Att komma hem efter mer än en månad borta, även om det var en liten vända hem för firande, så kommer man hem till en trädgård som betett sig som en tonårsrevolt. Trädgården har helt klart skitit i att städa efter sig, hålla ordning och klippa sig.
Framförallt är det tallarna som gått bananas denna sommar och tappat enorma mängder barr. Kombinationen värme och stark vind är orsaken.
Vi bor i ett område där tallarna är k-märkta och får inte fällas utan bygglov och då ska det vara av exceptionella skäl. Att de barrar och gör vår trädgård stickig är inte ett godkänt skäl.
Men, som jag älskar dessa tallar. Raka stolta stammar med ständigt gröna kronor som står i kontrast till de vita kantiga funkishusen här är så vackert.
Jag är ju uppvuxen ett stenkast härifrån och om somrarna låg jag på filt och tittade på de stora kronorna när de vajade i vinden. De är en del av mig. Barren däremot, så fort de släppt från kronan hatar jag dem.
Köksträdgården jag gjorde i våras har också växt. Vi använde den inte alls så mycket som jag hade trott där i våras men nu i höst ska det kryddas upp med färskheten här i från.
Måste bara lägga mig på alla fyra och plocka barr. Miljarders barr. Gahh!!!
Det är inte bara vi tvåbenta som äger denna lilla plätt utan även våra katter så klart. Och de visar ofta vägen på hur man ska njuta till fullo här. Slappa i skuggan av syrenen eller totalt äga ena hörnan av soffan när solen skiner. Inte hålla på och kratta, rensa och fixa. Jag borde vara mer som en katt!
Nä men hallå hemmet och vardag! Som jag längtat efter er båda. Jo men det har jag faktiskt. Kanske att jag längtat allra mest efter att få sätta tänderna i min julbok och släppa den helt till tryckeriet snart. Nu ska den bara få gå några varv med förlag, redaktör och formgivare för att bli så där alldeles perfekt för dig att läsa sen.
Det har varit en magisk semester och energin är påfylld. Det är det inte bara jag som tycker utan även barnen. ”Jag längtar efter skolan” sa storkillen för någon vecka sedan. Det är väl bästa betyget, att man liksom släppt allt vad vardag heter för att faktiskt längta tillbaka till skolan och rutinerna även för barnen.
Jag brukar ofta få den där lite sorgliga och rätt deprimerande frågan i huvudet vid denna tid varje år: har jag gett barnen den bästa sommaren jag kunnat? I år kan jag ärligt svara JA på den frågan. Med vädret, alla vänner vi mött och att vi varit på en sådan lång resa så har vi verkligen haft sommarlov. Även vi vuxna. Efter den galna våren var vi värda det.
Så här hittar du mig nu. Vid köksbordet med sommaren fortfarande lysande genom fönstret och jobba med julen, granpynt, sillinläggningar och paketinslagningar. Älskar det!
Smörgåsmackan köpte jag på Gotlandsfärjan när vi skulle kliva av kl 04.45. Bra att ha lite frukost när man kommer hem till tomma skåp. Kaffe är ett måste när man typ är jetlaggad.
Vet inte om det var att vi fick mersmak av den historiska resan vi gjorde igår på Bungemuseet eller om det bara var att vi var för nyfikna på denna lätt mytomspunna medeltidsveckan som är i Visby varje år. Eller nja, inte förra året då så klart. Men vi var i alla fall lockade och åkte de 45 minutrarna det tar till Visby från norr.
Om jag nu tar kameran och fotar människor i vackra tidstypiska kläder och du inte ser de bilar som skymtar till vänster kan vi låtsas att vi kliver in i filmen Ivanhoe eller nåt liknande.
Nytt för i år var att man behövde köpa ett medeltidspass. Tidigare har hela stan varit öppen för alla och då har just stan puttrat av spontana skådespel.
Eller så här – jag har bara besökt medeltidsveckan en gång och det var länge sedan men det jag minns från då var att det var ett himla hallaballoo i varje gathörn med musik, folk som lajvade både tiggare och adelsfolk. Som en enda stor improvisationsteater. Nu med pandemi är det ju så klart inte någon bra idé men jag måste säga redan här att det var väldigt torftigt på just musik och händelser under timmarna vi där. Pandemin eller bara att det inte är så längre? Medeltiden känns annars väldigt musikalisk tycker jag.
