Jag kan inte sluta småle så fort jag sätter mig vid mitt arbetsbord nu för det är alltid roligt. Det är helt otroligt galet men redan nu dimper inbjudningar till pressvisningar och pressreleaser av julen 2021. Det är ju bara så sjukt pirrigt för mig som denna jul kommer ha släppt en bok och som kanske kanske kommer få hamna hemma hos folk, precis som de här sakerna jag får se nu. Nyheterna för julen 2021 – är jag en av dem också?
Nej jag lovar, jag ska inte visa en massa julprylar redan för det tror jag inte många är mottagliga riktigt för än. Eller???
Äsch, va fasen – klart jag ska visa när jag nu fått det och jag vet ju att ni är många som gillar att i alla fall lägg lite tankar på julen. Bara så där lite grann.
En bild från Saga Form och deras höst och vinterkatalog får mig att sukta efter tända ljus, mysiga träffar runt bordet och någon gryta puttrande på spisen.
En enkelt dekoration från House Doctor som absolut kan få vara framme från oktober till februari ju.
Och sen tror jag att årets absolut finaste julpynt redan är här! Ett litet får med en minigran på huvudet. Alltså tack House Doctor – jag visste inte vad jag saknade i mitt liv för än denna bild trillade ner.
Ingen har satt så stort avtryck på den svenska julen som Jenny Nyström. Hennes fina tomtar görs av Cult Design.
Julfuskar redan nu
Jag har hela frysen full av julgodis sedan min julgodisfotograferingar och så fort vi har gäster och det ska fikas plockar jag fram. Det är alltid lika roligt att se deras miner. 100% av gångerna följs det av glada tillrop och varje fat töms till sista smulan. Ingen har problem med att äta julgodis när det fortfarande är sommar och sand mellan tårna. Så kul och ett mycket bra sätt för mig att smyga in min älskade jul, he he.
Nu är det sista sucken av bokproduktionen. Ivägskickat på korr och sedan ska den till repro och tryck. Om mindre än två månader ska den finnas i butik. FATTA DETTA!!! Nä nu börjar jag gråta!
Jag har fått frågor om när man kan förbeställa boken och det har jag ingen aning om om jag ska vara ärlig. Jag måste fråga. Kul om ni som vill ha den hinner fånga ett ex av upplagan. Du som följer mig här är ju liksom nära mig och hos dig tror jag boken kan få ett fint hem.
Som jag skrev så gick vår trädgård bananas under vår semester och så klart har det växt även inomhus. Nu har jag faktiskt gjort mig av med några växter då de nog skulle få bättre liv i andras händer men flertalet lever kvar.
Som det stora palettbladet, se den som bebis HÄR och tonåring HÄR. Oj vad jag håller på med det. Stöttar upp och vrider med jämna mellanrum. Är så där oberäknelig i min vattning vilket den verkar uppskatta något enormt med tanke på hur den växer.
Men nu var det inte den jag skulle skriva om utan den nya lilla bebisen från den stora mammaplantan jag. Jag tog stickling och planterade. Valde en rak för jag önskade stamma upp ett palettblad. Med tanke på den växtkraft denna har så skulle det vara enkelt. Och det var det fram till vi åkte på semester. Hej och hå vad kronan inte växte utan den skickade ut nya grenar.
Grenar som valde att gå NERÅT! Men hallå! Jag skulle ju få en kraftig stam med frodig krona. Inte en ranglig växt åt alla håll!!
Men när min chock (okej jag överdriver lite) lagt sig så tittade jag på den med nya ögon. Den är ju så vacker i sin lite vilda växtlighet. För skönhet ligger som bekant i betraktarens ögon. Och mina ögon behövde vänja sig och se denna snygging.
Så nu har jag en stor som är ”som den ska” och denna lite mer artistiska krukväxt. Bara rädd att den går av när varje gren blir tung. Och då står jag där och stöttar upp och vrider precis som med mammaplantan. Tror jag vill att denna ändå ska bete sig busigt. Får se hur det går med det.
Våren 2021 var seg. Det var så många saker som liksom tog musten ur mig och jag kände inte någon riktig glädje fast jag hade de roligaste uppdraget jag någonsin haft.
Jo, jag kände glädje för att göra min största dröm någonsin – att göra min julbok men då det var kantat av så många saker som liksom ”stod i vägen” blev upplevelsen inte så där stor som jag önskat.
