Satt och åt middag här om kvällen och det var en sådan enormt kraftig doft i hela matrummet. Då såg jag hur citronträdet, i yttersta tysthet, gått och fått en helt enorm mängd blommor. Fullkomligt exploderat.
Haft trädet i 3 år och aldrig sett så många blommor. Det lilla rangliga trädet hade en citron när jag köpte det och det föll av förra rået. ungefär samtidigt som en lite citron faktiskt började växa. Tänkte att detta är ett träd som bara kan jobba med en bebis i taget kanske?
Men nu verkar den vilja yngla av sig rejält.
Den lilla citronen som jobbar på.
Men min fråga nu är: vad kan jag ha gjort? Dvs vad är det jag har gjort rätt så att den blommar. Eller, hemska tanke, mår den så dåligt att den gör allt för att sprida sig vidare än den dör!!!??
Synd att det inte finns doftfilter för det är en helt osannolikt stark doft. Slår alla doftljus och rumsdoftare med hästlängder!
Nåt annat häftigt som dykt upp är ju ljuset! Kvällarna är längre och ljuset strömmar rätt in genom våra stora funkisfönster.
Fler än jag som gillar det tror jag.
Birger! Vår livsnjutare.
Ja ja, jag ska hursomhelst försöka få citronträdet att ge frukt för det skulle vara så vackert. Trädet var så skadat när jag köpte det – var rekvisita till en plåtning och enda trädet som fanns kvar i butiken med brutna grenar och sprucken kruka. Kanske den nu mår bra och vill tacka mig? Vi får se.
Efter gårdagen med en stadspromenad på nästan 2,5 mil var vi redo för en dag till i Paris. Kanske att vi inte skulle vandra runt så mycket men vi hade ju endast en dag kvar på vår tågluff här i Paris så bäst att nyttja den till fullo.
Började med att lämna vårt hotell för frukost runt hörnet. En klassisk frukost med baguett, kaffe och croissant var önskan.
På en uteservering i ett lätt vårrregn åt vi vår frukost. Nu var batterierna laddade och vi var redo. Vi skulle börja dagen med att ta oss in i området Sentier och strosa mest för att känna in staden.
Något som slog mig rätt snabbt i Paris var alla motorcyklar. Eller stora moppar – var går gränsen? Men jösses vad många som svischar hitan och dina på gatorna. Tog mig ett tag att vänja mig att se upp för dem.
På väg mot Rue Montorgueil gick vi på Rue Poissonière och där passerade jag en butik jag läst om innan som tyvärr var stängd. Jade Design är en butik som endast säljer växtterrarium. Liiiite svårt att transportera hem på alla tåg kanske så det var tur det var stängt, ha ha. Men inspirerad till tusen av bara fönstershoppingen.
Och så kom vi då fram till Rue Montorgueil. Visste inte så mycket innan än att ”detta är Paris” – ja som att gå in Amelie-filmen typ. Och det skriver jag under på.
Hela gatan är så ljuvlig och om jag någonsin bor i Paris och ska handla mina vardagsköp någonstans så vill jag göra det här. Varenda butik hade sin specialitet och alla råvaror var så lockande.
Och när jag, i min framtida parisfantasi, handlar kan jag pusta ut lite här och var på alla caféer som ligger mellan butikerna.
Aldrig någonsin sett vackrare och mer fantastiska grönsaker än i denna grönsakshandel.Tog närmare 10 bilder här bara på grönsaker men det ska du slippa se. Men jag är nästan fortfarande i chock. Så här vill jag också ha det när jag handlar. Inga vakuumförpackade paprikor, eller svettiga champinjoner i plastlådor.
Japp, en hel snigelrestaurang. Nu hade vi ju ätit escargots kvällen innan så vi var rätt nöjda men matglade sonen blev ändå lite lockad. Nästa gång!
Denna gata lägger jag i minnet som en av de vackraste jag gått på. Så mycket inspiration och så mycket kärlek till råvaror, kokkonst och matlagning.
har man ingen balkong så gör man ändå det man kan. Smart och fint ju!
En springa-av-sig-park är bra att trilla in i.
Min mest franska utstyrsel jag kan tänka mig – svart klänning och svarta strumpbyxor.
När batterierna började tryta så hade vi turen att bokstavligen gå in detta hörn av Rue du Post Louis-Phillippe för påfyllnad. Aux Merveilleux gör de mest makalösa gräddbullarna. Krämig gräddkräm på ett kex och sedan rullas himmelskapet i olika strössel eller kross. Ja tack, vi tar ett gäng!