Men sedan så är ju hela Visby bara som en helt fantastisk scenografi för detta skådespel oavsett storlek på det. Svårt att på riktigt ta in storheten i denna mur.
Sa jag Ivanhoe?
Visby var indelat i olika öar där passet gällde som inträde. Här kliver vi in i marknadsön som senare går över i matön.
Barnen såg på en gång vad efterrätten skulle bli.
Fullt av stånd och bord med hantverk. Riktigt fina hantverk. Jag stod och suktade vid en lång skärbräda med snidade hästhuvuden i båda ändar som en vacker skärbräda och uppläggningsfat i ett. Men den var attans dyr, vilket var full förståligt för som sagt; det var ett enastående hantverk.
”Jag vill se på svärden” sa den minste av oss.
Glad att han inte föll för rustningen. Hade varit svårt att få in i garderoben. Men det blev inga vapen heller. Nån måtta får det väl ändå vara.
Och där höll hans många års sparande av skägg på att gå upp i rök. Jösses vad nära att skägget hamnade i den hoppande glöden.
Här stod jag också och njöt av vacker keramik. Men, hur vackert det än är så har jag alla koppar jag behöver. Den tråkiga sanningen.
Matoset och kurrande magar lockade oss närmare matstånden.
Nja, det var inte mycket för vegetarianer här. Jag är ju lite av en allätare som försöker balansera så för mig var det bara att konstatera att jag fick äta grönsaker en annan dag. I en vikingaby längre bort skulle det dock vara en helt vegetarisk servering fick jag sen veta. Vikningar – inte så mycket vegetarisk aura runt dem va?
Så vackra men ack så varmt. Jag i min tunna bomullsklänning svettades svårt. Hur var det inte då i dessa vackra kreationer. Vill man vara fin får man lida pin som det heter.
När vi tågluffade både till Berlin och till Salzburg samt när vi åt på Tyrol på Liseberg tidigare i somras åt vi spätzle så de mindre barnen önskade det. Och det var kul att se hur den blev tillagad. Man liksom river ner en deg i kokande vatten och då blir det makaroner.
Sådana här makaroner. Inspirerande.
Vårt lilla läger.
Vi åt inte detta men äldste sonen har en dröm, och även jag om jag ska vara ärlig, om att få äta likt Asterix och Obelix – ett helgrillat vildsvin. Ser så gott ut men är ju orimligt så klart.
Vidare ut på stan och nya öar att besöka.
Här inne var det restaurang, en musikscen och handelsbodar. Inget av de tre lockade oss denna gång så det blev en snabb vända.
Men jag hann inspireras av denna outfit. Skulle jag komma undan med den kappan och hatten på Stureplan mån tro? Älskar färgerna.
Tillsammans bekämpar vi pesten! Minns du de där första hälsningsgesterna man gjorde i början av pandemin? Armbågar och fötter tex. Fotsula mot fotsula testade jag aldrig.
En vända in i kyrkan för lite svalka och stillhet.
Sedan var vi mer än nöjda. Barnen konstaterade att det hade varit kul men att besöka denna festival eller vd man ska kalla det en hel vecka kände de inte var intressant. ”en dag räcker och kanske vi inte heller behöver komma tillbaka nästa år” sa de. Se där – de blev alltså mätta på medeltiden här.
Vi klev ut genom porten och hoppade in i bilen för att åka tillbaka, äta en sista middag och hämta bagaget. Nu var det nämligen slutrest för i år. Färjan hem och till verkligheten avgår kl 01.15. En mardrömslik för en barnfamilj.
Med en sista bild från Gotland. En magisk bild blev det och det har verkligen varit en magsik sommar vi fått. Koster, Liseberg, Skåne, firat mamma och sedan en liten turné på Gotland också.
Nu längtar vi alla hem faktiskt. Mätta på dåtid och nutid på nåt sätt. Redo för framtiden!
Den gamla stenugnen gick att använda! Till svärfars och hans frus Gotlandshus finns det bibyggnader så som gammalt dass, lammstallar och utekök mm. I uteköket står den moderna tvättmaskinen så det har mest agerat tvättstuga. Den gamla stenugnen där var vacker men enligt sotaren var den obrukbar, skulle kosta multum att få ordning på.
Vid ett besök av en inspektör av annan anledning i våras slängde han också ett öga på ugnen och skorstenen. ”Men den där är bara att köra igång” svarade han. Vilken lycka och han hade ju rätt – det är ju en alldeles underbar ugn. Och vi vet ju att stenugnsbakat whatever är ju värsta lyxen. På norra Gotland finns tex Rute stenugnsbageri som kan ta (över)bra betalt för en hederlig bulle bara den är bakad i stenugn.
