Nu kliver vi in i den ljusa delen av året och jag känner, som alltid, att det är fräschare mat som lockar. Sallader av alla slag eller att det är primörer som får vara huvudrollsinnehavare på tallriken och inte bara bifigur så att säga.
Som häromdagen när jag fick ett ordentligt sug efter räksallad.
Något i mig ville ha krispig sallad, massa mjuk avocado, kokta ägg, färsk spenat, körsbärstomater mm och så då ett helt berg och räkor. Pang tjong, liksom. Inga konstigheter. Och det är väl så också sommarmat ska vara kan jag tycka, ha ha!
Maken pillade räkor och jag ska grönsaker. När jag skulle sätta samman salladen valde jag ett stort fat istället för stor skål. Och när jag lägger dit allt efter varann så känner jag hur detta känns bekant. Ser inte detta exakt ut som en sallad från ett uppslag i tidningen Allt om mat från 70-talet??? Speciellt med den klippta krassen på ju!
Då slog det mig! Jag vill ha en retrosallad-sommar. Ja men visst! Massa sköna sallader som var sådana klassiker förr som musselsallad och sallad niçoise. Det ska jag fylla sommaren 2019 med!
För att göra salladen riktigt matig valde jag quinoa till vilket barnen också älskar. Maken vispade ihop en majonnäs full med hackad dill.
Så med detta säger jag: välkommen till min salladsommar.
Det är 6 år sedan vi flyttade in och jag tror faktiskt att detta är första våren (eller försommaren kanske man ska säga?) som jag på riktigt känner vår trädgård. Att jag först nu blivit vän med den. För 3 år sedan beskrev jag min hatkärlek till trädgården.
Jag älskar vår trädgård men det är första nu jag känner att kärleken är besvarad och jag ser fram emot en vacker romans i sommar.
Tror att jag nu upplever att det är jag som bestämmer vad jag vill ha trädgården till och vad jag vill med den. Att den inte bara ger mig dåligt samvete som den tidigare gjort.
Och sedan har den tidiga våren med det fina vädret gjort att jag kunnat vara ute och rensa så det inte finns en massa to do-grejer vägen för att njuta av den lilla plätten.
Det jag har kommit fram till är att jag inte har gröna fingrar och inte heller drivet att varje dag vara ute och påta å peta i rabatter. Vad jag och familjen vill ha vår trädgård till är en härlig plats att ha det lugnt och skönt på och i. Det får vara lummigt och stökigt och inte heller ha en massa fantastiska odlingar och rabatter. Det ger mig nämligen mer oro och stress än njut så att säga.
Några få odlingslådor, några krukor och sedan en rätt ruff gräsmatta att lägga filt på och bara lyssna på alla ljud. Att vara ledig i – det vill jag ha en trädgård till.
Och i de där lådorna och krukorna satsar jag på säkra kort så som rabarber, tomater, luktärter och svartkål. Köpt uppdrivna plantor så jag inte ens behöver förså. Japp, jag tar alla genvägar jag kan ta här för att nå min sköna slappa trädgård.
Dessa lådor köpte vi första våren i huset, för 6 år sedan som sagt. Planterade något ambitiöst då utan att ta hand om det. Fick nu rensa bort 6 år av barr och ogräs för att få till en ny yta.
Ja, rabarber måste jag ha för jag vill ju ha världens godaste rabarberpaj. Rabarber har vi i trädgården men jag kan se att för varje år har det blivit färre och färre rabarberplantor och -blad. Så nu köpte jag nya och hoppas de ska ta sig.
Precis så här vill jag ha min trädgårdsupplevelse: njuta av solen i det gröna. tack Birger – du visar vägen.
Vi har börjat ta oss ut så smått men utemöblerna är inte på plats. Går ju bra att sitta på trappan eller på filt ändå.
