap där varje dator är en helt egen business säkert värt massor. Och sedan en miljö som fick mig att tänka på millennieskiftet och dot-com-eran. När Spray, Framfab och Icon ägde allt och det fanns liksom inga hinder i världen. Det var tider det…
Och i denna lilla rymdfarkost finns då en poddstudio. Helt ljudisolerad.
Tack för att ni ville ha med mig kära Marie och Frida.
För ett tag sedan fick jag det otroligt roliga uppdraget att styla ett bord för årets rätt och årets brygd, båda framtagna av årets kock Desirée Jaks. Det var vid lanseringen och pressevent på restaurang Spesso som maten och drycken skulle visas upp. Jag skulle skapa en passande inramning kan man säga.
När jag fick höra att huvudråvaran för maten var blåmusslor gick mina tankar direkt till hav, strandkant, vass och bryggor. Med enkla medel ville jag att bordet snabbt och tydligt skulle visa i vilken värld det var så att säga.
Vass plockad längs min strandpromenad, trälådor från vår matkällare och med linnedukar i neutral och blågrå färg samt stora mängder musselskal – där har du mina stylingdelar. Dags att börja bygga. Om en timma kommer gästerna!
Så där, nu väntar jag bara på maten men den kommer när gästerna anlänt.
Så fort jag fått reda på huvudingrediensen gick jag å köpte musslor för att laga min Moules. Att olja skalen med rapsolja efter de tvättats fick dem att behålla sin vackra blå färg inuti.
Desirées mästarbrygd är en stout. Jag som älskar öl men av de lite ljusare slaget som lager undrade hur jag skulle tycka om denna. Guinness är väl den sort jag känner till mest av detta mörka. Jag blev överraskad då hennes stout inte alls var så tung. Som en modernare och lättare Guinnes kan man kanske säga. Och då perfekt till skaldjur.
Jag ville visa på innehållet i drycken så jag bad om att få råvarorna och visade genom att lägga dem runt om flaskan. Humlen var det svårare med tyvärr.
Och kan vi bara prata om fatet!!?? Jag är helt såld på serien Hav från Royal Copenhagen. Jag har så himla länge velat få tillfälle att använda någon del och vad kunde vara bättre när det var råvaror från havet???
Gästerna kom och mat och dryck fick sin presentation av Årets kock-vinnaren Desirée Jaks tillsammans med VD för Årets kock Helene Kugelberg samt Melleruds bryggmästare Richard Bengtsson.
Och äntligen visades maten upp: en öppen lasagne med blåmusslor. Vill du laga rätten? Klicka HÄR så får du receptet.
Här hade Desirée den roliga idéen att visa att rätten just passar hela året. Blåmusslan tillagad på fyra olika sätt, dvs en för varje årstid med råvaror som just då är i säsong. Hållbart och smart.
När jag fick höra att det skulle vara skum på maten blev jag rädd. Hur kommer det hålla vid ett fotobord? Jo då – det var ett mycket fotovänligt skum som höll sig snyggt. Phu!
Mycket nöjd press. Faten och glasen tömdes vid provsmakning.
Finns det något som kommiti våra liv som gjort skillnad. Något vi inte kan leva utan? Det började med triviala ting och slutade i de stora. Vad har du som är livsviktigt för dig?
Välkommen in till oss, klicka på bilden här så kan du lyssna.
Då har vi firat vår älskade son som igår fyllde 15 år. Jag vet, jag ska sluta säga att tiden går för fort men det är helt otroligt hur snabbt allt rusar fram. Så då ännu viktigare att ta hand om nuet och varje milstolpe.
Det är inte bara födelsedagsbarn som vaknar tidigt på självaste dagen, det gör ivriga mödrar också.
”Vad gulligt du förberett” sa maken när han sent kvällen innan kom hem. Ja, jag hade en ledig kväll så jag förberedde mer än vad jag någonsin gjort för en födelsedag. Tagit fram bricka, fat, koppar å allt det där samt visp med skål för grädden och kastrull till den varma chokladen. Det var bara att sätta igång på morgonen och jag har väl aldrig varit så tidigt klar för en födelsedag. Jösses, detta ska jag komma ihåg till nästa barns födelsedag i november. Mörkret kommer ta mig till en mycket tröttare tröttare start tror jag, ha ha.
Hur som helst, den traditionella smörgåstårtan jag skrivit om HÄR gjordes och hela 15 ljus fick trängas.