Med en buffé av pålägg och långjäst pizzadeg (topprecept HÄR) var det nu italienskt bageri i det lilla uteköket. Med italiensk musik i högtalarna blev stämningen maxad.
Så fantastiskt att den lille ugnen fått komma till liv efter mer än 25 år.
Sonen i full fart. Olika sorters lök och flera sorters ost var hans önskade pålägg.
Perfektion älskade pöjk.
Kanske läge att öppna pizzeria här i byn???
Nä, det blir då för trångt runt bordet, ha ha.
Pizzorna görs en och Enoch äts på stubben så mellan varven var det skönt häng i trädgården.
Och vila för att ladda för nästa pizzaslice.
Sådan lyx!
Och med sådana där perfekta ostormar som jag kallar dem.
Gungstudie av dottern.
Efter denna saftiga övning behövde vi stilla oss och tog en match i Kinaschack.
Det var inte igår jag spelade detta kan jag säga.
Kanske att det var lite väl tålamodsprövande för barn som är vana vid lite mer snabbspelande UNO, Yatzy eller andra kortspel men de hängde med hela vägen. Dock inget de kommer att props på att spela igen inom snar framtid, ha ha.
Första dagen denna sommar vi faktiskt vaknar upp till regn och ser i alla väderappar att det kommer vara regn exakt hela dagen. Nu var det inte bara regnet utan faktiskt också att vi var rätt färdigbadade som lockade bort från stränderna. Vad gör vi av denna dag då då?
Först börjar man med långfrukost ihop med tända ljus och radio. Och liksom känner att det här med att vara inomhus är faktiskt något jag kunde längta efter. Första suget efter höst kom över mig.
Efter några vändor av förslag slutade det med att vi skulle till Bungemuseet. Maken och barnen hade varit där tidigare, tror det var när jag gick på korgkurs, men det var ju länge sedan så det blir en till och nästan förstagångentur för alla då.
Oj, vad det regnade. Och naturen slukade varje droppe kändes det som. Efterlängtat regn.
”Alla tiders museum” – det lovar gott.
Vi fastnade redan ca 2 meter in på området där rävspelet fanns.
Medan den spännande fajten mellan den stora räven och de små fåren pågick tog jag en förtitt.
Den här stenen har både jag och maken haft på bild på en skolbok från 80-talet. Jag trodde det var historieboken men maken trodde på någon storts svenskabok. Oklart men kul att vi både relaterar till skolan när vi nu mötte denna i verkliga livet. Och jösses vad stor den är. Och vacker.
Där nere i det vänstra hörnet pågår rävmatchen. Så klart vann fåren.
Många hus, många stationer, flera möjligheter att lära sig mycket om gamla tekniker och kunskaper. Så inspirerande.
Detta är en sågkvarn. Vinden tar tag i vingarna och med det sätter fart på en enorm såg där inne i huset och med den sågas hela trädstammar till plankor. Det är en sådan stock man ser ligga ner här ovan.
Men jag drogs mer åt det vackra linet som var på tork.
Torka var det inte fråga om i övrigt. Första gången våra regnjackor användes.
Något riktigt kul och skoj var den stora lekplatsen. Funkar i alla väder.
En stor äng fylld av en massa olika stationer med gamla lekar.
Det blev en spontan flerkamp för familjen.
I gamla boningshus var det uppställt som om någon bara lämnat huset för att gå ett ärende. Så vackert.
Höhoppet!!! Jag vill också men jag skulle ju inte ens kunna stå raklång där uppe.
Vet du vad som hände här? När jag såg denna fina ek och söta små ekollon blev jag sugen på julpyssel. jag vet – jag är knäpp men min julbok ligger å väntar på mig så fort jag kliver av semestern och jag längtar faktiskt. Det insåg jag här vid eken.
Och vid denna vy blev jag sugen på rosa väggar. Tänk vad hjärnan jobbar när den får nya intryck.
Regnet tog en paus och vi kunde gå lite enklare runt på museet.
Nu var vi färdiga på alla sätt och hungriga.
Tvärs över vägen ligger detta söta kafé med tillhörande liten stuga som för dagen hade tänt brasan.
Känslan av att tidsres fortsatte även här.
