Etikett: tågluff 1

Då var det dags att lämna Berlin och påbörja slutet på vår tågluff. Vi valde att ta en natt i Köpenhamn på vägen hem mot Stockholm. Vi hade så klart kunnat ta någon helt ny stad för oss på vägen egentligen då vi besökt Köpenhamn rätt mycket och även rest dit med barnen men jag kan aldrig få nog av den staden. Det är liksom alltid en bra idé att lägga sin tid där. 

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1
• Berlin dag 2
• Berlin Tropical Islands

Resa med tåg från Berlin till Köpenhamn

Först t-bana från Savignyplatz till Centralstationen.

Och som jag skrev tidigare; den nya stationen är mäkta imponerande med tåg i hela tre våningar.

Och även denna gång hamnade vi i egen kupé. Väldigt lyxigt och skönt för oss som barnfamilj att inte störa andra.

Man roar sig med lite av varje…

Mot Köpenhamn men först ett byte i…

… Hamburg. Rolig känsla att vara tillbaka i Hamburg. Genast kände vi igen oss och med det lite världsvan känsla så att säga.

Och resekortet måste fyllas vid varje byte.

Det roligaste med sträckan Berlin – Köpenhamn var att tåget fick åka båt. Det tråkiga var att det var rälsarbete så sista biten i Danmark mot huvustaden blev på buss. Men en bussresa som blev den lugnaste ressträckan då alla somnade som stockar. 

Man får inte vara kvar på tåget när båten åker. Men vi ville så klart till båtens servering. Nu var vi sugna på dansk mat!

Det blev ett smørrebrø!

Och sen då en busstur till huvudstaden.

Väl framme vid Centralstationen gick vi bara några meter till vandrarhemmet Urban House. Vi kom fram vid middagstid och skulle resa vidare mot Stockholm morgonen därpå så ett så smidigt och billigt boende som möjligt var det vi önskade. Nu var Urban House en rejäl överraskning. Nedre plan var fyllt med folk i olika rum. Här fanns spelrum, lekrum, biorum, slapperum och så mycket mer. Jag är ingen van vandrarhemresenär men jag förstår verkligen grejen nu. Du kan resa ensam eller med få och på sådana här ställen hitta likasinnade. Det var som en ungdomsgård fast för alla åldrar. Dit vill jag tillbaka. 

En kväll i Köpenhamn med massa hygge

Lämnade vår packning på vårt väldigt rena, fräscha men enkla rum med våningssängar för att ge oss ut i den strålande Köpenhamnskvällen. 

Alltid inspirerande i Köpenhamn

Har man bara en kväll och några få timmar i Köpenhamn och vill få en rejäl dos av den danska huvudstaden så är Nyhavn alltid en bra idé. 

De är så härliga de där Köpenhamnarna!

Dansk mat, dansk öl, dansk stämning – ja hygge så det osar om det. 

Barnen fullkomligt älskade vår danska kväll.

Och att avsluta med smarriga churros var det ingen som klagade på.

Avslutade kvällen med promenad längs kajen, sedan Ströget med street art och avslutade med att passera utanför Tivoli med ett löfte om att gå in nästa gång.

Hem från Köpenhamn till Stockholm

Nästa dag var det då vår sista tågluff, från Köpenhamn hela vägen norrut till Stockholm. Efter 10 dagar i kappsäck kändes det helt rätt att komma hem. Samtidigt som vi verkligen inte var mätta på nåt av resmålen vi besökt. Snarare mer hungriga. Men luffandet var det precis lagom med. 

Resan hem kändes snabb och smidig. Det är ju duktig sträcka på 6 timmar men hela tågluffandet hade lärt oss att sitta lugnt i båten (tåget) och läsa, lyssna, rita, spela kort eller bara vara. Ett lunk som jag gärna tar med i vår vardag.  

En tiodagars tågluff i tre länder var över. Men vår önskan om att göra det igen och drömmen om en ny resa hade precis startat. Och alla minnen och nya kunskaper och erfarenheter har vi med oss för evigt. 

Ja det blev ett gäng inlägg från vår tågluff. Tack för att du orkat med min följetong och tack till alla som kommit med så många fina kommentarer om att jag har inspirerat till egna tågluffar. Ni anar inte vad glad det gör mig.

Och nu få vi se vad vi tar för resa nästa gång. För resa med tåg ihop med barnen – det ska vi gör mer av!

Vår sista dag i Berlin åkte vi hela vägen till tropikerna. Fast det låg bara en timma utanför stan. Tropical Islands är nog bland det mest knasiga, spektakulära och häftiga jag upplevt. Ett utflyktsmål som är något helt utöver det vanliga.

Jag ställde en fråga här på bloggen och mitt Instagram om tips inför vår tågluff och det  rasade in tips från er (läs allihop HÄR). Ett var just Tropical Islands.

Då vi skulle få tre hela dagar i Berlin så hade vi helt klart tiden att liksom lämna stan för en dag, annars vill jag gärna uppleva staden jag reser till så mycket som möjligt.

Vi tog tåget från station Fredrichstraße och åkte en timma.

“Men , vad är det där? Vad är det för rymdstation??”

Tropical Islands

Helt plötsligt ser vi en stor metallbyggnad utanför fönstret. Som om vi färdats ända till månen och vi är på väg till en rymdstation där de få rester av jordens civilisation kan överleva. Ja, lite så for mina tankar. Har du sett filmen Wall-E? Så kände jag.

I en gammal zeppelinarhangar har det skapats en tropisk värld. Fick höra att det faktiskt är världens största tropiska regnskog utanför tropikerna, bara en sådan sak.

Framme vid vår hållplats klev vi av tåget och rätt på bussen som tog oss hela vägen fram till entrén.

Utanför bara gapar jag över storleken på denna koloss. Hangaren är 360 meter lång. Ska jämföras med Eiffeltornet som är 300 meter högt.

Och så fort du kliver innanför dörrarna känns vartenda klädesplagg för mycket. Värmen är verkligen tropisk och fuktig.

Nu är Tropical Islands inte bara en tropisk regnskog utan det är kanske främst en vattenvärld med flertalet bassänger, vattenrutschbanor, vattenfall, pooler och lekplatser med vatten.

Sedan är det även ett hotell, ett nöjespalats med allt. Man kan bo på flertalet sätt; i mexikanska haciendor, thailändska strandhyddor, tält på sandstrand mm. Det är som flera olika kulturer samlas på ett ställe och allt är möjligt.

Du slussas in i en välkomsthall där du checkar in. Vi hade bokat våra platser bara två dagar innan. Det vi insåg att vi inte skulle hinna med på en dag var SPA-avdelningen. Den är omtalad och rekommenderad. Nästa gång måste jag testa det.