Den som spar, hon har. Jag har sparat aktiesidor från SvD som är svagt rosa. Blir som mönstrade papper och lite roliga att slå in paket med.
Maffig tårta med tiden tydligt visad i ljusen. Ska vi ta och titta på hur det såg ut för exakt 14 år sedan…
Här är vår lille son på sin första födelsedag. Ett litet ljus i skål med gröt. Svindlande tidshopp.
Middag på Happy Lamb
När man fyller år får man välja sin middag och han hade önskat sig ett besök på Happy Lamb som har hot pot på sin meny
Jag hade noll kunskap om detta innan. Jag har inte ätit hot pot och kände mig väldigt frågvis och förvirrad när vi klev in.
Men menyn förklarade det hela väldigt snabbt och enkelt. Man väljer buljong, typ av kött och sedan plockar man på sig tillbehör som ska kokas i buljongen tillsammans med sitt protein.
Och det fanns även en massa annat som redan var tillagat om man inte orkade vänta på sin mat.
Väldigt mycket härligt och fräscht att välja.
Och sedan börjar det roliga. Det vi först gjorde var att alla valde sina egna grejer men det går inte att ha koll på vad man själv stoppat ner.
Och vi valde även en delad gryta. En för den milda buljongen och en för den starka. Och jag, den starka var galet stark. Inget för mig…
Våra bordsgrannar var tydligt rutinerade och de hade istället gemensamma fat där tex endast svamp, pak choi och nudlar tagits så det räckte till samtliga runt bordet.
Mina tre godaste att koka: silky tofu, bladspenat och de där små svamparna jag inte kommer ihåg namnet på. Mums.
Sedan åkte vi hem för en filmkväll. Det har varit studiedag idag för barnen vilket gjorde att tisdagskvällen blev som en helgkväll med sen läggning. Det var ju en födelsedagspresent i sig till sonen kan man säga.
En heldag i lördags med mina fina väninnor. Och det blev liksom hela kostcirkeln med shopping, lunch, kultur, aktivitet och drinks i bar.
Vi tar det från början. Min väninna som bor i Skåne kom upp med sina döttrar och vi alla i vårt gäng slöt upp. Det fanns två saker på önskelistan från tjejerna: vintageshopping och ett besök på Fotografiska. Det skulle vi nog kunna ordna och jag slängde in en boulebana också då jag ”vunnit” ett presentkort på det som tröstpris. Dvs jag kom sist och fick ta emot mitt pris med orden: ”välkommen tillbaka så du kan öva”.
Jag insåg när jag gick hemifrån att jag redan var klädd till nästan 80% av second hand. Jag som inte riktigt varit en stor fan av vintagekläder men en enorm påhejare av vintageting har ändrat mig lite. Att det blivit bättre hantering av vintagekläder eller att jag fått större acceptans att bära second hand? Hönan eller ägget?
Vi möttes upp på Arkivet på Norrtullsgatan och sedan till Myrorna på samma gata, vidare till Upplandsgatan med Old touch, Lottas Vintage.
De vi inte tog men som ligger nära är Stockholms stationsmission på Hagagatan samt flera antikaffärer på Upplandsgatan men de har bara ting och tjena är mer inne på kläder.
Välbehövlig paus med god japansk mat på Ki-Mama.
Sedan tog vi tunnelbana till Söder för vidare jakt.
Först Lisa Larsson och sedan Stockholm stadsmission men den sista hann vi inte. Med en fika på 7-11 på Nytorget insåg vi att tiden rann ifrån oss. nu vidare till Fotografiska.
Det första vi mötte när vi klev in var en liten champagenvagn. Men se vilken trevlig idé.
Kultur och bubbel har alltid gått bra ihop.
Just nu pågår en utställning av Cindy Sherman och hon har tagit sina karaktäristiska självporträtt till en ny nivå. Vävda till gobelänger. Så imponerande. Det gick att läsa att gobelänger ansågs förr (1700-tal?) vara den högsta formen av konstverk så hon vill höja sin konst. Snyggt gjort.
Kulturtant sedan 1974.
Men vi hade en tid att passa så vi tog bussen till Rådhusets t-banestation där Boule Bar ligger.
Nere i underjorden finns dessa fina banor. Riktigt läckert detta lilla hemliga ställe.