Något som vi faktiskt har gjort som visade sig vara ett bra drag var att förra våren beskära de vildvuxna syrenbuskarna. Vi har en helt fantastisk syrenberså men den hade växt sig så hög så det var mest stammar. Mer som en bur av stammar än berså. Nu växer sig syrenerna fina (supersvåra att få till vettig bild) så en ny berså är på gång. Hurra – ännu mer njutarställen i trädgården alltså.
När man får en ledig dag mitt i veckan måste den tas vara på. Att ge sig ut i naturen var min och makens önskan. Efter en tågluff i storstäder och rätt hektisk tid efter hemkomst fanns det ett bov av lugn natur.
Och vad lockar man barn med för en sådan utflykt? Att säga att vi ska trava runt en vandringsled som slutar i att man kommer tillbaka till samma punkt som man startade är kanske inte så pedagogiskt. Men att locka med god picknick är mycket smartare.
Goda picknickmackor, fruktspett och massa gott från middagen dagen innan packades ner samt kakor. Sen låtsades vi inte om att det regnade utanför fönstret. Vi låtsades som om det regnade alltså, ha ha.
Målet var en vandringsled ute på Adelsö. Vacker natur i Mälaren med utmarkerad led med en hel drös fornlämningar från järnåldern.
Och att åka bilfärja är ju också roligt. Små äventyr för de små blir ofta stora.
Strax efter färjeläget på Adelsön finns parkering med starten för vandringsleden. Delmål nummer 1 var utkiksplatsen med utkikstorn där vi skulle äta picknicken.
Vädret skiftade mellan regn och rusk till sol och total värme. På och av med kläderna hela tiden.
Det verkligen exploderar i naturen. Söta granskottsbebisar.
Total tystnad minus alla fåglar. Massa fåglar.
Kan en hackspett ha varit framme här? Fick lära mig förra veckan att hackspettar kilar fast kottar i barken för att hacka fram kottar.
Leden är markerad med blåa markeringar överallt. Och när et är något att se så är även de sakerna utmarkerade. Inte alltid tydligt vad som är en grav och vd som är en vanlig jordhög dock.
Har du läst boken ”Vad händer sen?” av Tove Jansson? Så var det att gå här. Hela tiden något nytt runt varje hörn.
Syns dåligt här men denna rotvälta var högre än jag.
Vem har lämnat sin käke här?
Och så då äntligen framme vid utkikstornet.
Upp med picknicken. Inget att be för utan nu skulle det gå snabbt.
Mat smakar alltid godare utomhus!
Ska jag skratta? Ska jag se så där hajkig ut? Äsch, inget funkar när man har tallbarr i håret.
Det finns en gästbok här. Så fint att se alla hälsningar från tidigare vandrare.
Tornet ser inte högt ut härifrån men jösses, det var högt. Jag lider verkligen av höjdrädsla och när jag å lillkillen skulle klättra upp blev jag rejält skakig halvvägs upp. Men det var värt det för wow – vilken utsikt. Du ser Mälaren runt om Adelsö i alla väderstreck.
Med skakiga ben klättrade jag ner och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka till mål.
Detta var första turen hit men inte sista. Så fint sätt att känna årstider och naturen i förändring. Så om du inte har att göra och vill ut i naturen är detta helt klart ett tips om du är i Stockholmsområdet.
Gillar du dammsugare? Gillar du Dajm? Då kommer du älska Dajmsugare!
Jag vet inte när eller hur jag kom på att dajm och damm är snubblande lika och då båda finns med i godsaker så fick jag ihop de två. Ibland får jag frågan om hur jag kommer på idéer och detta är ett sådant där tillfälle när jag inte kan svara på det – tanken liksom bara faller ner i knät på mig.
Hur som helst – från tanke till handling alltså. Jag och min stora kille satte igång med experimentet. Och för att göra det verkligt gott och garanterat älskat av alla gjorde vi chokladbollssmet som bas. Skulle det bli bra, skulle det bli gott?
Svaret blev ett rungande JA från exakt alla som blev testpiloter.