Där små hyddorna där uppe, det är hotellrum.

Här finns det att göra! Bada, leka, upptäcka, få ansiktsmålning, köra gokart och åka luftballong mm mm.

Sedan finns det även en utomhusanläggning du går genom en sluss för att komma till. Två pooler och rutschbanor.

Och så finns det en stadsgata med restauranger och butiker. Det tar ett tag att vänja sig vid att alla är så lättklädda.

Då det liksom är hela världen här på ett litet ställe finns så klart också mat från hela världen här. Eller nja, det var väl inte direkt kåldolmar och renskav men du fattar. Asiatiskt, italienskt, amerikanskt, mexikanskt osv.

Vi tog oss an den thailändska buffén och det var supergott. Såg fräscht ut och var verkligen det. Och vi blippade våra armband när vi betalade.

Det finns mängder av solstolar, tydligen är fönstren gjorda av ett material som släpper igenom solstrålarna så du kan sola. Det märktes på vissa badgäster som var knallröda på ryggarna.

Men det roliga är hur solstolarna var liksom paxade med handdukar. Men knappt någon låg där.

Sandstrand inomhus? Javisst. Och bra i nivåer för de mindre barnen så de inte helt plötsligt hamnar längre ut. Men poolen har inget djup utan du bottnar överallt.

Något som också upplevdes främmande (utöver all tropik) var omklädesrummet. Vi fick armband när vi klev in med ett digitalt lås för våra klädskåp samt att det var ett betalkort som vi laddat med innan. Så varken nycklar eller pengar behöver man ha med in i tropikerna. Men, omklädesrummet är unisex. Som ett gigantisk rum med hela kvarter av klädskåp. Små hytter som man kan byta om i finns men det var inte så nog med det tyckte vissa.

Jag och dottern tog en promenad i regnskogen. Vi hade inga badskor med oss så här travade vi runt barfota och endast iförda bikini. Väldigt speciellt.

Som sagt, en hel regnskog.

När vi var nästintill uppluckrade av allt badande vände vi hemåt igen. Men på Tropical Islands skulle festen fortsätta. Tydligen är det shower på kvällarna. Byter folk om då till kläder eller fortsätter de med sina bakläder?

Väl inne i stan började det mörkna och vi var hungriga. Dags att hitta restaurang.

Dicke Wirtin

Nu ville vi komma tillbaka på riktigt till Berlin och den tyska matkulturen så vi kände starkt att det var tysk husmanskost vi ville ha. Och det var ju sista kvällen i Berlin!

Nära vårt hotell ligger Dicke Wirtin som skulle ge oss allt det vi önskade.

Dicke Wirtin betyder den tjocka värdinnan. Och här är hon! Hon ser rätt sur ut faktiskt men på detta ställe var det allt annat än sura miner. Vi fick plats fast det egentligen inte fanns bord. Några gäster fick flytta på sig och vips fick vi ett eget bord. Så snällt.

Här jobbar de med maximalism!

Och som alltid, barnen fick ritpapper. Ja, faktiskt en egen barnmeny som också var ritpapper.

Närodlad, nyskördad vit sparris med hollandaise. Ja tack!

Så pass, skådespelaren Marika Lagercrantz har varit här tydligen.

Sedan var vi mätta, trötta och väldigt rena. Och redo för att gå till hotellet. Packa ihop våra ryggsäckar för tidigt nästa morgon så skulle vi vidare. Till Köpenhamn!

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1
• Berlin dag 2

Berlin, jag sa det här om dagen och säger det igen, är en helt fantastisk stad. Vi hade fyra nätter i Berlin och med vårt upplägg fick vi tre fullmatade dagar. Två dagar i stan och en utanför och den dagen kommer jag återkomma med inom kort. Kanske med det mest spektakulära och knasigaste utflyktsmålet jag besökt. Bra cliffhanger va, ha ha!

Dag två i Berlin blev en heldag men uppdelad på tre ställen; på en av de bästa fruksotsställena jag vet, på zoo och sedan middag i det Berlinarna kan bäst: utomhusrestaruanger i parker. Så häng på!

Café Einstein – en berlinpärla

Jag har varit i Berlin två gånger tidigare och båda gångerna har jag besökt Cafe Einstein. Alltid längtat tillbaka så nu när vi var i stan var ett besök dit en självklarhet. Ja, ett krav!

I en fristående villa, som ett stadspalats i miniformat, ligger detta magiska ställe. När du kliver in så tidsreser du bakåt i tiden till ett Berlin som inte haft några krig eller delningar.

Här serveras frukost hela dagen så du kan lätt ta sovmorgon och trilla in här när det passar för en croissant med aprikosmarmelad och två kokta ägg i glas med gräslök. En spännande servering av ägg jag även gjort hemma om du minns.

Älskar allt med miljön här. Och sorlet från gästerna med klirr från skedar i koppar och smörknivar mot tallrikar är så ljuvlig.

Och som jag sagt tidigare: Berlinarna är underbara på att ge barnen all fokus. Pennor och ritpapper kom in så fort personalen såg våra små barn.

Behöver jag ens säga hur bra detta är???

Och jag vill också baka bröd med en stämpel med mitt namn på.

När man är som lyckligast och solen som härligast – då tar man en selfie (om än suddig) för att lägga i sin novemberlåda, eller hur???

Det var så mycket mat då vi beställde 4 vuxen-frukostar vilket jag tänkte kunde funka för oss 5 men det blev massor över. Jag hatar att slänga mat så vi gjorde picknickmackor av allt som blev över. Ja, vi hade ju betalt för det så det gick väl bra? Så frukosten blev även vår lunchmat några timmar senare. Sweet!

En stark symbol för Berlin är den lille gubben Ampelmann. När Berlin var delat fanns denne söte röda och gröna gubben i Östeberlin. När staden slogs ihop tyckte Berlinarna mer om Ampelmann än den “vanlige” gubben i väst. Her Ampelmann syns numer lite här och var, har faktiskt en helt egen butik och du kan köpa honom som souvenirer på alla de möjliga sätt. Han är också en indikation om du är i gamla öst eller väst.

Kidsen föll för honom och varje gång det var rödljus så stod de likt herr Ampelmann som skolpoliser.

När det var grönt ljus gick vi till Berlin zoo. Något barnen längtat till redan innan vi lämnade Sverige. De är sådana djurälskare.

Berlin zoo

“Var är vi? Vart ska vi? Var finns pandorna? Jag vill se ödlor”

Får alltid lite dubbla känslor när jag är på zoo. Barnen blir så överförtjusta och superlyckliga när de får se exotiska djur och de lär sig massor. Samtidigt som det här med att ha djur i fångenskap skaver i mig. Måste erkännas.