Och de bakas på plats vilket skapade publik ute på gatan. Jag blev superinspirerad och vill testa göra egna.
Vägg i vägg på Rue François Miron ligger denna juvel. Izraël har precis allt du kan tänka dig i matväg. Som att gå in i Narnias garderob och försvinna in en parallell värld.
Vi hade pratat på tåget innan vi kom till Paris vad vi hade för önskemål i staden och makens toppönskan var ett besök i Marché des enfants rouge. En gammal saluhall som sägs inte ha ändrats på hundratalet år. Här kan du handla råvaror och du kan äta mitt bland detta.
Jag hade svårt att greppa stället då det verkligen har ett annat upplägg än de saluhallar jag är van vid. Detta är mer som korridorer och med försäljning bakom höga glasdiskar. Men när jag liksom lugnat mig och börjat fatta blev jag alldeles kär.
Hade jag och maken rest själva hade jag mer än gärna satt mig i skaldjursdelen med en liten skaldjursplatå och något bubbligt i glaset men det får bli nästa resa.
Som i alla saluhallar värda att höjas till skyarna ska det finnas mat för alla smaker och det gjorde det här. Faktiskt galet svårt att välja vilken matkultur jag ville gå på. Kidsen valde italiensk pizza och medelhavsmeze.
Jag valde tillslut galet goda tagines och couscous från Marocko. Så gott med citronkyckling och sultanrussin i couscous.
Mätta och utvilade gick vi vidare. Mot kanalerna och slussarna.
Mäktig spegel mitt i stan. Här ville barnen ta en kanalbåt men de var fullbokade. Lovade dem att vi minsann skulle åka kanalbåt i Berlin. Lyxigt att liksom ta det man missar i en stad i en annan bara dagarna ifrån varann. Coolaste grejen med tågluff.
Häftig grönska mitt i stan. Och mitt finaste gäng!
Alltid kul med att se en båt slussa.
Då vi skulle ta tåget tidigt nästa morgon ville vi ta en tidig kväll så vi vände tillbaka till våra kvarter.
När vi kom första kvällen så såg jag en restaurang mittemot vårt hotell där köerna ringlade långa utanför. Vad är det för ställe? Varför är det så poppis?
På fråga ett: Det heter Bouillon Chartier. Fråga två: Det är så franskt att det nästan blir fnissigt och priserna är osannolikt bra.
Då vi tog en tidig middag var det ingen kö utan vi fick bord på en gång men bara nån halvtimma senare var det fullt. Där hade vi tur!
Vem vill inte dricka en arrogant groda? Det ville i alla fall jag å maken.
Ser du hyllorna av mässing ovanför borden? Som hatthyllor på tag för alla gästerna att lägga sina tillhörigheter. Sådant gillar jag.
På pappersduken skriver servitören ner beställningarna. Återigen detaljerna som gör det.
Kvällen innan åt vi en sådan där rättfram middag och det blev det även här. Endivesallad med gorgonzola är just endiver med gorgonzola. Förövrigt en helt magisk kombination jag genast måste göra hemma.
Det är en väldigt familjär stämning här med mycket rörelse och hög ljudnivå. Lätt att känna sig avslappnad och njuta av en rolig kväll.
Frågesport för hela familjen förlänger middagen.
Och återigen den där rättframma maten jag älskar. Fisk med fänkål visade sig inte vara fisk med grönsaken fänkål som sallad eller bakad som jag trodde utan kryddan fänkål. Inte lätt att veta, ha ha. Beställde en tallrik med marinerade stekta champinjoner till.
Jag blev photobombed! Du vet, när någon ska ta en bild av dig där du ska se lite snygg och världsvan ut och någon hoppar in i bilden precis när den tas och liksom bombar bilden. Vi hade den mest underbara servitören som du ser, ha ha!
Två av de finaste jag vet.
Sagt det förut och säger det igen: finns det papper och penna har man aldrig tråkigt!
När ljudvolymen och skramlet från tallrikar, bestik och glas fyllde hela lokalen tackade vi för oss.
Medan kvällen i Paris bara hade börjat. Kön här ringlar först inne i rummet till vänster där det finns en bar så de i kön kan få sig ett gott glas medan de väntar och sedan går kön ut igen och mot dörren till höger. Som sagt; poppis ställe!