Värmen, doften och det fantastiska ljudet av en sprakande brasa fick min höstlängtan att faktisk gå upp på max. Wow vad häftigt – jag hoppade över den sommarsentimentalitet jag alltid brukar få i augusti. Första gången ever!
En sann kafé-klassiker: köttbullsmacka med rödbetssallad. Min ser ut så HÄR.
Och sommarens andra saffranspannkaka. Perfekt avslutning på denna gotländska upplevelse på Bungemuseet.
Innan vi åkte iväg på vår sommarturné frågade vi barnen vad de hade för önskningar, vad de ville göra på sommaren och på de olika platser vi skulle besöka. Äldste sonen hade inte mycket på sin lista men att fiska med farfar på Gotland var en av dem.
Nu var det dags och det skulle visa sig bli till en middag med närgånget och närodlat.
Det är inte bara att fiska utan det kräver sina förberedelser och här visade sonen sitt starka tålamod.
Dottern hakade också på och ville med ut och lägg nät på kvällen. Jag var hemma med lillkillen och vad det jag förstod gick allt bra så vi gick och la oss med tummarna hårt hållna och klockan ställd på tidig timma.
Jag klev upp tidigt och gjorde frukostmackor åt fiskarna och hoppades på att de skulle komma hem med nån fisk så deras förhoppningar inte grusades.
Det blev jackpott visade det sig. Och middagen skulle bli nyfångad sik slog vi fast.
Och än en gång var det tålamod och hänga upp nät.
Som jag nämnde tidigare finns det underbara zucchini från trädgårdslandet så med närfångad sik och härodlad zucchini började middagsmenyn växa fram.
Detta är en av sommarens favoriter och vi gjort många gånger: grillade kryddade zucchinipuckar. Passar till allt.
”Vi dukar!”
Rensade fiskar med citron, olja och kryddor inslagna i folie. Krävs inte mer än så för att det ska bli lyxigaste fisken.
Sik – vilken fantastisk fisk. Att jag inte köper och äter det oftare. Fast det är ju så klart skillnad på nyssfångad och butiksköpt.
Majonässås med härodlad mangold och potatis från granngården.
Bra med sommarönskningar från barnen jag som förälder kan få smaka på så att säga.
”Idag åker vi till Fårö, de långa sandstränderna och härliga strandhänget” sa jag. Barnen mindes turen sommaren 2019 och blev glada. Väskorna med badlakan, picknick och strandleksaker packades in i bilen och vi satte kurs mot Fårösund.
Det var det fler som också gjorde. På radion hörde vi när vi fastnade i den rekordlånga kön till färjan att kötiden var 2 timmar. Inte en chans att vi sitter i bilen så länge när solen lyser och sommaren lockar utanför fönstret.
Vi svängde av och åkte till Ar som är en av våra favoritstränder. Nu hade jag önskat att jag istället packat mjuka madrasser, brassestolar och böcker för detta är inte en sandstrand eller lekstrand. Men vad sjutton – det spelar ju ingen roll. Det blev en riktigt härlig dag ändå.
Japp, det är jag som är sommarskuggan
Varje gång jag är på Ar hittar jag svanfjädrar och tar med dem hem. De får komma fram varje påsk och nu börjar min ”bukett” bli riktigt tjock.
Minns bilden dottern tog på mig på Koster, se HÄR. Samma fotograf, samma shorts men en helt annan kust (bättre fokus men sluttande hav, ha ha) och som det känns som en evighet mellan. Denna sommar har verkligen varit helt klart lång och ljuvlig.
Fyllda zucchiniblommor! Oj så otroligt gott det blev. Och inte så svårt som man tror. Eller som jag trodde i alla fall.
Jo, som jag skrev i morse fick vi en riktigt härlig middag i solnedgång även denna gång trots att dagen började mulet. Och med fyllda zucchiniblommor då svärfar och svärmor-liksom odlar härliga zucchini här på Gotland.
Tidigare i somras fick jag lära mig av min vän Jenny att det finns två olika sorters blommor – hanar och honor. Honorna blir till zucchinis medan hanarna bara förblir blommor. Det förklarar varför man just gör något av dessa blommor.
Att se vilka som är vilka är enkelt; honorna växer direkt på stammarna medan hanarna växer på en stjälk, som en pinne ut från stammen.
Detta recept skapades i köket, lite utifrån vad som fanns hemma och utifrån ge-och-ta från andra recept. Blev som varma ostbollar och passade fint till den vegetariska måltiden.