Men något som inte skaver alls utan tvärt om inspirerar var den vackra arkitekturen här på zoo. Mycket är bevarat och annat uppbyggt efter bombningar. Det sägs att när bomberna träffade zoo sprang det vilda djur runt på gatorna mitt inne i stan.

Ett enkelt hönshus. Eller superavancerat snarare. Så vackert.

En gigantisk lekplats som barnen älskade. Den var verkligen så fin och rolig. Passade både 5-åringen och 10-åringen. Och hon däremellan.

Det bästa med att besöka en djurpark är möjligheten att komma djuren nära. På petting zoo finns det möjlighet till att både få mata och klappa olika djur. Främst djur från bondgårdar. Gissa om barnens förtjusning över alla de söta små lammungar och killingar de hade möjlighet att få klappa.

En liten automat med mat.

Sonen hade kunnat stanna i timmar här.

Närkontakt av tredje graden.

Undrar så vad detta hus har använts till. Har apor bott i det?

Sedan är det bara så vackert att strosa runt i den fina parken.

Vi hade valt att sluta på topp och för att inte missa det vackra vädret valde vi inomhusbesöket till slutet – akvariet.

Bland det roligaste barnen vet är att skrämma mig med spindlar, larver, kackerlackor och annat sådant som kryper. Ormar har jag inga problem med utan det är de där med för många ben och de som liksom rasslar när de rör sig. Hela turen här inne verkade gå ut på att de skulle föra mig till olika montrar och skrämma mig. Men vad gör man inte för barnen.

Men det jag tar med mig från akvariet var den helt enastående inredningen och de vackra rummen. Hur de jobbade med ljus och rymd. För hur visar man maneter så det blir skoj? Jo man öser in en massa och ljussätter så det ser ut som rymdvarelser.

Blyfönster. När kommer det tillbaka? Ni minns Tiffanylamporna va? Här blev jag så förtjust i just färgade blyfönster.

Vi var bland de sista som lämnade zoo så vi kan verkligen känna att vi fått krama ut det sista Berlin zoo kunde ge den dagen.

Kvällen var på gång i staden, en solig försommarkväll som det liksom pyrde om. Detta var ju i påskas och alla var lite överrumplade av värmen så alla uteserveringar, parker och ställen var fullproppade på soltörstande (och kanske öltörstande) människor.

Schleusenkrug – trädgårdsrestaurang

Vi var superhungriga och vi hade siktet inställt på Schleusenkrug. Ligger bara några promenadminuter från Berlin zoo och in i Tiergarten. Eller som de säger: The beer garden in Tiergarten. Alltid kul med rim, ha ha.

Något jag avundas Berlinarna på är deras utomhusrestauranger. Så trevligt sätt att umgås. Folk kommer och går, sitter där det finns plats, äter mycket eller inget. Barnen får springa runt, samtal skapas mellan främlingar som delar bord. Åh vad jag önskar att vi hade mer sådant här hemma och inte bara vid sådana där ordnade festivaler under fyra dagar inklämt i Kungsträdgården och hela stan kommer för att spilla öl från sina plastglas. Förlåt, nu lät jag bitter men det är verkligen sådan skillnad.

Man beställer från luckan och de kommer ut med maten. Imponerad över logistiken då det är en himla stor yta.

Alltid testa nya saker. Fritz-kola tyckte kidsen var superkul och knasigt. Annorlunda.

Och man kan ju undra om ett öl med ett barn i en ölsejdel i logotypen skulle godkännas hemma i regelsverige…?

Underbar mat. Så mycket gott för alla åldrar.

Så klart fanns det lekplats för barnen. Skepp o’hoj så seglar vi bort.

Det där låga försommarljuset på kvällstid. Finns inget finare än det skulle jag tro.

Sen tog vi oss hem. Våra, mätta och glada. Och återigen helt överväldigade av allt det Berlin har att ge.

Dagen efter skulle det bli något helt annat. Något jag i min vildaste fantasi aldrig vågat tro. Så stay tuned för resan fortsätter.

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2
• Paris – Berlin
• Berlin dag 1

Ja, äntligen kommer det inlägg med mer från vår tågluff, lite svårt att få tiden att sätt ihop men nu så!

Då var det dags att tuffa vidare på vår tågluff. Nu lämnar vi Paris för att åka till Berlin. Så häftigt att vår resa byter äventyr hela tiden.

Tidigare inlägg, tågluffa med barn:
• Stockholm – Hamburg
• Hamburg – Paris
• Paris dag 1
• Paris dag 2

I tidig morgonsol klev vi ut i det nyvakna Paris. Ganska tomt på gatorna förutom alla de skolbarn vi mötte. (BTW: så imponerad över att familjer pallar klä upp sina barn så tjusigt till en vanlig skoldag)

Promenaden till stationen gick snabbare åt detta håll än förra gången. Alltid så eller hur? När du inte riktigt vet vart du ska tar vägen längre tid.

Ryggsäck på, morgonrufsig och tokladdad. Samtidigt som jag gärna stannat dubbelt så länge i Paris. Lämnar helt klart en del av mitt hjärta i Paris och vill tillbaka snart igen.

09.06 skulle tåget gå så vi hade god marginal. Bra där!

Barnen blev så glada när de såg att vårt tåg, första delen, var en dubbeldäckare. Vi hade dock platser på nedre våningen men det var sjukt häftigt för det nedre planet är nersänkt i jämförelse med vanliga tåg. Så vi satt liksom supernära marken och den franska naturen svischade förbi närmare än någonsin.

Den sista franska måltiden blev en take away från tågstationen. En sista baguett.

Det här med kedjekopplade hörlurar och ljudbok är verkligen en hit. Och jag uppskattar så mycket att de delar samma upplevelse. Till skillnad från att sitta med varsin skärm, helt isolerade, så gör de något ihop fast det ändå är något de liksom inte gör. Att resa utan skärmar har blivit en självklarhet för dem men med det är det inte en självklarhet att det gör resan enklare.

Nackkuddarna köpte vi i somras på vår senaste båtluff. Så värdefulla att mysa in sig i. Perfekt för alla typer av luff alltså.

Då sa vi hej då till Frankrike och tuffade in i Tyskland. Byte av tåg och byte av tågföretag. Från franska SNCF och dubbeldäckaren i andra klass till tyska DB och egen kupé i första klass.

Jag och dottern tog första lunchpasset i restaurangvagnen. Vita dukar, heltäckningsmatta, a la carte meny och skön stämning.