Dags att packa ryggsäckarna för att tidigt nästa morgon ta tåget till Berlin. Vår resa fortsätter.
Nu kliver vi in i den ljusa delen av året och jag känner, som alltid, att det är fräschare mat som lockar. Sallader av alla slag eller att det är primörer som får vara huvudrollsinnehavare på tallriken och inte bara bifigur så att säga.
Som häromdagen när jag fick ett ordentligt sug efter räksallad.
Något i mig ville ha krispig sallad, massa mjuk avocado, kokta ägg, färsk spenat, körsbärstomater mm och så då ett helt berg och räkor. Pang tjong, liksom. Inga konstigheter. Och det är väl så också sommarmat ska vara kan jag tycka, ha ha!
Maken pillade räkor och jag ska grönsaker. När jag skulle sätta samman salladen valde jag ett stort fat istället för stor skål. Och när jag lägger dit allt efter varann så känner jag hur detta känns bekant. Ser inte detta exakt ut som en sallad från ett uppslag i tidningen Allt om mat från 70-talet??? Speciellt med den klippta krassen på ju!
Då slog det mig! Jag vill ha en retrosallad-sommar. Ja men visst! Massa sköna sallader som var sådana klassiker förr som musselsallad och sallad niçoise. Det ska jag fylla sommaren 2019 med!
För att göra salladen riktigt matig valde jag quinoa till vilket barnen också älskar. Maken vispade ihop en majonnäs full med hackad dill.
Så med detta säger jag: välkommen till min salladsommar.
Det är 6 år sedan vi flyttade in och jag tror faktiskt att detta är första våren (eller försommaren kanske man ska säga?) som jag på riktigt känner vår trädgård. Att jag först nu blivit vän med den. För 3 år sedan beskrev jag min hatkärlek till trädgården.
Jag älskar vår trädgård men det är första nu jag känner att kärleken är besvarad och jag ser fram emot en vacker romans i sommar.
Tror att jag nu upplever att det är jag som bestämmer vad jag vill ha trädgården till och vad jag vill med den. Att den inte bara ger mig dåligt samvete som den tidigare gjort.
Och sedan har den tidiga våren med det fina vädret gjort att jag kunnat vara ute och rensa så det inte finns en massa to do-grejer vägen för att njuta av den lilla plätten.
Det jag har kommit fram till är att jag inte har gröna fingrar och inte heller drivet att varje dag vara ute och påta å peta i rabatter. Vad jag och familjen vill ha vår trädgård till är en härlig plats att ha det lugnt och skönt på och i. Det får vara lummigt och stökigt och inte heller ha en massa fantastiska odlingar och rabatter. Det ger mig nämligen mer oro och stress än njut så att säga.
Några få odlingslådor, några krukor och sedan en rätt ruff gräsmatta att lägga filt på och bara lyssna på alla ljud. Att vara ledig i – det vill jag ha en trädgård till.
Och i de där lådorna och krukorna satsar jag på säkra kort så som rabarber, tomater, luktärter och svartkål. Köpt uppdrivna plantor så jag inte ens behöver förså. Japp, jag tar alla genvägar jag kan ta här för att nå min sköna slappa trädgård.
Dessa lådor köpte vi första våren i huset, för 6 år sedan som sagt. Planterade något ambitiöst då utan att ta hand om det. Fick nu rensa bort 6 år av barr och ogräs för att få till en ny yta.
Ja, rabarber måste jag ha för jag vill ju ha världens godaste rabarberpaj. Rabarber har vi i trädgården men jag kan se att för varje år har det blivit färre och färre rabarberplantor och -blad. Så nu köpte jag nya och hoppas de ska ta sig.
Precis så här vill jag ha min trädgårdsupplevelse: njuta av solen i det gröna. tack Birger – du visar vägen.
Vi har börjat ta oss ut så smått men utemöblerna är inte på plats. Går ju bra att sitta på trappan eller på filt ändå.
Något som vi faktiskt har gjort som visade sig vara ett bra drag var att förra våren beskära de vildvuxna syrenbuskarna. Vi har en helt fantastisk syrenberså men den hade växt sig så hög så det var mest stammar. Mer som en bur av stammar än berså. Nu växer sig syrenerna fina (supersvåra att få till vettig bild) så en ny berså är på gång. Hurra – ännu mer njutarställen i trädgården alltså.