Chokladbollar med hackad dajm som gör smeten extra chokladig med ett härligt crunch. Marsipanen som är så len och nötig med den mörka chokladen satte två prickar på detta i kan man säga.
DAJMsugare – dammsugare med dajm & chokladbollsfyllning
Gör så här: Blanda smör, kakao, socker, havregryn och kaffe i en bunke till en stor deg. Finhacka Dajmen och knåda in i chokladbollssmeten.
Dela upp smeten i 16 delar och rulla varje del till en avlång rektangel fast rund.
Rulla ut marspinalocket och lägg flera delar på rad, som på rad. Vik försiktigt över locket och rulla in. Skär ganska nära rullen så det blir ett litet överlapp av marsipanlock.
Skär isär delarna och rulla dem runda. Lägg dem på bakplåtspapper.
Smält choklad i vattenbad och ta en rulle, fast bara en sida, i taget för att doppa i den smälta chokladen. Lägg tillbaka på bakplåtspappret. När alla fått ena sidan doppad i choklad tas andra sidan. Låt stå tills chokladen stelnat helt. redo att serveras.
Kidsen verkligen älskade rullarna. Vet att de velat testa ”vanliga” dammsugare, dvs punschrullar, men det har varit lite för starkt för dem. Här var det inga problem – alla dajmsugare liksom sögs upp, ha ha!
Hoppas du fick en fin valborgsmässoafton igår. Att nu våren är firad och välkomnad samt att allt det där mörka, kalla och jobbiga nu är uppeldat. Så vill jag nämligen tänka på valborg – att vi slänger allt, ja gammalt skit på en hög och eldar upp. Både det fysiska böset från trädgården och gamla groll och ångestsaker man burit på under det mörka halvåret. Nu är vi fria och lättare.
Men, måste säga att jag i går eftermiddag mest ville gå och lägga mig. var så galet trött. Mycket jobb nu men tror att det är pollenallergin faktiskt som tar på krafterna. Så trött men nu skulle ju äldste sonen vara fackelbärare och tända brasan på stranden i grannskapets gemensamma Valborgsfirande så det vara bara att slå mig själv på kinderna och sätta fart.
Jag och maken tog fram det som fanns i kylen och gjorde en plockmiddag. Sill från i julas, kött från frysen och några ”just in case”-ostar. Bra grejer alltsamman.
Kvällssolen flödade in och väckte mig rejält.
På med kläder, för det skulle väl bli kallt, och ner mot stranden.
Lååååånga skuggor.
Helt vindstilla, så vackert. Älskar den här platsen. Alla min barndoms somrar har jag spenderat på denna strand. Kan varenda sten, känner alla dofter.
Vår villaförening hade fått tillstånd av myndigheterna att ha majbrasa. Bra med sandstrand och massa vatten nära om olyckan nu skulle vara framme.
Vårt område har ett rejält firande med samma upplägg varje år. Och det är så mysigt att komma ner till badplatsen och möta alla grannar. Barnen springer runt med kompisar och tjatar om godis, vuxna tjitttjattar om allt möjligt.
Skolan är engagerad också för alla skolans treor ansvarar för att tända brasan och alla femmor står för all försäljning för att få pengar till klasskassorna. Och jag tror nog vi alla köper lite extra för det är ju för en bra sak. Men det är galet mycket härliga bakverk, popcorn och bra lotter ändå.
Skolkören är på plats. Liten tår i ögat som sig bör.
Vårt lokala kändis Jonas Hallberg håller enligt tradition sitt vårtal. Alltid lika fyndig och på pricken bra.
Fackeltåg med spända treor och livrädda föräldrar.
Och så var det igång. Om man var frusen innan behövdes det inga vantar eller tjocka tröjor. Brasan värmde rejält.
PANG!
Tyst och stilla. Så vackert och äntligen ljusa kvällar. Som jag längtat.
Stranden här är uppdelad på två delar. Den andra, som syns ovan här i inlägget, har bryggor. Där hängde tonåringarna och några galningar badade. Ja jösses, den ungdomen , den ungdomen.