Och läckra var de små tilltugg vi kunde mumsa på medan vi spelade.
Övning ger tydligen färdighet för denna gång gick jag och min lagkamrat å vann. Tänka sig.
Vi var 9 från början av dagen och vi blev 4 till slutet där vi tog en fransk cider med fantastiska pommes på Nabo innan vi alla sa tack för idag.
En fantastisk dag med många skratt, samtal och shopping. Tänk vad Stockholm kan erbjuda ändå.
Helgen kom och gick. Jag ljuger om jag säger att den var lugn då både jag och familjen hann med mycket. Men det som lever kvar allra mest i mig är det oväntade ryck jag och maken gjorde i matkällaren. ”Vi borde verkligen ta tag i det där” är något vi båda sagt i flera år och det sades vid frukostbordet i går också. Till skillnad från alla andra gånger sa vi ”Ja men nu gör vi det!”
Före rensning
Jag blev överraskad av vår energi men det var väl något med att stjärnor och humör stod i rätt linje för att det skulle bli av. Och att maken kom med det smarta draget att ta dit en trådlös högtalare så vi liksom dansade oss igenom om det hela. Och när man är två går det så klart snabbare.
”Hade jag gjort detta själv hade jag börjat planera middagar med allt vi hittar här bland hyllorna” sa maken. Lite så är det när man är fler som gör något, man kan inte fastna. Jag hade själv nog varit lite sämre på att rensa bort bland de bakfomrmar och andra köksprylar som vi har förvarat där. För det står tex en juicemaskin där som vi använder, vaddå, en gång per år kanske? Nu åker den till välgörenhetsbutiken istället. För någon annan att göra goda juicer med, mer frekvent än vi.
Efter rensning
Nej, det blev inte snyggt målat, piffigt och instagramvänligt men en perfekt funktionell matkällare är ju det vi behöver.
Och det jag kände att jag verkligen behövde var den enorma kick jag fick efter att ha rensat och städat. Det blev som en rensning i mig som jag inte visste jag behövde. Att det kaos som är i förråden påverkar mig omedvetet. Jag mådde bra hela dagen efter och kunde liksom bar agå in där och stå i nån minut för att njuta av ordningen. Man är knäpp va?
Innan detta rensande drog igång slog det mig hur vi gått in i en ny era i vår familj. Den trötta tonårseran. Barnen sover nu länge länge och det behöver de. Så mycket som sker i kroppen och knoppen och sömnen är verkligen bland det viktigaste. Detta gör att jag nu nästan alltid har helgmornarna själv. Ja, maken sover gärna ut han med. Jag som är morgonpigg och älskar frukost njuter av att ta det lugnt och allt i min takt. Katterna och radion är med mig som sällskap.
Ja, det var det dom det. Nu är det ny vecka som innehåller födelsedagsfirande. Vår store son bli officiellt stor då han fyller 15. Han ska firas på bästa sätt och han förtjänar verkligen allt. Så klart är alla föräldrar och mammor stolta över sina egna barn men min stolthet över denna stjärna till person vet inga gränser.
Jag får återkomma med firandet. Ha det fint så länge.
Det finns minnen man gärna vill behålla och kunna återskapa. Min pappa fotade allt och alla och skapade över 100 fotoalbum som jag genom alla år älskat att titta i. Jag fotografera säkerligen mer än vad han gjorde men har jag skapat ett enda album efter 2004…? Nope! Jag slutade tydligen där för innan var jag lika duktig som han var.
Jag har sju bloggen så där hamnar många saker men den är inte lika privat som ett album i en bokhylla, som visas upp för ett fåtal om du förstår vad jag menar. vet inte om jag kommer sätta mig och skapa album för dessa 20 år jag saknar.
Men, hursomhelst, jag får väl göra något annat då. Som något från de fina resor vi gör med familjen och där minnena är många men inte fysiska. Jag har nog slutat köpa souvenirer som annars var standard. Jag får göra en egen.
Som en tavla med menyn från ett restaurangbesök i Lyon, en middag vi minns med en speciell känsla. En kväll vi alla tyckte var en av resans bästa upplevelser.
Jag hade fotograferat av menyn då och nu skrev jag av den på baksidan av en oljemålning jag köpt på loppis för nån tia.
Jag skrev först med blyerts och sedan fyllde i med vanlig svart spritpenna.
Jag hade med denna när jag var hos Nyhetsmorgon. se det HÄR.