Min förhoppning om att äntligen få göra en bok och att till 100 procent gå in i det för att fullkomligt andas, äta, sova och leva i min jul uteblev. Svårt att förklara men det är som att få åka på en drömresa men att du inte får med dig bagage och glömt linserna hemma. Du är där men i obekväma kläder och med dålig syn. Typ så.
Med pandemin med allt vad det innebär, att ha rekordkort tid på sig att skapa och då få göra lösningar som inte alltid blev som jag önskat för att tiden inte fanns, att fönstren var igenstängda och det pågick en renovering med högljudda hantverkare (inte deras fel), de två stora barnen som inte hade fritids och svårt att sysselsätta sig fullt ut pga pandemin (inte deras fel) och att min älskade make fyllde 50 (inte hans fel) var några av de saker som också så klart skulle få ta plats i min hjärna. Det blev lite kortslutning och fullsmockat där uppe i hjärnkontoret och jag sov så otroligt dåligt under lång tid. Allt jag ville göra, allt det jag drömt om att göra, gick inte att göra fullt ut. Det slet på mig. Och just den känslan av att missa festen jag själv skapat gjorde mig än mer stressad.
Denna semester och sommar har varit det bästa som kunde hända känner jag nu. Jag är så fylld av energi och kärleken till alla mina uppdrag, mina kunder, min bok och framförallt kärleken till denna blogg har nog aldrig varit starkare. Varje dag har jag känt att jag haft något att skriva och göra här på min lilla hörna av Internet.
Jag har nu en massa roliga jobbuppdrag och alla mina samtal med kunderna gör mig så fylld av energi. Tacksam så det stänker om det.
Och bloggen! Min älskade blogg som nu är tio år. Jag borde ha firat den bättre men det var liksom trångt i huvudet. Den fick inte plats där i våras. Uppdateringarna blev tråkiga och långt mellan varven. Nu är energin stark och tankarna om vad bloggen ska få fyllas med i höst och jul är stora.
Jag hoppas du som följer mig regelbundet och gillar det jag gör känner samma känsla som jag och att det kanske sprudlar lite mer nu. Jag hoppas du också vill följa med in i den mysigaste tiden tillsammans med mig. Hösten 2021 ska bli så härlig och med förhoppningar om en friskare och mer social tid tillsammans med de vi gillar.
Birger – min lille stjälpreda på min bok. Bara att få skriva ”min bok” känns så overkligt och jag måste påminna mig om hur stort det är. 10 års längtan snart i mål!
Tack för att du läser och följer. Om det är något du önskar att jag skriver om, bakar, lagar, pysslar osv får du gärna skriva det. Det hjälper alltid att få input av andra. Tack på förhand.
Måndag eftermiddag och det har nog faktiskt tagit mig två dagar att hämta mig från den trädgårdsfest vi hade i lördags. Det var min makes 3.e födelsedagsfest. Det gäller att maxa när man fyller 50, ha ha. Han fyllde ju i maj, se HÄR, men när man ju inte får/bör/ska samla många människor så tog vi beslutet att dela upp festligheterna till flertalet tillfällen, på vardera sida om sommaren och liksom ta bubbla för bubbla. Detta är faktiskt ingen dum idé även utan pandemi då man får mer tid för sina gäster när det inte knökas ihop 100 pers utan har få åt gången att hinna prata med. Tåls att tänkas på framöver tycker jag.
Jag med den bäste karl som finns i en helt ofiltrerad ögonblicksbild. Inte ofta vi fastnar på bild ihop så det är bäst att passa på. Grattis för tredje gången älskling!
Hursomhelst. Nu var det 50 1/4 som skulle firas med det goa gäng som ”inte fick plats” i maj. Men för den sakens skull skulle det inte bli ett sämre kalas, tvärt om. Här toppade maken med det bästa han vet: riktigt riktigt god och lyxig mat.
Jag brukar alltid ge tipset när någon vill ha hjälp för att planera fest och bröllop: välj en sak du ska satsa på. Älskar du dans hyr du in asbra dj och världens ljusanläggning. Vill du att det ska vara vackert lägger du allt krut på blommor, dukning och lokalen osv. Eller som nu maten: ta hjälp av en stjärnkock!
Maken är kompis med Årets kock-vinnaren och restaurangägaren Christian Hellberg så han anlitades och fick gå loss för en meny att göra i trädgården på våra (och några grann-lånade) grillar.
Nä, det var inte den mest inspirerande bordsdukningen men tänk då att här ska 12 rumpor sitta, 24 armar få plats och de ska ta med sig tallrikar med massa mat, glas med dryck och bestick. Då är en massa pynt ju bara vägen. Jag är lite funkis här om man säger.