Sista rycket på försäljningen. Massa muffins, kladdkakor och kärleksmums till vrakpriser.
Sedan tömdes stranden och alla gick som i ett lemmeltåg tillbaka hem. Förutom tonårskidsen på bryggorna då. Jag somnade hemma redan vid förtexterna på filmen barnen valde. Helt slut. Men så glad. Nu är våren här!
När jag var hos mina föräldrar i helgen fick jag min födelsedagspresent och det är den finaste gåvan jag någonsin fått. Sällan blir jag rörd av gåvor men denna fick mig alldeles skakig.
Detta är Värendsdräkten min mormor sytt och broderat helt själv 1951, vilket är daterat på bandet. Att hon gjort allt själv gör mig så ödmjuk och imponerad. Vilket otroligt hantverk och vilket makalöst tålamod. Men det var kanske det man gjorde förr istället för att glo på Netflix…
Mormor, och morfar också för den delen, var från Växjötrakten och med det kopplad till Värendsdräkten och den måste jag säga är min favorit bland alla folkdräkter, inte bara för min personliga koppling utan den är så snygg med det svarta och vita tillsammans med den klarröda överdelen. Grafiskt snygg också.
Jag var tvungen att lägga upp bild på mitt Instagram, i Stories, och aldrig någonsin har jag fått så många meddelanden från följare. Ni blev rörda tillsammans med mig, berättade era folkdräktshistorier och hur ni önskar ha en egen. Så fint att få dela detta med er. Tack!
Årtalet ska broderas in samt regerande kungens monogram. Mamma berättade att mormor blev lite förbenad att hennes dräkt blev klar på fel sida kung så att säga. Under hennes tillverkning hann det bli tronbyte så hon startade med Gustav V och blev klar med Gustaf VI Adolf. Jag kan känna en sådan släktskap med hennes tänk då jag ju är formgivare; V-Gurras ”logga” var ju så mycket snyggare, ha ha!
Tyvärr gick min mormor bort redan 1961 men hennes fantastiska skapelse har levt ett rikt och vitalt liv via min mor. Mamma har burit den varje jul, på midsommar och vid samtliga skolavslutningar som lärare. Varje gång hon tog på sig den har jag stått och sett på med beundran. För att den är så vacker, så unik och att det alltid var högtidligt.
Och som barn av 70-talet var ju helgnöjet på TV programmet Nygammalt (minns du?) och där gällde det att se Värendsdräkten där bland alla folkdansare. Jag och mamma satt i soffan och tittade på Bosse Larssons program och letade; ”Där!” och ”Där!” tjöt vi så fort dräkten svischade förbi i dansen. Sånt man roade sig med, på annat sätt.
Att den nu är min känns som om jag fått ta över ett enastående förtroende. Och att min dotter en dag ska bära den känns ju himlastormande. Vi alla 4 kvinnor bär även samma namn vilket också känns så stort och fint.
Kanske du känner igen dräkten? Den fanns på IKEA som träljusstakar. Värendsdräkten tillhör nämligen samma folkdräktsområde som småländska IKEA kommer från.
Och som du ser har denna trädam ett huckle medan jag har på mig ett hårband. Detta är ju helt klart ett regelbrott från min sida då gifta kvinnor ska ha hucklet och ungmöer ha hårband. Men jag revolterar lite precis som min mormor. Hon tyckte nämligen att det där hucklet inte var så vackert så hon skippade att göra ett. Tror dock inte att hon hade på sig hårbandet utan det gjordes så klart till min mamma då hon var ogift 1951.
Nu längtar jag till midsommar då jag absolut måste bära denna. Tack mamma! Och tack mormor var du än är. Jag lovar ta hand om den och föra både den och historian vidare.
