Skärtorsdagen – min tredje bästa dag

I onsdagskväll säger 7-åriga dottern: “Åh imorgon är det skärtorsdag!!” med sådan förväntan i rösten och minnen från förr rasar över mig. Ja, skärtorsdag! En dag jag längtade till som en tok som barn. Ja, så pass att jag nog skulle säga att den dagen var årets tredje bästa dag efter födelsedagen och julafton.

Skärtorsdagen betydde kortare dag på skolan så bara det var ju toppen men också starten på ett påsklov. Minns att jag och kompisarna i kvarteret samlades på eftermiddagen för den Stora Påskkortsstudion. Vi visste alla att vi skulle vara påskkärringar på sena eftermiddagen och regeln är ju: Inga påskkort – inget godis! Så då skapades det sådana enorma mängder kort för det var ju investering som sedan skulle ge utdelning.

Var vi satt och skapade dessa hundratals kort var beroende på om påsken låg tidigt eller sent. Var det en tidig påsk och snön fortfarande låg ute satt vi i mina föräldrars kök, men jag har starka minnen av en sen påsk och vi satt ute i trädgården endast iförda t-shirts för det var så varmt.

Och sedan rond två: Att klä ut sig. Jag hade på allvar planerat mina kärringkläder i veckor innan. Mammas stackars bröllopsklänningsunderkjol var alltid given. Den fick mig att se ut som en fin dam med sådan vidd i kjolen som sedan låg över. Sminka fick man ju inte som barn men på skärtorsdag minsann! Då släpptes vi loss med läppstift och kajal. HUR KUL???

Alla dessa minnen kom verkligen till liv när jag igår hade fem barn hemma och historien upprepade sig. Massa kort gjordes på löpande band. Bl.a DETTA kort som är det bästa då det går snabbt att göra även för de minsta påskkärringarna.

Solen fullkomligt flödade in i matsalen och stämningen var lika ljus.

3 påskkärringar, 2 påskgubbar och 2 påskharar fick jag med mig och jösses vilken fart de hade.

Minns inte hur snabba jag och mina kompisar var när jag var barn men säkerligen lika snabba. Har inga minnen av att nån förälder var med och övervakade det hela. Antingen har jag förträngt eller så var det mer fritt fram då. Nästa år klarar dessa godistroll nog sig själva.

Jag och mina vänner var runt i hela vårt område. Man visste i vilka hus det bodde snälla tanter och farbröder – de som alla dagar på året hade en skål Bridgeblandning redo när vi knackade på. Men även fanns det hus som man undvek, de hus med arga hundar och sura gubbar.

Det hus vi alla ville till var en villa i vårt område som var ett nunnehem. Ja, lita knas när jag tänker på det idag, men en villa var fyllt av gamla och sjuka som togs om hand av nunnor. Varför vi ville dit var dels för att de var så snälla men, låter kanske konstigt, men det var ju jackpott där. Ett hus fyllt av massa gulliga gummor och gubbar som var supergenerösa. Hade de ingen chokladbit att ge fick vi tioöringar.

Med en kaffekanna fylld till bredden av godis tog vi oss sen hem. Delade upp bytet jämnt, säkert inte helt utan bråk, för att sedan totalt falla in i sockerkoman. Det var tider det…

Är så tacksam över att få våg 2 av skärtorsdagar nu via mina barn. Speciellt känslosam blir jag när dottern tar på sig samma klänning (mammas gamla 50-talsklänning) jag hade som påskkärring, den har legat kvar i utklädningslådan hos föräldrarna, och samma sjalett som jag hade. Hållbart minsann!

Bra byte måste jag säga. Sedan for vi vidare till Blåkulla för en riktigt härlig middag hos våra grannar.

Vintergäck! Ja, som denna vinter gäckat oss! Vågar inte riktigt lita på att vintern helt släppt sitt grepp. Visst har man stått vid majbrasor i både snöstorm och sommarsol. Får se vad denna vår ger oss.

Önskar dig nu en riktigt fin långfredag. Hoppas den bjuder på vila och lugn.

SparaSpara

SparaSpara