Men som Ernst ju som bekant säger: I det enkla bor det vackra.
Av kära grannar lånade vi partytält, parasoll (mest för det eventuella regnet) och extrastolar. Sedan var det himla hopplock av det via hade hemma för att skapa plats åt alla samt be till vädergudarna att det inte skulle tokregna.
Jag och maken hade knarkat väderapparna i två veckor för att se hur vädret skulle bli. Temperatur och nederbörd växlade friskt kan jag säga dag för dag. Men något vi inte kollade var vinden. Den hade jag helt glömt att kolla in. Det blev jag varse när vi vaknade i lördags. Stark vind så barren (IGEN) flög i luften som kraftigt regn. Bara att kratta igen och igen. J**la barr!!!
Tälten spändes hårt så de inte skulle flyga bort. Och dukarna fick klämmas fast ordentligt de med. Min frisyr, om jag ens hade någon, försvann så fort jag satte foten i trädgården.
Christian hade med sig matgeniet, köksmästaren Gabriel Strandberg och de skapade magi på borden och grillarna. Det doftade ljuvligt och nu väntade vi bara på gästerna.
Inspiration: lägg bakplåtspapper direkt på duken och ha hela bordet som uppläggningsfat.
”Ja må han leva…” igen!
Så kul att se alla fina vänner som vi saknat så länge. Det var liksom lite återträff för nu var alla tillbaka från semester också.
Barnens krovbuffé fick ett eget lite lägre bord. Trångt om saligheten och då får man ta det som finns. Som tältlådan med tältväggarna kvar i lådan. Kanske skulle ha lagt på en duk ändå…
Man har smarta kompisar – drycken bärs proffsigt i bakfickan!
God mat, härliga samtal och stora skratt in i augustinatten. Då kom alla ljusslingor till sin rätt och sedan tog jag även fram discokulan som är som en snurrande glödlampa. Den lös upp tallarna och skapade enorm stämning.
Sedan flyttade musik och discolampa in och det skapades en köksdans av bästa slag för de som var kvar.
Festen höll på till 02.30 och jag har nu två dagar efter fortfarande träningsverk, på gränsen till kramp, i mina vader. Det är ju år och dagar sedan jag dansade! Nej, inga dansbilder togs och tur var nog det. Jösses vad det fuldansades i köket, ha ha. Precis som det ska vara när det är fest på riktigt.
Nu har i alla fall min danstarm blivit mätt och glad för ett tag. Och gladast – det var den 50 1/4 fyllda maken. Till bredden!
Att komma hem efter mer än en månad borta, även om det var en liten vända hem för firande, så kommer man hem till en trädgård som betett sig som en tonårsrevolt. Trädgården har helt klart skitit i att städa efter sig, hålla ordning och klippa sig.
Framförallt är det tallarna som gått bananas denna sommar och tappat enorma mängder barr. Kombinationen värme och stark vind är orsaken.
Vi bor i ett område där tallarna är k-märkta och får inte fällas utan bygglov och då ska det vara av exceptionella skäl. Att de barrar och gör vår trädgård stickig är inte ett godkänt skäl.
Men, som jag älskar dessa tallar. Raka stolta stammar med ständigt gröna kronor som står i kontrast till de vita kantiga funkishusen här är så vackert.
Jag är ju uppvuxen ett stenkast härifrån och om somrarna låg jag på filt och tittade på de stora kronorna när de vajade i vinden. De är en del av mig. Barren däremot, så fort de släppt från kronan hatar jag dem.
Köksträdgården jag gjorde i våras har också växt. Vi använde den inte alls så mycket som jag hade trott där i våras men nu i höst ska det kryddas upp med färskheten här i från.
Måste bara lägga mig på alla fyra och plocka barr. Miljarders barr. Gahh!!!
Det är inte bara vi tvåbenta som äger denna lilla plätt utan även våra katter så klart. Och de visar ofta vägen på hur man ska njuta till fullo här. Slappa i skuggan av syrenen eller totalt äga ena hörnan av soffan när solen skiner. Inte hålla på och kratta, rensa och fixa. Jag borde vara mer som en katt!
Nä men hallå hemmet och vardag! Som jag längtat efter er båda. Jo men det har jag faktiskt. Kanske att jag längtat allra mest efter att få sätta tänderna i min julbok och släppa den helt till tryckeriet snart. Nu ska den bara få gå några varv med förlag, redaktör och formgivare för att bli så där alldeles perfekt för dig att läsa sen.