När man får en ledig dag mitt i veckan måste den tas vara på. Att ge sig ut i naturen var min och makens önskan. Efter en tågluff i storstäder och rätt hektisk tid efter hemkomst fanns det ett bov av lugn natur.
Och vad lockar man barn med för en sådan utflykt? Att säga att vi ska trava runt en vandringsled som slutar i att man kommer tillbaka till samma punkt som man startade är kanske inte så pedagogiskt. Men att locka med god picknick är mycket smartare.
Goda picknickmackor, fruktspett och massa gott från middagen dagen innan packades ner samt kakor. Sen låtsades vi inte om att det regnade utanför fönstret. Vi låtsades som om det regnade alltså, ha ha.
Målet var en vandringsled ute på Adelsö. Vacker natur i Mälaren med utmarkerad led med en hel drös fornlämningar från järnåldern.
Och att åka bilfärja är ju också roligt. Små äventyr för de små blir ofta stora.
Strax efter färjeläget på Adelsön finns parkering med starten för vandringsleden. Delmål nummer 1 var utkiksplatsen med utkikstorn där vi skulle äta picknicken.
Vädret skiftade mellan regn och rusk till sol och total värme. På och av med kläderna hela tiden.
Det verkligen exploderar i naturen. Söta granskottsbebisar.
Total tystnad minus alla fåglar. Massa fåglar.
Kan en hackspett ha varit framme här? Fick lära mig förra veckan att hackspettar kilar fast kottar i barken för att hacka fram kottar.
Leden är markerad med blåa markeringar överallt. Och när et är något att se så är även de sakerna utmarkerade. Inte alltid tydligt vad som är en grav och vd som är en vanlig jordhög dock.
Har du läst boken ”Vad händer sen?” av Tove Jansson? Så var det att gå här. Hela tiden något nytt runt varje hörn.
Syns dåligt här men denna rotvälta var högre än jag.
Vem har lämnat sin käke här?
Och så då äntligen framme vid utkikstornet.
Upp med picknicken. Inget att be för utan nu skulle det gå snabbt.
Mat smakar alltid godare utomhus!
Ska jag skratta? Ska jag se så där hajkig ut? Äsch, inget funkar när man har tallbarr i håret.
Det finns en gästbok här. Så fint att se alla hälsningar från tidigare vandrare.
Tornet ser inte högt ut härifrån men jösses, det var högt. Jag lider verkligen av höjdrädsla och när jag å lillkillen skulle klättra upp blev jag rejält skakig halvvägs upp. Men det var värt det för wow – vilken utsikt. Du ser Mälaren runt om Adelsö i alla väderstreck.
Med skakiga ben klättrade jag ner och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka till mål.
Detta var första turen hit men inte sista. Så fint sätt att känna årstider och naturen i förändring. Så om du inte har att göra och vill ut i naturen är detta helt klart ett tips om du är i Stockholmsområdet.
Gillar du dammsugare? Gillar du Dajm? Då kommer du älska Dajmsugare!
Jag vet inte när eller hur jag kom på att dajm och damm är snubblande lika och då båda finns med i godsaker så fick jag ihop de två. Ibland får jag frågan om hur jag kommer på idéer och detta är ett sådant där tillfälle när jag inte kan svara på det – tanken liksom bara faller ner i knät på mig.
Hur som helst – från tanke till handling alltså. Jag och min stora kille satte igång med experimentet. Och för att göra det verkligt gott och garanterat älskat av alla gjorde vi chokladbollssmet som bas. Skulle det bli bra, skulle det bli gott?
Svaret blev ett rungande JA från exakt alla som blev testpiloter.
Chokladbollar med hackad dajm som gör smeten extra chokladig med ett härligt crunch. Marsipanen som är så len och nötig med den mörka chokladen satte två prickar på detta i kan man säga.
DAJMsugare – dammsugare med dajm & chokladbollsfyllning
Gör så här: Blanda smör, kakao, socker, havregryn och kaffe i en bunke till en stor deg. Finhacka Dajmen och knåda in i chokladbollssmeten.
Dela upp smeten i 16 delar och rulla varje del till en avlång rektangel fast rund.
Rulla ut marspinalocket och lägg flera delar på rad, som på rad. Vik försiktigt över locket och rulla in. Skär ganska nära rullen så det blir ett litet överlapp av marsipanlock.
Skär isär delarna och rulla dem runda. Lägg dem på bakplåtspapper.