Vi fick en fin dag hos mina föräldrar med stora känslor. Och något som ALLTID finns hos mina föräldrar är en laddning med såpbubblor. Min mamma älskar såpbubblor. Kan bara hålla med. Allt blir liksom roligt med såpbubblor. Löser upp vilka syskonbråk som helst.
Vilken vår 2019 har bjudit på ändå! Vi lägger nu den finaste april jag kan tänka mig till arkivet och kliver nu in i maj. Hoppas det blir en fin sådan.
Jag älskar att skapa med flera material på samma skapelse och här är det verkligen det.
Kritor på svart papper, fastlimmade pinnar som majbrasa och sedan ditklistrade silkespappersremsor som eldslågor. Snabbt fixat och med riktigt sprakande resultat.
Det är så kul att följa säsonger, högtider och årstider med eget skapande. Jag har inga köksgardiner som mamma har och som hon alltid byter efter årstid eller högtid. Jag pysslar mig in i nästa säsong i stället.
Denna fina tavla/teckning får nu hänga på kylskåpet och sätta fyr på allt det gamla och göra plats för det nya. Nu är vi redo för det ljusa halvåret!
Vill du ha fler tips på vårpyssel? Titta då HÄR så kommer du till min vårpysselkategori.
Det är mycket körsbärsblommor nu både ute i naturen och i mina sociala medieflöden. Så vackert med de våriga rosa blommorna som verkligen sätter igång drömmarna om varma, ljusa och enklare tider.
Men det är fler träd som blommar nu som inte alls får lika mycket uppmärksamhet tycker jag! För du ser väl att lönnen också blommar nu?
Inte lika lätt att se, eller förundras över, då blommorna har samma färg som de små spirande lönnlöven men ändå! De är så himlens söta de små limegröna blommorna. Så klorofyllfyllt skulle jag säga, ha ha.
Ja, det är till att se alla naturens under nu. Det går fort och vips är vi mitt i sommaren och blommorna är borta. Men inte än – nu njuter vi av dessa skönheter.
”Mamma har du tagit bild på min tallrik?” undrade sonen. Nä men det hade jag helt glömt. Så dumt med tanke på hur underbar jag tycker den är och att den absolut borde få komma med här och kanske inspirera.
Det var i somras när min mamma skulle hämta barnen från skola respektive förskola och det skulle med hem till henne och min pappa som detta vackra porslin skapades.
Ni kanske tycker att jag är kreativ men då har ni inte mött min mamma, ha ha. I deras kök finns det allt något att pyssla med, en kaka som bakas eller en tröja som stickas.
Denna gång hade hon planerat för barnen att göra varsin tallrik.
Tre vita porslinstallrikar och massa porslinspennor fanns redo för kidsen att skapa med.
Lillkillen ville göra massa kompisar som höll i varann runt hela tallriken. Jag är så otroligt förtjust i denna. Både idéen om motiv men även hur han gjort den. Han var då 4 och att göra så många fina gubbar tycker jag är underbart.
Och han är lite busig vår lillpöjk – en av figurerna är pojkar och tydligen byxlösa. ”Ser du vem som har pillesnopp?” Ha ha ha!
Så har du pyssliga barn, eller barnbarn för den delen, och vill ha kul projekt att göra ihop så är att göra en egen porslinsserie kanske något att inspireras av?
Då vaknade vi upp för första gången i Paris och laddade för en heldag. Vi hade letat i guideböcker efter bra stråk att promenera i och problemet är att typ hela Paris lämpar sig att promenera i. Alla dessa olika områden och sedan de klassiska vyerna.
Vi hade två dagar i Paris så vi bestämde att den första dagen skulle bli till strosa i de klassiska kavarteren, kanske de lite mer turistiga som Louvren, Champs elysee, Eiffeltornet och avsluta med en restaurang maken besökt för ca 25 år sedan och är en riktig pärla. Så det var ju bara att ta på sig promenadskorna och börja gå.
Men först en frukost.