Det har varit en magisk semester och energin är påfylld. Det är det inte bara jag som tycker utan även barnen. ”Jag längtar efter skolan” sa storkillen för någon vecka sedan. Det är väl bästa betyget, att man liksom släppt allt vad vardag heter för att faktiskt längta tillbaka till skolan och rutinerna även för barnen.
Jag brukar ofta få den där lite sorgliga och rätt deprimerande frågan i huvudet vid denna tid varje år: har jag gett barnen den bästa sommaren jag kunnat? I år kan jag ärligt svara JA på den frågan. Med vädret, alla vänner vi mött och att vi varit på en sådan lång resa så har vi verkligen haft sommarlov. Även vi vuxna. Efter den galna våren var vi värda det.
Så här hittar du mig nu. Vid köksbordet med sommaren fortfarande lysande genom fönstret och jobba med julen, granpynt, sillinläggningar och paketinslagningar. Älskar det!
Smörgåsmackan köpte jag på Gotlandsfärjan när vi skulle kliva av kl 04.45. Bra att ha lite frukost när man kommer hem till tomma skåp. Kaffe är ett måste när man typ är jetlaggad.
Vet inte om det var att vi fick mersmak av den historiska resan vi gjorde igår på Bungemuseet eller om det bara var att vi var för nyfikna på denna lätt mytomspunna medeltidsveckan som är i Visby varje år. Eller nja, inte förra året då så klart. Men vi var i alla fall lockade och åkte de 45 minutrarna det tar till Visby från norr.
Om jag nu tar kameran och fotar människor i vackra tidstypiska kläder och du inte ser de bilar som skymtar till vänster kan vi låtsas att vi kliver in i filmen Ivanhoe eller nåt liknande.
Nytt för i år var att man behövde köpa ett medeltidspass. Tidigare har hela stan varit öppen för alla och då har just stan puttrat av spontana skådespel.
Eller så här – jag har bara besökt medeltidsveckan en gång och det var länge sedan men det jag minns från då var att det var ett himla hallaballoo i varje gathörn med musik, folk som lajvade både tiggare och adelsfolk. Som en enda stor improvisationsteater. Nu med pandemi är det ju så klart inte någon bra idé men jag måste säga redan här att det var väldigt torftigt på just musik och händelser under timmarna vi där. Pandemin eller bara att det inte är så längre? Medeltiden känns annars väldigt musikalisk tycker jag.
Men sedan så är ju hela Visby bara som en helt fantastisk scenografi för detta skådespel oavsett storlek på det. Svårt att på riktigt ta in storheten i denna mur.
Sa jag Ivanhoe?
Visby var indelat i olika öar där passet gällde som inträde. Här kliver vi in i marknadsön som senare går över i matön.
Barnen såg på en gång vad efterrätten skulle bli.
Fullt av stånd och bord med hantverk. Riktigt fina hantverk. Jag stod och suktade vid en lång skärbräda med snidade hästhuvuden i båda ändar som en vacker skärbräda och uppläggningsfat i ett. Men den var attans dyr, vilket var full förståligt för som sagt; det var ett enastående hantverk.
”Jag vill se på svärden” sa den minste av oss.
Glad att han inte föll för rustningen. Hade varit svårt att få in i garderoben. Men det blev inga vapen heller. Nån måtta får det väl ändå vara.
Och där höll hans många års sparande av skägg på att gå upp i rök. Jösses vad nära att skägget hamnade i den hoppande glöden.
Här stod jag också och njöt av vacker keramik. Men, hur vackert det än är så har jag alla koppar jag behöver. Den tråkiga sanningen.
Matoset och kurrande magar lockade oss närmare matstånden.
Nja, det var inte mycket för vegetarianer här. Jag är ju lite av en allätare som försöker balansera så för mig var det bara att konstatera att jag fick äta grönsaker en annan dag. I en vikingaby längre bort skulle det dock vara en helt vegetarisk servering fick jag sen veta. Vikningar – inte så mycket vegetarisk aura runt dem va?
Så vackra men ack så varmt. Jag i min tunna bomullsklänning svettades svårt. Hur var det inte då i dessa vackra kreationer. Vill man vara fin får man lida pin som det heter.
När vi tågluffade både till Berlin och till Salzburg samt när vi åt på Tyrol på Liseberg tidigare i somras åt vi spätzle så de mindre barnen önskade det. Och det var kul att se hur den blev tillagad. Man liksom river ner en deg i kokande vatten och då blir det makaroner.