Ut på tågtur, aldrig sur. Eller nja, syskonbråk varvat med syskonkärlek i ett väldans snabbt skiftande tempo om jag ska vara ärlig.

Alltid en tavla att titta på.

Framme i Berlin! Och som du ser på klockan så tog resan Paris – Berlin nästan 9 timmar men det var inte alls så segt och långtråkigt som man kan tro när man hör tiden 9 timmar. Byten, aktiviteter, restaurangvagnsbesök och promenader på tåget äter upp tiden. Och återigen – att titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra är så underbart.

Berlins nya tågstation är gigantisk och har tågspår i alla riktningar. Den förra var en station man hamnade i som en återvändsgränd. Den kejsare/kung som byggde den hade nämligen visionen om att Berlin är en stad man åker till. Inte passerar. Och då den är så gigantisk finns även koppling med tunnelbanan smidigt till hands.

Så med t-banan tog vi oss sista biten till vårt hotell, Novum Hotel Gates.

Checkade in, lämnade våra ryggsäckar, åt upp godiset som det snälla hotellet lagt på våra kuddar och rusade ut på stan. inte en sekund att missa och vi tog en god spännande asiatisk middag på en uteservering.

Och det där med att man möter våren i Paris – då mötte vi försommaren i Berlin. Men möra efter resan och då vi visste att vår första hela dag i Berlin dagen efter blev det en tidig kväll. Och med heltäckande gardiner från golv till tak så sov vi alla 5 som stockar. Länge!

Imorgon lägger jag upp vår dag i Berlin som blev en helt magisk dag. Perfekt för både stora och små.

Efter gårdagen med en stadspromenad på nästan 2,5 mil var vi redo för en dag till i Paris. Kanske att vi inte skulle vandra runt så mycket men vi hade ju endast en dag kvar på vår tågluff här i Paris så bäst att nyttja den till fullo.

Började med att lämna vårt hotell för frukost runt hörnet. En klassisk frukost med baguett, kaffe och croissant var önskan.

På en uteservering i ett lätt vårrregn åt vi vår frukost. Nu var batterierna laddade och vi var redo. Vi skulle börja dagen med att ta oss in i området Sentier och strosa mest för att känna in staden.

Något som slog mig rätt snabbt i Paris var alla motorcyklar. Eller stora moppar – var går gränsen? Men jösses vad många som svischar hitan och dina på gatorna. Tog mig ett tag att vänja mig att se upp för dem.

På väg mot Rue Montorgueil gick vi på Rue Poissonière och där passerade jag en butik jag läst om innan som tyvärr var stängd. Jade Design är en butik som endast säljer växtterrarium. Liiiite svårt att transportera hem på alla tåg kanske så det var tur det var stängt, ha ha. Men inspirerad till tusen av bara fönstershoppingen.

Och så kom vi då fram till Rue Montorgueil. Visste inte så mycket innan än att “detta är Paris” – ja som att gå in Amelie-filmen typ. Och det skriver jag under på.

Hela gatan är så ljuvlig och om jag någonsin bor i Paris och ska handla mina vardagsköp någonstans så vill jag göra det här. Varenda butik hade sin specialitet och alla råvaror var så lockande.

Och när jag, i min framtida parisfantasi, handlar kan jag pusta ut lite här och var på alla caféer som ligger mellan butikerna.

Aldrig någonsin sett vackrare och mer fantastiska grönsaker än i denna grönsakshandel.Tog närmare 10 bilder här bara på grönsaker men det ska du slippa se. Men jag är nästan fortfarande i chock. Så här vill jag också ha det när jag handlar. Inga vakuumförpackade paprikor, eller svettiga champinjoner i plastlådor.

Japp, en hel snigelrestaurang. Nu hade vi ju ätit escargots kvällen innan så vi var rätt nöjda men matglade sonen blev ändå lite lockad. Nästa gång!

Denna gata lägger jag i minnet som en av de vackraste jag gått på. Så mycket inspiration och så mycket kärlek till råvaror, kokkonst och matlagning.

har man ingen balkong så gör man ändå det man kan. Smart och fint ju!

En springa-av-sig-park är bra att trilla in i.

Min mest franska utstyrsel jag kan tänka mig – svart klänning och svarta strumpbyxor.

När batterierna började tryta så hade vi turen att bokstavligen gå in detta hörn av Rue du Post Louis-Phillippe för påfyllnad. Aux Merveilleux gör de mest makalösa gräddbullarna. Krämig gräddkräm på ett kex och sedan rullas himmelskapet i olika strössel eller kross. Ja tack, vi tar ett gäng!

Och de bakas på plats vilket skapade publik ute på gatan. Jag blev superinspirerad och vill testa göra egna.

Vägg i vägg på Rue François Miron ligger denna juvel. Izraël har precis allt du kan tänka dig i matväg. Som att gå in i Narnias garderob och försvinna in en parallell värld.

Vi hade pratat på tåget innan vi kom till Paris vad vi hade för önskemål i staden och makens toppönskan var ett besök i Marché des enfants rouge. En gammal saluhall som sägs inte ha ändrats på hundratalet år. Här kan du handla råvaror och du kan äta mitt bland detta.

Jag hade svårt att greppa stället då det verkligen har ett annat upplägg än de saluhallar jag är van vid. Detta är mer som korridorer och med försäljning bakom höga glasdiskar. Men när jag liksom lugnat mig och börjat fatta blev jag alldeles kär.

Hade jag och maken rest själva hade jag mer än gärna satt mig i skaldjursdelen med en liten skaldjursplatå och något bubbligt i glaset men det får bli nästa resa.

Som i alla saluhallar värda att höjas till skyarna ska det finnas mat för alla smaker och det gjorde det här. Faktiskt galet svårt att välja vilken matkultur jag ville gå på. Kidsen valde italiensk pizza och medelhavsmeze.

Jag valde tillslut galet goda tagines och couscous från Marocko. Så gott med citronkyckling och sultanrussin i couscous.

Mätta och utvilade gick vi vidare. Mot kanalerna och slussarna.

Mäktig spegel mitt i stan. Här ville barnen ta en kanalbåt men de var fullbokade. Lovade dem att vi minsann skulle åka kanalbåt i Berlin. Lyxigt att liksom ta det man missar i en stad i en annan bara dagarna ifrån varann. Coolaste grejen med tågluff.

Häftig grönska mitt i stan. Och mitt finaste gäng!

Alltid kul med att se en båt slussa.

Då vi skulle ta tåget tidigt nästa morgon ville vi ta en tidig kväll så vi vände tillbaka till våra kvarter.

När vi kom första kvällen så såg jag en restaurang mittemot vårt hotell där köerna ringlade långa utanför. Vad är det för ställe? Varför är det så poppis?