Jag har aldrig varit den där turisten som vill gå på alla museum eller gå på utställningar. För mig är det mycket viktigare att gå runt i den stad jag besöker och ta in kulturen. Se något som inte finns hemma. Ta all inspiration jag kan. Så att se en restaurang som denna ovan som är som en liten skogskoja inknökat i ett bostadshus är för mig det jag vill när jag besöker ett nytt ställe. Något helt annat och nytt.
De kända saluhallarna Les Halles är inte vad de var förr utan ombyggt till en modern shoppinggalleria. Utanför hittade barnen något de rankar som bland det bästa med hela tågluffen.
Ur marken på den stenlagda platsen sprutar det ånga, eller som jättestora blomsprutor för det var kallt vatten.
Barnen ville aldrig lämna torget. Det var så kul att se hur de sprang runt, kiknade av skratt och busade.
Möta våren i Paris. Visst låter det bekant? Och nu kan jag säga att jag har gjort det.
Jag skrev i tidigare inlägg vad jag ville få ut av mitt Parisbesök och dottern hade bara en sak: äta Macarons.
Utanför Paris stadshus finns den mest fantastiska parisiska karusellen. Som en scen ur en fransk film kan jag tycka.
Gjorde mitt bästa för att smälta in.
Floden Seine flyter genom Paris och över den går massa broar. Allt är så vackert så man smäller av. Vart man än vrider sig är det som ett vykort.
Den bästa tösen jag vet!
Om man har en sådan här fasad behöver man nog inte tänka så mycket mer på sin image.
Och så kom vi då till Notre Dame. Med sin spira i behåll.
Här stod jag och föreläste för barnen hur kyrkan började byggas under den gotiska eran, som syns på den vänstra dörren med kantig topp, men trenden svängde till den romerska och resten av dörrarna blev helt böjda. Att kyrkan bara någon timma senare var i brand är fortfarande svårt att ta in faktiskt.
Vi hade en tävling; den som först ser Eiffeltornet får en godis.
Här vann dottern. Där är Eiffeltornet. Äntligen!
Du vet hur man säger boklådor om bokaffärer? Det är här det trycket kommer ifrån fick jag lära mig. Det har väl typ alltid varit boklådor längs med Seine vad jag vet.
Louvren – världens mest besökta museum. Byggdes först som ett kungligtpalats. Jag har alltid undrat vad de fyllde alla dessa enorma salar med när det var tänkt som residens.
Vi ville inte lägga timmar på att stå i kö så vi vandrade vidare till Tuilerieträdgården som ligger jämte.
Flertalet caféer i trädgården påminde oss om att vi var hungriga.
Croque Monsieur och crepe gav smak av Frankrike.
Bredvid Tuilerieträdgården ligger gator fyllda med shopping. Många dyra och kända så det är inte fyndhörnan som gäller här.
Jag ville till gatan Rue Saint-Honoré och butiken Astier de Villatte då jag hört och läst så mycket om det stället. Världens coolaste mops välkomnade.
Tvärs över gatan ligger Aesop. Och längs med hela gatan ligger alla kända varumärken du behöver för att känna att du är i modets huvudstad.
Vidare i vår promenad och klassiska Parisiska vyer. Här är obelisken med den berömda rondellen som sägs vara utan trafikregler. Alla kör lite hur som helst.
Här börjar Champs Elysee där vi hade ett mål, nämligen macaron-mecka; La Duree.
Och rätt som det är när vi går där passerar vi skobutiken med stort S! Jag blev alldeles svimfärdig.
Jag köper så sällan kläder och näst intill aldrig skor. Men jag har ett par skor som är mina snygg-skor med hög klack och de köpte jag i London för 9 år sedan. Märket är Repetto och är från Paris.
Repetto startade sin verksamhet med att göra balettskor och utvecklade till dansskor. Nu är ju dansskor så välbyggda så det var inte bara dansare som började köpa skorna. Nu är det både äkta balettskor och vanliga skor men med bästa passformen.
Den berömda röda ballerinaskon – den kommer härifrån och startade hela grejen med ballerinaskor.