Sådana här makaroner. Inspirerande.
Vårt lilla läger.
Vi åt inte detta men äldste sonen har en dröm, och även jag om jag ska vara ärlig, om att få äta likt Asterix och Obelix – ett helgrillat vildsvin. Ser så gott ut men är ju orimligt så klart.
Vidare ut på stan och nya öar att besöka.
Här inne var det restaurang, en musikscen och handelsbodar. Inget av de tre lockade oss denna gång så det blev en snabb vända.
Men jag hann inspireras av denna outfit. Skulle jag komma undan med den kappan och hatten på Stureplan mån tro? Älskar färgerna.
Tillsammans bekämpar vi pesten! Minns du de där första hälsningsgesterna man gjorde i början av pandemin? Armbågar och fötter tex. Fotsula mot fotsula testade jag aldrig.
En vända in i kyrkan för lite svalka och stillhet.
Sedan var vi mer än nöjda. Barnen konstaterade att det hade varit kul men att besöka denna festival eller vd man ska kalla det en hel vecka kände de inte var intressant. ”en dag räcker och kanske vi inte heller behöver komma tillbaka nästa år” sa de. Se där – de blev alltså mätta på medeltiden här.
Vi klev ut genom porten och hoppade in i bilen för att åka tillbaka, äta en sista middag och hämta bagaget. Nu var det nämligen slutrest för i år. Färjan hem och till verkligheten avgår kl 01.15. En mardrömslik för en barnfamilj.
Med en sista bild från Gotland. En magisk bild blev det och det har verkligen varit en magsik sommar vi fått. Koster, Liseberg, Skåne, firat mamma och sedan en liten turné på Gotland också.
Nu längtar vi alla hem faktiskt. Mätta på dåtid och nutid på nåt sätt. Redo för framtiden!
Den gamla stenugnen gick att använda! Till svärfars och hans frus Gotlandshus finns det bibyggnader så som gammalt dass, lammstallar och utekök mm. I uteköket står den moderna tvättmaskinen så det har mest agerat tvättstuga. Den gamla stenugnen där var vacker men enligt sotaren var den obrukbar, skulle kosta multum att få ordning på.
Vid ett besök av en inspektör av annan anledning i våras slängde han också ett öga på ugnen och skorstenen. ”Men den där är bara att köra igång” svarade han. Vilken lycka och han hade ju rätt – det är ju en alldeles underbar ugn. Och vi vet ju att stenugnsbakat whatever är ju värsta lyxen. På norra Gotland finns tex Rute stenugnsbageri som kan ta (över)bra betalt för en hederlig bulle bara den är bakad i stenugn.
Med en buffé av pålägg och långjäst pizzadeg (topprecept HÄR) var det nu italienskt bageri i det lilla uteköket. Med italiensk musik i högtalarna blev stämningen maxad.
Så fantastiskt att den lille ugnen fått komma till liv efter mer än 25 år.
Sonen i full fart. Olika sorters lök och flera sorters ost var hans önskade pålägg.
Perfektion älskade pöjk.
Kanske läge att öppna pizzeria här i byn???
Nä, det blir då för trångt runt bordet, ha ha.
Pizzorna görs en och Enoch äts på stubben så mellan varven var det skönt häng i trädgården.
Och vila för att ladda för nästa pizzaslice.
Sådan lyx!
Och med sådana där perfekta ostormar som jag kallar dem.
Gungstudie av dottern.
Efter denna saftiga övning behövde vi stilla oss och tog en match i Kinaschack.
Det var inte igår jag spelade detta kan jag säga.
Kanske att det var lite väl tålamodsprövande för barn som är vana vid lite mer snabbspelande UNO, Yatzy eller andra kortspel men de hängde med hela vägen. Dock inget de kommer att props på att spela igen inom snar framtid, ha ha.
Första dagen denna sommar vi faktiskt vaknar upp till regn och ser i alla väderappar att det kommer vara regn exakt hela dagen. Nu var det inte bara regnet utan faktiskt också att vi var rätt färdigbadade som lockade bort från stränderna. Vad gör vi av denna dag då då?
Först börjar man med långfrukost ihop med tända ljus och radio. Och liksom känner att det här med att vara inomhus är faktiskt något jag kunde längta efter. Första suget efter höst kom över mig.
Efter några vändor av förslag slutade det med att vi skulle till Bungemuseet. Maken och barnen hade varit där tidigare, tror det var när jag gick på korgkurs, men det var ju länge sedan så det blir en till och nästan förstagångentur för alla då.