Smält choklad i vattenbad och ta en rulle, fast bara en sida, i taget för att doppa i den smälta chokladen. Lägg tillbaka på bakplåtspappret. När alla fått ena sidan doppad i choklad tas andra sidan. Låt stå tills chokladen stelnat helt. redo att serveras.
Kidsen verkligen älskade rullarna. Vet att de velat testa ”vanliga” dammsugare, dvs punschrullar, men det har varit lite för starkt för dem. Här var det inga problem – alla dajmsugare liksom sögs upp, ha ha!
Hoppas du fick en fin valborgsmässoafton igår. Att nu våren är firad och välkomnad samt att allt det där mörka, kalla och jobbiga nu är uppeldat. Så vill jag nämligen tänka på valborg – att vi slänger allt, ja gammalt skit på en hög och eldar upp. Både det fysiska böset från trädgården och gamla groll och ångestsaker man burit på under det mörka halvåret. Nu är vi fria och lättare.
Men, måste säga att jag i går eftermiddag mest ville gå och lägga mig. var så galet trött. Mycket jobb nu men tror att det är pollenallergin faktiskt som tar på krafterna. Så trött men nu skulle ju äldste sonen vara fackelbärare och tända brasan på stranden i grannskapets gemensamma Valborgsfirande så det vara bara att slå mig själv på kinderna och sätta fart.
Jag och maken tog fram det som fanns i kylen och gjorde en plockmiddag. Sill från i julas, kött från frysen och några ”just in case”-ostar. Bra grejer alltsamman.
Kvällssolen flödade in och väckte mig rejält.
På med kläder, för det skulle väl bli kallt, och ner mot stranden.
Lååååånga skuggor.
Helt vindstilla, så vackert. Älskar den här platsen. Alla min barndoms somrar har jag spenderat på denna strand. Kan varenda sten, känner alla dofter.
Vår villaförening hade fått tillstånd av myndigheterna att ha majbrasa. Bra med sandstrand och massa vatten nära om olyckan nu skulle vara framme.
Vårt område har ett rejält firande med samma upplägg varje år. Och det är så mysigt att komma ner till badplatsen och möta alla grannar. Barnen springer runt med kompisar och tjatar om godis, vuxna tjitttjattar om allt möjligt.
Skolan är engagerad också för alla skolans treor ansvarar för att tända brasan och alla femmor står för all försäljning för att få pengar till klasskassorna. Och jag tror nog vi alla köper lite extra för det är ju för en bra sak. Men det är galet mycket härliga bakverk, popcorn och bra lotter ändå.
Skolkören är på plats. Liten tår i ögat som sig bör.
Vårt lokala kändis Jonas Hallberg håller enligt tradition sitt vårtal. Alltid lika fyndig och på pricken bra.
Fackeltåg med spända treor och livrädda föräldrar.
Och så var det igång. Om man var frusen innan behövdes det inga vantar eller tjocka tröjor. Brasan värmde rejält.
PANG!
Tyst och stilla. Så vackert och äntligen ljusa kvällar. Som jag längtat.
Stranden här är uppdelad på två delar. Den andra, som syns ovan här i inlägget, har bryggor. Där hängde tonåringarna och några galningar badade. Ja jösses, den ungdomen , den ungdomen.
Sista rycket på försäljningen. Massa muffins, kladdkakor och kärleksmums till vrakpriser.
Sedan tömdes stranden och alla gick som i ett lemmeltåg tillbaka hem. Förutom tonårskidsen på bryggorna då. Jag somnade hemma redan vid förtexterna på filmen barnen valde. Helt slut. Men så glad. Nu är våren här!
När jag var hos mina föräldrar i helgen fick jag min födelsedagspresent och det är den finaste gåvan jag någonsin fått. Sällan blir jag rörd av gåvor men denna fick mig alldeles skakig.
Detta är Värendsdräkten min mormor sytt och broderat helt själv 1951, vilket är daterat på bandet. Att hon gjort allt själv gör mig så ödmjuk och imponerad. Vilket otroligt hantverk och vilket makalöst tålamod. Men det var kanske det man gjorde förr istället för att glo på Netflix…
Mormor, och morfar också för den delen, var från Växjötrakten och med det kopplad till Värendsdräkten och den måste jag säga är min favorit bland alla folkdräkter, inte bara för min personliga koppling utan den är så snygg med det svarta och vita tillsammans med den klarröda överdelen. Grafiskt snygg också.