Jag tänkte att om jag älskar mina Repettoskor efter 9 år kanske jag ska investera (ja, de är inte billiga) i ett par till. De jag har är grå så ett par svarta tänkte jag. Och så blev det. Där försvann hela shoppingbudgeten.
Och några meter till låg då äntligen La Duree. Nästan lika poppis som Louvren, ha ha.
Det är en butik där du får ta med dig söta lådor med macarons men det är även café och restaurang.
Vi valde att plocka en liten låda och sätta oss på parkbänken på en tyst tvärgata. Här behövdes det både fyllas på med energi och vilas fötter.
Nu hade vi två saker kvar på vår lista innan vi skulle till restaurangen; komma nära Eiffeltornet och besöka det legendariska varuhuset Le Bon Marché.
Det härligaste med att gå närmare och närmare tornet var att se hur uppspelta kidsen blev. De vill verkligen se det på nära håll.
Vi försökte för sent få tag i biljetter online hemma i Sverige för att komma upp i Eiffeltornet så alla biljetter var slut. De gav oss tipset att det finns drop in-biljetter i mån av plats men att köa och spilla massa tid var inte intressant. Och de som är höjdrädda i familjen (säger inga namn) protesterade inte.
Men bara att ha varit vid tornet, 360 meter högt, var imponerande.
Efter en rätt lång promenad kom vi då fram till Le Bon Marché men tiden hade runnit ifrån oss så det blev en snabb vända bara för att se det vackra huset. Nästa gång i Paris ska jag lägga timmar här.
Sett snyggare trapphus?
Den restaurang vi ville till har ingen bordsbokning så det gäller att inte komma allt för sent och nu hade vi bråttom.
”Men vilket jättekonstigt moln som kommer där så plötsligt” sa jag. ”Det ser ju faktiskt ut som brandrök”. Maken plockade upp mobilen och ser en pushnotis: Notre Dame lågor.
Kan berätta att det var många, många tankar som rusade genom huvudet. Först: men vi var ju där alldeles nyss! Och sedan: vilken typ av brand är det??? Är det ett terrordåd? Kommer elden sprida sig?
Vi fick ganska snabbt höra att det var en förmodad arbetsolycka och att Notre Dame ju ligger på en ö så att elden skulle inte kunna sprida sig. Det lugnade oss men det tog tid för barnen att sansa sig. Många frågor långt in på natten om bränder mm.
Det konstiga i det hela är att vi under hela kvällen inte hörde en enda siren eller kände någon som helst brandrök.
Så kom vi då äntligen fram till dagens sista stopp: Polidor. En restaurang som sett likadan ut sedan 1845. Blir inte mycket mer Frankrike och Paris än så här.
Menyn är enkel på det sätt att rätterna är ganska straight forward. Jag beställde konfiterad anka med surkål och det var just det jag fick, varken mer eller mindre. Det snofsiga franska köket syns inte här.
Vi kom i tid och lokalen fylldes till bredden. Ljudnivån var helt fantastisk. Fullt hus minst sagt.
Vad jag önskar att Stockholm, och fler städer i Sverige, hade vågat och kunnat behålla sin inredning. Alla ölfik i Stockholm – vart har de försvunnit???
Det gröna salladsbladet fick jag lillkillen som tycker att allt med sallad är djävulens påfund.
Jag äskar sådana här restauranger där inte allt är så tillrättalagt utan genuint och ”det har funkat i 100 år så det borde göra det nu med” – typ. Men, moderniteten med toalettsits borde kanske ändå få komma in? Det är alltså toalett på gården med ett hål i golvet. Japp, genuint var ordet!
Jag och maken kollade våra stegräknare på telefonerna och jag hade gått 24 600 steg så en taxi hem var på sin plats.
Tog denna suddig nattbild i farent i taxin. Och återigen – inga sirener, ingen brandrök fast det vid denna tidpunkt brann fortfarande.