På fråga ett: Det heter Bouillon Chartier. Fråga två: Det är så franskt att det nästan blir fnissigt och priserna är osannolikt bra.

Då vi tog en tidig middag var det ingen kö utan vi fick bord på en gång men bara nån halvtimma senare var det fullt. Där hade vi tur!

Vem vill inte dricka en arrogant groda? Det ville i alla fall jag å maken.

Ser du hyllorna av mässing ovanför borden? Som hatthyllor på tag för alla gästerna att lägga sina tillhörigheter. Sådant gillar jag.

På pappersduken skriver servitören ner beställningarna. Återigen detaljerna som gör det.

Kvällen innan åt vi en sådan där rättfram middag och det blev det även här. Endivesallad med gorgonzola är  just endiver med gorgonzola. Förövrigt en helt magisk kombination jag genast måste göra hemma.

Det är en väldigt familjär stämning här med mycket rörelse och hög ljudnivå. Lätt att känna sig avslappnad och njuta av en rolig kväll.

Frågesport för hela familjen förlänger middagen.

Och återigen den där rättframma maten jag älskar. Fisk med fänkål visade sig inte vara fisk med grönsaken fänkål som sallad eller bakad som jag trodde utan kryddan fänkål. Inte lätt att veta, ha ha. Beställde en tallrik med marinerade stekta champinjoner till.

Jag blev photobombed! Du vet, när någon ska ta en bild av dig där du ska se lite snygg och världsvan ut och någon hoppar in i bilden precis när den tas och liksom bombar bilden. Vi hade den mest underbara servitören som du ser, ha ha!

Två av de finaste jag vet.

Sagt det förut och säger det igen: finns det papper och penna har man aldrig tråkigt!

När ljudvolymen och skramlet från tallrikar, bestik och glas fyllde hela lokalen tackade vi för oss.

Medan kvällen i Paris bara hade börjat. Kön här ringlar först inne i rummet till vänster där det finns en bar så de i kön kan få sig ett gott glas medan de väntar och sedan går kön ut igen och mot dörren till höger. Som sagt; poppis ställe!

Dags att packa ryggsäckarna för att tidigt nästa morgon ta tåget till Berlin. Vår resa fortsätter.

Då vaknade vi upp för första gången i Paris och laddade för en heldag. Vi hade letat i guideböcker efter bra stråk att promenera i och problemet är att typ hela Paris lämpar sig att promenera i. Alla dessa olika områden och sedan de klassiska vyerna.

Vi hade två dagar i Paris så vi bestämde att den första dagen skulle bli till strosa i de klassiska kavarteren, kanske de lite mer turistiga som Louvren, Champs elysee, Eiffeltornet och avsluta med en restaurang maken besökt för ca 25 år sedan och är en riktig pärla. Så det var ju bara att ta på sig promenadskorna och börja gå.

Men först en frukost.

Jag har aldrig varit den där turisten som vill gå på alla museum eller gå på utställningar. För mig är det mycket viktigare att gå runt i den stad jag besöker och ta in kulturen. Se något som inte finns hemma. Ta all inspiration jag kan. Så att se en restaurang som denna ovan som är som en liten skogskoja inknökat i ett bostadshus är för mig det jag vill när jag besöker ett nytt ställe. Något helt annat och nytt.

De kända saluhallarna Les Halles är inte vad de var förr utan ombyggt till en modern shoppinggalleria. Utanför hittade barnen något de rankar som bland det bästa med hela tågluffen.

Ur marken på den stenlagda platsen sprutar det ånga, eller som jättestora blomsprutor för det var kallt vatten.

Barnen ville aldrig lämna torget. Det var så kul att se hur de sprang runt, kiknade av skratt och busade.

Möta våren i Paris. Visst låter det bekant? Och nu kan jag säga att jag har gjort det.

Jag skrev i tidigare inlägg vad jag ville få ut av mitt Parisbesök och dottern hade bara en sak: äta Macarons.

Utanför Paris stadshus finns den mest fantastiska parisiska karusellen. Som en scen ur en fransk film kan jag tycka.

Gjorde mitt bästa för att smälta in.

Floden Seine flyter genom Paris och över den går massa broar. Allt är så vackert så man smäller av. Vart man än vrider sig är det som ett vykort.

Den bästa tösen jag vet!

Om man har en sådan här fasad behöver man nog inte tänka så mycket mer på sin image.

Och så kom vi då till Notre Dame. Med sin spira i behåll.

Här stod jag och föreläste för barnen hur kyrkan började byggas under den gotiska eran, som syns på den vänstra dörren med kantig topp, men trenden svängde till den romerska och resten av dörrarna blev helt böjda. Att kyrkan bara någon timma senare var i brand är fortfarande svårt att ta in faktiskt.

Vi hade en tävling; den som först ser Eiffeltornet får en godis.

Här vann dottern. Där är Eiffeltornet. Äntligen!

Du vet hur man säger boklådor om bokaffärer? Det är här det trycket kommer ifrån fick jag lära mig. Det har väl typ alltid varit boklådor  längs med Seine vad jag vet.

Louvren – världens mest besökta museum. Byggdes först som ett kungligtpalats. Jag har alltid undrat vad de fyllde alla dessa enorma salar med när det var tänkt som residens.

Vi ville inte lägga timmar på att stå i kö så vi vandrade vidare till Tuilerieträdgården som ligger jämte.

Flertalet caféer i trädgården påminde oss om att vi var hungriga.

Croque Monsieur och crepe gav smak av Frankrike.

Bredvid Tuilerieträdgården ligger gator fyllda med shopping. Många dyra och kända så det är inte fyndhörnan som gäller här.

Jag ville till gatan Rue Saint-Honoré och butiken Astier de Villatte då jag hört och läst så mycket om det stället. Världens coolaste mops välkomnade.

Tvärs över gatan ligger Aesop. Och längs med hela gatan ligger alla kända varumärken du behöver för att känna att du är i modets huvudstad.

Vidare i vår promenad och klassiska Parisiska vyer. Här är obelisken med den berömda rondellen som sägs vara utan trafikregler. Alla kör lite hur som helst.

Här börjar Champs Elysee där vi hade ett mål, nämligen macaron-mecka; La Duree.

Och rätt som det är när vi går där passerar vi skobutiken med stort S! Jag blev alldeles svimfärdig.

Jag köper så sällan kläder och näst intill aldrig skor. Men jag har ett par skor som är mina snygg-skor med hög klack och de köpte jag i London för 9 år sedan. Märket är Repetto och är från Paris.