Jag var tvungen att lägga upp bild på mitt Instagram, i Stories, och aldrig någonsin har jag fått så många meddelanden från följare. Ni blev rörda tillsammans med mig, berättade era folkdräktshistorier och hur ni önskar ha en egen. Så fint att få dela detta med er. Tack!
Årtalet ska broderas in samt regerande kungens monogram. Mamma berättade att mormor blev lite förbenad att hennes dräkt blev klar på fel sida kung så att säga. Under hennes tillverkning hann det bli tronbyte så hon startade med Gustav V och blev klar med Gustaf VI Adolf. Jag kan känna en sådan släktskap med hennes tänk då jag ju är formgivare; V-Gurras ”logga” var ju så mycket snyggare, ha ha!
Tyvärr gick min mormor bort redan 1961 men hennes fantastiska skapelse har levt ett rikt och vitalt liv via min mor. Mamma har burit den varje jul, på midsommar och vid samtliga skolavslutningar som lärare. Varje gång hon tog på sig den har jag stått och sett på med beundran. För att den är så vacker, så unik och att det alltid var högtidligt.
Och som barn av 70-talet var ju helgnöjet på TV programmet Nygammalt (minns du?) och där gällde det att se Värendsdräkten där bland alla folkdansare. Jag och mamma satt i soffan och tittade på Bosse Larssons program och letade; ”Där!” och ”Där!” tjöt vi så fort dräkten svischade förbi i dansen. Sånt man roade sig med, på annat sätt.
Att den nu är min känns som om jag fått ta över ett enastående förtroende. Och att min dotter en dag ska bära den känns ju himlastormande. Vi alla 4 kvinnor bär även samma namn vilket också känns så stort och fint.
Kanske du känner igen dräkten? Den fanns på IKEA som träljusstakar. Värendsdräkten tillhör nämligen samma folkdräktsområde som småländska IKEA kommer från.
Och som du ser har denna trädam ett huckle medan jag har på mig ett hårband. Detta är ju helt klart ett regelbrott från min sida då gifta kvinnor ska ha hucklet och ungmöer ha hårband. Men jag revolterar lite precis som min mormor. Hon tyckte nämligen att det där hucklet inte var så vackert så hon skippade att göra ett. Tror dock inte att hon hade på sig hårbandet utan det gjordes så klart till min mamma då hon var ogift 1951.
Nu längtar jag till midsommar då jag absolut måste bära denna. Tack mamma! Och tack mormor var du än är. Jag lovar ta hand om den och föra både den och historian vidare.
Vi fick en fin dag hos mina föräldrar med stora känslor. Och något som ALLTID finns hos mina föräldrar är en laddning med såpbubblor. Min mamma älskar såpbubblor. Kan bara hålla med. Allt blir liksom roligt med såpbubblor. Löser upp vilka syskonbråk som helst.
Vilken vår 2019 har bjudit på ändå! Vi lägger nu den finaste april jag kan tänka mig till arkivet och kliver nu in i maj. Hoppas det blir en fin sådan.
Jag älskar att skapa med flera material på samma skapelse och här är det verkligen det.
Kritor på svart papper, fastlimmade pinnar som majbrasa och sedan ditklistrade silkespappersremsor som eldslågor. Snabbt fixat och med riktigt sprakande resultat.
Det är så kul att följa säsonger, högtider och årstider med eget skapande. Jag har inga köksgardiner som mamma har och som hon alltid byter efter årstid eller högtid. Jag pysslar mig in i nästa säsong i stället.
Denna fina tavla/teckning får nu hänga på kylskåpet och sätta fyr på allt det gamla och göra plats för det nya. Nu är vi redo för det ljusa halvåret!
Vill du ha fler tips på vårpyssel? Titta då HÄR så kommer du till min vårpysselkategori.
Det är mycket körsbärsblommor nu både ute i naturen och i mina sociala medieflöden. Så vackert med de våriga rosa blommorna som verkligen sätter igång drömmarna om varma, ljusa och enklare tider.
Men det är fler träd som blommar nu som inte alls får lika mycket uppmärksamhet tycker jag! För du ser väl att lönnen också blommar nu?
Inte lika lätt att se, eller förundras över, då blommorna har samma färg som de små spirande lönnlöven men ändå! De är så himlens söta de små limegröna blommorna. Så klorofyllfyllt skulle jag säga, ha ha.
Ja, det är till att se alla naturens under nu. Det går fort och vips är vi mitt i sommaren och blommorna är borta. Men inte än – nu njuter vi av dessa skönheter.