Det blev en fin detalj i köket, gäster som kommer på besök undrar vad det är så där en mycket bra konversationsstartare och jag kan minnas tillbaka till den kvällen då äldste sonen åt lammtestiklar, maken åt blodkorv, yngste sonen såg mycket förvånad ut när han fick sin ”skinka” och det var en aladåb, jag åt den spritstarkaste efterrätten någonsin som hade klassats som brandfarlig i Sverige.
Har du använt en blomsterfakir nån gång? Jag köpte en på loppis för en herrans massa år sedan men den har inte fått äran att synas här på bloggen så det var väl på tiden att göra ett vackert blomsterarrangemang och plåta nu när mina vackra påskblommor börjar tacka för sig.
Tulpanbuketter börjar hänga och bladen gulna, påskliljorna i min grupp börjar krusa sig och ranunklarna från mitt galna påskris är på gränsen att tappa alla blomblad. Vackra men där de var skulle de inte lysa på allra bästa sätt. Och det är här då fakiren gör sitt jobb.
Att spetsa blomma för blomma på piggarna och sedan fylla på vasen med vatten får dem att stå rakt och stolt och med färskt vatten få livet åter. För ett tag i alla fall.
Det är så roligt att skapa dessa blomsterkonstverk, blomma för blomma. Blir mer en installation än en bukett.
Välkommen till ett nytt poddavsnott. Laundry eller lingerie?
Kanske vårt mest intima poddavsnitt hittills. Vi börjar i sängen, går igenom underkläderna vi haft och slutar med uppblåsbara Barbro. Ja vi säger då det!
En fransk lökpaj med sardeller, en så kallad Pissaladiere är en sådan där rätt som kan passa till det mesta. Som jag haft till en påskbuffé tex men kan även vara som en aptitretare, tilltugg eller varför inte en lättare lunch ihop med krispig grön sallad.
Jag vill ha Pissaladiere som en paj men när man kollar runt så är denna franska lökpaj lite av en kameleont som lagas med både pizzadeg och smördeg i botten. Så med andra ord, ta den botten som du önskar för stunden.
Fransk lökpaj med sardeller, pissaladiere – på mitt sätt
Fyllning:
1 kg gul lök
2 klyftor vitlök
1 tsk socker
1/2 tsk salt
2 lagerblad
1 tsk timjan
100 g sardeller i olja
Pajdeg: 100 g rumsvarmt smör
180 g vetemjöl
Gör så här: Skala och skär löken två halvor, fortsätt skära löken i tunna skivor. Finhacka vitlöken.
Värm upp en stor kastrull/gryta med lock, ringla olivolja och lägg i löken och vitlöken tillsammans med lagerblad och timjan. Stek på medelhögvärme under lock, rör runt då och då, i 30 minuter.
Plocka ut 10-12 sardellfiléer och lägg på en tallrik. Övriga sardellfileer skärs i små bitar.
Sätt på ugnen på 200°C. Gör pajdegen under tiden löken steks. Nyp ihop smör och vetemjöl i bunke till en fast deg. Tryck ut degen i en låg pajformca 25 cm, med avtagbar kant. Nagga pajskalet.
Ta av locket på kastrullen/grytan, ta bort lagerblad, häll i socker och stek nu ytterligare 10 minuter. Löken ska karamelliseras och merparten av vätskan ångas bort. Vänd ner sardellbitarna, rör runt så sardellerna smälter och se till att löken inte bränns. Stäng av plattan och smaka av med salt och peppar.
Förgrädda pajskalet i 10 minuter mitt i ugnen.
Fördela lökblandningen i pajskalet och lägg på de hela sardellfileerna i önskat mönster.
Grädda mitt i ugnen i 25-30 minuter tills lökpajen har fin färg. Ta ut och låt svalna något innan servering.
Om du inte är jätteförtjust i sardeller så kan du skära fileerna på längden, så du halverar mängden ovanpå.
En traditionell Pissaladiere har ett rutmönster av sardeller och svarta oliver. Så med andra ord kan du skapa små konstverk här.
”Va är det ben i sardellerna” Ja det är det men de är så små och tunna så det krävs mycket för att du ska känna dem när du äter.
Jag tycker denna är så god. Älskar den söta löken med det salta från sardellerna. Jag vill ha en bit av denna med något sött svalt, typ rosé, på en balkong i sommar. Så det så!