Repetto startade sin verksamhet med att göra balettskor och utvecklade till dansskor. Nu är ju dansskor så välbyggda så det var inte bara dansare som började köpa skorna. Nu är det både äkta balettskor och vanliga skor men med bästa passformen.

Den berömda röda ballerinaskon – den kommer härifrån och startade hela grejen med ballerinaskor.

Jag tänkte att om jag älskar mina Repettoskor efter 9 år kanske jag ska investera (ja, de är inte billiga) i ett par till. De jag har är grå så ett par svarta tänkte jag. Och så blev det. Där försvann hela shoppingbudgeten.

Och några meter till låg då äntligen La Duree. Nästan lika poppis som Louvren, ha ha.

Det är en butik där du får ta med dig söta lådor med macarons men det är även café och restaurang.

Vi valde att plocka en liten låda och sätta oss på parkbänken på en tyst tvärgata. Här behövdes det både fyllas på med energi och vilas fötter.

Nu hade vi två saker kvar på vår lista innan vi skulle till restaurangen; komma nära Eiffeltornet och besöka det legendariska varuhuset Le Bon Marché.

Det härligaste med att gå närmare och närmare tornet var att se hur uppspelta kidsen blev. De vill verkligen se det på nära håll.

Vi försökte för sent få tag i biljetter online hemma i Sverige för att komma upp i Eiffeltornet så alla biljetter var slut. De gav oss tipset att det finns drop in-biljetter i mån av plats men att köa och spilla massa tid var inte intressant. Och de som är höjdrädda i familjen (säger inga namn) protesterade inte.

Men bara att ha varit vid tornet, 360 meter högt, var imponerande.

Efter en rätt lång promenad kom vi då fram till Le Bon Marché men tiden hade runnit ifrån oss så det blev en snabb vända bara för att se det vackra huset. Nästa gång i Paris ska jag lägga timmar här.

Sett snyggare trapphus?

Den restaurang vi ville till har ingen bordsbokning så det gäller att inte komma allt för sent och nu hade vi bråttom.

“Men vilket jättekonstigt moln som kommer där så plötsligt” sa jag. “Det ser ju faktiskt ut som brandrök”. Maken plockade upp mobilen och ser en pushnotis: Notre Dame lågor.

Kan berätta att det var många, många tankar som rusade genom huvudet. Först: men vi var ju där alldeles nyss! Och sedan: vilken typ av brand är det??? Är det ett terrordåd? Kommer elden sprida sig?

Vi fick ganska snabbt höra att det var en förmodad arbetsolycka och att Notre Dame ju ligger på en ö så att elden skulle inte kunna sprida sig. Det lugnade oss men det tog tid för barnen att sansa sig. Många frågor långt in på natten om bränder mm.

Det konstiga i det hela är att vi under hela kvällen inte hörde en enda siren eller kände någon som helst brandrök.

Så kom vi då äntligen fram till dagens sista stopp: Polidor. En restaurang som sett likadan ut sedan 1845. Blir inte mycket mer Frankrike och Paris än så här.

Menyn är enkel på det sätt att rätterna är ganska straight forward. Jag beställde konfiterad anka med surkål och det var just det jag fick, varken mer eller mindre. Det snofsiga franska köket syns inte här.

Vi kom i tid och lokalen fylldes till bredden. Ljudnivån var helt fantastisk. Fullt hus minst sagt.

Vad jag önskar att Stockholm, och fler städer i Sverige, hade vågat och kunnat behålla sin inredning. Alla ölfik i Stockholm – vart har de försvunnit???

Det gröna salladsbladet fick jag lillkillen som tycker att allt med sallad är djävulens påfund.

Jag äskar sådana här restauranger där inte allt är så tillrättalagt utan genuint och “det har funkat i 100 år så det borde göra det nu med” – typ. Men, moderniteten med toalettsits borde kanske ändå få komma in? Det är alltså toalett på gården med ett hål i golvet. Japp, genuint var ordet!

Jag och maken kollade våra stegräknare på telefonerna och jag hade gått 24 600 steg så en taxi hem var på sin plats.

Tog denna suddig nattbild i farent i taxin. Och återigen – inga sirener, ingen brandrök fast det vid denna tidpunkt brann fortfarande.

Nu ska vi tuffa vidare i tågluffen. Jag lämnade sista inlägget på stationen i Hamburg och  nu skulle vi kliva på tåget mot Paris med tågbyte i Karlsruhe.

Som jag skrivit tidigare så hade vi den underbara flaxen att boka våra Interrailpass i våras när det fanns ett boka-tidigt-erbjudande där vårt pass automatiskt uppgraderades till förstaklass. Och det fick vi verkligen känna när vi klev på tåget i Hamburg vi fick en egen kupé. Jag vet inte om jag kan förklara hur lyckliga vi alla blev för det var som vi verkligen dragit en vinstlott. För en barnfamilj är ju detta toppen.

Det kostar extra att boka platsbiljetter men som jag skrivit tidigare är platsbiljett att rekommendera att man har. Dels för att visa sträckor kräver platsbiljett och sedan är vissa rutter mer poppis än andra och fullbokade. Så bra med en planerad resa ändå.

Men det ska sägas att vi inte kunde med att åka första klass i Frankrike för där var platsbokningspriserna helt orimligt dyra. Så där valde vi bort möjligheten till första klass.

Vart ska vi? Var ligger Paris?

Vi reser som sagt utan skärmar men jag å maken har med våra telefoner så ljudböcker och musik var poppis. Och med hörlurar som kan kedjekopplas är ju magiskt bra! Alla tre lyssnade på samma ljudbok.

På stationen i Hamburg köpte vi lunchpicknick. Måste säga att tyskarna inte fått den berömmelse för sitt bröd som de förtjänar. Här i Sverige är det franskt levainbröd och italiensk panini standard men det tyska brödet har liksom inte slagit? Varför då??? Det är så galet gott. Kan längta tillbaka till en varm, nybakad, saftig pretzel med saltkorn på fylld med färskost och gräslök så badly.

Vad innebär första klass på tyska tåg? Jo, det går runt personal och frågar om man vill ha något från restaurangvagnen så man måste alltså inte gå dit om man inte vill. Sedan går de runt med brickor och bjuder på choklad. Och den där brickan kom väldigt ofta. Var tvungen att tacka nej till slut.

Det man som Interrailpassagerare måste göra är att för varje byte av tåg fylla i sin Travel Diary. Och det måste du göra för varje resenär i alla pass och vid alla byten. Roligt att se hur listan växer längs med resan.

Sedan var det faktiskt lite si och så med kontroller av biljetten. Det var ungefär varannan resa biljetterna kollades och på hela resan var vi bara tvungna att visa pass en gång. Men på boendena var ett pass från vuxen tvunget att visa så klart.