Fyllda zucchiniblommor
Ingredienser ostfyllning
1 förp mascarpone
1 förp fetaost
1-2 klyftor vitlök
citronzest efter smak
salt och peppar
smör till stekning
Gör så här: Blanda samtliga ingredienser till en oströra, smaka av med citronzest, salt och peppar. Låt stå i kylen 30 minuter. Öppnazucchiniblommorna försiktigt och knipsa av och ta bort ståndare och pistill med fingrarna.
Fyll blommorna med ostfyllningen med varsam hand och förslut blommorna. Lägg på ett fat.
Hetta upp en stekpanna och smält smör. Stek sedan blommorna och vänd dem försiktigt när de fått färg. Servera omgående.
Så vackra. Helt fantastiska skapelser dessa gula blommor.
Denna kväll åt vi vegetariskt med ugnsgrillad spetskål, ugnsrostade betor med ramslökssmör, linsröra och risotto gjord på korn. Så ofantligt gott alltihop och allt närodlat.
Eller inte ostarna då…
Dessa små fyllda zucchiniblommor blev inte så där jättesnygga men låt dig inte luras – de var fantastiskt goda. Hemma igen önskar jag göra samma men domen större blommor (hoppas finna hos handlare) och doppa i fritösen. Kanske lite krispigare då? Får se om jag får till det då.
Solen har lämnat oss känns det som men för det kan man ju ändå ta stranddagar. Också inte lika så där hettande brännande eller stressigt med ”skynda till stranden” om man ändå mer ser det som en utflykt än baddag.
Frukosten i det gröna och sedan packa för en dag på Smöjen. En strand som ligger precis bredvid ett kalkbrott. Så det är liksom två för en här.
Vi valde dock stranden. Mer plats för lek och möjlighet att bara ligga i sanden.
Vi hade inköpsärenden på vägen så det blev en picknick direkt från butiken. Gör din egen macka-picknick.
”Var är solen? jag vill bada!”
Färgerna! Helt magiska färger som bilderna här inte alls ger rättvisa åt. Och himlen!!!! Wow vilken himmel med dramatiska moln åt ett håll och nästan klarblått åt det andra.
Det blev bad så klart ändå. Alla badade utom jag och storkillen. Här är det lillkillen som gör volter.
Från att som liten inte vilja bada alls är han nu vår främste säl.
Hem och förbereda middag. En kul sådan som jag återkommer med.
Äntligen på norra Gotland och hos svärfar å fru. Två år sedan och nu ska vi ta igen allt det vi saknade under pandemisommaren 2020. Som att bada i kalkbrott och äta middag i solnedgången bakom ladan. Två ting barnen och jag också längtat efter.
Det finns flertalet gamla kalkbrott som numer är vattenfyllda och blivit till badplatser. Den mest kända är den så kallade Blå lagunen. När jag var här första gången 1999 åkte vi dit. Då hade den absolut inget namn än mindre en plats på kartan. Det var en känd plats bland byborna men ytterst hemlig. Då var vi ensamma om att bada i turkost vatten. Nu är det bilköer, parkeringskaos, glasskiosk och solstolsuthyrning. Inget vi önskar så nu har vi hittat nytt kalkbrott. Ännu ett hemligt sådant…
Inte turkost vatten men ack ett kalkbrott med poolkänsla nästan.
Klart vatten, varmare än i havet och så stilla.
Och fridfullt.
De är mäktiga badsjöar dessa kalkbrott.
Jag och min äldste skapar skuggkonst.
Ur stenlandskapet växer det skönheter.
Det är så magiskt detta ljus. Vart man än tittar är det vackert och somrigt.
Till och med badkläder på tork är vackert.
Fotbollskillen i motljus – en av sommarens vanligaste vyer helt klart. Åh vad han har älskat sin fotboll denna sommar.
Utan att jag planerat det så har jag tagit bild på dottern i detta gräs varje gång vi besökt huset och denna gång så var hon längre än gräset. Se HÄR så är hon en mindre version av sig själv.
Bakom ladan, i det vackra kvällsljuset med alla syrsorna.
Och skuggorna.
Solen fångas i solglasögonen.
Plötsligt är färgerna rosa och blå.
Visst är horisonter och solnedgångar i havet härligt men ett fält av gyllene gräs är helt magiskt det med.
Två saker på vår sommar-önskelista avklarade. Vilken sommar med så många drömmar uppfyllda. Min energidepå för hösten börjar bli fylld till bredden.