Oj, vad det regnade. Och naturen slukade varje droppe kändes det som. Efterlängtat regn.
”Alla tiders museum” – det lovar gott.
Vi fastnade redan ca 2 meter in på området där rävspelet fanns.
Medan den spännande fajten mellan den stora räven och de små fåren pågick tog jag en förtitt.
Den här stenen har både jag och maken haft på bild på en skolbok från 80-talet. Jag trodde det var historieboken men maken trodde på någon storts svenskabok. Oklart men kul att vi både relaterar till skolan när vi nu mötte denna i verkliga livet. Och jösses vad stor den är. Och vacker.
Där nere i det vänstra hörnet pågår rävmatchen. Så klart vann fåren.
Många hus, många stationer, flera möjligheter att lära sig mycket om gamla tekniker och kunskaper. Så inspirerande.
Detta är en sågkvarn. Vinden tar tag i vingarna och med det sätter fart på en enorm såg där inne i huset och med den sågas hela trädstammar till plankor. Det är en sådan stock man ser ligga ner här ovan.
Men jag drogs mer åt det vackra linet som var på tork.
Torka var det inte fråga om i övrigt. Första gången våra regnjackor användes.
Något riktigt kul och skoj var den stora lekplatsen. Funkar i alla väder.
En stor äng fylld av en massa olika stationer med gamla lekar.
Det blev en spontan flerkamp för familjen.
I gamla boningshus var det uppställt som om någon bara lämnat huset för att gå ett ärende. Så vackert.
Höhoppet!!! Jag vill också men jag skulle ju inte ens kunna stå raklång där uppe.
Vet du vad som hände här? När jag såg denna fina ek och söta små ekollon blev jag sugen på julpyssel. jag vet – jag är knäpp men min julbok ligger å väntar på mig så fort jag kliver av semestern och jag längtar faktiskt. Det insåg jag här vid eken.
Och vid denna vy blev jag sugen på rosa väggar. Tänk vad hjärnan jobbar när den får nya intryck.
Regnet tog en paus och vi kunde gå lite enklare runt på museet.
Nu var vi färdiga på alla sätt och hungriga.
Tvärs över vägen ligger detta söta kafé med tillhörande liten stuga som för dagen hade tänt brasan.
Känslan av att tidsres fortsatte även här.
Värmen, doften och det fantastiska ljudet av en sprakande brasa fick min höstlängtan att faktisk gå upp på max. Wow vad häftigt – jag hoppade över den sommarsentimentalitet jag alltid brukar få i augusti. Första gången ever!
En sann kafé-klassiker: köttbullsmacka med rödbetssallad. Min ser ut så HÄR.
Och sommarens andra saffranspannkaka. Perfekt avslutning på denna gotländska upplevelse på Bungemuseet.
Innan vi åkte iväg på vår sommarturné frågade vi barnen vad de hade för önskningar, vad de ville göra på sommaren och på de olika platser vi skulle besöka. Äldste sonen hade inte mycket på sin lista men att fiska med farfar på Gotland var en av dem.
Nu var det dags och det skulle visa sig bli till en middag med närgånget och närodlat.
Det är inte bara att fiska utan det kräver sina förberedelser och här visade sonen sitt starka tålamod.
Dottern hakade också på och ville med ut och lägg nät på kvällen. Jag var hemma med lillkillen och vad det jag förstod gick allt bra så vi gick och la oss med tummarna hårt hållna och klockan ställd på tidig timma.
Jag klev upp tidigt och gjorde frukostmackor åt fiskarna och hoppades på att de skulle komma hem med nån fisk så deras förhoppningar inte grusades.
Det blev jackpott visade det sig. Och middagen skulle bli nyfångad sik slog vi fast.
Och än en gång var det tålamod och hänga upp nät.
Som jag nämnde tidigare finns det underbara zucchini från trädgårdslandet så med närfångad sik och härodlad zucchini började middagsmenyn växa fram.
Detta är en av sommarens favoriter och vi gjort många gånger: grillade kryddade zucchinipuckar. Passar till allt.
”Vi dukar!”
Rensade fiskar med citron, olja och kryddor inslagna i folie. Krävs inte mer än så för att det ska bli lyxigaste fisken.
Sik – vilken fantastisk fisk. Att jag inte köper och äter det oftare. Fast det är ju så klart skillnad på nyssfångad och butiksköpt.
Majonässås med härodlad mangold och potatis från granngården.
Bra med sommarönskningar från barnen jag som förälder kan få smaka på så att säga.