Har du inget att läsa, inget att lyssna på, inget att skriva eller att spela – då finns alltid den magiska naturen utanför fönstret.

Så var vi framme i Karlsruhe och byte. Och byte av tågföretag. Nu lämnade vi de tyska tågen mot de franska.

Alla dessa stationer. Så vackra och så fyllda med historier.

Alla barn fick en present att hämta ut i restaurangvagnen. Lillkillen fick ett sovtåg.

Och så vips så var vi i Paris. Så roligt hur man tycker det spritter i benen och man får träsmak i baken av tågresandet men sedan blir det plötsligt bråttom att packa ihop sina saker för “nu är vi framme!”

Paris östra station kom vi till. Paris har flertalet stationer och maken som luffat tidigare vet hur det kan vara knepigt att göra tågbyten i Paris för det är ju inte så att det bara är att byta perrong utan du kan behöva gå nån kilometer till innan station.

Väl varit i Paris i 3,5 minuter och redan imponerad av arkitekturen.

“Okej, är alla med? Nu ska vi gå till hotellet.”

En promenad genom Paris och det gav verkligen en fin känsla, som att sugas in i staden.

Paris hotellpriser skojar man inte bort! Jösses vad de tar bra (eller dåligt för oss då) betalt. Vi valde hotell Mondial då det hade lediga rum, låg relativt nära stationen och med de kriterierna bäst pris.

Möra efter resan, hungriga och så pepp på att få en rejäl parisisk dos lämnade vi rummet fort för att hitta en middagsrestaurang.

Runt hörnet, bokstavligen låg Le Brebant och mer Paris än så här är väl svårt att få?

Inga platser inne så det blev utomhus. Detta var innan värmen slagit in men med värmelampor var det okej.

Maken frågade mig på tåget vad jag hade för parisönskningar. Jag ville sitta på en fransk restaurang, gärna på uteservering. Jag önskade äta ostron. Jag hoppades på att “få känna Parisstämning”. Jag checkade in alla dessa saker på ett å samma ställe ju!

En damrumsselfie får man väl då bjuda på????

Mörkret sänkte sig och glassen dök upp. Kul sätt att servera glass i strut. Det ska jag komma ihåg.

Kvällen innan vi reste på vår luff såg vi filmen Råttatouille. Gissa då om vi höll på att skratta ihjäl oss när det sprang små möss över hela uteserveringen när det började mörkna. Jag är inte ett dugg rädd för gnagare men det var min engelska bordsgranne. Vår väldigt franska servitör sa bara: Don’t worry – she works here med ljuvlig fransk brytning om musen. Älskart!!!!

På denna uteservering bestämde jag å maken att nu ska vi verkligen göra vår altan i ordning. Blev så förtjust i hängande lampor utomhus. Cool ju!

Sedan var det inte mycket kvar att be för. Tur vårt hotell låg runt hörnet så det var direkt i säng. Wow vad mycket man kan hinna med på en dag.

Nästa dag skulle vi ta oss över hela Paris. Inte hade vi väl kunnat ana att vi skulle hamna mitt i ett historiskt tillfälle med nyhetssändningar över hela världen.

Då var jag igång med reportaget från vår tågluff och här kommer etapp 1, den från Stockholm till Hamburg.

Vår tanke och önskan med tågluffen var att besöka Paris och Berlin. Sedan fick våra möjliga 10 dagar formas efter möjligheterna.

Vi köpte våra Interrailpass HÄR. Det är inte bara en biljettsida utan även en perfekt sida för alla tips du behöver inför resan. Med Interrailpasset får du resa inom Europa på 30 dagar. En regel  är att du inte får resa inom Sverige på Interrailpasset utan du har en ut- och inresa som ska gå direkt till slutmålet. Du behöver egentligen inte boka några resor utan bara hoppa på och hoppa av men då vi hade en rätt begränsad tajt samt att vi reser med små barn är det skönt att ha platser klara och bokade. Det kan vara vissa tåglinjer som kräver reserverade platser eller att linjerna faktiskt är fullbokade. Så, att boka platser är att rekommendera.

Och här är en tjänst jag inte alls visste tidigare och är smått lyrisk över – när du fått ditt Interrailpass så ringer du platsreservationen och kan ihop med en resekonsult gå igenom din resplan. Alltså!!! Vilken underbar lyx och hjälp.

Vi bokade våra pass tidigare i våras och det visade sig finnas en tidig-boknings-bonus när vi bokade platser vilket var att alla våra biljetter graderades upp till 1.a klass. Det kan jag säga var en rejäl bonus och barnen har nu blivit galet bortskämda med breda säten, att tågpersonal kommer med choklad och att vi får egen kupé.

Stockholm – Köpenhamn

Men nu till resan! Tåget mot Hamburg började med ett X2000 till Köpenhamn 06.02 på spår 10.

Med våra ryggsäckar, varma kläder och trötta ögon var vi pirriga inför det äventyr vi nu skulle ge oss ut på nu.

Centralstationer tidigt på morgonen är så mäktiga. När de är nästintill helt tomma ser jag hur stora de är.

Pressbyrån var öppet och där löpte vi varsin lektyr till barnen.

Spår 10 är lite av Stockholms Centralstaions Rolls Roys tycker jag. Här går de coola tågen, ha ha!

Kallt och sömnigt.

“Kliv ombord!”

Lämnade ett Stockholm som knappast varit vackrare.

Ibland måste man åka bort för att se komma hem.

Vi åkte som sagt 1.a klass och på morgonavgångarna får man en frukostlåda.

Det kan jag säga var uppskattat till tusen av kidsen. Ja, av oss också men att få sig en liten låda och mysa och mumsa var en perfekt start på dagen och resan.

Sedan finns en serveringsbänk med kaffe, te och kallt vatten samt frukt och choklad att få ta av. Kändes väldigt lyxigt.

Jag vill slänga in ett tips: res med mönstrade byxor! För om det spills så syns inga fläckar lika tydligt på mönstrade byxor.

Vi reser utan skärmar. Det är något vi ofta får frågor om hur det funkar och varför.

Vi köpte iPad just för att de skulle vara kul spelskärmar för barnen men på resor blir det bara tjafs och vad det ska ses på, vilket spel, vilken skärm som har mest batteri. Samt är de där skärmarna så galet lockande så när vi tex rest på solsemester önskade kidsen sig till hotellrummet så fort det blev segt på stranden. Eller att barnen vaknar tidigare när det finns en skärm att spela på. Det gav mig panik. Bort med skärmen, bort med snabba tillfredsställelser och framförallt bort med det som tillhör vardagen hemma. När skärmen inte ens finns där uppstår det helt plötsligt lek och fantasi som jag så gärna vill se mer av.

Klart detta ställer krav på oss föräldrar att aktivera dem och inte heller försvinna ner i telefoner som självklart måste med. Det blir en digitaldetox som är så välbehövd för alla åldrar.

Och just när man inte tittar ner i en skärm finns det en hel värld där. Att sitta och titta ut genom fönstret är som att svischa genom ett konstverk.

Tappade andan flera gånger under starten på resan när tåget åker så nära sjöar och vackra vyer. Inte lätt att fotografera kan jag säga. Tog väl 8-10 bilder för att få till 1 bra bild på denna vy.

Och vips så var vi i Köpenhamn. Måste säga att det gick väldigt smidigt och resan kändes inte så lång.

Här hade vi ca 20 minuter på oss till nästa tåg och avgång så det var bara att marschera från en perrong till nästa.

Och nu skulle det bli DSB som skulle ta oss till Rødby för att byta till ett ytterligare tåg mot Hamburg.

Så här ser 1.a klass ut i Danmark. En liten hörna med hett vatten och tepåsar och pulverkaffe.

Det blev lite förvirring när vi skulle byta tåg då det skulle vara samma platser och vagnnummer på tåg nr 2. Vi hade vagn 71. Det tåg som kom hade vagnummer 21, 81 och 82. Inte mycket 71… Visade sig att 21 skulle vara 71. Logiken med numreringen kan man ifrågasätta.

Men väl på plats var det bara att luta sig tillbaka, ta en pulverkaffe och ett parti Yatzy.

Och pennor, packade en hel väska med pennor och en hel mapp med vita papper. Det finns ALLTID något att göra om det finns papper och pennor.

Välkommen till Hamburg!

En resa på ganska så exakt 12 timmar faktiskt. Det första vi gjorde, medan vi letade på kartan vart vårt vandrarhem låg, var att köpa tyska nybakade pretzels. Stora, mjuka, varma och med stora saltkorn. Så galet gott och ett perfekt välkomnande till Tyskland. Och här fick barnen lära sig att säga danke.

Vårt stopp i Hamburg blev ett snabbt sådant, bara en kväll och natt. Målet var Paris så detta stopp blev en paus i resandet kan man säga. Nu bjöd Hamburg verkligen inte på någon charmoffensiv med regn på gränsen till snö, blåst och kyla. Men jag kunde se bakom detta att här finns en skönhet. Jag vill gärna tillbaka.

Hamburg är faktiskt Tysklands andra största stad efter Berlin men är inte större än 1 miljon innevånare. Det jag fått reda på är att Hamburg är en riktig matstad med mängder av spännande restauranger så jag bara måste tillbaka.

Vi bodde på vandrarhemmet A&O men om vi gör om resan skulle jag vilja bo på Generator. A&O låg lite för långt bort från stationen för oss med Generator ligger mittemot stationen.

Lämnade våra ryggsäckar och klev ner på stan. Jakten på en riktig tyskmiddag startade. Det är något viktigt för mig och maken – att ta del av kulturen och främst matkulturen när vi reser. Jag ville ha en murrig krog med mycket trädetaljer och tysk husmanskost.

Hurra, vi hittade det perfekta stället. Im Sprinkenhof.

Den här tavlan vill jag ha i vårt matrum. Bara älskar den. Vågade inte sno den, ha ha!

Jag önskade tysk husmanskost – och jag fick tysk husmanskost!

Sedan var det ett trött gäng, och mätta, som hasade oss till vårt vandrarhem och till våra kojsar. Jösses vad ögat var trött nu. Ingen idé att packa upp någonting mer än ett ombyte underkläder för att göra snabb sorti nästa morgon och jobba vidare. Mot Paris.

Frukost tog vi på tågstationen och det är jag glad för. En hel foodcourt med något för alla.

Och där kommer det! Det tåget mot Karlsruhe, vår första anhalt. Pirret i magen visste inga gränser. Resan går vidare.

HEJ! Här kommer en hälsning från tåget på väg hem till Stockholm. Vi har precis lämnat kontinenten och vårt sista stopp på vår tågluff som blev Köpenhamn.

Hela påsklovet har alltså blivit en tågluff på 10 dagar i 3 länder. Hamburg, Paris, Berlin och Köpenhamn har vi besökt och allt har varit ett äventyr. Det har varit nya smaker, svårt att veta om man ska säga danke eller merci, packning för vårväder som borde varit sommarpackning, syskonkärlek och syskonbråk, dramatik med branden i Notre Dame som vi bara timman innan besökte, hotell med väldoftande schampoo till vandrarhem med hårda madrasser, dagsvandring i Paris på hela 24 694 steg (undrar då hur många barnen tog?), kartläsning, lagunbad i zeppelinare-hangar utanför Berlin, kortspel, härliga vårkvällar i Paris, underbara frukostar i vårsolen i Berlin och den totala känslan av att vara närvarande i nuet.

Ja, för det var det jag önskade med vår tågluff. Kanske någon nu tänker “men skulle inte du dela med dig av tågluffen under resans gång?”. Jag ville vara bortkopplad från blogg och uppdatering av sociala medier, att få ta semester, så jag har denna gång rest som jag gjorde förr. Dvs med kameran i högsta hugg för att skapa minnen. Inte lägga upp på studs och dela med andra. Utan dela upplevelserna endast med min man och våra barn. Jag hoppas innerligt att du inte känner dig snuvad eller besviken över att jag haft en blogg som varit förinställd under påsken. Ska erkänna att jag känner mig lite orolig för det. I vanliga fall är jag väldigt i realtid på min blogg och Instagram men denna gång ville jag vara mer i realtid med min familj.

Men du behöver inte bli utan en reseberättelse. Har 2 170 bilder and att sortera och massa texter att skriva. Vad vi hade för tips innan resan som var superduper, vad vi lärde oss längs med vägen samt saker vi aldrig gör om. Men framförallt försöka dela med mig av de fantastiska städer vi besökt och det härliga med att resa med tåg.

En sak måste jag dela med mig av på en gång: Första dagens etapp Stockholm – Hamburg kändes lång. Det kröp i barnen och det var svårt att få dem sysselsatta (vi reser utan skärmar) medan nästa resa Hamburg – Paris och de nästkommande kändes inte alls lika långsamma. Kanske att vi kommit in i ett lugn och lunk eller bara det faktum att vi blivit mer kunniga om detta med att åka tåg?

Så nu har jag att göra, få ner vår resa i inlägg som jag hoppas kommer inspirera. Tills dess ska jag landa hemma igen och njuta av sista tågresan genom vårt vackra vår Sverige.